F
Faith
Jag blir lite konfunderad över min egen hästs plats i flocken, och undrar om ni har någon förklaring på saken..
Min häst är en 16-årig valack, som just nu delar bete med 7 andra valacker från samma stall. Vintertid står de uppdelade i mindre hagar oftast två och två. Min valack är 100% pacifist och har aldrig varit i bråk de 4 år jag ägt honom, trots möten med/delat hage med ca 35 olika hästar vid olika tidpunkter. Det mest våldsbenägna han gör är att vända baken till och vika ner öronen, sedan händer inte något mer från hans sida. Han har många gånger blivit "hack-kyckling" åt andra och blivit påhoppad och bortdriven i tid och otid vilket han acceperat och tagit sig därifrån..
Nu till det oförklarliga, han är bästis med flockens hårding och absoluta ledare. Denne hänger med honom i alla väder och hoppar in och försvarar honom/slåss för honom i varje tänkbar situation. Från att någon annan tänker hälsa närmare på min häst till att de är fräcka mot honom. Han har sin privata bodyguard i hagen.. Min är sund och trygg i sig själv; då det blåser, åskar eller något nytt och skrämmande kommer in i hagen så blir han en naturlig trygghet som de andra söker sig till, men, han slåss inte, och han försvarar sig inte heller då andra driver bort honom. Men i den här flocken behöver han inte heller det, då han har sin egen försvarare där..
Men hur kan det bli så här? Att en till synes väldigt ranglåg(men trygg) häst blir försvarad av den ultimata ledaren mot de andra?? De håller ihop hela tiden, min och ledaren, och lika ofta ses ledaren lunka bakom min (inte pådrivande), som min bakom honom då de går runt i hagen. Tycker detta är lite lustigt då min ses som väldigt lågrangad, men ändå nästan ligger tvåa i skalan i denna flock tack vare sin kompis ledaren.. Vad har ni för idéer?
Min häst är en 16-årig valack, som just nu delar bete med 7 andra valacker från samma stall. Vintertid står de uppdelade i mindre hagar oftast två och två. Min valack är 100% pacifist och har aldrig varit i bråk de 4 år jag ägt honom, trots möten med/delat hage med ca 35 olika hästar vid olika tidpunkter. Det mest våldsbenägna han gör är att vända baken till och vika ner öronen, sedan händer inte något mer från hans sida. Han har många gånger blivit "hack-kyckling" åt andra och blivit påhoppad och bortdriven i tid och otid vilket han acceperat och tagit sig därifrån..
Nu till det oförklarliga, han är bästis med flockens hårding och absoluta ledare. Denne hänger med honom i alla väder och hoppar in och försvarar honom/slåss för honom i varje tänkbar situation. Från att någon annan tänker hälsa närmare på min häst till att de är fräcka mot honom. Han har sin privata bodyguard i hagen.. Min är sund och trygg i sig själv; då det blåser, åskar eller något nytt och skrämmande kommer in i hagen så blir han en naturlig trygghet som de andra söker sig till, men, han slåss inte, och han försvarar sig inte heller då andra driver bort honom. Men i den här flocken behöver han inte heller det, då han har sin egen försvarare där..
Men hur kan det bli så här? Att en till synes väldigt ranglåg(men trygg) häst blir försvarad av den ultimata ledaren mot de andra?? De håller ihop hela tiden, min och ledaren, och lika ofta ses ledaren lunka bakom min (inte pådrivande), som min bakom honom då de går runt i hagen. Tycker detta är lite lustigt då min ses som väldigt lågrangad, men ändå nästan ligger tvåa i skalan i denna flock tack vare sin kompis ledaren.. Vad har ni för idéer?