Vilken information undanhåller du dina barn?

[Snurrfian]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Glassbilen kör inte hemma hos oss för vi har aldrig handlat och föraren vet nog inte att här finns barn.

Vi är väldigt ärliga och raka med en himla massa annat, döden tex. Vi har förlorat både farfar och mormors katt och det har vi varit väldigt krassa med. Barnens förtroende för oss hänger inte på glassbilens vara eller icke varande är jag helt övertygad om när man för övrigt är en sund, rak, ärlig förälder!

Men hur ska du ha det? I ditt inledande så talar du om att ni har sagt att glassbilen är en blå lastbil som spelar en truddelutt och nu kommer den inte alls? Om nu frågan har kommit upp så varför inte tala om varför den spelar och varför ni nu inte handlar? För oss är det superbra att glassbilen kommer på sommaren, annars skulle jag enbart ha isig glass i frysen eftersom den hinner smälta på vägen hem från affären, alltså handlar vi av glassbilen. Skulle vi bo granne med affären så skulle vi inte handla...

Jag gissar att ditt barn är ganska så litet än, då har man inte hunnit så långt i livet och upptäckt så mycket av det som finns att upptäcka.

 

[kamomillo]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Vissa saker talar jag inte om för mina barn och det kan bli rätt så roliga situationer av det. Alla föräldrar har säkert såna grejer att berätta och jag vill höra era !

Här hemma kör det omkring en blå LASTBIL som tutar en trudilutt, oklart varför den låter så!

Vi har oxå väldigt många livs levande "spindelmannen", tex i sandlådan. Sonen har hört begreppet men kopplar det bara till vanliga spindlar.

Dessutom har vi en hel del barbiedockor i olika storlekar, alla dockor går under namnet Barbie och jag har ingen lust att tala om vilket som är äkta eller inte.

Den blå lastbilen fattar jag vad det är, men spindelmannen??
Och varför kalla alla dockor för barbie? Jag måste vara ovanligt korkad idag?

* Jenny *

 

[diamonia]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Vi ser den på håll på stora vägen men den kommer aldrig inpå vår grusväg.

Men det är ju jättebra för vissa att man kan handla men för vår familj så spelar det ingen roll. Jag undviker såna situationer som kan leda till upprepat tjat så för oss funkar det utmärkt att inte berätta.

Vi har heller aldrig handlat någon leksak i mataffären. Leksaker får man på jul eller födelsedagar inte när man handlar. Vet föräldrar som måste köpa leksak varje gång för att slippa tjat, en situation man kan undvika tycker jag!

 

[Segelflygarinnan]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Vi har heller aldrig handlat någon leksak i mataffären. Leksaker får man på jul eller födelsedagar inte när man handlar. Vet föräldrar som måste köpa leksak varje gång för att slippa tjat, en situation man kan undvika tycker jag!

Ptja, curlar man sina barn kan man ju köpa en leksak varje gång.. En av föräldrarnas uppgift är väl att sätta gränser åt sina barn, och visa/förklara att man inte alltid får som man vill - speciellt inte om man tjatar? Hur blir barnen när de blir stora, om de alltid fått som man vill?

Tyckte tråden var smårolig att läsa i början, sen spårade den bara ur..

 

[ameo]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

ViJag undviker såna situationer som kan leda till upprepat tjat så för oss funkar det utmärkt att inte berätta.

det är ju också ett sätt att angripa saken

Själv har jag gjort tydligt för våra barn att man inte vinner något på att tjata eller tjura. Det har fungerat jättebra för oss att ibland köpa godis i affären och oftast inte. Ibland har barnen frågat om de kan få godis och det är helt okej att säga ja ena gången och nej andra gången. "nej, vi ska inte ha något godis idag" räcker utmärkt som motivering. Och "ja, idag köper vi lite godis" fungerar bra nästa gång. Vi har helt enkelt inte gjort någon stor affär av det där och har inte heller haft något problem med det.

 

[Snurrfian]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Vi ser den på håll på stora vägen men den kommer aldrig inpå vår grusväg.

Men det är ju jättebra för vissa att man kan handla men för vår familj så spelar det ingen roll. Jag undviker såna situationer som kan leda till upprepat tjat så för oss funkar det utmärkt att inte berätta.

Vi har heller aldrig handlat någon leksak i mataffären. Leksaker får man på jul eller födelsedagar inte när man handlar. Vet föräldrar som måste köpa leksak varje gång för att slippa tjat, en situation man kan undvika tycker jag!

När ska du börja ta diskussioner då? Vi kör på samma sätt som ameo, ibland handlar man godis i affären, ibland får man en leksak, ibland inte. Vi har inga problem med tjat hos våra barn, de är oftast roliga att handla med, ha med på stan osv De frågar och får svar, inget mer tjat. Tjatar de som blir det absolut ingenting och det lärde de sig fort. Sen har de även egna pengar som de får handla för, jättesmidigt att kunna göra det i matbutiken så har man allt avklara på en och samma gång.

 

[diamonia]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Kl

Mina barn tjatar och tjurar och surar om en himla massa vardagligen fast vi har gjort mycket klart att det inte leder någonstans nånsin. De situationer jag kan undvika undviker jag.

 

[voltis]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

det är ju också ett sätt att angripa saken

Själv har jag gjort tydligt för våra barn att man inte vinner något på att tjata eller tjura. Det har fungerat jättebra för oss att ibland köpa godis i affären och oftast inte. Ibland har barnen frågat om de kan få godis och det är helt okej att säga ja ena gången och nej andra gången. "nej, vi ska inte ha något godis idag" räcker utmärkt som motivering. Och "ja, idag köper vi lite godis" fungerar bra nästa gång. Vi har helt enkelt inte gjort någon stor affär av det där och har inte heller haft något problem med det.

Exakt så har det funkat för oss också, men jag vet inte exakt hur vi gjort Många frågar ofta hur vi gjort för att få ett barn som alrdrig tjatar och gnäller efter saker. Men har svårt att svara på det!
I mataffären kan vi ibland köpa en godisbit eller ännu hellre en bulle, bara för att. En annan gång gör vi inte det. hon kan fråga men får bara svaret att ja det vore gott men vi ska inte köpa bullar idag. Vi kan nog fika en annan dag.
Och hon accepterar det.
Ibland händer det att hon kan få ngn sak i mataffären också, men oftast inte när hon frågat utan bara så där, som en överraskning.

 

[Snurrfian]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Kl

Mina barn tjatar och tjurar och surar om en himla massa vardagligen fast vi har gjort mycket klart att det inte leder någonstans nånsin. De situationer jag kan undvika undviker jag.

Men någonting måste de ju vinna på det, annars skulle de ju inte fortsätta? Jag tror att vi inte har tjatiga barn just för att vi "belönar" bra beteende, inte helt aktivt, men om barnet är en solstråle genom hela affären så är det väldigt lätt att säga: "kom så köper vi en godisbit/glass/leksak" Om mina barn tjatar och gnäller så har det vid ett par tillfällen hänt att den ena av oss har helt enkelt tagit barnet och gått ut och satt sig i bilen. Och sitta i bilen med en sur förälder är bra mycket tråkigare än att uppföra sig i butiken.

På samma sätt i vardagen, om vi hjälps åt så kan vi göra något tillsammans, får jag göra allt själv så får barnet oxå klara sig själv, vilket gör att barnen rätt snabbt tycker att det är helt okej att göra tråkiga saker eftersom det innebär att det blir trevligare efteråt. Sen behöver det inte innebära godis eller liknande utan det kan lika gärna vara att spela ett spel ihop, sparka boll eller göra något annat tillsammans.

 

[Badger]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Hm jag gör lite som de övriga, kan få gnäll o utbrott om att vilja dra lilla vagnen osv (om han inte får för att han är för trött, han får alltid annars), men inte hittills om godis eller sådant. Både Snurrfian o Voltis säger att de köper godis ibland, helt apropå. Jag gör inte det (min man gör det säkert däremot...) men han får välja att köpa saker som inte står på listan, gurka, yoghurt, fel sorts mjölk osv. Men då säger vi ja direkt utan att bråka, har vi börjat sätta oss på tvären så ger vi oss väldigt sällan (bara för bra argument).

Det är kanske det som gör det? Att barnet ibland får det det vill ha bara på en enkel fråga utan tjat, inte att ett nej alltid är tvärnej? Eller så är barn bara olika.

Han (3,5) kan få bestämma vad det blir till middag också, tex fisk, kyckling osv men oftast inte mer definierat.

 

[diamonia]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Eller så är barn bara olika.

Barn är olika, vuxna med. Troligtvis så hade kanske mina barn fungerat annorlunda med andra förutsättningar eller inte. Jag gör det som är bäst för våra förutsättningar.

 

[Mabuse]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Men någonting måste de ju vinna på det, annars skulle de ju inte fortsätta?

Är allting man gör motiverat av att man kommer vinna något? Jag vinner ju ingenting på att få kort stubin när jag har sovit dåligt, t ex, men det händer ändå. Man kanske tjatar för att man så gärna vill ha något att man inte vill tro att man verkligen inte kommer få det.

Jag tror inte vi människor är så rationella och nyttomaximerande att allt vi gör kan härledas till att vi vinner något på det. En del saker gör man för att känslorna springer iväg med en, för att det verkade vettigt och kul just då, av slump, osv.

En tvååring t ex vinner ju ingenting på att vägra ta på sig overallen på morgnarna, men det hindrar ju inte att barnet varje morgon blir lika förbannad när det återigen är dags att dra på sig den förhatliga overallen. Att man inte vinner något på att protestera betyder inte att man inte kan bli arg och frustrerad över sakernas tillstånd. Jag vinner inget på att bli arg över en p-bot, men arg och irriterad kan jag ju bli ändå.

Dessutom vet ju inte barnet helt säkert att det inte kommer gå att tjata sig till något, nästa gång kommer det kanske funka? Man vet aldrig, och skam den som ger sig, typ. Även om det inte hänt hittills, så skulle det kunna hända.

 

[Snurrfian]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Är allting man gör motiverat av att man kommer vinna något? Jag vinner ju ingenting på att få kort stubin när jag har sovit dåligt, t ex, men det händer ändå. Man kanske tjatar för att man så gärna vill ha något att man inte vill tro att man verkligen inte kommer få det.

Jag tror inte vi människor är så rationella och nyttomaximerande att allt vi gör kan härledas till att vi vinner något på det. En del saker gör man för att känslorna springer iväg med en, för att det verkade vettigt och kul just då, av slump, osv.

En tvååring t ex vinner ju ingenting på att vägra ta på sig overallen på morgnarna, men det hindrar ju inte att barnet varje morgon blir lika förbannad när det återigen är dags att dra på sig den förhatliga overallen. Att man inte vinner något på att protestera betyder inte att man inte kan bli arg och frustrerad över sakernas tillstånd. Jag vinner inget på att bli arg över en p-bot, men arg och irriterad kan jag ju bli ändå.

Dessutom vet ju inte barnet helt säkert att det inte kommer gå att tjata sig till något, nästa gång kommer det kanske funka? Man vet aldrig, och skam den som ger sig, typ. Även om det inte hänt hittills, så skulle det kunna hända.

Enligt den forskning jag har sett så gör man sällan saker om det inte får en att känna sig bättre efteråt. Om du har kort stubin så antar jag att det yttrar sig på något sätt, kanske skrika åt någon och just då när du gör det känns det rätt bra, även om man i sekunden efter mår dåligt eftersom man inser att det inte hjälpte alls. Ang p-boten, att bli arg och irriterad är ju en sak, men du börjar antagligen inte skälla på närmsta människa som kommer förbi eftersom du vet att det inte gör någon skillnad.
Fast jag vet att vi har haft den här diskussionen tidigare och vi har olika synsätt. När mina barn har protesterat mot tex overallen så har jag på den nivån de är försökt ta reda på varför de protestera. Det kan ju vara så att den är trång, klämmer eller kanske känns för varm när man är inne. Då kan ju en lösning vara att man kommer överens om att man kanske inte behöver dra upp dragkedjan utan det gör man när man har kommit ut. Ibland är det så att man i sitt eget trött tillstånd drar på barnet overallen fast den ville göra det själv, då är kanske lösningen att barnet får göra själv och man får börja tidigare.

Sen måste jag ändå säga att det är en väldig skillnad på att protestera och på att tjata, jag tycker att det är helt okej till och med uppmuntrar mina barn att tala om när det är något som inte de tycker är okej oavsett vad det gäller, men sen även att de kan lyssna på argument och ta att ibland är det så enkelt att mamma bestämmer oavsett vad barnet anser. Men så långt det är möjligt lyssnar jag på deras argument, förklarar varför jag inte anser dem godtagbara eller kanske byter åsikt om det nu är så att deras argument är betydligt bättre än mina. Men stå och tjata om att de vill ha glass när jag har sagt nej, ja det innebär en arg mamma och det är inte lika roligt som en glad mamma.

 

[Mabuse]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Det är väl kanske likadant för barn i så fall, det känns bättre för stunden att säga en gång till att man vill ha godis/glass/whatever, även om de "i sekunden efteråt mår dåligt eftersom de inser att det inte hjälpte alls"? Alltså, om "det kändes bättre för stunden" anses som tillräcklig motivation för vuxnas beteende, så varför skulle barn nödvändigtvis ha mer långsiktiga planer med sitt agerande?

Det kan ju också vara så att man som liten knatte helt enkelt inte har självbehärskning nog att hindra sig själv från att göra sånt som gör andra arga. Man vet att alla blir arga om skriker, men i stunden blir man så arg att man inte kan behärska sig. Även där finns det ju gott om vuxna som inte alltid kan behärska sina känslouttryck, så varför skulle barn alltid kunna det?

 

[mino]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Man måste nog räkna in miljön i just det fallet, affärer är ju upplagda på ett sånt sätt att vi ska få impulser att vilja ha och därefter handla. Mycket av det som barn är intresserade av finns dessutom i lagom barnhöjd och har lockande färger. Är det ett större barn så kan man förklara att vi inte har råd/inte bra för miljön med massa saker/eller vad man nu tycker är lämpligt. Men med ett barn under typ 4-5 år så skulle jag nästan tycka att det var konstigt om det aldrig visade att de fick habegär eller tjatade. Det är förmodligen i så fall ett väldigt väldrillat och åthutat barn som har fått lära sig att det inte får ge utlopp för såna känslor.

 

[Snurrfian]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Men snälla nån... Självklart frågar mina barn om de får köpa, och visst kan de fråga två gånger men de tjatar inte, dvs om jag har sagt nej vi ska inte köpa det pga "vilken anledning det nu är" så lägger de ner den diskussionen om de inte har ett bättre argument än "Jag vill ha" och det har vi lagt grunden till redan från första början. Det har säkert hänt att jag har haft en arg röst någon gång men på det stora hela har de tagit mina argument eller argumenterat bättre än mig och då alltså fått köpa grejen vad det nu var. Eller oxå har jag avlett med nej vi ska inte köpa den saken, men kan du hjälpa mig att välja tex vilken frukt du vill? Alltså ser vi till att det finns saker de kan välja, de tycker att det är roligt att handla och göra val och inte för att man får köpa godis/glass/leksaker. Just nu tycker min yngsta att lekrummet som finns på affären där vi brukar handla är roligare och vill helst vara där, vilket är helt okej för min del.

 

[mino]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Nu tänkte jag inte specifikt på dina barn utan det resonemang du förde om att barnet aldrig får något i affären eller "belönas" för sitt tjat så borde hen inte tjata. Jag menar att affärers upplägg stimulerar så pass mycket med färg och form att tjatet inte alls behöver ha att göra med huruvida barnet fick en grej förra gången eller aldrig nånsin har fått det. Lockar nånting tillräckligt mycket så vill barnet ha det och kan inte tänka förnuftigt och logiskt på saken. Jag skulle alltså säga att de reagerar spontant på grejerna/affären, snarare än föräldrarnas tidigare beteende.

 

[Hyacinth]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Kl


Nånstans är ju barn och människor väldigt olika.
Min mor hävdar att jag skrek tills jag var två. Mitt syskon tog hon till läkare för att han aldrig skrek... (Har var enligt läkaren bara så väldigt nöjd )

Jag tjatar fortfarande om massa saker, syskonet kan nog inte tjata, utan resonerar lugnt och förståndigt.
Jag kan bli tossig av frustration och stampar ilsket runt- syskonet testar tyst och sammanbitet ett nytt sätt.

Vårt barn ifrågasätter ALLT i perioder, kan ha ett jäkla humör och det är alltid stora känslor. Man skulle kunna säga att ja är lite likadan för att inte tala om min sambo.


Voltis och hennes dotter samt sambo däremot (som vi träffat flertalet gånger) känns så himla mysiga, lugna och harmoniska ( du får bara exempel ) allihop. Jag kan inte se framför mig att vi har samma typ av konflikter eller att de yttrar sig lika, just för att vi är så olika.

Kan du, voltis? ( btw vll jag träffas snart hörru!)

 

[Segelflygarinnan]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Nånstans är ju barn och människor väldigt olika.

...Barn ÄR människor...

 

[Gullan86]

Sv: Vilken information undanhåller du dina barn?

Min son tror ocksa att cola är kaffe. Kaffe dricker bara vuxna och om vi dricker cola sa säger vi att det är kallt kaffe. "Det är pappas!" säger han da...

Haha exakt så här med.

Min kusins mamma lärde honom att godis var 'blä' sen fick han tag i det en gång och skrek rätt ut 'blä gott'!!!!!!!

En annan rolig sak, de hade hundar när han var liten o en dag sa han 'de ljusa är godast mamma' då hade han provat hundarnas mat hihi.