vid avlivning och begravning

[Björk]

Jo, det är väl i de fallen man också får ett tillstånd om man söker. Om man "inte frågar" som någon skrev så har man ju tagit på sig den bestämmanderätten själv - frågan är om man har kunskapen till att bestämma var det är lämpligt att gräva ner en häst?

Det tror inte jag att så många har. Vi fick hem en karta från miljökontoret där dom hade ritat ut en prick där man fick begrava så dom vill ju ha lite koll.

Nä, det är nog ungefär så jag också tänker. Kan inte låta bli att bli lite irriterad på den som själv bara tar o gräver ner utan att söka tillstånd. Det tyder på dålig respekt för miljön tycker jag.

 

[Kilauea]

Jodå, vet att man brukar lägga kanyl på hund och katt (om det går). Jobbar själv hos en veterinär...(där är alla djur i narkos vid avlivning, även gnagare - har dock inte varit med på nån hästavlivning). Men jag har även varit med tidigare när man gett råttor "sista sprutan" direkt i buken, det såg grymt ut när man såg hur de kämpade mot att somna.

 

[jesse]

Jag har avlivat en häst och det var min gamla, älskade trotjänare som hade blivit lite till åren. Det kanske allra jobbigaste och värsta var nog att fatta beslutet att han skulle få sluta sina dagar. Vad ger mig rätten att bestämma över en annan levande varelse att den inte ska få leva mera?

Det och att ordna allt omkring, att sitta och ringa i telefon och bestämma ett datum där min livskamrat helt sonika skulle avrättas var inte heller kul . Att sedan vänta in domedagen*ryser*.Det är inget jag ösnkar ens min värsta fiende att ta detta beslut och att sedan verkställa det*hurv*.

Nåja, dagen innan fyllde min dotter ett år och då alla gäster gått satt jag mig vid köksbordet och skrev ett långt bre till Totte om hur mycket han betydit för mig under alla dessa år och hur roligt vi haft tillsammans.Jag grät så jag skakade. Ett brev som så småning om hamnade runt hans kors.

Domedagen var hemsk. Då jag kom till stallet var det första jag möttes av hans kors som min pappa hade gjort. Han hade flera gånger fått avbryta för att tårarna grumlade hans ögon men till slut hade han fått det klart med hans namn, födelse/döds år med guldtext.

Allt var jobbigt-att ta in honom ur hagen för sista gången, att rykta honom för sista gången, att ge honom mat för sista gången, att fläta honom för sista gången, att snagga tillbaka den gamla travarsnaggen i nacken som han en gång haft för sista gången, att lasta honom på bilen för sista gången. Det var hemskt.

Väl framme där avlivningen och begravningen skulle ske lastade vi av och promenerade efter en grusväg.Totte betade en sista tugga gräs och buffade mig en sista gång i sidan helt ovetande var som var på gång.Vi svängde in på en skogsstig där han satt bultpistolen mot hans panna och tröck av. På bråkdelen av en sekund föll han död ner vid min sida och de skar upp honom i halsen för att tömma honom på blod. Då fick han dödsryckningar och travade som i ungdomens glansår som den travhäst han faktiskt en gång var. Jag tror det var sankte pers kall på honom att trava.Sedan satt jag vid hans huvud en stund, allt var lugnt och fridfull. Det kom lite blod på hans fläta från hålet han fick i pannan.

Sedan begravdes han bland de andra djuren på djurkyrkogården och vi planterade röda och vita nejlikor på hans grav, lade en röd ros, stack ner korset som min pappa hade gjort och sedan knöt jag brevet jag skrivit åt honom kvällen innan runt korset med ett rött band. Sedan tände vi ett ljus i hans lykta innan vi gick till huset där man skriver till sin vän i en bok som heter just "till min vän". Där i skrev vi alla några rader om hur mycket han betytt för oss under alla dessa år osv. För mig är det jätteskönt att ha en plats att gå till, säga några ord åt honom och tända ett ljus i hans lykta..
vila i frid kära totte
/din matte

 

[ninahaak]

Nei, jeg forstår svensk veldig bra - tror jeg i alle fall.
Har lest Ridsport til og fra i årevis, vært ofte i Sverige på hästutställningar og til og med kjøpt hest i Sverige! Men jeg vet at svensker ikke alltid forstår norska like bra. Jeg planter inn noen svenske ord her og der når jeg vet at det ellers vil bli problemer, og så forsøker jeg å skrive norsk med litt svensklignende sjargong der det er mulig uten å ødelegge det norske språket ;-)
Skulle vel forsøke å skrive mer svensk her kanskje, men er redd for at dere ville dø av latter av alle mine skrivefeil da.
Og ja, jeg ser at vi tydeligvis har forskjellige behov for å minnes våre dyr. Men er man vokst opp på landsbygden, så har man ofte et mer jordnært forhold til liv og død, vil jeg tro. Nå har aldri jeg levd av å selge kjøtt akkurat, men jeg vil jo gjerne kunne kjøpe det i butikken, både av kyckling, nöt och häst! (blev det rätt nu då?)

Undrer forresten hvorfor min tidligere signatur ikke kom med i innlegget?

Skal være
~Nina i Norge~