Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

[rosenknopp]

Ja, det kanske låter jättekonstigt det här. Känns själviskt att fundera över en sån här sak så jag har inte vågat prata med någon i min närhet om det.

Jag och min sambo har ett stabilt och bra förhållande. Vi har börjat prata om barn och det har kännts så härligt och kul. Vi ska framöver skaffa hus/gård och planen är att ha mina hästar på gården.

Nu till problemet. Vi har en hund och jag har 4 hästar, de är en mycket stor del av mitt liv och jag kan absolut inte tänka mig att vara utan dem.

Tanken som etsat mig fast i mig är vad man gör om man får ett hyperallergiskt barn?
Hur stor är risken egentligen? Ökar risken att barnet utvecklar allergi om det växer upp med djur?
Min pappa är måttligt allergisk mot pälsdjur och min lillebror mer allergisk, har ytvecklat astma 18 år gammal.

Detta får mig att tveka oerhört och jag vet inte hur jag ska ställa mig till allt.

 

[AKB]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Nu är jag ingen expert eller så.
Men jag tror att ju mer allergener barn utsätts för, ju mer immuna blir de.
I vartfall när det gäller pälsdjur. Matallergi är nog en annan sak.

Men som sagt, det är bara vad jag tror.

 

[Rizto]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Jag tror inte risken är mkt större för ditt barn att utveckla allergi än vad det är för dig själv.
Bara för att man är vuxen betyder det inte att man inte kan utveckla en allergi.

 

[jerseyko]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Alltså, risken är väl liten? Det är väl ca 10% av alla barn som har pollenallergi som utvecklar en allergi mot pälsdjur?

Och allergier kan ju komma när som helst, även som vuxen. När min lillebror var 5 år fick han allergi mot gräs, björk och jordgubbar. Det visade sig på pricktest. Året efter var det borta!

 

[rosenknopp]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Era svar känns ju ganska lugnande måste jag säga. Har gått och håsat upp mig för detta ett tag nu... Har försökt att tänka att det finns isf värre saker att oroa sig för.
Kanske är det en mer vanlig "klarar jag verkligen det här?" osäkerhet som visat sig genom denna oro?

Kan man prata med mvc om såna här saker? Jag är ju inte gravid ännu och kanske inte är berättigad att gå dit och fråga?

 

[CillaW]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Om ingen av föräldrarna är allergisk och ni inte har för välstädat hemma och du dessutom ammar länge, så är risken liten.

Cilla
läkare med långammade och ickeallergiska barn.

 

[Atalantha]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Jag tycker inte det låter ett dugg konstigt, då jag själv har samma oro. Nu går visserligen varken jag eller sambon i barnatankar, men tanken "vad händer om" har ändå dykt upp. Någon gång i framtiden kanske vi faktiskt vill ha barn.

Jag har dock inte kommit på något bra svar. Om barnet blir hyperallergisk kan man inte behålla något av djuren. Blir den "normalmycket" allergisk mot både häst och hund kanske det kan finnas en chans att du kan behålla åtminstone hästarna, om du är noggran med ombyte, dusch etc. Men då kan du aldrig ha med dig barnet till stallet, tror jag.

Jag personligen skulle ALDRIG kunna tänka mig att göra mig av med hunden och sluta med hästar. Alla säger att man ändrar sig när man får barnet, men jag tror inte det är så himla enkelt ändå. Tänk vilken terapi det måste vara att få "komma ifrån" lite ute hos sina underbara hästar under en jobbig period Eller ha en vovve att krama om när saker är svårt

Nej, jag är verkligen inte redo för barn, allergisk eller ej. Dock har jag hört om många som klarat det bra ändå, vet tyvärr inte hur

Jag var själv allergisk när jag skaffade min första häst. under den värsta perioden fick jag gå ut ur stallet med 10-15 min mellanrum för det rann så jädrigt från både näsa och ögon. Då var jag 12 år. Men in igen gick jag, spenderade all ledig tid i stallet och allergin försvann :O Vet inte om det hör ihop, eller om jag bara hade sjuk tur!

Höallergin fortsatte dock, men även den är borta

 

[_saga_]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Jag var lika orolig när jag blev gravid och tog upp detta med MVC.
jag har två katter och en häst, och barnmorskan sa att om varken jag eller pappan är allergiska räknar dom med att barnet kommer bli ett lågriskbarn för att utveckla allergi just för pälsdjur.
Det tröstade mig, och min dotter har ännu inte visat på att vara allergisk på nåt sätt.
Katterna sover ibland både i soffa och säng, dock aldrig i barnvagn, hästar har hon bara träffat ¨på några gånger.

OM barnet skulle bli allergiskt så löser man det då!
Byter om efter stallet innan man kommer innanför dörrarna hemma.
Hundarna är ju däremot lite svårare, men man löser det..

 

[Atalantha]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

jag har två katter och en häst, och barnmorskan sa att om varken jag eller pappan är allergiska räknar dom med att barnet kommer bli ett lågriskbarn för att utveckla allergi just för pälsdjur.

Det där påminde mig om en sak! Min kusiners mamma är överdrivet allergisk mot pälsdjur. Hon åkte i en bil där det 6 timmar tidigare suttit hundar (brukar inte åka hundar i den i vanliga fall) och dom hann inte ens åka 2 km innan hon fick åka till sjukhuset på grund av sin kraftiga reaktion.
Vi var oerhört glada då vi fick reda på att hennes tvillingdöttrar inte är allergiska trots stor frånvaro av djur under deras första period. Dom är nu 8 år och har hund =D

Ville bara berätta en bra händelse trots motgångar =D

 

[ameo]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Om man nu skulle få ett hyperallergiskt barn så är det ändå möjligt att ha häst, bara lite meckigare. Man kan ha hästen inhyrd någonstans och se till att byta kläder och duscha direkt efter stallvistelsen. Men kanske en egen hästgård är överkurs om man får så allergiska barn...
Samma med hund, man kan nog inte ha den inomhus men det kan kanske funka att ha hund i hundgård.

 

[Lenis]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Jag förstår känslan, för jag har tänkt samma sak själv, och det är så himla tabu på nåt sätt. Men mina hundar är ju en oerhört stor del av mitt liv o att omplacera en äldre hund känns sådär, ska man då avliva, usch det är jobbiga tankar som det säkert kan vara svårt att få nån som inte är "djurmänniska" att förstå. Tex har jag kolleger som inte alls förstår om nån är nere några dagar efter att ha tagit bort en hund osv.

Har en vän som inte alls är allergisk, inte pappan heller, o hon har ammat länge (vilket inte alls är en säkerhet för icke-allergiska barn o dessutom är det inte alla som har bra med mjölk särskilt länge) och hennes dotter är allergisk mot sak efter sak, nu har de fått göra sig av med både hund o katt de hade när hon föddes, o hästar går inte heller. Det finns ju inga garantier, å andra sidan, garantier får man ju aldrig i livet

 

[Atalantha]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Det finns ju inga garantier, å andra sidan, garantier får man ju aldrig i livet

På sätt och vis. Om man inte skaffar barn riskerar man inte att behöva göra sig av med djur på grund av barnet

 

[Sar]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

En god vän har fått ett barn som är väldigt allergiskt mot pälsdjur (ingen av föräldrarna är allergiska så man kan inte gardera sig). Där har det gått så långt att det inte längre går att ha hästarna hemma. Att ha dem på annat ställe och duscha och byta om fungerar dock bra. Man MÅSTE ju inte ha hästarna hemmavid....

 

[prinsessfeminist]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

En god vän har fått ett barn som är väldigt allergiskt mot pälsdjur (ingen av föräldrarna är allergiska så man kan inte gardera sig). Där har det gått så långt att det inte längre går att ha hästarna hemma. Att ha dem på annat ställe och duscha och byta om fungerar dock bra. Man MÅSTE ju inte ha hästarna hemmavid....

Min reflektion är att ingen vet någonting om morgondagen. Min bästa väninna som är 36 år har det senaste året blivit rejält kattallergisk, utan att ha haft tillstymmelse till allergi innan. Min pappa utvecklade allergi mot all slags parfym när han var drygt 40.

Det kan mao lika gärna vara någon av föräldrarna som råkar ut för allergier som ett barn.

 

[Emor]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Hur mycket ökar risken då om ena föräldern är allergisk? (och alla på hans sida, far, syskon osv)

Nu är både jag och sambon utav åsikten att vi aldrig ska skaffa barn, men man ska aldrig säga aldrig. Som det ser ut nu är jag inte beredd att ge upp livet med djur för barn, och det är inte en risk jag är villig att ta i dagsläget.

 

[mino]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

håller med, vad som helst kan ju hända som hindrar hästgårdsdrömmen, från att man själv blir skadad till att man inte kan bo kvar på gården för att man får ekonomiska svårigheter. Jag tror att en väg ur rädslan för det osäkra med framtiden (särskilt om man fastnar på detaljer typ eventuella barns eventuella kraftiga pälsdjursallergi) är att börja med att ta sig an lite nya utmaningar och se hur man hanterar dem och skapa sig större erfarenhet av hur man klarar att möta osäkra situationer och lösa problem som uppstår.

 

[rosenknopp]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

och till alla som skrivit i tråden.

Jag vill tacka er för era svar och synpunkter. Jag har nu sett saker i ett nytt perspektiv och känner mig inte lika låst vid rädslan för allergi. Finns ju andra saker som är större risk att de inträffar. Visst kommer jag vara lite orolig den dagen jag förhoppningsvis lyckas bli med barn, men jag ska fösöka ta saker lite efter hur de kommer.

Jag har nog beslutat mig för att inte avstå från att skaffa barn trots allergirisken

 

[Swat]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Jag är precis nybliven mamma OCH extremt pälsdjursallergisk + allergisk mot pollen

Här hemma bor alltid minst 4 hundar och två katter.
Att jag dessutom har hundar som yrke gör ju saken ännu lite mer komplicerad.

Visst har tanken slagit oss att barnet KAN bli allergiskt...men då får vi ta det då!
Att oroa sej "i förväg" är varken särskilt konstruktivt eller positivt.

En klok kompis sa till mej: Det är ingen idé att du oroar dej över sånt' som kan hända när du får barn! De problem som dyker upp kommer ändå vara sådana att du aldrig kunnat föreställa dej i förväg!

Skaffa barn om du vill det och ta sedan ett "problem" i taget så skall du se att allt ordnar sej!

/Swat

 

[caballus]

Sv: Vill, ha barn, men sjukt rädd för allergi!

Har du eller din sambo själv några allergier?
Det första året brukar inte vara något problem, och amning sägs ge ett visst skydd mot allergi, men visst, har man otur kan en mer eller mindre allvarlig allergi eller överkänslighet utvecklas.

Att gå och gräma sig för vad som KAN ske är som att misshandla sig själv. Om det nu skulle vara så att just erat barn på sikt utvecklar en allergi så får man ta tag i det problemet då, och se till att hitta en lösning som fungerar. Det finns mediciner och det finns livsstilsåtgärder som är hjälpsamma.
Det är ingen mening att gå och oroa sig för någonting man faktiskt inte kan påverka.