Vilka strider väljer du?

Status
Stängd för vidare inlägg.
S

smulis27

Jag hör det varje dag; det skallande ropet efter fasta gränser. För det mår barn bra av. Jaha? Säger vem?

Nu undrar jag: Vilka gränser tycker du är viktiga? Vilka gränser tar du strid för?

Häromdagen såg jag en familj som fastnat i Nej-träsket. De hade en liten pojke som var runt 12 månader. Allt, och nu mennar jag verkligen allt, han tog sig för var "nejnej" och "ajaj". Det kunde vara att ta på bordet (det blev kladdigt), lukta på blommor (ohygieniskt), dricka ur glaset själv (det kunde gå sönder), säga hej till andra människor (de kunde bli störda), gå iväg 5 meter från föräldrarna (det kunde komma en p e d o f i l !) osv osv osv... De klagade på att grabben var så oregerlig och att de var tvugna att tjata så mycket hela tiden. "Men ååååå han lyssnar ju aldrig!" Den lille pojken var mycket stillsam och rolig, hade jag varit han hade jag blivit totalrabiat. Man såg hur besviken han blev när han inte fick lukta på blomman, men han sa inget utan bara gick där ifrån och gjorde (försökte göra) nåt annat.

Kan det vara så illa att det är såna här gränser barn mår bra av? Jag hör det hela tiden: "Barn mår bra av gränser". VEMS? Menar folk inte "barn mår bra av att vara begränsade" för att motivera sitt nej-sägande?
 
Sv: Vilka strider väljer du?

Jag skulle vilja säga att barn mår bra av föräldrar med gränser. Jag har inte riktigt energi att förklara hur jag menar ikväll, men kortfattat så menar jag att jag som förälder är en förebild.

Beter jag mig på ett sätt där jag visar mig själv och omgivningen respekt och begär ungefär (men beroende på barnets ålder såklart) detsamma från mina barn, så tror jag att man kommit långt.

Att bara säga nej för att man är lat, det ger jag inte mycket för.
 
Sv: Vilka strider väljer du?

Stackars barn... Jag försöker tänka efter innan jag säger nej. Mest använder jag det nog i situationer då det måste bli stopp snabbt, t.ex om Lucas håller på att slå med bandyklubban precis där Nathalie ligger.

Jag tycker det är viktigt att man kan motivera sitt nej. Som ovan, om glaset kan gå sönder, ge barnet ett glas som tål att tappas då!
 
Sv: Vilka strider väljer du?

Som jag skrev tidigare så får man välja sina krig.
Jag vill inte springa omkring och vara en ständig nejsäjare.

Så länge som barnet inte gör något som är rent livsfarligt så försöker jag gilla läget. Hur ska hon någonsin lära sig om hon aldrig får försöka?

På våra promenader är jag stenhård på att man ska hålla i handen eller sitta i vagnen när vi går längs trafikerade vägar. På cykelvägar får hon gå omkring hur hon vill och jag håller bara i handen när det kommer cyklister.

Hon får "hjälpa till" ;) med det mesta i hemmet. Hon älskar att få vara med och "hjälpa till" så det nöjet måste hon ju få ha.

Självklart testar hon dagligen om min gräns fortfarande gäller så man måste ju fundera själv var gränsen finns och sedan hålla den konsekvent.
 
Sv: Vilka strider väljer du?

Något jag är stenhård på är att inte skrika i bilen. Jag kan inte vara fokuserad på min bilkörning om Pontus sitter och skriker i högansky brevid mig.

Att han klättrar och klänger på det mesta har ajg helt enkelt fått acceptera då han alltid har varit högt och lågt. Men rent livsfarliga saker är ju givitvis förbjudet.

Barn har inte samma förmåga att förstå ett nej som vi har om man inte kan motiverade så att barnet förstår. Jag är ingen ivirig nejsägare utan låter honom gärna komma på själv varför man inte ska göra saker och ting. Många av mina bekanta påstår dock att min son är bortskämd men då är deras barn väldigt hårt hållna och verkar rädda för sina föräldrar när dom säger nej.

Pontus har respekt för mig men han testar ofta hur långt han kan gå och då är det inte han som går vinnande ur striden. Han har visserligen ärvt sin envishet av mig men än så länge är det jag som envisast.

Anneli
 
Sv: Vilka strider väljer du?

Till ett litet barn behöver man inte motivera alla gånger. Det räcker med "Nej" och frågar de varför så kan man säga att det är för att jag bestämmer. DET förstår små barn. Medan de kanske inte förstår de riktiga motiven.

Nu har jag inte småbarn längre och då krävs det ju självklart förklaringar. Fast jag tycker att ungarna måste få en chans att förklara sin ståndpunkt också. Ibland har de bttre motiv än jag och då får man ju ge sig.
 
Sv: Vilka strider väljer du?

smulis27 skrev:
Jag hör det varje dag; det skallande ropet efter fasta gränser. För det mår barn bra av. Jaha? Säger vem?

Nu undrar jag: Vilka gränser tycker du är viktiga? Vilka gränser tar du strid för?

Häromdagen såg jag en familj som fastnat i Nej-träsket. De hade en liten pojke som var runt 12 månader. Allt, och nu mennar jag verkligen allt, han tog sig för var "nejnej" och "ajaj". Det kunde vara att ta på bordet (det blev kladdigt), lukta på blommor (ohygieniskt), dricka ur glaset själv (det kunde gå sönder), säga hej till andra människor (de kunde bli störda), gå iväg 5 meter från föräldrarna (det kunde komma en p e d o f i l !) osv osv osv... De klagade på att grabben var så oregerlig och att de var tvugna att tjata så mycket hela tiden. "Men ååååå han lyssnar ju aldrig!" Den lille pojken var mycket stillsam och rolig, hade jag varit han hade jag blivit totalrabiat. Man såg hur besviken han blev när han inte fick lukta på blomman, men han sa inget utan bara gick där ifrån och gjorde (försökte göra) nåt annat.

Kan det vara så illa att det är såna här gränser barn mår bra av? Jag hör det hela tiden: "Barn mår bra av gränser". VEMS? Menar folk inte "barn mår bra av att vara begränsade" för att motivera sitt nej-sägande?

Nej ;) Det är inte sådana gränser det talas om. Det där är ju bara nejsägande och egen bekvämlighet (föräldrarna orkar inte torka upp spilld mjölk, byta kläder efter lek i lera osv.) varvat med överbeskyddande (pedofilrädslan t.ex.).

Vad man menar med gränser är ju att barn mår bra av att ett nej är ett nej och allmän konsekvens. Samt att barn mår bra av att äta och sova på regelbundna tider och att man lär barnet att inte skrika så fort det vill något utan att berätta istället, att om man säger "kom hem senast åtta" så betyder det åtta och inte nio, godis äter vi på lördagar och inte jämt osv.

Själv är jag väääääldigt flexibel. Någorlunda sovtider har vi nog alltid haft men är vi på landet, hos mormor etc. så ryker de all världens väg. Jag strider inte mycket men det kan ju vara p.g.a min egen bohemiska uppväxt eller att jag lever med en engelsman som har annan uppfostringsbakgrund (strider mer med det isåfall). Jag säger som någon annan här sa tidigare; anpassa barnets omgivning då! Ge det ett glas som får gå sönder, göm dina favoritböcker innan de rivs sönder osv. istället för att ha dem framme och skälla på en tvååring som älskar ljudet av papper :D
 
Sv: Vilka strider väljer du?

Att bara säga nej för att man är lat, det ger jag inte mycket för.[/QUOTE]

Håller med dig, många gånger säger man kanske nej för att det blir besvärligare för en själv.

Min minsting är ett välditgt envist barn, hon har inte alltid fått som hon velat, så att hon är speciellt besvärlig på det viset.
Men ett exempel när hennes envishet varit bra, fast jag från början tyckt att det verkat bli för drygt för mig, var när hon i fyra- fem årsåldern skulle ta med sig sin cykel på lång promenad i skogen.
Nej, tyckte jag först, då får jag ju konka på den minst halva vägen och det är rätt tungt att bära även på en barncykel :smirk: .
Men Jo, cykeln fick följa med, tillsist och envis som hon är så drog hon runt på den själv, när hon inte ville cykla på den.

Jag tror att den ungen är så envis så hon kommer att klara sig bra här i livet.
 
Sv: Vilka strider väljer du?

smulis27 skrev:
Kan det vara så illa att det är såna här gränser barn mår bra av? Jag hör det hela tiden: "Barn mår bra av gränser". VEMS? Menar folk inte "barn mår bra av att vara begränsade" för att motivera sitt nej-sägande?

HUA!!?? NEJ!
Allt måste väl vara på en lagom nivå! Det där låter mer som att "säga nej för att säga nej" i mina öron. Och kanske en släng av noja hos föräldrarna... :crazy:
 
Sv: Vilka strider väljer du?

Nu är min son ändå 4½ år gammal och jag vill kunna ge honom en vettig förklaring till varför han tex inte får godis en torsdag bara för att hans kompis har fått det, eller varför han inte får klättra upp och springa på staketet när dom andra barnen gör så.

Får han då en vettig förklaring till varför så avstår han om jag abra skulle säga nej så tjatar och tjatar han tills jag berättar varför han inte får göra det och det.

Alla har vi olika uppfostringsmetoder och jag tycker det är bra när han vill få reda på varför han inte får göra olika saker och inte bara acceptera att det är jag som bestämmer och att det bara är så. Senare i hans liv är det bra om han från början lärt sig att fråga om olika beslut som tex hans chef tar och inte bara acceptera att det är så bara för att det är hans chef som bestämmt det.

Hoppas du förstår vad jag menar.

Anneli
 
Sv: Vilka strider väljer du?

Jag försöker att vara konsekvent inte lätt alla gånger och det kan vara jobbigt ett bra tag och man kan känna sig som en jä..la kärring men jag har fått utdelning och det är underbart att om man säger till barnen något (oftast nej) så blir det inte 100 ggr tjat och gnäll utan det har minskat till ett par ggr och det är underbart :love: .

Både jag och barnen mår bättre och det blir mindre konflikter, det enda som kvarstår är pappan/sambon eftersom barnen vet att det inte lönar sig att tjata på mig så går dom vidare till pappan och han har inte förstått att barnen "lurar" honom sen så är han så att om dom tjatar tillräckligt så ger han med sig. Finns det någon "kurs" för sådana pappor? :devil:
 
Sv: Vilka strider väljer du?

ainasoja skrev:
Nu är min son ändå 4½ år gammal och jag vill kunna ge honom en vettig förklaring till varför han tex inte får godis en torsdag bara för att hans kompis har fått det, eller varför han inte får klättra upp och springa på staketet när dom andra barnen gör så.

Får han då en vettig förklaring till varför så avstår han om jag abra skulle säga nej så tjatar och tjatar han tills jag berättar varför han inte får göra det och det.

Alla har vi olika uppfostringsmetoder och jag tycker det är bra när han vill få reda på varför han inte får göra olika saker och inte bara acceptera att det är jag som bestämmer och att det bara är så. Senare i hans liv är det bra om han från början lärt sig att fråga om olika beslut som tex hans chef tar och inte bara acceptera att det är så bara för att det är hans chef som bestämmt det.

Hoppas du förstår vad jag menar.

Anneli

Håller med om att även jag gärna förklarar och resonerar istället för att bara säga nej. Men det finns faktiskt tillfällen då Xelins metod funkar bättre med min dotter. Ett exempel är just det där med att klättra på något farligt. Säger jag som resonemang att "du kan ramla ner och slå dig" så säger hon bara tillbaks "men jag kommer inte slå mig" och så bollar vi detta tillbaka ett antal gånger innan det ändå blir nej eftersom jag ju inte kommer tillåta det.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 750
Senast: Anonymisten
·
Småbarn Jag tänkte först skaffa ett anonymt konto, men jag orkar inte. Det är ju heller inget att skämmas för tänker jag (försöker jag tänka)...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
15 217
Senast: TinyWiny
·
Övr. Barn Jag sitter med jätteont i magen just nu. Det har under ett tag varit en viss tjej i klassen som inte är så snäll till min dotter, men...
2
Svar
23
· Visningar
4 125
Senast: angelwings
·
Övr. Barn Jag behöver ventilera lite och hoppas på att få lite kloka reflektioner från er Bukefalister!! :) Jag separerade från mina barns pappa...
Svar
17
· Visningar
4 657
Senast: Jenny1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp