V
VillInte
(Långt, utan egentlig lösning, och jag vet att det finns flera liknande trådar, men behövde mest skriva av mig)
Jag har tröttnat på hästlivet. Vilket inte skulle vara något problem om jag inte hade en häst. Han är precis som jag vill ha - lugn och trygg, vi motionsrider och är med på enstaka klubbtävlingar. Har haft honom i fem år, är min första egna häst som jag köpte när jag äntligen fick råd efter studentlivet.
Men nu har jag tröttnat. Vill inte rida, inte åka till stallet. Jag funderar på allt jag skulle hinna och ha råd med utan häst. Träna mera, träffa kompisar, ut och resa, köpa en bättre lägenhet m m.
Trodde det skulle bli bättre när det blev vår, men ingen skillnad. Trodde jag behövde något att sträva mot och har anmält mig till en lokal dressyrtävling men känns inte bättre. Lösningen skulle ju vara att sälja, men det går inte. Han är 21 år och har en kronisk skada (som inte hindrar honom i nuläget men som kan blossa upp när som helst).
Har en helt underbar medryttare 2-3 ggr/vecka och hon kan lätt ta honom en eller två veckor om jag skulle vilja åka bort så jag behöver egentligen inte känna mig låst, men det gör jag.
Har funderat på att låta honom somna in, men han är så fin nu. Har musklat sig mer och mer senaste åren och kan nu bära sig i skritt och trav och korta stunder i galoppen. Glad och pigg. Har också flera stallkamrater som kämpat månadsvis med skadade hästar som de till slut fått ta bort och det skulle inte gå att förklara att jag väljer att ta bort min ridbara kompis. Och jag vet att jag inte skulle kunna göra det om han inte blir sjuk eller skadad, han är ju ändå min vän.
Har funderat på att fråga medryttaren om hon vill ta honom heltid en period, men jag skulle ändå få stå för alla kostnader, då hon ej har råd. Och jag vet att hon heller inte vill ha huvudansvaret för en häst, så jag skulle ändå få räkna foderstat, åka ut och kolla att han ser ok ut, fundera över täcken, klippning m m.
Låta honom bara gå i hage eller som sällskapshäst fungerar inte, han är den typen som vill ha något att göra. Visste det när jag köpte honom och bestämde redan då att han aldrig skulle bli långtidskonvalecent utan då i stället få springa på de gröna ängarna.
Är jag hemsk som hoppas att han ska hittas liggande i hagen en dag...?
Jag har tröttnat på hästlivet. Vilket inte skulle vara något problem om jag inte hade en häst. Han är precis som jag vill ha - lugn och trygg, vi motionsrider och är med på enstaka klubbtävlingar. Har haft honom i fem år, är min första egna häst som jag köpte när jag äntligen fick råd efter studentlivet.
Men nu har jag tröttnat. Vill inte rida, inte åka till stallet. Jag funderar på allt jag skulle hinna och ha råd med utan häst. Träna mera, träffa kompisar, ut och resa, köpa en bättre lägenhet m m.
Trodde det skulle bli bättre när det blev vår, men ingen skillnad. Trodde jag behövde något att sträva mot och har anmält mig till en lokal dressyrtävling men känns inte bättre. Lösningen skulle ju vara att sälja, men det går inte. Han är 21 år och har en kronisk skada (som inte hindrar honom i nuläget men som kan blossa upp när som helst).
Har en helt underbar medryttare 2-3 ggr/vecka och hon kan lätt ta honom en eller två veckor om jag skulle vilja åka bort så jag behöver egentligen inte känna mig låst, men det gör jag.
Har funderat på att låta honom somna in, men han är så fin nu. Har musklat sig mer och mer senaste åren och kan nu bära sig i skritt och trav och korta stunder i galoppen. Glad och pigg. Har också flera stallkamrater som kämpat månadsvis med skadade hästar som de till slut fått ta bort och det skulle inte gå att förklara att jag väljer att ta bort min ridbara kompis. Och jag vet att jag inte skulle kunna göra det om han inte blir sjuk eller skadad, han är ju ändå min vän.
Har funderat på att fråga medryttaren om hon vill ta honom heltid en period, men jag skulle ändå få stå för alla kostnader, då hon ej har råd. Och jag vet att hon heller inte vill ha huvudansvaret för en häst, så jag skulle ändå få räkna foderstat, åka ut och kolla att han ser ok ut, fundera över täcken, klippning m m.
Låta honom bara gå i hage eller som sällskapshäst fungerar inte, han är den typen som vill ha något att göra. Visste det när jag köpte honom och bestämde redan då att han aldrig skulle bli långtidskonvalecent utan då i stället få springa på de gröna ängarna.
Är jag hemsk som hoppas att han ska hittas liggande i hagen en dag...?
Senast ändrad av en moderator:
). Samtidigt fasar jag enormt för att behöva ta det tunga beslutet när den dagen kommer... Vi har varit kompisar i snart 8 år och det är väldigt svårt att föreställa sig att han en dag inte kommer att finnas mer. Men jag vet att han älskar att komma ut och få springa och att bara gå i hagen skulle han inte trivas med. Vissa dagar tycker jag han ser så trött ut i ögonen, men jag vet inte om det bara är jag som inbillar mig....
