- Gravid - 1år
- Trådstartare Cilla
- Startdatum
Del 2
25 januari
Har inte fått sova i natt. Somnade kanske vid fyra, vaknade med både huvudvärk och foglossningsvärk så skarp att jag knappt tog mig ur sängen. Piss också. Idag är det beräknad förlossningsdag. Jag tvivlar på att det kommer idag dock för det känns lugnt. Så nu blir det väl en ännu längre väntan. Jag som var så säker på att det skulle komma tidigt... Har under dagen tagit tag i försäkringskassan, och även min sambo har fått göra det. Känns skönt att få ha det gjort. En riktig rundtur i världsmetropolen Avesta blev det... Mat vid Dalahästens restaurang där man blev mätt bara av att titta på dagens salladsbar. Eftersom vi båda sedan sovit så dåligt så åkte vi hem och tog det lugnt och sov några timmar. Stallet skötte Daniel sedan medans jag satt på en stol och glodde. Skittråkigt men jag är så trött och slut att jag orkar inget annat, eller jo, jag borstade och bytte täcke på ett par av hästarna. Foglossningarna blev bättre efter ett långt skumbad, i övrigt känns det relativt lugnt i magen. Kanske lite lite förvärkar, men inte som för några nätter sedan... Daniels mamma och bror drog till Thailand en månad igår... Känns förjävligt rent ut sagt att jag ska behöva ligga här och genomgå alla helvetes kval i en förlossning istället för att vara i Thailand... Blä för det... Jag ser INTE fram mot förlossningen. Må hända att det som kommer av den kommer att bli det bästa som finns, men... Nä... Jag vill inte vara med i förlossningen, så enkelt är det. Tyvärr har man ju inget val. Jag hade dock föredragit Thailand. Idag har det förresten varit rätt mycket liv i magen... Tack och lov.
Natt mellan 25/26 Januari
Värken har börjat tillta något på ett konstigt sätt. Fortfarande svårt att veta om det är någon början till något... Trött är jag, men får ingen ro i kroppen till att sova, därför är jag vaken. Imorgon blir det dock full vila och ett besök hos bm, för sista gången hoppas jag. I övrigt har jag laddat idag och ikväll. Fy satan vad hungrig jag är. Men det är kanske kroppens sett att ladda på. Och druckit har jag också gjort. En liter mjölk, en liter juce, cola och en massa onyttigt. Men man behöver nog vätska under förlossningen tror jag. Ska bli intressant att se om jag får sova mer i natt eller om det blir så att värken tilltar ännu mer. Idag är det vecka 40+1. Tionde graviditetsmånaden... Av nio....
Nu är klockan snart två på natten. Jag ska dricka lite juce, sedan gå och försöka slumra. Det får dock bli efter ett par panodil, för värken tilltar även om det inte handlar om någon form av regelbundna värkar. Än. Jag hoppas att vattnet går innan värkarna börjar, för då vet man i alla fall att man ska in. Hur vet man det annars liksom??? Känner mig oerhört oförberedd inför förlossningen... Har fått en hel del tips av väldigt många vänner som varit med innan, tack, ingen nämnd och ingen glömd, men man blir dock bara mer och mer konfundersam av tipsen, eftersom ingen har gjort på samma sätt eller känt på samma sätt som någon annan... Men men. Barnet lär väl komma ut i vilket fall, hur jag än väljer att göra.
26 samt natt till den 27 Januari
Lugnt idag också... Har varit hos BM och släpade med mig Daniel, blev kvar i långt över en timme för nu har Daniel börjat vakna till liv och försöker verkligen ta reda på allt om hur det går till med värkar och förlossning och gud vet allt. Stackars barnmorskan, vi hade tid vid kvart över fem och kom därifrån vid halv sju. Hon fick lite övertid från oss i alla fall... Barnet verkar må bra, mina prover är dock sämre så det ska tas nya njurprover vid återkontrollen som jag fick dagen efter jag fyller år. Bokade in en tid vid nästa vecka också, men då ska väl allt förhoppningsvis vara över hoppas jag...
Måste dock säga att barnmorskan vi har här i Borlänge - Annu Snellman - är verkligen kanon på alla sätt... Tar sig tid, lyssnar, är rolig, kan skämta... Blir jag gravid igen - vilket just nu känns ganska långt bort - ska jag absolut åka till Borlänge och fortsätta att gå hos henne även om det blir så mycket längre att åka. Även Daniel gillar henne skarpt, hon bjuder in honom på ett helt annat sätt än hon vi hade i Emmaboda (hon var dock snäll hon också) och dessutom behöver man inte dra ur svaren från Annu. Funderar man något så pratar hon om allt omkring också så man får mer "kött på benen" än man hade fått någon annanstans. Och just det där med att Daniel får en helt annan roll, det är inte bara jag som väntar barn utan även han bjuds in och är helt delaktig vilket betyder mycket för honom, han fick bland annat förfrågan om han ville ta cellprov första gången vi kom in dit (nära att skrämma iväg honom kanske helt och hållet???) :-) Skämt åtsido. En eloge till vår barnmorska i Borlänge... Betyder mycket när man mått så dåligt och varit så deppad under graviditeten som jag har varit stundtals...
Inatt är det lugnt i magen. Jag har värk, men det är inga värkar. Det tråkiga är den eviga bristen på sömn... Klockan är nu 03.30, jag vet faktiskt inte vad jag ska göra för att sova. Diskuterade det idag och visst finns det saker man kan få men det verkar inte vara så enkelt att få det. Själv vill jag ju egentligen bara sova. Idag kräktes jag återigen... Mår väldigt illa nu överlag på dagarna. Vet inte varför, men tror det beror på alldeles för lite sömn... Det är svårt att sova på dagarna, ännu svårare på nätterna... Så vad gör man? Nåja, ska väl försöka slumra nu. Kommer väl inget i natt i alla fall.
27 januari
Fick inte, som vanligt, sova särskilt länge. Vaknade vid halv sex av en fruktansvärd rygg/mensvärk... Tänkte att nu jäklar måste det vara på g? Upp, ta två panodil, gå på toa och sedan lägga sig igen och värken försvann (så länge jag ligger på den ena sidan). Har sedan dess haft värk varannan timme som försvinner. Om det är värkar, eller någon början på det vet jag inte, det återstår att se hur det utvecklas under dagen. Det är snöstorm här idag, så det vore väl lagen om alltings jävlighet att behöva ge sig ut framåt kvällen på vägarna. Vägen mellan Hedemora och Falun är ju dessutom dålig.
Natt mellan 27-28 januari
Ser ut som jag slipper åka in i snöyran - kanon. Har haft rejäl värk till och från idag men inte direkt värkar. Har vilat hela dagen så nu är jag givetvis hur vaken som helst men det är ok bara jag får sova lite. Är trött på det här nu, men det förstår ni väl?!
Natt mellan 28-29 januari
Återigen en väldigt lugn dag och i natt kanske jag till och med får sova lite om jag har tur... För idag har jag varit uppe hela dagen, så nu är jag ganska trött. Dock har jag förvärkar (eller riktiga?) som kommer och går, det blir bättre när jag är uppe och sämre när jag lägger mig... Tror dock inte hon vill titta ut i natt heller. Jag skriver hon för vi är ganska inställda på att det blir en hon. På ultraljudet i v17 tog vi reda på könet, och då trodde barnmorskan att det är en flicka. En del tycker det är fel att ta reda på, men jag vet inte jag... För min del hade det inte spelat någon roll att få veta, vi hade ju blivit glada för vilket som. Daniel ville inte veta sa han så jag följde hans vilja och frågade inte. Vilken tror ni var den första fråga som Daniel kom med på ultraljudet? Jo, naturligtvis "Ser du vad det är för kön?"... Eftersom det var så tidigt så kunde dock inte bm säga säkert, så vi får se vad som tittar ut. Vi har ju inget arbetsnamn eller någon barnkammare i rosa heller utan vi var nyfikna helt enkelt... För vår del är det egentligen mer spännande att se vad det blir för individ som tittar ut, inte vad det är för kön... Och vad det blir för individ kan ju ingen undersökning i hela världen ta reda på :-)
29 januari
Tycker mig att värkarna har ändrat karaktär rätt rejält. Men det händer ju ingenting mer... Börjar bli trött på det här nu och tycker barnet ska komma ut. Det trycker på precis överallt, jag mår illa, hunden har tråkigt, jag har tråkigt... Blääää. Ont i rygg, ont i mage, ont överallt. Och inget nytt som händer. Men det krampar och känns inte alls bra, och har så gjort under hela dagen. *Suck*. Skulle köpa skor till hästarna idag, men det får vänta, jag tog mig inte ens ut till bilen. Det är väl det som är mest frustrerande av att gå och vänta, att se och höra Daniels alla berättelser om hästarna, och här sitter jag där jag sitter liksom. Kvällen avslutades i alla fall med en kycklingrulle från Kebabhouse. Inte ens det lyckades dem med men gott att få i sig mat i alla fall. Nu hjälper det varken med panodil eller med badkar, så ont gör det och det trycker på åt alla möjliga håll så nu måste det vara dags snart.
25 januari
Har inte fått sova i natt. Somnade kanske vid fyra, vaknade med både huvudvärk och foglossningsvärk så skarp att jag knappt tog mig ur sängen. Piss också. Idag är det beräknad förlossningsdag. Jag tvivlar på att det kommer idag dock för det känns lugnt. Så nu blir det väl en ännu längre väntan. Jag som var så säker på att det skulle komma tidigt... Har under dagen tagit tag i försäkringskassan, och även min sambo har fått göra det. Känns skönt att få ha det gjort. En riktig rundtur i världsmetropolen Avesta blev det... Mat vid Dalahästens restaurang där man blev mätt bara av att titta på dagens salladsbar. Eftersom vi båda sedan sovit så dåligt så åkte vi hem och tog det lugnt och sov några timmar. Stallet skötte Daniel sedan medans jag satt på en stol och glodde. Skittråkigt men jag är så trött och slut att jag orkar inget annat, eller jo, jag borstade och bytte täcke på ett par av hästarna. Foglossningarna blev bättre efter ett långt skumbad, i övrigt känns det relativt lugnt i magen. Kanske lite lite förvärkar, men inte som för några nätter sedan... Daniels mamma och bror drog till Thailand en månad igår... Känns förjävligt rent ut sagt att jag ska behöva ligga här och genomgå alla helvetes kval i en förlossning istället för att vara i Thailand... Blä för det... Jag ser INTE fram mot förlossningen. Må hända att det som kommer av den kommer att bli det bästa som finns, men... Nä... Jag vill inte vara med i förlossningen, så enkelt är det. Tyvärr har man ju inget val. Jag hade dock föredragit Thailand. Idag har det förresten varit rätt mycket liv i magen... Tack och lov.
Natt mellan 25/26 Januari
Värken har börjat tillta något på ett konstigt sätt. Fortfarande svårt att veta om det är någon början till något... Trött är jag, men får ingen ro i kroppen till att sova, därför är jag vaken. Imorgon blir det dock full vila och ett besök hos bm, för sista gången hoppas jag. I övrigt har jag laddat idag och ikväll. Fy satan vad hungrig jag är. Men det är kanske kroppens sett att ladda på. Och druckit har jag också gjort. En liter mjölk, en liter juce, cola och en massa onyttigt. Men man behöver nog vätska under förlossningen tror jag. Ska bli intressant att se om jag får sova mer i natt eller om det blir så att värken tilltar ännu mer. Idag är det vecka 40+1. Tionde graviditetsmånaden... Av nio....
Nu är klockan snart två på natten. Jag ska dricka lite juce, sedan gå och försöka slumra. Det får dock bli efter ett par panodil, för värken tilltar även om det inte handlar om någon form av regelbundna värkar. Än. Jag hoppas att vattnet går innan värkarna börjar, för då vet man i alla fall att man ska in. Hur vet man det annars liksom??? Känner mig oerhört oförberedd inför förlossningen... Har fått en hel del tips av väldigt många vänner som varit med innan, tack, ingen nämnd och ingen glömd, men man blir dock bara mer och mer konfundersam av tipsen, eftersom ingen har gjort på samma sätt eller känt på samma sätt som någon annan... Men men. Barnet lär väl komma ut i vilket fall, hur jag än väljer att göra.
26 samt natt till den 27 Januari
Lugnt idag också... Har varit hos BM och släpade med mig Daniel, blev kvar i långt över en timme för nu har Daniel börjat vakna till liv och försöker verkligen ta reda på allt om hur det går till med värkar och förlossning och gud vet allt. Stackars barnmorskan, vi hade tid vid kvart över fem och kom därifrån vid halv sju. Hon fick lite övertid från oss i alla fall... Barnet verkar må bra, mina prover är dock sämre så det ska tas nya njurprover vid återkontrollen som jag fick dagen efter jag fyller år. Bokade in en tid vid nästa vecka också, men då ska väl allt förhoppningsvis vara över hoppas jag...
Måste dock säga att barnmorskan vi har här i Borlänge - Annu Snellman - är verkligen kanon på alla sätt... Tar sig tid, lyssnar, är rolig, kan skämta... Blir jag gravid igen - vilket just nu känns ganska långt bort - ska jag absolut åka till Borlänge och fortsätta att gå hos henne även om det blir så mycket längre att åka. Även Daniel gillar henne skarpt, hon bjuder in honom på ett helt annat sätt än hon vi hade i Emmaboda (hon var dock snäll hon också) och dessutom behöver man inte dra ur svaren från Annu. Funderar man något så pratar hon om allt omkring också så man får mer "kött på benen" än man hade fått någon annanstans. Och just det där med att Daniel får en helt annan roll, det är inte bara jag som väntar barn utan även han bjuds in och är helt delaktig vilket betyder mycket för honom, han fick bland annat förfrågan om han ville ta cellprov första gången vi kom in dit (nära att skrämma iväg honom kanske helt och hållet???) :-) Skämt åtsido. En eloge till vår barnmorska i Borlänge... Betyder mycket när man mått så dåligt och varit så deppad under graviditeten som jag har varit stundtals...
Inatt är det lugnt i magen. Jag har värk, men det är inga värkar. Det tråkiga är den eviga bristen på sömn... Klockan är nu 03.30, jag vet faktiskt inte vad jag ska göra för att sova. Diskuterade det idag och visst finns det saker man kan få men det verkar inte vara så enkelt att få det. Själv vill jag ju egentligen bara sova. Idag kräktes jag återigen... Mår väldigt illa nu överlag på dagarna. Vet inte varför, men tror det beror på alldeles för lite sömn... Det är svårt att sova på dagarna, ännu svårare på nätterna... Så vad gör man? Nåja, ska väl försöka slumra nu. Kommer väl inget i natt i alla fall.
27 januari
Fick inte, som vanligt, sova särskilt länge. Vaknade vid halv sex av en fruktansvärd rygg/mensvärk... Tänkte att nu jäklar måste det vara på g? Upp, ta två panodil, gå på toa och sedan lägga sig igen och värken försvann (så länge jag ligger på den ena sidan). Har sedan dess haft värk varannan timme som försvinner. Om det är värkar, eller någon början på det vet jag inte, det återstår att se hur det utvecklas under dagen. Det är snöstorm här idag, så det vore väl lagen om alltings jävlighet att behöva ge sig ut framåt kvällen på vägarna. Vägen mellan Hedemora och Falun är ju dessutom dålig.
Natt mellan 27-28 januari
Ser ut som jag slipper åka in i snöyran - kanon. Har haft rejäl värk till och från idag men inte direkt värkar. Har vilat hela dagen så nu är jag givetvis hur vaken som helst men det är ok bara jag får sova lite. Är trött på det här nu, men det förstår ni väl?!
Natt mellan 28-29 januari
Återigen en väldigt lugn dag och i natt kanske jag till och med får sova lite om jag har tur... För idag har jag varit uppe hela dagen, så nu är jag ganska trött. Dock har jag förvärkar (eller riktiga?) som kommer och går, det blir bättre när jag är uppe och sämre när jag lägger mig... Tror dock inte hon vill titta ut i natt heller. Jag skriver hon för vi är ganska inställda på att det blir en hon. På ultraljudet i v17 tog vi reda på könet, och då trodde barnmorskan att det är en flicka. En del tycker det är fel att ta reda på, men jag vet inte jag... För min del hade det inte spelat någon roll att få veta, vi hade ju blivit glada för vilket som. Daniel ville inte veta sa han så jag följde hans vilja och frågade inte. Vilken tror ni var den första fråga som Daniel kom med på ultraljudet? Jo, naturligtvis "Ser du vad det är för kön?"... Eftersom det var så tidigt så kunde dock inte bm säga säkert, så vi får se vad som tittar ut. Vi har ju inget arbetsnamn eller någon barnkammare i rosa heller utan vi var nyfikna helt enkelt... För vår del är det egentligen mer spännande att se vad det blir för individ som tittar ut, inte vad det är för kön... Och vad det blir för individ kan ju ingen undersökning i hela världen ta reda på :-)
29 januari
Tycker mig att värkarna har ändrat karaktär rätt rejält. Men det händer ju ingenting mer... Börjar bli trött på det här nu och tycker barnet ska komma ut. Det trycker på precis överallt, jag mår illa, hunden har tråkigt, jag har tråkigt... Blääää. Ont i rygg, ont i mage, ont överallt. Och inget nytt som händer. Men det krampar och känns inte alls bra, och har så gjort under hela dagen. *Suck*. Skulle köpa skor till hästarna idag, men det får vänta, jag tog mig inte ens ut till bilen. Det är väl det som är mest frustrerande av att gå och vänta, att se och höra Daniels alla berättelser om hästarna, och här sitter jag där jag sitter liksom. Kvällen avslutades i alla fall med en kycklingrulle från Kebabhouse. Inte ens det lyckades dem med men gott att få i sig mat i alla fall. Nu hjälper det varken med panodil eller med badkar, så ont gör det och det trycker på åt alla möjliga håll så nu måste det vara dags snart.
Del 3
Natt mellan 31 Januari - 1 februari
Jaha. Nu går jag snart in på vecka 42. Kul värre. Skrev inget igår för egentligen är det ju intet nytt så att säga. Igår (den 30 januari) hade jag kraftiga värkar, hela dagen. De var till slut nere på fem minuter och jag trodde verkligen att det nu jäklar är dags. Så fel jag hade... Med bad och panodil försvann de givetvis... Plågsamt var det dock. Idag har det återigen varit lugnt. Jag var ute med veterinären i stallet och kylan biter hårt för foglossningarna. Jag vet inte. Människor klagar över att de är höggravida på sommaren - jag förstår dem verkligen - men jag undrar om det är så mycket bättre att vara höggravid när det är 20 minusgrader ute? Det tunga och jobbiga kommer man ju inte ifrån, och det är klart att det måste vara ett helvete att inte kunna röra sig ordentligt på sommaren, då vill man ju verkligen vara igång, men för mig räcker det med att vara ute en timme i kylan så har jag så fruktansvärt ont sen att jag blir liggande. Att ta sig ur sängen (och tyvärr måste man ju t.ex besöka toan väldigt ofta när man är gravid) är ett helt företag, tror det vid ett tillfälle har tagit mig nästan tio minuter ikväll att ens försöka komma ur sängen.
Nåja, jag har hört av en bekant att de sätter igång en i vecka 41+3, det är på fredag för mig om jag har räknat rätt, och jag hoppas att det inte bara gäller de som är från Rättvik utan även oss som är från Hedemora... För jösses vad jobbigt det här känns. Kanske känns ännu värre för att jag hade räknat att det skulle komma tidigt också. Seg väntan.
När jag skriver det här har värkarna börjat komma tillbaka men det är väl för mycket att tro att man ska bli av med det den här gången heller. Tills vidare laddar jag med mycket mat och vila. Ikväll har det blivit stuvade morötter och mycket pasta, just nu lagar jag nudlar. Inte världens godaste mat överlag kanske, men lättsmält och nyttigt och energirikt...
Natt mellan 1-2 februari 2010
Så här ser jag ut i vecka 41+0. Inte lätt att se att jag, som för inte alls så många år sedan satsade stenhårt på att bli galoppjockey och sedermera montéryttare väger nästan 90 kg (!!!) när den här bilden är tagen ikväll... Det blir som sagt att börja träna så fort jag orkar efter förlossningen. Ridning, cykling och naturligtvis långa promenader med hund och barnvagn och sedan ska jag förstås äta betydligt nyttigare än jag gjort.
Jag är alltså i vecka 42 nu och några riktiga värkar vill inte visa sig. Jag har mina egna teorier om varför, men de vill jag faktiskt behålla för mig själv. Klart är dock att jag har haft rätt mycket negativ stress på sistone och det är nog så att den lilla faktiskt känner av detta. Kanske han eller hon inte vill komma ut på grund av det? Nåja, jag får i alla fall sova lite mer nu, är så trött och slut att jag inte kan göra något annat. Allt blir inställt på grund av att jag inte orkar göra något. Jobbigt. Idag fick förresten min gamla barndomskompis Lisa en liten flicka. Grattis till det Lisa :-)... Och idag är det beräknat för våra bekanta Markus och Tess. Men det verkar inte hända nåt där heller.
Natt mellan 2-3 Februari
Eftersom vi ska till barnmorskan tidigt på morgonen väljer vi att sova i Borlänge över natten. Vi kommer dock inte till någon mödravårdscentral. Värkarna börjar på kvällen, de kommer med tio minuters mellanrum och på natten klockar jag dem till 4-7 minuter i ett par timmar. Vid fem väcker jag Daniel och säger att nu åker vi in. De är då outhärdliga och jag är helt slut i kroppen. Och värre ska det bli. De tar blodtryck och det är dåligt som vanligt, jag får ligga med värkkurva och hjärtkurva... Värkarna blir dock inte värre utan framåt middagen stannar de upp. Jag kan säga att jag är helt tröstlös. En halv cm var jag öppen... EN HALV CENTIMETER... Bara att åka hem igen... Inget att sova på, ingenting. Ta panodil, det hjälper. Jo Tjena. i kommer överrens om att Daniel ska stanna i Hedemora och jag ska sova i Borlänge då det är därifrån vi har skjuts. Väl hemma får jag sova några timmar i alla fall, innan värkarna återigen kommer. De är outhärdliga nu också, dock lite längre mellan dem (10 minuter) men ont gör det och varken dusch eller panodil hjälper. På kvällen går också den där äckliga slemgrejen... En hel del slem och blod kommer. Blä. Äckligt. Kroppsvätskor, alla kategorier, är inte min grej...
Natt mellan 3-4 februari
Ingen sömn i natt däremot en karta panodil som inte hjälper speciellt mycket... Värkarna går ner på sju minuter, och gör så i flera timmar. Outhärdligt att sova. Ingen idé att ringa in dock för det lär ju inte vara så mycket mer ändå... Så jag tiger, lider, och sparkar nästan ihjäl hunden som liggen i fotändan när värkarna kommer. Hela den fjärde februari fortsätter värkarna. Och var man trött av dem dygnet innan är det inget mot vad man är nu...
Natt mellan 4-5 februari
Är nu alldeles tröstlös och gråtfärdig, kan inte andas när värkarna kommer och vid ett klockar jag dem till tre minuter. Då måste det väl vara dags att åka in? Väl inne får jag på mig kurvorna igen, blodtrycket är fortfarande lågt... Och så undersöker de mig... Men nä. Inget öppet mer nu heller. Vid tre på natten får jag bricanyl som tar bort värkarna, alvedon mot smärtan och en sömntablett... Det hjälper och jag sover fram till sju på morgonen på förlossningen.
5 februari
Går på en kontroll för att se hur bebisen mår eftersom jag nu är i vecka 41+3, vi gör ett ultraljud vid halv två på dagen, då är sammandragningarna tillbaka igen. Allt ser så bra ut och jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta, för det är klart att det är bra att barnet mår bra, samtidigt vill jag inte gå med de här pinvärkarna längre... Så jag säger det till dem att om jag nu ska åka hem, återigen, så får de faktiskt skicka med mig tabletter så jag får sova för nu orkar inte kroppen längre. Då får jag tid hos en gynläkare som undersöker mig. Glad i hågen säger hon "men du är ju öppen fyra cm redan så jag tycker vi sätter igång dig..." Vad skönt... Och samtidigt skrämmande.... Resten är...
SJÄLVA FÖRLOSSNINGEN
Vid 15.00 tar de hål på hinnorna (vattnet, och satan vad mycket vatten man har i sig under graviditeten, det blir väääldigt blött, på golv, i säng, i byxor... Överallt.) och så får jag elektroder kopplade till bebisens huvud samt värkstimulerande dropp så det blir lite mer frekventa värkar. Daniel kommer in en timme senare och då är värkarna i fullgång... Vid halv fem ungefär kopplas lustgasen på och den hjälper väl om än kanske inte jättemycket. Vid sex gör det fruktansvärt ont, och framförallt kommer det ofta, det blir då ryggmärgsbedövning, en bedövning som verkar vara svår att lägga på mig och är lite läskig... Den hjälper ju föga den också och det känns som om jag vill skita på mig i varenda värk... Som tur är så tittar vi på travet från laptopen och får se vår häst vinna travlopp.... Det gör att man kan fokusera på lite annat i alla fall... Sedan händer inte så mycket mer... Vid två tiden trycker det på nåt enormt, jag säger flera gånger att jag ger upp och inte orkar mer, för det är inte ens krystvärkar än och jag ska hålla emot eftersom bebisen inte har kommit ner än. Vi får förresten en milkshake som är den godaste jag har druckit, en sån ska jag beställa efter förlossningen tänker jag.... Vid tre tiden börjar krystvärkarna, herregud vilken kraft man får, jag vet inte ens var man får kraften ifrån, men det blir dock ganska utdraget ändå, kroppen är trött efter att ha haft värkar i fyra dygn. Dock kan jag konstatera att krystvärkarna inte gör särskilt ont, man har ju något att fokusera på när man krystar och det är faktiskt nästan skönt när de kommer igång och man får jobba med kroppen... Vid 03.40 föds hon, Amanda Elvira, 3440 gram, 51 cm. Min kropp är dock så trött att jag inte orkar krysta ut moderkakan, troligen beror det på alla de pinvärkar jag har haft i flera dagar, att nu är kroppen slut helt enkelt. Och mycket blod förlorar jag, så någon milkshake blir det inte. Doktorn bedömer istället att jag ska till operation och bli sövd. Innan jag har blivit sövd och allt är klart har jag förlorat 4 liter blod, och jag får sedan vårdas på intensiven några timmar. Tur att det finns folk som är villiga att ge blod säger jag... När de beställde var jag fortfarande vaken och de som skulle komma med blodet skulle komma om tio minuter... Doktorn som opererade mig sa att det inte kunde vänta så länge så det måste ha varit relativt allvarligt.
Så, de första timmarna i Amandas liv spenderades med pappa. Inte lika kul som med en mamma med bröst kanske men jag tror ändå det var nyttigt för Daniel. Lite tråkigt för en annan bara att behöva ligga och krysta och lida som fan och skrika som en stucken gris och sedan så att säga inte få vara med när allt är över... Själva förlossningen i övrigt säger de gick bra, jag har ju inget att jämföra med, men jag sprack ingenting alls nästan och det är givetvis skönt.... Efteråt nu har jag inte mått särskilt bra, men det är en annan historia. Blir nog kvar på BB ett tag till, amningen vill sig inte, troligen på grund av att kroppen är så slut, Amanda är för lat för att suga ordentligt och har dessutom mått illa, och dessutom får jag extra blod då mina blodvärden fortfarande är dåliga... För att inte tala om ömheten och svidandet... Men det var väl ingen som trodde nåt annat... För övrigt hade vi kanonhjälp av barnmorskan Nina Sjöö och undersköterskan Sofie Holmberg, så skönt att vi hade samma skift - och dessutom bra folk, nästan hela värkarbetet... Daniel tyckte jag var ganska elak, men jag vet inte jag, jag tror inte jag var värre än någon annan. Nu ska vi fika här på bb... På återseende...
Natt mellan 31 Januari - 1 februari
Jaha. Nu går jag snart in på vecka 42. Kul värre. Skrev inget igår för egentligen är det ju intet nytt så att säga. Igår (den 30 januari) hade jag kraftiga värkar, hela dagen. De var till slut nere på fem minuter och jag trodde verkligen att det nu jäklar är dags. Så fel jag hade... Med bad och panodil försvann de givetvis... Plågsamt var det dock. Idag har det återigen varit lugnt. Jag var ute med veterinären i stallet och kylan biter hårt för foglossningarna. Jag vet inte. Människor klagar över att de är höggravida på sommaren - jag förstår dem verkligen - men jag undrar om det är så mycket bättre att vara höggravid när det är 20 minusgrader ute? Det tunga och jobbiga kommer man ju inte ifrån, och det är klart att det måste vara ett helvete att inte kunna röra sig ordentligt på sommaren, då vill man ju verkligen vara igång, men för mig räcker det med att vara ute en timme i kylan så har jag så fruktansvärt ont sen att jag blir liggande. Att ta sig ur sängen (och tyvärr måste man ju t.ex besöka toan väldigt ofta när man är gravid) är ett helt företag, tror det vid ett tillfälle har tagit mig nästan tio minuter ikväll att ens försöka komma ur sängen.
Nåja, jag har hört av en bekant att de sätter igång en i vecka 41+3, det är på fredag för mig om jag har räknat rätt, och jag hoppas att det inte bara gäller de som är från Rättvik utan även oss som är från Hedemora... För jösses vad jobbigt det här känns. Kanske känns ännu värre för att jag hade räknat att det skulle komma tidigt också. Seg väntan.
När jag skriver det här har värkarna börjat komma tillbaka men det är väl för mycket att tro att man ska bli av med det den här gången heller. Tills vidare laddar jag med mycket mat och vila. Ikväll har det blivit stuvade morötter och mycket pasta, just nu lagar jag nudlar. Inte världens godaste mat överlag kanske, men lättsmält och nyttigt och energirikt...
Natt mellan 1-2 februari 2010
Så här ser jag ut i vecka 41+0. Inte lätt att se att jag, som för inte alls så många år sedan satsade stenhårt på att bli galoppjockey och sedermera montéryttare väger nästan 90 kg (!!!) när den här bilden är tagen ikväll... Det blir som sagt att börja träna så fort jag orkar efter förlossningen. Ridning, cykling och naturligtvis långa promenader med hund och barnvagn och sedan ska jag förstås äta betydligt nyttigare än jag gjort.
Jag är alltså i vecka 42 nu och några riktiga värkar vill inte visa sig. Jag har mina egna teorier om varför, men de vill jag faktiskt behålla för mig själv. Klart är dock att jag har haft rätt mycket negativ stress på sistone och det är nog så att den lilla faktiskt känner av detta. Kanske han eller hon inte vill komma ut på grund av det? Nåja, jag får i alla fall sova lite mer nu, är så trött och slut att jag inte kan göra något annat. Allt blir inställt på grund av att jag inte orkar göra något. Jobbigt. Idag fick förresten min gamla barndomskompis Lisa en liten flicka. Grattis till det Lisa :-)... Och idag är det beräknat för våra bekanta Markus och Tess. Men det verkar inte hända nåt där heller.
Natt mellan 2-3 Februari
Eftersom vi ska till barnmorskan tidigt på morgonen väljer vi att sova i Borlänge över natten. Vi kommer dock inte till någon mödravårdscentral. Värkarna börjar på kvällen, de kommer med tio minuters mellanrum och på natten klockar jag dem till 4-7 minuter i ett par timmar. Vid fem väcker jag Daniel och säger att nu åker vi in. De är då outhärdliga och jag är helt slut i kroppen. Och värre ska det bli. De tar blodtryck och det är dåligt som vanligt, jag får ligga med värkkurva och hjärtkurva... Värkarna blir dock inte värre utan framåt middagen stannar de upp. Jag kan säga att jag är helt tröstlös. En halv cm var jag öppen... EN HALV CENTIMETER... Bara att åka hem igen... Inget att sova på, ingenting. Ta panodil, det hjälper. Jo Tjena. i kommer överrens om att Daniel ska stanna i Hedemora och jag ska sova i Borlänge då det är därifrån vi har skjuts. Väl hemma får jag sova några timmar i alla fall, innan värkarna återigen kommer. De är outhärdliga nu också, dock lite längre mellan dem (10 minuter) men ont gör det och varken dusch eller panodil hjälper. På kvällen går också den där äckliga slemgrejen... En hel del slem och blod kommer. Blä. Äckligt. Kroppsvätskor, alla kategorier, är inte min grej...
Natt mellan 3-4 februari
Ingen sömn i natt däremot en karta panodil som inte hjälper speciellt mycket... Värkarna går ner på sju minuter, och gör så i flera timmar. Outhärdligt att sova. Ingen idé att ringa in dock för det lär ju inte vara så mycket mer ändå... Så jag tiger, lider, och sparkar nästan ihjäl hunden som liggen i fotändan när värkarna kommer. Hela den fjärde februari fortsätter värkarna. Och var man trött av dem dygnet innan är det inget mot vad man är nu...
Natt mellan 4-5 februari
Är nu alldeles tröstlös och gråtfärdig, kan inte andas när värkarna kommer och vid ett klockar jag dem till tre minuter. Då måste det väl vara dags att åka in? Väl inne får jag på mig kurvorna igen, blodtrycket är fortfarande lågt... Och så undersöker de mig... Men nä. Inget öppet mer nu heller. Vid tre på natten får jag bricanyl som tar bort värkarna, alvedon mot smärtan och en sömntablett... Det hjälper och jag sover fram till sju på morgonen på förlossningen.
5 februari
Går på en kontroll för att se hur bebisen mår eftersom jag nu är i vecka 41+3, vi gör ett ultraljud vid halv två på dagen, då är sammandragningarna tillbaka igen. Allt ser så bra ut och jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta, för det är klart att det är bra att barnet mår bra, samtidigt vill jag inte gå med de här pinvärkarna längre... Så jag säger det till dem att om jag nu ska åka hem, återigen, så får de faktiskt skicka med mig tabletter så jag får sova för nu orkar inte kroppen längre. Då får jag tid hos en gynläkare som undersöker mig. Glad i hågen säger hon "men du är ju öppen fyra cm redan så jag tycker vi sätter igång dig..." Vad skönt... Och samtidigt skrämmande.... Resten är...
SJÄLVA FÖRLOSSNINGEN
Vid 15.00 tar de hål på hinnorna (vattnet, och satan vad mycket vatten man har i sig under graviditeten, det blir väääldigt blött, på golv, i säng, i byxor... Överallt.) och så får jag elektroder kopplade till bebisens huvud samt värkstimulerande dropp så det blir lite mer frekventa värkar. Daniel kommer in en timme senare och då är värkarna i fullgång... Vid halv fem ungefär kopplas lustgasen på och den hjälper väl om än kanske inte jättemycket. Vid sex gör det fruktansvärt ont, och framförallt kommer det ofta, det blir då ryggmärgsbedövning, en bedövning som verkar vara svår att lägga på mig och är lite läskig... Den hjälper ju föga den också och det känns som om jag vill skita på mig i varenda värk... Som tur är så tittar vi på travet från laptopen och får se vår häst vinna travlopp.... Det gör att man kan fokusera på lite annat i alla fall... Sedan händer inte så mycket mer... Vid två tiden trycker det på nåt enormt, jag säger flera gånger att jag ger upp och inte orkar mer, för det är inte ens krystvärkar än och jag ska hålla emot eftersom bebisen inte har kommit ner än. Vi får förresten en milkshake som är den godaste jag har druckit, en sån ska jag beställa efter förlossningen tänker jag.... Vid tre tiden börjar krystvärkarna, herregud vilken kraft man får, jag vet inte ens var man får kraften ifrån, men det blir dock ganska utdraget ändå, kroppen är trött efter att ha haft värkar i fyra dygn. Dock kan jag konstatera att krystvärkarna inte gör särskilt ont, man har ju något att fokusera på när man krystar och det är faktiskt nästan skönt när de kommer igång och man får jobba med kroppen... Vid 03.40 föds hon, Amanda Elvira, 3440 gram, 51 cm. Min kropp är dock så trött att jag inte orkar krysta ut moderkakan, troligen beror det på alla de pinvärkar jag har haft i flera dagar, att nu är kroppen slut helt enkelt. Och mycket blod förlorar jag, så någon milkshake blir det inte. Doktorn bedömer istället att jag ska till operation och bli sövd. Innan jag har blivit sövd och allt är klart har jag förlorat 4 liter blod, och jag får sedan vårdas på intensiven några timmar. Tur att det finns folk som är villiga att ge blod säger jag... När de beställde var jag fortfarande vaken och de som skulle komma med blodet skulle komma om tio minuter... Doktorn som opererade mig sa att det inte kunde vänta så länge så det måste ha varit relativt allvarligt.
Så, de första timmarna i Amandas liv spenderades med pappa. Inte lika kul som med en mamma med bröst kanske men jag tror ändå det var nyttigt för Daniel. Lite tråkigt för en annan bara att behöva ligga och krysta och lida som fan och skrika som en stucken gris och sedan så att säga inte få vara med när allt är över... Själva förlossningen i övrigt säger de gick bra, jag har ju inget att jämföra med, men jag sprack ingenting alls nästan och det är givetvis skönt.... Efteråt nu har jag inte mått särskilt bra, men det är en annan historia. Blir nog kvar på BB ett tag till, amningen vill sig inte, troligen på grund av att kroppen är så slut, Amanda är för lat för att suga ordentligt och har dessutom mått illa, och dessutom får jag extra blod då mina blodvärden fortfarande är dåliga... För att inte tala om ömheten och svidandet... Men det var väl ingen som trodde nåt annat... För övrigt hade vi kanonhjälp av barnmorskan Nina Sjöö och undersköterskan Sofie Holmberg, så skönt att vi hade samma skift - och dessutom bra folk, nästan hela värkarbetet... Daniel tyckte jag var ganska elak, men jag vet inte jag, jag tror inte jag var värre än någon annan. Nu ska vi fika här på bb... På återseende...
Sv: Förlossningsstoryn del 1
Sån foglossning har jag nu i vecka 29 och är sjukskriven, och jag har också funderat på hur det går att föda när det är så här illa? Kommer det i fortsättningen?
Sån foglossning har jag nu i vecka 29 och är sjukskriven, och jag har också funderat på hur det går att föda när det är så här illa? Kommer det i fortsättningen?
Sv: Vinter 9-10, del 3!
Jo, vi har ju det och det är bara att klä på lillan och åka till stallet och fixa det som ska fixas. Jag har under de senaste veckorna fått ammat och byta i stallet och så... Det har fungerat men sambon tar ett jätteansvar. Däremot kör jag mina egna hästar medans lillan sover nu. Rida vågar jag dock inte än och det är bara medans sambon håller på med annat i stallet så han har lite koll på henne som jag kan träna mina...
Jo, vi har ju det och det är bara att klä på lillan och åka till stallet och fixa det som ska fixas. Jag har under de senaste veckorna fått ammat och byta i stallet och så... Det har fungerat men sambon tar ett jätteansvar. Däremot kör jag mina egna hästar medans lillan sover nu. Rida vågar jag dock inte än och det är bara medans sambon håller på med annat i stallet så han har lite koll på henne som jag kan träna mina...
Sv: Vinter 9-10, del 3!
För mig blev det bättre av vila, vila vila... Och varma bad... Usch, saknar verkligen inte foglossningarna... Dock blev det betydligt sämre för min del när jag var ute och ansträngde mig i kylan... Håll dig inne så mycket som möjligt, men det är svårt om man har hästar eller jobb att sköta tyvärr.
För mig blev det bättre av vila, vila vila... Och varma bad... Usch, saknar verkligen inte foglossningarna... Dock blev det betydligt sämre för min del när jag var ute och ansträngde mig i kylan... Håll dig inne så mycket som möjligt, men det är svårt om man har hästar eller jobb att sköta tyvärr.
Sv: Förlossningsstoryn del 1
Jag hade ännu ondare när värkarna startade och Tilde kom lägre ner med huvudet. Med Rasmus kände jag inte av fogarna alls.
Jag hade ännu ondare när värkarna startade och Tilde kom lägre ner med huvudet. Med Rasmus kände jag inte av fogarna alls.
Sv: Vinter 9-10, del 3!
Går du hos sjukgymnast? Har du testat foglossningsbälte?
Den övningen som fungerade längst för mig var att ligga på rygg och pressa ner svanken, jag gjorde det i sängen på kvällen och morgonen sen om jag vakna på natten. Sen var det bara att knapra panodil *suck*
Går du hos sjukgymnast? Har du testat foglossningsbälte?
Den övningen som fungerade längst för mig var att ligga på rygg och pressa ner svanken, jag gjorde det i sängen på kvällen och morgonen sen om jag vakna på natten. Sen var det bara att knapra panodil *suck*
Sv: Vinter 9-10, del 3!
Jajemensan, har eget stall här hemma på gården. Fast jag har bara två hästar, men de ska ju fodras de också. Jag kan ju säga att fodringstiderna blir inte så exakta längre... Som tur är blev lösdriften färdig i höstas så jag slipper i alla fall in- och utsläpp.
Jajemensan, har eget stall här hemma på gården. Fast jag har bara två hästar, men de ska ju fodras de också. Jag kan ju säga att fodringstiderna blir inte så exakta längre... Som tur är blev lösdriften färdig i höstas så jag slipper i alla fall in- och utsläpp.
Sv: Vinter 9-10, del 3!
Jag shoppade nyss upp en del av barnbidraget
Tilde (lär behöva en ännu större garderob)
Plastad frotte
4-pack haklappar
örngott
body
2 st dreggellappar
ribbad body
byxa
5-pack bodys
fleeceset
mössa
babyvante
3-pack babysocka
naturnapp
babyfilt
amningsinlägg.
2*Vinteroverall rosa
2*2-pack body
2*knäbyxor
2*body
2*4 par sockor
2*mössa + vantar
Blommig body
Milla linne
Milla klänning
kortärmad body
Body grape
omlottbody
rosa sommarset
Hoodie
rosa solglasögon
armlös body
Påslakanset
snuttefilt
underlakan
örngott till spjälsäng
Fleecefilt
2st underlakan vitt och beige
sovstöd
vitt örngott
swaddle me rosa
beprotector
påslakanset
fleecepläd
8st bodys
pyjamas
2st tröjor
tandborste
3-pack haklappar
training pants
badanka
Rasmus fick lite oxå...
Levis Jeansjacka
Levi's T-shirt
hoodtröja
2-pack bodys Fixoni
2st t-shirtar
skjorta ljusblå
bruna byxor
laban fleeceoverall
set med tröja+byxor
alfons röda byxor
Maken lär bli galen när jag kommer hem med allt, han vet bara för hur mkt jag handlat, inte hur mkt det blev
Jag shoppade nyss upp en del av barnbidraget
Tilde (lär behöva en ännu större garderob
)Plastad frotte
4-pack haklappar
örngott
body
2 st dreggellappar
ribbad body
byxa
5-pack bodys
fleeceset
mössa
babyvante
3-pack babysocka
naturnapp
babyfilt
amningsinlägg.
2*Vinteroverall rosa
2*2-pack body
2*knäbyxor
2*body
2*4 par sockor
2*mössa + vantar
Blommig body
Milla linne
Milla klänning
kortärmad body
Body grape
omlottbody
rosa sommarset
Hoodie
rosa solglasögon
armlös body
Påslakanset
snuttefilt
underlakan
örngott till spjälsäng
Fleecefilt
2st underlakan vitt och beige
sovstöd
vitt örngott
swaddle me rosa
beprotector
påslakanset
fleecepläd
8st bodys
pyjamas
2st tröjor
tandborste
3-pack haklappar
training pants
badanka
Rasmus fick lite oxå...
Levis Jeansjacka
Levi's T-shirt
hoodtröja
2-pack bodys Fixoni
2st t-shirtar
skjorta ljusblå
bruna byxor
laban fleeceoverall
set med tröja+byxor
alfons röda byxor
Maken lär bli galen när jag kommer hem med allt, han vet bara för hur mkt jag handlat, inte hur mkt det blev
Cilla
Trådstartare
Sv: Vinter 9-10, del 3!
å han blir galen när han ser vad du köpt?
hmmmm... låter som att det blev hiskelikt dyrt och du fått extremt lite för pengarna.
å eftersom du köpt gaaaaanska mycket, så gissar jag på att det det blev hutlöst kostsamt!!!!!!!!!
MammaCamilla har precis utsatt sitt stackrs barn för sin sångröst! la henne för 20 minuter sen, men hon låg ju vaken när jag kika till henne nu, så vad gör man.....? hon låg bara å flina å ville nog inte alls sova egentligen, världen är ju så stor å spännande!
så fram med sångrösten och damma av de gamla barnvisorna!
imse vimse spindel
blinka lilla stjärna
trollmor
vussan lull
fick gå på repeat ett par gånger ch hn tittade mycket intressant och tyst på mig hela föreställningen! låg precis knäppstill. sen blev det nog för mycket, för rätt som hon blinka så förblev ögona stängda.
så nu känner jag mig väldig mammig och stolt.
jag har ju aldrig sjungit för henne förut!
blir ng en vettig mamma av mig åxå tillslut.
Maken lär bli galen när jag kommer hem med allt, han vet bara för hur mkt jag handlat, inte hur mkt det blev
å han blir galen när han ser vad du köpt?
hmmmm... låter som att det blev hiskelikt dyrt och du fått extremt lite för pengarna.
å eftersom du köpt gaaaaanska mycket, så gissar jag på att det det blev hutlöst kostsamt!!!!!!!!!
MammaCamilla har precis utsatt sitt stackrs barn för sin sångröst! la henne för 20 minuter sen, men hon låg ju vaken när jag kika till henne nu, så vad gör man.....? hon låg bara å flina å ville nog inte alls sova egentligen, världen är ju så stor å spännande! så fram med sångrösten och damma av de gamla barnvisorna!
imse vimse spindel
blinka lilla stjärna
trollmor
vussan lull
fick gå på repeat ett par gånger ch hn tittade mycket intressant och tyst på mig hela föreställningen! låg precis knäppstill.
sen blev det nog för mycket, för rätt som hon blinka så förblev ögona stängda. så nu känner jag mig väldig mammig och stolt.
jag har ju aldrig sjungit för henne förut!
blir ng en vettig mamma av mig åxå tillslut.
Sv: Vinter 9-10, del 3!
Tyvärr är vi inte miljonärer, men jag hittade på en konkursauktion så jag har knappt betalat för det.
Betalade 1.200kr för kläderna och sen 100kr för varje vunnen auktion (8 klädpaket)
Ni råkar inte vara miljonärer eller så
Tyvärr är vi inte miljonärer, men jag hittade på en konkursauktion så jag har knappt betalat för det.
Betalade 1.200kr för kläderna och sen 100kr för varje vunnen auktion (8 klädpaket)
Sv: Vinter 9-10, del 3!
Lilla Norpan har också blivit utsatt för sin mutters "sångröst". Oftast blir det "När norpmor har lagt sina elva små norpor..." Och "Byssan lull.... det kommo tre norpor på vääääääääääägeeeeeeeeeeen..."
Jag tror han blundar bara för att jag ska sluta sjunga.
Lille systersonen Anton fem år sa ju att "Anna-Karin, du har en förskräckligt sångröst", när jag ylade med till Lili&Sussie i bilen. Barn är ärliga.
Jerseyko: Det låter som att du gjort ett riktigt kap! Himla mycket för så lite.
Lilla Norpan har också blivit utsatt för sin mutters "sångröst". Oftast blir det "När norpmor har lagt sina elva små norpor..." Och "Byssan lull.... det kommo tre norpor på vääääääääääägeeeeeeeeeeen..."
Jag tror han blundar bara för att jag ska sluta sjunga.
Lille systersonen Anton fem år sa ju att "Anna-Karin, du har en förskräckligt sångröst", när jag ylade med till Lili&Sussie i bilen. Barn är ärliga.
Jerseyko: Det låter som att du gjort ett riktigt kap! Himla mycket för så lite.
Liknande trådar
Gravid - 1år
Någon mer här som inte äter fisk? Blev ni rekommenderade att äta omega 3 under graviditeten?
När jag sa till min bm att jag inte äter...
Senast: strawberrysylt
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Ny studie slår fast: Hyperflexion är alltid skadligt- Hästnyheter Borde inte detta medföra automatiskt diskvalificering på tävling om det upptäcks på framridning eller under tävlingen?
- Cavallo
- Svar: 2
- Visningar: 306
- Hästnyheter
-
Ryttare anmälde funktionärer efter egen regelöverträdelse
- Hästnyheter Precis. I första omgången av ärendet säger ryttaren att hon tycker domaren och arrangören skulle ha upplyst om detta för det hade varit...
- Freazer
- Svar: 4
- Visningar: 389
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Vad gör vi? Del CCVIII- Tjatter Äntligen på väg hem varit en seg dag. Har ont i huvudet.
- Islandshästryttare
- Svar: 99
- Visningar: 2 349
- Allmänt
-
NPF- diagnoser och dagens skola
- Skola & Jobb Ja det kanske ser olika ut i olika kommuner. I min kommun fanns det tidigare tilläggs belopp att ansöka centralt. Pengar för...
- animalasia
- Svar: 74
- Visningar: 2 081
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
När brukar uppfödare höra av sig?
- Hundavel & Ras Jo jag har varit i kontakt med den uppfödaren och de vet att vi väntar valp från den första kullen , vi skulle höra av oss om de inte...
- Lisen82
- Svar: 20
- Visningar: 448
- Hund
Hästrelaterat
-
Födda 2024- Avel Betäckningstråden kanske har gjort sitt men jag vill fortsätta följas åt i utvecklingen av dom små :love: Hur mår dom? Vad gör dom/ni...
- Jordgubbkiwi
- Svar: 0
- Visningar: 21
- Avel
