MiniLi
Trådstartare
Vi förlorade Alice i natt. Hon blev inte ens 6 månader gammal.
Kopierar in ett inlägg jag har skrivit på vår hemsida:
I natt hände det ofattbara. Jag väcktes av telefonen och veterinären på djurkliniken berättar att Alice har gått bort.
Det kom som en chock för alla. Hon opererades igår på morgonen och hade senare under dagen blivit bättre och bättre. Vid tolv på natten kallades veterinären av sjuksköterskan då Alice hade börjat bli sämre, och när han kom några minuter senare var hon redan borta.
I dagsläget vet de inte vad som hände med henne.
Alice lämnar ett gigantiskt tomrum efter sig. Jag har inte ord att beskriva hur ont detta gör mig, vi är alla utom oss av sorg. Vår vackra, underbara älskling finns inte mer..
För oss så var Alice helt perfekt. Hon hade allt vi kunnat önska, och lite till. Hon var alltid busig och glad, älskade att leka med oss och kröp gärna nära nära för att gosa.
Jag minns hur hon brukade ligga och bita i oss på morgonen, när hon tyckte att vi låg kvar i sängen för länge. Minns hur hennes lilla svans alltid gick som en propeller, så fort någon ägnade henne minsta uppmärksamhet. Minns hur söt hon var när hon upptäckt att det finns vild djur i skogen, minns när vi var och badade i somras och när hon fick prova på agility eller racing.
Hon var sjukt matglad och kom alltid springandes när någon öppnade kylskåpet. Hon älskade att apportera bollar, pinnar eller vad man än kastade iväg.
Vi hade ju nyss börjat på valpkurs och jag var så stolt, min fina flicka var helt underbar att arbeta med! Hon hade redan ett bättre fotgående än vad Camaro har, och gjorde alltid sitt bästa för att behaga oss.
På nätterna ville hon alltid ligga nära, ofta sov hon på min huvudkudde med nosen inborrad i mitt hår eller med huvudet på min hals. Hon älskade människor och bjöd gärna både kända och okända på blöta pussar.
Varje förmiddag sprang hon ut för att vara med när de anställda på gården hade fikarast. Jag tror nästan hon kunde klockslaget och satte sådan fart att man inte hade en chans att hinna med efter.
Att åka bil var bland det bästa hon visste, hon var alltid redo att ge sig ut på nya äventyr. Modig som få.
Vi hade så mycket drömmar och planer. Vi skulle åka till World Dog Show i vår och ta världen med storm. Vi skulle träna tävlingslydnad och agility. Vi skulle uppleva snön tillsammans, springa på isen och hoppa i snödrivorna.
Vi skulle leva ett underbart liv tillsammans, fullt av kärlek och omtanke.
Alice charmade de flesta hon stötte på, och jag vet att ni är många som känner med oss i denna svåra stund.
Hon lämnde oss alldeles för tidigt, och tog med sig en stor del av våra hjärtan.
Vi är evigt tacksamma familjen Vitulova, som gav oss chansen att få leva med denna underbara varelse. Vi är evigt tacksamma Alice, som gav oss fyra fantastiska måndader.
Älskade älskade underbarn, du kommer alltid finnas i våra hjärtan..
Kopierar in ett inlägg jag har skrivit på vår hemsida:
I natt hände det ofattbara. Jag väcktes av telefonen och veterinären på djurkliniken berättar att Alice har gått bort.
Det kom som en chock för alla. Hon opererades igår på morgonen och hade senare under dagen blivit bättre och bättre. Vid tolv på natten kallades veterinären av sjuksköterskan då Alice hade börjat bli sämre, och när han kom några minuter senare var hon redan borta.
I dagsläget vet de inte vad som hände med henne.
Alice lämnar ett gigantiskt tomrum efter sig. Jag har inte ord att beskriva hur ont detta gör mig, vi är alla utom oss av sorg. Vår vackra, underbara älskling finns inte mer..
För oss så var Alice helt perfekt. Hon hade allt vi kunnat önska, och lite till. Hon var alltid busig och glad, älskade att leka med oss och kröp gärna nära nära för att gosa.
Jag minns hur hon brukade ligga och bita i oss på morgonen, när hon tyckte att vi låg kvar i sängen för länge. Minns hur hennes lilla svans alltid gick som en propeller, så fort någon ägnade henne minsta uppmärksamhet. Minns hur söt hon var när hon upptäckt att det finns vild djur i skogen, minns när vi var och badade i somras och när hon fick prova på agility eller racing.
Hon var sjukt matglad och kom alltid springandes när någon öppnade kylskåpet. Hon älskade att apportera bollar, pinnar eller vad man än kastade iväg.
Vi hade ju nyss börjat på valpkurs och jag var så stolt, min fina flicka var helt underbar att arbeta med! Hon hade redan ett bättre fotgående än vad Camaro har, och gjorde alltid sitt bästa för att behaga oss.
På nätterna ville hon alltid ligga nära, ofta sov hon på min huvudkudde med nosen inborrad i mitt hår eller med huvudet på min hals. Hon älskade människor och bjöd gärna både kända och okända på blöta pussar.
Varje förmiddag sprang hon ut för att vara med när de anställda på gården hade fikarast. Jag tror nästan hon kunde klockslaget och satte sådan fart att man inte hade en chans att hinna med efter.
Att åka bil var bland det bästa hon visste, hon var alltid redo att ge sig ut på nya äventyr. Modig som få.
Vi hade så mycket drömmar och planer. Vi skulle åka till World Dog Show i vår och ta världen med storm. Vi skulle träna tävlingslydnad och agility. Vi skulle uppleva snön tillsammans, springa på isen och hoppa i snödrivorna.
Vi skulle leva ett underbart liv tillsammans, fullt av kärlek och omtanke.
Alice charmade de flesta hon stötte på, och jag vet att ni är många som känner med oss i denna svåra stund.
Hon lämnde oss alldeles för tidigt, och tog med sig en stor del av våra hjärtan.
Vi är evigt tacksamma familjen Vitulova, som gav oss chansen att få leva med denna underbara varelse. Vi är evigt tacksamma Alice, som gav oss fyra fantastiska måndader.
Älskade älskade underbarn, du kommer alltid finnas i våra hjärtan..
