Sv: Vilka förväntningar har man?
mizz skrev:
Vi är i den sitsen nu, att barnet 2 år, måste vara hos dagmamma 10 timmar / 4 dgr i veckan. Trist men sant och ofrånkomligt.
Inget är ofrånkomligt - det är en prioritering du gör för att ha det liv du har.
Men visst, jag prioriterar själv inte "politiskt korrekt" utan är rätt självisk - fast elva timmar låter på tok för mycket. Men vår dotter var hemma med pappa de första två åren. Efter detta älskade hon dagis med fullt av andra barn och pyssel (ingen av hennes föräldrar är några större pysslare - det får hon hos mormor
) och nu är de barn i hennes klass som
inte går på fritids efter skolan inte alls glada för de missar extra gympa och massor av roliga utflykter.
Jag tror det handlar mer om vad man faktiskt gör med barnen när man väl är hemma (iallafall skolbarn). Jag läste i Sydsvenskan förra året att genomsnittsföräldern spenderar
elva minuter om dagen till att prata med sitt barn!
Resten av tiden ägnas åt dataspel och annat och massor av barn har egen TV på rummet.
Det tycker jag är än värre. Vad får man reda på om barnen då??? Hos oss är det därför jätteviktigt att vi äter middag tillsammans på kvällen.
En annan irriterande sak med dagens system är inte så mycket barnens situation som sådan utan istället att det ökar generationsklyftorna i detta land något oerhört. Barn träffar så sällan
gamla nuförtiden för alla är upptagna med sitt och gör inget tillsammans. Det märks jämfört med andra länder som inte alls är så ungdomsfixerade.