Sv: Viktbärande häst
I brist på sån information väljer jag att förlita mig till de som forskar på det här och nu, de som har erfarenheter av långvarig ridverksamhet, och vad jag själv har observerat.
Jag förlitar mig till stor del på vad jag själv har observerat jag med inte bara när det gäller mina egna hästar utan andra också.
Tja du jag har haft lätta nordsvensk bruks i en faslig massa år. Den äldste är nu 24 år och vid full vigör . Det enda som är problemet är hans tänder. Han är 146 cm i strumplästen och klarar lätt av en tung ryttare.
Hade han inte gjort det hade han väl varit utsliten vid det här laget.
Hans son är nu 20 år också han vid full vigör och viktbärande. Nu är sonen iofs lite större än den gamle, men han är inte lika tungt byggd som många tänker att en nordsvensk bruks är.
Dessutom har jag varit vuxen ponnyryttare på dels mitt gotlandsruss på 130 cm, och dels min welshponny på 135 cm. De hade knappast levt till 32 år och 10 månader respektive 27 1/2 om de inte varit viktbärande nog för en vuxen ryttare på ca 65-75 kilo, ( Som jag vägde då). Dessa ponnyer hade inga ryggproblem och visade inget obehag vid ridning- tvärtom.
Russet reds regelbundet till ett par år över 20 då han ställdes av och bara reds av småbarn ( pga andra orsaker än rygg och ben), welshponnyn var ridbar tills några veckor innan han avlivades.
Jag alldeles för mig att man inte ville ha för stora hästar då de inte ansågs starka och hållbara enl bla Vaxberg. Ser man ca 100 år längre fram än karolinertiden så tilldelades husartrupperna de allra minsta och lättaste hästarna pga av att dessa ansågs mest uthålliga och snabba på längre distanser. Husarerna användes ju mycket för ridning med rapporter och för spaning. Visserligen var husarerna själva också bland de mindre karlarna- MEN hästarna bar rätt mycket förutom själva ryttaren så adderar man på dessa vikter kommer man upp i vikter som motsvarar en ryttare på ca 80-90 kilo inkl modern sadel.
Det är inte förrän in på slutet på 1800-talet som kavallerihästarna i Sverige blir stora "tunga" halvblod. ( Iofs är inte heller halvbloden dåförtiden lika stora som de moderna). Även om man tittar på foton från början av seklet så ser man väldigt många hästar ( inte bara officershästar) som verkar ha en god portion fullblod och arab i sig. Väldigt lätta djur- med stora gubbar på...
Dvs förmågan att vara viktbärande beror på olika faktorer, en väldigt liten häst kan ibland bära mera än en mycket större och ibland är det tvärt om. Sedan när man diskuterar förmågan att bära vikt hos nordsvensk bruks och kallblodstravare så måste man titta på den enskilde individen. Nordsvensk bruks är fortfarande en lantras- det finns flera olika typer inom rasen och skillnaderna är så stora att de största och tyngsta mycket väl skulle kunna tas för ardennerhästar, medan de minsta och lättaste mer liknar en mellanstor welsh cob. Även hos kallblodstravaren ser man individer som skiljer sig mycket åt i typ.