Sv: Vila i frid, älskade vän
Jättetack till alla som tänker på oss.
Idag har jag kämpat med vardagen. Jag har ringt försäkringsbolag, sett till att hon skickas på obduktion, beslutat om kremering, vart ute med Camaro, orkat ta mig till skolan (även om jag sen bara satt där och grät), pratat med arbetsgivaren..
Det är oerhört svårt. Helst vill jag bara ligga nerbäddad med Camaro och gråta. Att vardagen bara går på är på något sätt ännu värre, varför stannar inte världen upp och sörjer min älskling?
Fånig tanke kanske.. Men det gör mig ont att se hur livet bara rullar på..
Vi pratar mycket hemma om när det kan vara dags att skaffa en ny valp. Jag och sambo hanterar sorgen på olika sätt och han vill helst ha hem en ny direkt. Han säger att han bara vill få lite liv i huset igen.
Jag känner mig respektlös bara av att tänka tanken.. Ingen kommer kunna ersätta min fina.
Men jag antar att dagen kommer komma även för mig, när valpsuget kommer tillbaka. När den dagen kommer hoppas jag att jag kan hitta något lika fint. Om vi har tur kanske till och med samma kombination?
Nu ska jag vila, är helt slut..