Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

[Brandgul]

Sv: Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

Jag var på inskrivning vecka 8. Rul vecka 22 och första besöket hos BM i vecka 27. Sen rullar besöken på.

Vecka 27 fick jag moderskapsintyget. Då börjar man också mäta ens SF-mått. Dvs. hur stor magen är mot en normalkurva. Att mäta barnets storlek med sin egen vikt tror jag faktiskt inte går. I vecka 21 väger barnet ca 420 gram enligt gravid.se och så lite fostervatten på det. Det är inte mycket vikt inte... Jag hade inte ens mage i vecka 22 och då var ändå magen större denna gång än med första barnet. Då avslöjade jag det på jobbet och ingen hade märkt något. Med första barnet var det väl i vecka 30 innan det syntes mer. Mina grannar såg INGET alls *ha ha* Men då hade jag ju vinterjacka på mig

Mitt SF-mått har varit helt normalt trots att jag bara gått upp några kilo. Nu är jag i vecka 32 och har gått upp 5 kilo. Min kusin som har startvikt på 46 eller nått sånt hade nu gått upp 5 kg och hon är i vecka 38. Hennes mage är också "normalstor".

Jag jobbar på förskola och har nog inte haft många dagar helt frisk. Jag är annars bara förkyld 1-2 ggr per år. Jag har varit stenat trött fram till vecka 28 eller nått sånt. Då gick jag ned lite i arbetstid och fick lite sovmorgon. Det gjorde mycket för mig + att det är ljusare ute. Dock har jag lite lågt järn så jag jobbar på det...

Men du har all rätt att byta BM!

 

[Luden]

Sv: Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

Fel vill jag inte påstå att du har men kroppen förändras och man känner den inte lika bra längre. Jag vill inte förminska din oro på ngt sätt alls men bl.a. nedsatt immunförsvar och känna sig sjukligt trött är normalt vid en graviditet.

Fst nu låter du faktiskt som min BM. JAG anser fortfarande att JAG KÄNNER MIN KROPP BÄST - oavsett om jag är gravid (med barn 1, 2, osv) eller ogravid. Jag fattar att kroppen förändras, vad som är normalt eller ej går inte för något att bedöma, inte för mig heller. Men, JAG vet hur den känns i vanliga fall och vad jag "tål", kraftiga avvikelser från detta reagerar jag över med oro.

Övriga: Jag har som jag tror jag nämnt ett läkarbesök på onsdag vid den den MVC som jag nu går till. Läkaren är husläkare vid samma vårdcentral med speciell inriktning på mödravård. Tyvärr är denna läkare i mina ögon lika nonchalant (eller vad man nu ska kalla det) som min BM. Men jag går på det här besöket och provar sedan att byta både BM och MVC. Det måste finnas barnmorskor som har bättre hand med nojjiga förstagångsmammor än den jag har just nu.

Angående vikten så vet jag ju egentligen att det inte borde vara något att oroa sig över ännu, men med en kompis som förlorade sitt foster pga att de missade att barnet inte växte som det skulle från vecka 20 så blir jag nog extra vaksam/orolig/nojjig.

 

[Brandgul]

Sv: Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

Jag har bytt BM mellan första och andra barnet Jag bytte MVC helt för att slippa henne!

 

[jerseyko]

Sv: Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

Angående vikten så vet jag ju egentligen att det inte borde vara något att oroa sig över ännu, men med en kompis som förlorade sitt foster pga att de missade att barnet inte växte som det skulle från vecka 20 så blir jag nog extra vaksam/orolig/nojjig.

Det är ju för tidigt nu och upptäcka sånt. Är du orolig får de ju göra ett tillväxt UL längre fram om det är så. Min BM har i alla fall tydligt känt med sina händer att mina barn vuxit, även om SF-måttet inte ökat speciellt mkt.

Hon har tom prickat in längd, vikt och ankomst genom att känna på magen

 

[Mabuse]

Sv: Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

Fst nu låter du faktiskt som min BM. JAG anser fortfarande att JAG KÄNNER MIN KROPP BÄST - oavsett om jag är gravid (med barn 1, 2, osv) eller ogravid. Jag fattar att kroppen förändras, vad som är normalt eller ej går inte för något att bedöma, inte för mig heller. Men, JAG vet hur den känns i vanliga fall och vad jag "tål", kraftiga avvikelser från detta reagerar jag över med oro.

Fast du har ju aldrig varit gravid förut, så du vet inte. Jag känner min kropp utan och innan, men den har inte varit lik sig nånstans sen jag blev gravid. Ingenting funkar som det brukar. Det mesta avviker mycket kraftigt från det normala. Jag har aldrig tidigare varit med om maken till psykisk och fysisk prestationsnedsättning.

Jag tror faktiskt inte du behöver oroa dig alls. Sjuklig trötthet och nedsatt immunförsvar är mycket irriterande, men helt normalt när man är gravid. Dina besök hos BM låter också helt normala, jag har haft precis samma besöksfrekvens som du. I slutet går man oftare till BM, men under första halvan av graviditeten kan man ändå inte göra så mycket, så därför är det ingen mening med en massa extrakontroller.

Väldigt många mår dåligt under graviditeten, man funkar inte ordentligt vare sig psykiskt eller fysiskt. De flesta får ett antal olika besvär.

Jag är i åttonde månaden, och för mig har det varit såhär hittills med krämporna, så har du lite att jämföra med. Jag kanske ska tillägga att jag har en normal graviditet, och att fostret hela tiden varit mycket normalt och välmående, alltså ingen anledning till oro alls:

v 4-20: Abnorm och sjuklig psykisk och fysisk trötthet, framförallt första trimestern, fram till v 17-18. Bra blodvärden, men ändå fruktansvärt trött hela dagarna, normalt fungerande max två timmar/dag, annars så trött att jag höll på att somna vid skrivbordet på jobbet. Har kunnat prestera hälften mot normalt på arbetet ungefär, ingen ork alls för fritid och vänner. Sov bort hela helgerna om jag kunde.

2 längre sjukhusvistelser pga graviditetsrelaterade problem, aldrig varit inlagd förut. Sjukskriven två månader, aldrig varit sjukskriven nånsin förut. Dessutom återkommande och mycket segdragna förkylningar, blir sjuk oftare, och det tar mycket längre tid att bli frisk än normalt.

Från v 16-17, därefter stadigt värre: foglossningar, kan i nuläget gå ungefär 200 meter om dagen (med bälte) innan det gör för ont.

Under hela graviditeten: perioder med otrolig (omotiverad) nedstämdhet, på nivån att man allvarligt går och funderar på hur man bäst skulle ta livet av sig.

Från v 27 och framåt: oklara magsmärtor, vaknar på nätterna och kan inte sova pga smärta, får ont t ex av att åka bil, böja mig, äta, motionera.

Från v 20: exem på hela underarmarna och vaderna, aldrig haft tidigare.

Från v 4: återkommande magproblem (tarmarna, matsmältningen).

Så det är helt normalt att må skit, helt enkelt. Att inte kunna göra hälften av det man kunde psykiskt och fysiskt innan man blev gravid. Utan att det är minsta fara för barnet.

 

[Comfort]

Sv: Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

usch jag tycker synd om dig, skönt för dig/er att det snart är över.

**************************

Jag mådde toppen hela graviditeten, men började med att droppa 5 kilo i vikt, började gå upp igen i v 27. Ökade 4 kilo mellan 33-35, det var inte lika kul

 

[Luden]

Sv: Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

Men GISSES vad jag får upprepa mig. JAG anser att JAG känner hur min kropp reagerar. Jag skriver att jag så klart inte kan avgöra vad som är normalt/onormalt, men att jag känner när jag ändå tycker att det avviker extremt från min "normala referensram" och då vill ha stöd av min BM. Men det är tydligen för mycket begärt??? Då ber jag om ursäkt för att jag startade den här tråden.

Och hur kan du veta att mina "bekymmer" är normala och ofarliga? Majoriteten av alla graviditetskrämpor är det, det vet jag, men som förstföderska undrar jag. Det är därför som jag önskar att jag hade en god kommunikation med min BM. Alla är inte lika tuffa/obekymrade under sina graviditeter som du verkar vara.

 

[Luden]

Sv: Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

Jo, tillväxt-UL vet jag att man kan få göra. Det som stör mig mest är väl att BM känns så otillgänglig och nonchalant.

Barnet som kompisen bar slutade växa kring v 20 gissade man och man upptäckte det vid första BM-besöket efter RUL som var v 25 och då var det för sent. Kompisen hade liksom jag utebliven viktuppgång så det är väl därför som jag funderar en del över detta. Skulle liksom räcka om BM bara snabbklämde en extra gång på magen för att lugna mig, tror jag. Kanske kan tjata till mig lite magkläm på onsdag?

 

[Comfort]

Sv: Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

det är klart att hon inte kan veta, ingen kan veta, men de försöker ju bara lugna dig. Det är inte bra för varken barnet eller dig att du är nervös över detta.

Du kommer säkert få lyssna på hjärtljuden nästa gång. Och nämner hon inget om det så gör du det, eftersom du är så nervös ska hon låta dig lyssna. Gör hon inte det - byt bm.

Du säger att det är du som länner din kropp bäst, och visst är det så, din ogravida kropp.Hormonerna gör att man kan vimsa ihop vad som helst, och rädslan över att nån ska gå snett är ju givetvis en stor överhängande orsak. Jag tror de flesta känner efter lite extra, av rädsla över att faktiskt märka skillnad.

En av våra grannar fick ett barn med downs syndrom, och när jag nämde detta för min bm sa hon att man ska försöka tänka så att känner man nån som råkat ut för nån bieffekt etc. så är ju risken mindre at det ska drabba dig.

 

[Mabuse]

Sv: Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

Men GISSES vad jag får upprepa mig. JAG anser att JAG känner hur min kropp reagerar. Jag skriver att jag så klart inte kan avgöra vad som är normalt/onormalt, men att jag känner när jag ändå tycker att det avviker extremt från min "normala referensram" och då vill ha stöd av min BM. Men det är tydligen för mycket begärt??? Då ber jag om ursäkt för att jag startade den här tråden.

Men vad vill du att din BM ska göra? Det enda som verkligen hjälper mot graviditetsbesvär är att sluta vara gravid, och det gissningsvis ingen option just nu? Du vet hur din kropp fungerar i vanliga fall, men hur den är när du är gravid håller du på att lära dig just nu. För väldigt många avviker den gravida kroppen extremt från den normala referensramen.

Och hur kan du veta att mina "bekymmer" är normala och ofarliga? Majoriteten av alla graviditetskrämpor är det, det vet jag, men som förstföderska undrar jag. Det är därför som jag önskar att jag hade en god kommunikation med min BM. Alla är inte lika tuffa/obekymrade under sina graviditeter som du verkar vara.

Men om läkare och BM säger att allt är bra med ditt foster, och dina krämpor är helt normala (även om de är obehagliga), kan du inte tro på dem då? De är ju proffs på det här, lita på dem!

 

[Sunshine]

Sv: Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

Mabuse, fy vad hemskt du har/haft det jag forstar att du ar less!!

TS, om alla blod/kissvarden/ul etc ar som de ska sa maste du nog tro pa lakarna att allt ar ok. Daremot tycker jag att du ska byta bm anda for det ar viktigt att man kanner sig bekvam med den personen och det ar precis som med allt annat i livet, ibland funkar inte personkemin. Bara att byta, det ar ingen som kommer att tycka att det ar konstigt eller ta illa upp!

 

[jerseyko]

Sv: Viktuppgång & andra frågor *långt gnäll*

Mabuse har rätt men jag förstår om du reagerar starkt.

Byt barnmorska, att du mår som du gör tror jag beror på att du är i en ny okänd situation. Och det är då bm ska finnas där och stötta och svara på frågor.
Och vikten ska du nog lägga åt sidan ett tag, jag har vägt mig på inskrivningen sen när jag kommit in till förlossningen. Där imellan har bm vart intresserad av min vikt kanske 2 ggr som skrivits in i journalen.