Jag tränade 5 dagar i veckan i somras med översyn av smärtrehab så det skiljer inte så mycket mot nu. 1-2ggr i veckan är det fokuspromenad dvs där jag fokuserar på att använda musklerna och inte hänga i lederna i ffa höfter och nacke. Det var ingenting jag klarade av i somras så det är det som tillkommit. Och det räknar de flesta inte ens som träning men för mig kan det vara minst lika tufft som ett tungt styrkepass just för att jag normalt sett låter lederna ta smällen istället för att lära musklerna att göra bindvävens jobb.Jag tycker det låter som att du pressar dig hårt. Livslång periodisk fasta, träning 7 dagar i veckan, arbete, bindvävssjukdom, barn. Personligen har jag blivit som starkast på ungefär 3 pass i veckan, eftersom jag haft energi att utmana mig själv ordentligt då, och sedan återhämtat mig emellan.
Alla är väldigt olika, så du hittar vad som passar dig. Tittar man på mina 12 senaste månader så har jag tränat i snitt 2,5 gånger i veckan. Då har det ibland varit mer och ibland mindre, men det är i snitt vad jag orkar med. Sedan tillkommer mycket promenader och annan fysisk aktivitet. Jag tycker att din planering låter lite som att den hamnar i "allt" kategorin av allt eller inget En lite reflektion bara, och då är min utgångspunkt inte att folk ska släppa alla sina mål och chilla, utan snarare att jag tror att medelvägen ger de allra bästa resultaten.
Jag har fått att jag måste träna minst 3ggr i veckan för att inte bli sämre i kroppen och jag vill ju bli bättre så då är det som det är. Nu när vi jobbar hemifrån är det lättare för då tränar jag på lunchen eftersom jag ändå äter framför datorn. Jag kommer nog dock inte fixa lika mycket när det blir som vanligt igen tyvärr.
Alltså 5:2 är inte ens jobbigt för mig, det jag ffa får ut av det är att jag får lättare för att inte tröstäta/ stressäta. För jag kan ju inte göra det 2ggr i veckan och på något sätt så tvingar det mig att hitta andra sätt att handskas med mina känslor
För mig är det nämligen inte mat som är problemet utan det är choklad och chips som tröst som har ställt till det utöver de 40kg jag gick upp med första barnet