Vilken veterinär lyssnar man på när de har teorier tvärt om på sjuk hund?

[Nominous]

Jag blir så jävla less ang min sjuka hund. Det började här i vår att min hund (efter långvarig trötthet som inte visade sig bero på alla problem med allergier som vet sagt tidigare att det var normalt) blivit väldigt mycket hängigare och inte orkar göra annat än ligga i soffan och tillslut blir väldigt deppad och jätteghänig - har anemi. Vi har tagit så många blodprover så jag inte ens kommer ihåg en liten del vid det här laget. Såhär har utredningsförloppet sett ut på ett ungefär, kommer inte ihåg alla turer nu..

Börjar med utredning, påvisar anemi. De andra värdena bra.
Efter en vecka tas nytt prov, fortfarande anemi. Levern lite förändrad.
Efter en vecka tas nytt prov, fortfarande anemi men lite bättre värden.
Efter två veckor tas nytt prov, värdena som lägst. Vet börjar prata om benmärgscancer eller tumörer i buk alt inflammationer.
Efter en vecka får vi tid för ultraljud av buken för att leta avvikelser. Man ser en liten förändring på levern. Inget mer. Vi beslutar för att buköppna nästa vecka. Nya prover tas och efter två dar får vi svar från uppsala och nu är blodvärdet mycket bättre. Veterinären beslutar att skippa buköppning och gå på linjen att hunden börjar bli frisk, det var nog en inflammation.
Efter två veckor tas nya kontrollprover och värderna är i botten.
Efter några dar görs gallbeastningstest och avföringsprov tas. Efter tre dagar kommer svaret från avföringsprovet och det är blod i avföringen. Vet misstänker blödande magsår. Deras gastroskop är på service så de kan ej utföra det. Vill remittera till Strömsholm eller Ultuna. Ringer dem och jag får tid om 2-3 v hos båda då det inte anses vara akut. Veterinären går på semester i två veckor och vi står utan hjälp. Med misstanke på blödande magsår.

Jag får panik och känner mig helt lämnad med min hund som är skithängig och tiden bara tickar iväg. Och misstanke om blödande magsår? Ska jag vänta två veckor på gastroskopi eller att hunden blir sämre? Och allt lämnas där hän för att veterinären går på semester. Visst det finns ju andra veterinärer på kliniken om det händer något, men ingen engagerar sig ju i min hund under tiden. Som fortfarande är sjuk.

Jag talar på kvällen med min föräldralediga kompis som är veterinär och jobbar på en annan klinik i stan och hon tyckte inte alls vi skulle vänta om man misstänker blödande magsår. (min veterinär ville inte att någon på denna klinik skulle utföra gastroskopin utan att en specialist skulle göra det, därav ultuna eller strömsholm) Men min kompis anser att ett blödande magsår kan inte ens jag som hundägare missa om jag skulle göra gastroskopin själv. Vi bokar tid till dagen efter.

Väl på plats tycker nya veterinären att hunden ser förjävlig ut. Han såg inte ut att må bra alls. Hon tyckte det var hög tid att verkligen ta tag i det här nu. De utför gastroskopin med resultatet allvarlig gastrit, men inga blödande magsår. (hunden har stått på Previcox i över en månad så det kommer nog därav). De beslutar för att buköppna honom när han ändå ligger på bordet. Inga tumörer tack och lov, vilket vi var rädda för, men levern såg väldigt konstig ut och hon tog biopsier på mage, tarm, galla och lever. De hann inte med att ta benmärgsprov då han legat i narkos i 4h redan och han orkade inte längre. Vid hemgång tas även B-12 och sköldkörtelprov.

Några dagar senare kommer provsvaren och sköldkörtelhormonet är så lågt att det inte ens är mätbart. Alla jublar, Hypoteros kan orsaka anemi och fettlever!! Äntligen något fel som han ändå kan leva med under medicinering. Det förklarar så sjukt mycket över hur denna hund mått senaste 4 åren typ. Han är extremt frusen, och då menar jag extremt. Har aldrig stött på en hund som honom. Han har känts för lugn för rasen, han blev gammal när han var 3. Han har på slutet känts väldigt nedstämd och vill inte hitta på något. Han går och spänner sig hela tiden för att det är kallt (under +15 är kallt). Min kompis veterinären som följer hela historien och som känner hunden väldigt väl tycker att hela hans liv faller på plats med denna diagnosen.
Inget blod i avföringen hittades nu.
Vi påbörjar medicinering med Forthyron.
Några dagar senare kommer provsvaren på biopsierna och han har kraftig inflammation i mage, tarm, galla och i levern. I levern fanns dessutom celldöd och vita blodkroppar. Veterinären tro att det kan bero på Previcoxet eller parasiter. Avföringsprov tas på nytt för att utesluta parasiter och för att kunna sätta in kortison. Jag väntar fortfarande på provsvaren.

Hunden äter Forthyron i en vecka och jag har en ny hund. Han slappnar av i kroppen, viftar på svansen, sänkt ryggen, han är glad, ögonen lever.. Och resultat ska inte börja synas förrän efter två veckor.

Här är vi nu.

Nu kommer min ordinarie veterinär tillbaka från semestern och tycker att behandlingen är helt fel. Han har inte problem med sköldkörteln och Forthyronet känns helt onödigt. Hon menar på att ett hormon som stimulerar sköldkörteln är för normalt för att det ska vara fel. Hon menar på att det är levern som är orsaken och vill bota den istället.
Hon uttryckte att jag skulle ta bort hunden från Fothyronet för hon hade inte behandlat med det om det var hennes hund. Alt kanske låta han äta det i tre månader och sedan ta bort det.
Hon tyckte att det var självklart att hunden blir piggare för kroppen varvar upp på Forthyronet och det hjälpte inte honom.


Alltså jag blir galen!! Vem fan ska jag lita på? Min första veterinär är allmänt känd för att vara skitduktig och jag litar på henne fullt ut, egentligen. Hon har jag haft som veterinär till hunden hela hundens liv. Vill inte ha nån annan. Men utredningen som tagit hela våren har inte påvisat någonting, man har bara tagit prover på prover och konstaterat att allt är normalt förutom röda blodkropparna och man gör som ingenting. Det händer ju ingenting. Vi står bara stilla med samma svar vecka ut och vecka in i två månader.

Sen byter jag klinik och på två dygn har de funnit en jäkla massa saker som faktiskt är fel. Är lite aggressiva och sätter in behandling. Hunden svarar på det.
Jag vill ju hellre följa det nuvarande behandlingsplan då jag känner att det ger något. Slippa gå å vänta. Och det känns i hjärtat som det stämmer in.
Och är det så att det inte är fel på sköldkörteln så kommer ju det märkas efter som han ska ta nya sköldkörtelprover var 4e vecka för att till en början justera dosen och sedan hålla koll så den ligger bra. Då kommer ju värdena gå över normalt om sköldkörteln börjar kicka igång igen.

Jag har inte hjärta att ta av han från medicinen när han för första gången på år faktiskt ser lycklig ut. Jag känner inte igen min hund längre, jag har fått en helt ny och det gör mig ledsen när jag tänker på alla skitdagar han har haft.

Är det dags att byta klinik och veterinär? Vem fan ska man lita på?

 

[bollen__]

Utan att kunna något om sjukdomar osv så:
Jag tycker att du ska gå på din magkänsla. Vi gjorde inte det, utan litade på veterinären och det blev aldrig bättre. Av en slump fick vi prova en annan veterinär, och efter första mötet med honom så gick vi inte tillbaka till den andra. Äntligen hände det något, man hittade faktiskt "fel" och lyssnade på oss och vår magkänsla. Tidigare veterinär hade i princip bara fortsatt på sin linje när vi sa att det inte kändes rätt det den veterinären misstänkte eftersom vovve inte blev bättre..

 

[Nominous]

@bollen__ ja hjärtat och magkänslan säger ju att vi ska fortsätta på den nya linjen. Men jag blir så jäkla paff och osäker när gamla veterinären så markant uttrycker sig så om hon gör att det inte är rätt väg att gå och att hon inte tror på det här. Men å andra sidan har hon hållt på i 2 månader utan att komma fram till nån ting mer än att värdena är skit och att vi inte vet varför. Nya veterinären höll på i två dar och har hittat massor av fel. Visst lite av det är ju tack vare den gamla veterinärens förjobb, men hon har ju ändå bara skjutit på vissa saker, ändrat sig och det har som inte hänt nåt.
Det är verkligen skitsvårt! Speciellt när jag helt plötsligt fått en ny hund.

Men om man går på nya linjen, om han inte har parasiter så sätter man in kortison för en bra tid framöver, då ska förhoppningsvis organen läka och samtidigt får han Forthyronet och får komma igång i kroppen lite. Blir alla värden normala och hunden verkar må bra och blir pigg och glad måste man väl ändå ha nått sitt mål? Och blir det inte så så får vi väl fortsätta felsöka? Gamla veterinären ville ju sätta in kortison för organen och jag vet inte vad det skulle spela för roll att han äter Forthyron under tiden. Visar dte sig att den blir överflödig är det ju bara ta bort den då. Han kommer ju stå under ständig kontroll.

 

[hastflicka]

Varfor fragar du ens?
Din hund har svarat pa en veterinars behandling, DU som ser hunden hela tiden tycker att den mar battre. Skulle den gamla veterinaren kunna fortsatta sitt (meningslosa?) sokande medan din hund tog medicinen som den uppenbart mar battre av? Om veterinaren vill ta bort den medicin som gjort hunden battre ar kanner den gamla veterinaren uppenbarligen nagon sorts konkurance med den nya veterinaren och agerar utifran det istallet for professionellt for hunden's basta.

Undefar som veterinaren i Sodertalje som inte skickade oss till Bagarmossen for att lagga in min lilla Princess efter olyckan, utan istallet gav sina rad pa ett satt sa att vi skulle komma tillbaka dit istallet.

Hade det varit min hund hade jag tittat pa den och gjort en utvardering i vilken veterinar som tydligt forbattrat min hund's liv till det battre. Oavsett hur "valkand och beromd" den andra veterinaren ar.

For manga ar sedan fick jag slass som en galen mot systemet for min son som ingen ville remittera till en specialist lakare da han hade ett namn i journalen som var mycket beromt inom ett annat omrade och han valt att inte remittera ... det tog over ett ar innan nagon vagade "ga emot" den beromda lakaren och ge mig remissen jag bad om ... och sonen antligen fick den hjalp han behovde. (Den lakaren kastade ut sidor ur sonens journal och kallade tidigare undersokning for skrap ... och sonen fick ratt behandling)

 

[Lovisaleonora]

JAG hade gått på veterinär 2, om magen tycker det känns bra. Därmed inte sagt att jag råder dig åt varken ena eller andra hållet, men jag har själv varit med om ett par gånger då stora kända stället gått en väg, som sedan lilla oansenliga gått emot. Och det har varit sistnämnda som ordnat upp biffen.

Har man utrett så länge, tagit så mycket prover och fortfarande inte hitta något som måste vara m e m standardrutin - då hade mitt förtroende varit förbrukat för länge sedan. Går man dessutom på semester utan att bry sig om patient och ägare, då hade det dessutom blivit en anmälan för granskning om något hanterats fel.

 

[Malibu_Stacy]

Går man dessutom på semester utan att bry sig om patient och ägare, då hade det dessutom blivit en anmälan för granskning om något hanterats fel.

Fast det är tycker jag är lite väl mycket antagande. Det är väl självklart att en veterinär ska få ha semester precis som alla andra människor? Veterinären hade ju gjort det den ansåg vara rätt dvs skickat en remiss för vidare utredning. Dessutom har ju veterinären kollegor som jobbar medan denne är på semester som kan fortsätta med fallet om det skulle behövas.
Vad är det som skulle anmälas i detta fallet? Vad jag kan se har veterinären inte gjort något fel. En kronisk sjuk patient som varit dålig länge kan ofta vänta två veckor till innan större ingrepp görs. Om den inte blivit akut mycket sämre vilket det inte låter som på TS.
En anmälan skulle troligtvis inte leda någon vart alls, det är sällan det faktiskt är veterinären som agerat fel när man läser om de fall som anmälts och tagits upp av disciplinnämnden.

Hur TS ska göra är en annan fråga, jag har svårt att råda till något när jag inte vet mer i detalj. Det kan vara så att båda veterinärer gör "rätt". Det är ofta det inte bara finns ett behandlingssätt. Gör det som känns bäst för dig TS.

 

[Nominous]

Problemet är att jag inte vågar lita på min magkänsla för jag har inte kunskapen om vad som är rätt.

Gamla veterinären uttryckte sig "ja det är klart att han upplevs piggare, kroppen stressas ju upp pga forthyronet, hunden är inte friskare utan ni maskar det egentliga problemet".

Det är det som stör mig. Blir han piggare för att kroppen går ur dvalan den legat i länge eller stressar han och går på högvarv?

Jag ska prata med min kompis som är veterinär och en av behandlande veterinärer. Hon är mitt uppe i dop och stök så jag har inte fått tag i henne.

 

[Freeride]

Problemet är att jag inte vågar lita på min magkänsla för jag har inte kunskapen om vad som är rätt.

Gamla veterinären uttryckte sig "ja det är klart att han upplevs piggare, kroppen stressas ju upp pga forthyronet, hunden är inte friskare utan ni maskar det egentliga problemet".

Det är det som stör mig. Blir han piggare för att kroppen går ur dvalan den legat i länge eller stressar han och går på högvarv?

Jag ska prata med min kompis som är veterinär och en av behandlande veterinärer. Hon är mitt uppe i dop och stök så jag har inte fått tag i henne.

Tycker du gör rätt som diskuterar vad den första veterinären säger med din andra, hon har säkert något svar på det. I och med att den första inte hittat något än är det väl värt att pröva den andras råd/medicinering, som du skriver kommer det ju märkas ändå om det inte är rätt diagnos?
Nu är han ju öppnad med och prover har tagits på det mesta, så man kan ju utesluta en hel del.
Även om hunden bara "verkar" må bättre kommer ju värdena visa om han verkligen gör det med, så risken är väl ändå rätt liten att det gör så mycket om han inte går på helt rätt medicin/diagnos?

 

[Nominous]

Tycker du gör rätt som diskuterar vad den första veterinären säger med din andra, hon har säkert något svar på det. I och med att den första inte hittat något än är det väl värt att pröva den andras råd/medicinering, som du skriver kommer det ju märkas ändå om det inte är rätt diagnos?
Nu är han ju öppnad med och prover har tagits på det mesta, så man kan ju utesluta en hel del.
Även om hunden bara "verkar" må bättre kommer ju värdena visa om han verkligen gör det med, så risken är väl ändå rätt liten att det gör så mycket om han inte går på helt rätt medicin/diagnos?

Ja men precis. Det ska bli intressant å höra vad hon säger. Och eftersom vi ändå ska ta tag i organinflammationerna så är det ju inte så att vi utesluter något för att vi ger sköldkörtelhormon. Skulle sköldkörteln repa sig är väl det världens bästa nyhet, och det kommer ju märkas eftersom han ska testas varje månad..

Men gamla veterinären menade på att de flesta hundar som stod på levotyrexinnatrium-tabletter gjorde det i onödan och hundarna var uppvarvade men inte friska.

Ähh jag vet varken ut eller in. Men jag kommer lyssna väldigt mycket på min kompis som faktiskt lagt ner väldigt mycket tid under ledighet och läst journaler, forskning, studier osv för att försöka hitta någon anledning till hans problem. Och hon känner hunden sedan flera år tillbaka och känner verkligen hans symtom mer det den gamla veterinären enbart ser på kliniken. Där är ju hunden piggare än hemma, han är inomhus så han fryser inte.

 

[fridak88]

Hur förklarade den gamla veterinären att sköldkörtelhormonet hade så låg nivå utan att ha fel på sköldkörteln?

 

[Nominous]

Hur förklarade den gamla veterinären att sköldkörtelhormonet hade så låg nivå utan att ha fel på sköldkörteln?

Hon menar på att inflammationen i levern orsakar sköldkörtelns problem. Men symtomen på sköldkörteln stämmer sedan flera år tillbaka med trötthet, extrem frusenhet och nedstämdhet. Men kan de verkligen gå med en inflammation i levern i låt säga 3-4år om det är så jäkligt? Utan att bli värre än såhär?

 

[SiZo]

Även om veterinär 1 har rätt, varför skulle det då vara fel att hjälpa hunden med sköldkörtelhormon tills den ev fungerar som den ska igen?

 

[Nominous]

@kimmis87 eller hur. Det undrar jag med. Men hon svarade bara att kroppen stressas när den inte behöver hormonet (?) Och eftersom hon var säker på att den var sekundär var inte behandlingen önskvärd. Men iomed att jag ville fortsätta så kunde man låta han äta det i tot 3mån och sedan ta bort det. Hon vill ta prover utan forthyronet i kroppen.

 

[Alexandra_W]

Jag skulle gå på magkänslan och låta vet2 utreda och låta medicineringen vara kvar. Lyssna på hunden och din egen uppfattning.

I övrigt kan jag inte bidra med mer än medkänsla. Min hund har utretts i några månader utan att direkt komma någonstans. Hund mår inte bra, och behandling efter behandling inriktad på magen sätts in. Men utan någon som helst effekt. Jag har velat både göra vissa undersökningar och prova viss behandling utan att få gehör. Sen mitt i alltihop går vet på semester, utan att säga något innan. Jag upptäcker det när jag som avtalat ska ringa för att tala om ev förändring av nya behandlingen, och får en telefonsvarare som talar om att kliniken är stängd pga semester... Mailar och får svar att vet tycker hunden ska sättas på fiberfoder, t ex x eller y. Hjälper inte det så nåt bredspektrumantiobiotika igen. Båda fiberfodren är bantningsfoder, och hunden är i normalfallet SMAL och väldigt svårfödd, och har i samband med problemen tappat mer och är nu mager (får hos vet nedan omdömet "Hull: 2 - mindre gott, underhull, muskelförlust".. ) Hunden är dessutom foderallergisk och kan inte äta de fodren ens om man skulle tycka det var en smart ide i övrigt. Mailar detta till vet och frågar om det finnas annat vis? Får inget svar, men okej vet är på semester.

Hunden mår sämre, så åker till en annan vet. Som utan att jag sagt något direkt gör den röntgen jag tycker borde ha gjorts. Och som även själv är inne på vad jag känt - att det kanske inte är magen utan ryggen. Reagerar på att hunden tappat rejält med muskler, något första vet tyckt "vissa är inte så musklade"...

Röntgen visar dock ingenting men vet skriver remiss för ultraljud av buk. Dessutom tycker vet2 absolut att vi ska göra det jag tjatat om på första vet - sätta honom på smärtstillande och se om det gör skillnad. Efter ½ dygn med smärtis mår hunden markant bättre. Efter 2 dygn på smärtstillande är min normala hund tillbaka. ÄNTLIGEN kan han slappna av igen och är inte speedat uppvarvad, han är avslappnad och lugn, ligger i alla sovställningar, grymtar belåtet när han ligger i korgen och rullar glatt i gräset.

Ultraljudet dock heller inte någonting. En gastrit kan han dock fortfarande ha även om det inte känns helt troligt. Så på sitt vis är man tillbaka på noll, även om man på vägen uteslutit lite mer saker. Första vet är nu tillbaka från semestern och jag mailar om vad som hänt, både försämringen, rtg, ul, smärtis och resultatet av det. Ber vet ringa mig (det gick inte komma fram på telefontiden två första dagarna efter sem). Får inget svar... En vecka - inget svar...

Jag kör nu i princip min egen linje, med stöd av vet2. Att låta hunden äta klart kuren med smärtstillande (20 dgr) och se vad som händer när den är slut. Och att om sämre igen gå vidare men inriktat på helt annat område än magen. Haken är att OM det är magen kan vi formligen ta kål på den med 20 dagar rimadyl. Så det är en chansning. Men för mig är det avgörande att hunden faktiskt mår mycket bättre på rimadyl! Dels det beskrivet ovan - men dessutom så avföringen är normal igen, och - musklerna kommer tillbaka! Han har lite av övriga symptom kvar och vi är inte närmare diagnos. Men att faktiskt kunna göra något som HJÄLPER känns otroligt viktigt. Skulle första vet höra av sig och tycka t ex "absolut inte rimadyl med tanke på magen, jag tycker det ska sättas ut och vi ska bla bla" så hade jag vägrat. Jag är beredd att försvara den där rimadylburken med mitt liv om så krävs För hundens skull. Att han kan må bra under utredningen är sjukt mycket värt för mig (som höll på att själv få blödande magsår av att se hur han mådde men inte kunna göra något, inget hjälpte ju)

 

[Jenka]

Jag hade gått på vet nr 2s linje och se vad det gett, utifrån vad du skriver. Jag har inte själv kunskap att själv misstänka någon av diagnoserna men med tanke på att hunden blivit bättre.
Sen kan man ju ta in en åsikt från tredje veterinär, vilket du redan gjort med kompisen.

Men att veterinären går på semester är ju i sig inget fel, de måste ju också få semester och sjuka hundar finns nog jämt tyvärr. Fast jag förstår att det känns tungt som ägare.

 

[fridak88]

Hon menar på att inflammationen i levern orsakar sköldkörtelns problem. Men symtomen på sköldkörteln stämmer sedan flera år tillbaka med trötthet, extrem frusenhet och nedstämdhet. Men kan de verkligen gå med en inflammation i levern i låt säga 3-4år om det är så jäkligt? Utan att bli värre än såhär?

Ja man kan ju undra... Om det nu är levern, borde det inte finnas andra symtom även om man medicinerar för sköldkörteln?

 

[Is]

Svårt men jag skulle nog faktiskt lita på den kliniken som ändå hittat något fel om inte din ordinarie veterinär har en bättre diagnos att komma med.... Men du bor i Östersund va? Har då en aning om vem din kompis kan vara och är det hon jag tror det är skulle jag absolut lita på henne och hennes kolegor.

 

[Nominous]

Jag har pratat med min kompis ikväll och hon ska återkomma när gamla veterinären ringt. Men min kompis tyckte som jag. Och så länge inte min gamla veterinär kommer med någon annan bättre behandlingsplan så kör vi på. Kompisen har dessutom skickat journalen till en medicinspecialist som hon känner som ska kolla igenom den och ge ett utlåtande. Så det blir spännande. Hon har talat med henne innan och hon var inne på sköldkörteln hon med. Men nu när gamla veterinären var så anti pågående behandlingsplan så ville hon att medicinaren skulle kolla igenom journalen riktigt noga och se om de missat något.

Jag har dock ett bekymmer. Om jag väljer att fortsätta på nya klinikens väg och gå emot min vanliga veterinär, då känns det som jag kommer få problem med allergiövervakningen på honom. Jag vet inte kan vilken klinik som helst med hjälp av journalen beställa immucept från Heska? Han står ju på livslång behandling av immucept då han är atopiker och jag måste ju fortsätta få tag på det. Det beställs nytt var 10: de månad. Det lär ju vara lite känsligt om jag väljer att göra viss behandling hos henne och gå emot med annan behandling. Känns som det kan skära sig..

 

[Freeride]

Jag har pratat med min kompis ikväll och hon ska återkomma när gamla veterinären ringt. Men min kompis tyckte som jag. Och så länge inte min gamla veterinär kommer med någon annan bättre behandlingsplan så kör vi på. Kompisen har dessutom skickat journalen till en medicinspecialist som hon känner som ska kolla igenom den och ge ett utlåtande. Så det blir spännande. Hon har talat med henne innan och hon var inne på sköldkörteln hon med. Men nu när gamla veterinären var så anti pågående behandlingsplan så ville hon att medicinaren skulle kolla igenom journalen riktigt noga och se om de missat något.

Jag har dock ett bekymmer. Om jag väljer att fortsätta på nya klinikens väg och gå emot min vanliga veterinär, då känns det som jag kommer få problem med allergiövervakningen på honom. Jag vet inte kan vilken klinik som helst med hjälp av journalen beställa immucept från Heska? Han står ju på livslång behandling av immucept då han är atopiker och jag måste ju fortsätta få tag på det. Det beställs nytt var 10: de månad. Det lär ju vara lite känsligt om jag väljer att göra viss behandling hos henne och gå emot med annan behandling. Känns som det kan skära sig..

Veterinärer får inte "välja bort" kunder som behöver hjälp så jag tror inte de kan typ vägra hjälpa dig? Sen kan det ju ändå bli tråkig stämning om veterinären tar det personligt, men kan de skriva ut det på distans eller måste du dit och kolla upp det regelbundet?
Ett tips är väl att aldrig bränna broar utan vara så opersonlig och vänlig du kan utan att backa på hur du tänkt göra, alltså att inte ge den andra veterinären något konkret för att få en anledning att avfärda dig.

 

[Nominous]

Veterinärer får inte "välja bort" kunder som behöver hjälp så jag tror inte de kan typ vägra hjälpa dig? Sen kan det ju ändå bli tråkig stämning om veterinären tar det personligt, men kan de skriva ut det på distans eller måste du dit och kolla upp det regelbundet?
Ett tips är väl att aldrig bränna broar utan vara så opersonlig och vänlig du kan utan att backa på hur du tänkt göra, alltså att inte ge den andra veterinären något konkret för att få en anledning att avfärda dig.

Nä det är väl bara det att man vill vara säker på att de verkligen gör allt de kan för patienten och inte bara det de måste när man kommer. Så det är väl det jag är rädd att skada. Jävla skitsits!
Han måste kollas då och då, typ var 18 månad ca för att göra en kontroll på hur han mår bara. Men jag ska kolla med min kompis om de kan beställa immucept med när de har receptet i hans journal.
Svårt att veta hur jag ska bete mig, min gamla veterinär verkar redan känna sig stött då hon gick rätt hårt åt mig när hon ringde. Hon var lite aggressiv i sina påståenden och kommentarer, men absolut inte otrevlig utan menar mer att hon dyker på på ett hårt sätt som gör att jag känner mig värdelös som djurägare.
Kompisen har fått svar från medicinaren. Hon förklarar att man inte stressar en kropp om man ger Forthyron då hormonet ges i inaktiv form och kroppen omvandlar det till aktiv metabolit om kroppen behöver det, även om sköldkörteln är frisk. Så enligt henne är det ju absolut inga problem att ge Forthyron och blir hunden piggare så behöver den ju det. Det känns jäkligt bra att höra måste jag säga!!!