Vinterföräldrar 17/18 del 6

[FeatherCloud]

Vilket elände! Hoppas foten inte är bruten, att språnget snart är över, att magen stabiliserar sig, ryggen får massage och att självbevarelsedriften utvecklas (när händer det egentligen?). Imorgon får du åka till jobbet och vila upp dig

Tack! Jag hoppas innerligt att allt du skrev kommer slå in!

 

[Heulwen]

Nämnde sovorm för mormor, som kommer på att hon har en gammal leksaksorm i sina gömmor. Den kom hit idag. Bebis har nu sovit drygt en timme i sin säng, omringad av ormen

Precis budat hem en på Tradera, hoppas på gott resultat!

 

[Heulwen]

+ alla andra Tack!

Jo resandet gick faktiskt bra. De skötte sig faktiskt jättebra. Men de är ju små, så det var ju lite jobbigt ändå. Barn är ju barn!
Det började med att planet var nästan 4 h försenat på väg dit. Väl där var våra familjer redan där men L har vägrat vara med nån annan än mig eller möjligtvis pappa hela veckan. Alltså ganska begränsat med sol och bad eller minsta tid tillsammans osv Vi bjöd ju med familjerna för att få hjälp med barnen, och de lekte visserligen lite med sonen, men 90% av tiden var han ändå med oss så i efterhand hade vi lika gärna kunnat åka själva som var tanken från början... Ingen försökte riktigt lära känna L heller, utan ville bara hålla henne direkt och då var hon ju tråkig och tramsig som började skrika...
Natten innan bröllopet blev sonen dålig, vi bytte blöja typ var tionde minut mellan 1-5.30. Han kräktes en gång också. Var till slut så röd i rumpan av bajsandet att han knappt kunde sitta. Så den natten sov vi max 3 h, inte ens i ett svep.
Som tur var lugnade det sig på förmiddagen och vi kunde i alla fall genomföra bröllopet. Blev lite försenat då L skrek och skrek så vi kunde inte börja. Inte alls stressigt... Slutade med att jag fick hålla henne så hon var i min famn under hela vigseln.
På kvällen hade våra familjer kokat ihop något, trots att vi sagt hela veckan att vi inte ville det. Så det blev middag ute på högljudd restaurang. Svintrötta barn som knappt sovit på hela dagen, sonen knappt på natten innan heller. Fick kasta i oss maten och turas om att hålla bebis, medan sonen kastade mat omkring sig och höll på... Alltså jättetrevligt att gå ut och äta på restaurang om man kan äta i lugn och ro, prata, dricka drinkar osv. Inte lika kul när det är en själv som måste underhålla två övertrötta barn. Inte kan de sova i vagn på högljudd restaurang heller (eller somna för natten i vagn öht). När klockan började närma sig tio gav vi upp och ville gå tillbaka, vilket resulterade i att alla blev sura och tyckte vi var otacksamma De hade beställt en tårta som vi skulle äta. Då hade vi redan varit där i två timmar. Vi själva slut efter natten och en intensiv dag, barnen övertrötta. Näe, så jävla besviken på dem, de fattar inte att vi måste anpassa oss lite efter barnen. De flesta har ändå barn själva? Vi hade dessutom sagt hela veckan att vi inte ville göra nånting den kvällen, egentligen hade vi ju planerat att sitta på terassen i lugn och ro när barnen somnat. Köpt dyrt bubbel och fixat graverade champagneglas. Fick ta med flaskan hem igen. Vi fattar ju att de bara ville göra något fint, men det blev bara så fel när de inte kunde lyssna på oss. Men vad är det man säger, har man en dålig bröllopsdag får man ett lyckligt äktenskap eller hur är det?

Fy vilken respektlöshet mot er, bröllopsdagen och resan är ju för er skull, inte deras! Man kan tycka att de skulle göra allt för att underlätta för er, åtminstone inte stjälpa och sedan till råga på allt bli sura!

 

[Monifa]

Länge sedan jag var inne på buke nu, tid är ju numera en bristvara

Vidar har lärt sig att ställa sig mot saker men har inte lärt sig hur man sätter sig. Livsfarligt.

Jag har börjat trappa ner amningen och ökat maten (eller snarare vi äter ofta och vill han amma får han det men jag erbjuder inte på rutin dagtid) med målet att bara amma nattetid så småningom.

 

[Heulwen]

Alltså, bebis som plötsligt kryper och är nyfiken på allt, toppat med noll självbevarelsedrift, fortsatt halvkass mage och utvecklingssprångets mest "fussy" del... Nämnde jag att vi knappt hunnit barnsäkra huset utöver petskydd i kontakter? Jag är helt slut

För att toppa har min rygg och nacke protesterat mot senaste 1,5 månadens uteblivna massage och ökande selbärande och sagt upp sig totalt, och idag stukade jag foten under vad jag tänkte skulle bli en mysig skogspromenad med bebis i selen.

Jag tänkte nyss tanken att om foten kanske är bruten istället så får jag vara sjukskriven och sambon får ta kotten på heltid

Låter minst sagt tufft! Hoppas foten blir bra snart.

Känner igen att kroppen sagt upp sig. Inatt vaknade jag av sådan intensiv värk i båda armarna att jag innan dess drömde att jag brutit dem. Min högra övre sida av ryggen och axeln är totalspänd, trots att min man som är duktig på att massera ägnat en bra tid åt att lösa upp det. Och vänstra sidan av ländryggen är på G att haka fast sig hela tiden. Och höfterna värker när jag ligger länge på sidan.

Tror det beror på att jag tvingas samsova med F på hennes smala madrass då hon totalvägrar att sova själv. Och så att hon vill bli buren så ofta.

 

[Heulwen]

Jag tror att det ligger något i det! Dessutom så är vardagsföremål mer ”laddade” - pratade med en pedagog en gång som sa att anledningen till att små barn ofta vill leka med samma leksak är att det som någon annan använder ”laddas”, till skillnad från föremål som bara ligger och är ”oladdade/döda”. På samma sätt borde ju det faktum att vi vuxna använder vardagsföremål ”ladda” dem i bebisarnas ögon tänker jag!

Intressant! Jag ska testa att fippla runt med hennes leksaker lite.

Hoppas ni klarar av tiden till tvättmaskinen kommer utan några olyckor!

 

[Heulwen]

Jag har två funderingar jag hoppas ni kan hjälpa mig med.

Dels gäller det om jag bör sluta lägga lilla F för natten medelst amning för att underlätta för min man att börja ta nattningar? Eller kan barn skilja på vem som nattar och acceptera att inte få bröst ena kvällen? Vad tror ni?

Dels undrar jag när vi kan be om hjälp att någon kan ha henne hela natten. Hon vill ju sova med mig hela nätterna, men kommer det bli lättare eller svårare att vänja henne vid att andra nattar ju äldre hon blir? Hur mycket gråt är ok att acceptera? Jag vill inte göra henne olycklig för min bekvämlighet, men vill inte heller att hon ska vara otrygg i framtiden när hon är utan mig på nätterna.

 

[soom]

Imorgon är det dags för babysim. Vi missade förra veckan pga förkylning. Förkylningen är envis och är nu i sista stadiet, ni vet när man mår bra men har segt snor. Måste vi stanna hemma imorgon eller kan vi gå och bada? Tror inte det är några problem att orka, det är mest smitta jag funderar över. Jag hade gått till jobbet i det läget, men där är inte en massa bebisar, så vet inte hur jag ska tänka.

 

[pollex]

Jag tycker ju kotten har ett relativt litet sömnbehov jämfört med många jämnåriga bebisar, men det känns verkligen omöjligt att han skulle orka vara vaken längre än max 3,5-4 timme utan skrik-/gnällfest. Idealiskt nu är 2,5 timme, eller 2h45min mellan tupplurarna, som oftast blir 3 på en dag. Skulle han sova längre än 30 min skulle vi nog kunna gå ner på 2 gånger om dagen men när det (oftast) är så kort blir det svårt att räcka fram till nattningen...

Men kotten sover väl rätt korta nätter också? Nu kommer jag ju att jinxa det här bara för att jag skriver det, men lilla A går oftast och lägger sig 18-18.30 och sover till 6-6.30. Och om han sover till 14 eller så är det svårt att ”hinna” lägga honom fler gånger den dagen, vi behöver gå och hämta storasyskonen och prata med dem och fixa middag osv, så så länge han inte är (trött)ledsen så får han liksom bara hänga på även om jag vet att han är trött.

 

[pollex]

Alltså, bebis som plötsligt kryper och är nyfiken på allt, toppat med noll självbevarelsedrift, fortsatt halvkass mage och utvecklingssprångets mest "fussy" del... Nämnde jag att vi knappt hunnit barnsäkra huset utöver petskydd i kontakter? Jag är helt slut

För att toppa har min rygg och nacke protesterat mot senaste 1,5 månadens uteblivna massage och ökande selbärande och sagt upp sig totalt, och idag stukade jag foten under vad jag tänkte skulle bli en mysig skogspromenad med bebis i selen.

Jag tänkte nyss tanken att om foten kanske är bruten istället så får jag vara sjukskriven och sambon får ta kotten på heltid

Äsch, vilket läge! Önskar dig alla goda ting som @soom radade upp!

Och det här med självbevarelsedrift... när min äldsta var bebis så fick jag höra att den kom först vid 2-3 år . Den som sa det måste dock haft en annan definition av självbevarelsedrift än jag, för åtminstone mina överintelligenta barn har i alla fall slutat tro saker a la ”jag kan gå rätt ut i luften” betydligt tidigare än så, runt året?, även om man förstås måste fortsätta hålla koll

 

[pollex]

Uh-uh! Jag hade inte ens en tanke på handdukar och sängkläder men jag ser katastrofen framför mig
Jag håller tummarna för att detta går smärtfritt!
(Ni är säkra på att ni inte kan meka ihop den gamla själva?)

Tack för lyckönskningarna! Vi är säkra på att det för allas säkerheten bäst att vi inte mekar själva, maskinen har varit konstig ett tag men plötsligt smällde den till så att det lät som att huset rasade och så bara skvalade det ut vatten underifrån . Definitivt utanför mitt kompetensområde!

 

[pollex]

Det är inte bara bebisarna som konspirerar. Nu gör tvättmaskinerna det också! @pollex
Vår gick sönder för en vecka sen, skaffade ny i helgen. Fick åka till mamma och tvätta en gång, men det var det värt för jag älskar den nya.

Det är uppenbarligen farligt att hänga i den hör tråden! Jag känner mig rätt säker på att jag kommer att älska vår nya också

 

[Cattaflajna]

Imorgon är det dags för babysim. Vi missade förra veckan pga förkylning. Förkylningen är envis och är nu i sista stadiet, ni vet när man mår bra men har segt snor. Måste vi stanna hemma imorgon eller kan vi gå och bada? Tror inte det är några problem att orka, det är mest smitta jag funderar över. Jag hade gått till jobbet i det läget, men där är inte en massa bebisar, så vet inte hur jag ska tänka.

Vi missade också en gång pga förkylning men fick godkänt att gå veckan efter, då frisk (fast snorig än.)
Tror man säger att man inte smittar längre när det är genomskinligt snor(?) jag hade gått!

 

[pollex]

Jag har två funderingar jag hoppas ni kan hjälpa mig med.

Dels gäller det om jag bör sluta lägga lilla F för natten medelst amning för att underlätta för min man att börja ta nattningar? Eller kan barn skilja på vem som nattar och acceptera att inte få bröst ena kvällen? Vad tror ni?

Dels undrar jag när vi kan be om hjälp att någon kan ha henne hela natten. Hon vill ju sova med mig hela nätterna, men kommer det bli lättare eller svårare att vänja henne vid att andra nattar ju äldre hon blir? Hur mycket gråt är ok att acceptera? Jag vill inte göra henne olycklig för min bekvämlighet, men vill inte heller att hon ska vara otrygg i framtiden när hon är utan mig på nätterna.

Angående att lämna bort hela natten - om det blir lättare eller svårare ju äldre hon blir beror nog på vilket tidsperspektiv du jag på ”äldre” - allting tenderar ju att gå i perioder och t ex ~9 och 18 månader är väl typiska separationsfaser där det kan vara svårt att göra det (kanske lättare om barnet är vant men då gissar jag att det är för att det finns en person i barnets liv som har den relationen till det?), men annars skulle jag säga att ju äldre barn desto lättare. Äldsta var 2,5 när han sov borta första gången - inga problem. Mellan var visst 4 - inte en tillstymmelse till problem.

 

[Heulwen]

Angående att lämna bort hela natten - om det blir lättare eller svårare ju äldre hon blir beror nog på vilket tidsperspektiv du jag på ”äldre” - allting tenderar ju att gå i perioder och t ex ~9 och 18 månader är väl typiska separationsfaser där det kan vara svårt att göra det (kanske lättare om barnet är vant men då gissar jag att det är för att det finns en person i barnets liv som har den relationen till det?), men annars skulle jag säga att ju äldre barn desto lättare. Äldsta var 2,5 när han sov borta första gången - inga problem. Mellan var visst 4 - inte en tillstymmelse till problem.

Ja, gäller nog att pricka en period där hon inte är separationskänslig, just nu är hon det hela tiden.

Skönt att du säger att det hände sent för era barn, jag började fundera på om jag var sent ute med det men hon är ju bara 7 månader.

 

[FeatherCloud]

Men kotten sover väl rätt korta nätter också? Nu kommer jag ju att jinxa det här bara för att jag skriver det, men lilla A går oftast och lägger sig 18-18.30 och sover till 6-6.30. Och om han sover till 14 eller så är det svårt att ”hinna” lägga honom fler gånger den dagen, vi behöver gå och hämta storasyskonen och prata med dem och fixa middag osv, så så länge han inte är (trött)ledsen så får han liksom bara hänga på även om jag vet att han är trött.

Jo, 9-11 timmar på natten ungefär. Vi börjar oftast natta runt 18:15-18:30, då har han vaknat lite efter 15 efter sista luren vanligtvis. Någon gång har han sovit till runt 14 och då har vi faktiskt nattat innan 18 också. Minns jag rätt var det då han sov till 7 dagen efter

 

[Killaloe]

Vi missade också en gång pga förkylning men fick godkänt att gå veckan efter, då frisk (fast snorig än.)
Tror man säger att man inte smittar längre när det är genomskinligt snor(?) jag hade gått!

Tvärt om - genomskinligt och rinnigt snor är betydligt mer smittsamt än snorgrönt

 

[soom]

Tvärt om - genomskinligt och rinnigt snor är betydligt mer smittsamt än snorgrönt

Hur är det med genomskinligt och segt? Alltså sista stadiet innan det försvinner. Tyckte bättre om @Cattaflajna s svar

 

[Cattaflajna]

Tvärt om - genomskinligt och rinnigt snor är betydligt mer smittsamt än snorgrönt

Aha! Se där, men jag var ju osäker på vilket det var också

 

[Cattaflajna]

Hur är det med genomskinligt och segt? Alltså sista stadiet innan det försvinner. Tyckte bättre om @Cattaflajna s svar

... men ”vanligt” snor är ju ändå genomskinligt (fast mer rinnigt..) Och smittan är som värst när det brutit ut och dagarna efter det, så hade du gått till jobbet i vanliga fall tänker jag väl att det är samma tänk för annat också