Vems är felet?

[Humelibumlan]

Kom inte på en bättre rubrik.

Ett scenario jag bevittnade, som jag bara ville diskutera lite runt, inte vad lagen säger, utan mer vad vi tycker i allmänhet.

En man står och pratar med 2 män, mannen har 2 sheltie i koppel.
En mannens fru kommer med 2 barn i ålder 4 och runt 2 år.
Barnen börjar närma sig hundarna som visar tydligt att de är osäkra och drar sig undan, eftersom de är kopplade så kommer de ju ingenstans, utan går runt husse med barnen efter..
Mamman ler i stil med "vad gulligt att de vill hälsa" och jag känner mamman och vet att hon är ingen "djurmänniska".
Mannen är som sagt inne i sitt samtal och har ingen "koll" på hundar och barn.

När hundarna virat in sig i varnandra så säger jag till flickorna att hundarna nog inte vill hälsa på dem, får en sur blick av mamman och husse tar kontrollen och går..

Nu hände det ju inget alls, men i nästa läge hade iallafall den ena hunden garanterat sagt ifrån, för den var helt fast.

Vems fel tycker ni det varit om barnet blivit bitet och varför?

 

[Red_Chili]

Sv: Vems är felet?

Jag tycker att det främst är husses fel om barnen blivit bitna. Har man hund som kan tänkas bita så får man se till att hålla koll på den! En hund ska kunna lita på att ägaren tar hand om situationer så bra att hunden inte känner behov av att försvara sig med bett.

Sedan är det självfallet fel av mamman att låta ungarna springa fram hejvilt till vilken hund som helst, men "icke djurmänniskor" vet inte alltid hur man ska bete sig mot djur.

 

[Bebben]

Sv: Vems är felet?

Jag har både barn och hundar, och tycker att ansvaret kan fördelas rätt jämnt på både hundägaren och mamman ifråga.

Dels så har man ett ansvar som förälder att hålla sina barn borta från farliga situationer, eller sådana som kan komma att bli fel. Och dels så har man som hundägare ett stort ansvar att hålla koll på sina hundar oavsett om man är mitt uppe i en trevlig diskussion eller ej.

Båda parterna måste faktiskt alltid hålla koll! Jag skulle aldrig låta min son gå fram till främmande hundar, och jag låter aldrig barn hälsa hur som helst på mina egna - trots att dom verkligen avgudar barn.

 

[Aliide]

Sv: Vems är felet?

Jag är mycket för att jag ansvarar för min hund och folk ansvarar för sina barn. Så hjälps man åt. Men man kan inte kräva att ickehundfolk ska se hundars signaler. Även om vi tycker det är solklart vad hundarna tyckte om detta.

Så jag tycker nog det är "mest" gubbens fel som inte har koll på sina djur.

 

[Sel]

Sv: Vems är felet?

Jag tycker att det rör sig om rätt delat ansvar - klart att karln borde vara medveten om vad hundarna gör i andra änden av kopplet, särskilt när de börjar röra sig för att barnen närmar sig... men å andra sidan kan jag inte förstå hur så många föräldrar verkar glömt bort "Man går inte fram till främmande djur - regeln" som vi mer eller mindre blev ibankade som små.
Vet inte hur många barn (och föräldrar) jag fått rycka tag i under åren. Både när det gäller hund och häst.

Tack och lov låter jag rätt farlig när jag blir orolig trots att jag är rätt blyg i vanliga fall.. så varken barn eller föräldrar brukar göra om det två gånger. *vissel*

 

[Jenka]

Sv: Vems är felet?

Allas fel egentligen...

Man SKA fråga innan man hälsar på andras hundar. Barn ska lära sig detta tidigt, och det är föräldrarnas uppgift att lära de det. Fel av barnen och mamman alltså.

Som ägare har man alltid ansvar för sina djur. Både att de inte skadar andra och att djuren slipper bli irriterade/stressade. Så svårt är det inte att prata och hålla koll på kopplade hundar samtidigt. Husses fel också. Dessutom borde man ju som ägare ha större förnuft och även vara medveten om att alla tyvärr inte är så försiktiga kring okända djur som man skulle önska.

 

[Gnist]

Sv: Vems är felet?

Störst del i om något händer har hundägaren.
Varför?

Mkt enkelt, som hundägare ska man ha koll på sin hund när man är ute bland folk och speciellt viktigt är detta om man har en hund som inte är 110% trygg och stabil om det kommer fram människor till den.

 

[Solis]

Sv: Vems är felet?

Som hundägare har man ju alltid det strikta ansvaret för sin hund. Man måste ha koll på sin hund och har ansvar för att den inte biter någon. Desto viktigare om hunden dessutom är lite osäker av sig.

Å andra sidan bör ju även föräldrar ha koll på sina barn och ta ansvar för att de lär sig att inte springa fram till varenda hund de ser. En hund är inte allmän egendom och det måste föräldrarna inse och lära sina barn att visa hänsyn.

 

[vallhund]

Sv: Vems är felet?

Som hundägare har man ju alltid det strikta ansvaret för sin hund. Man måste ha koll på sin hund och har ansvar för att den inte biter någon. Desto viktigare om hunden dessutom är lite osäker av sig.

Å andra sidan bör ju även föräldrar ha koll på sina barn och ta ansvar för att de lär sig att inte springa fram till varenda hund de ser. En hund är inte allmän egendom och det måste föräldrarna inse och lära sina barn att visa hänsyn.

Visserligen, men som hundägare kan man inte räkna med det.
Det är inte olagligt att ha ouppfostrade o osnutna ungar.

Argumentet med föräldrars ansvar för att barnen inte skall bli hundbitna påminner lite om inställningen att en lättklädd berusad tjej får skylla sig själv.

 

[MikaTela]

Sv: Vems är felet?

Jag anser det hade varit både husses och mammas delade ansvar!

Husse ska vara ledare och läsa av sina hundar och hjälpa dom att slippa bevisligen jobbiga situationer eller stödja dom på något vis!

Mamman borde lära barnen att gå inte fram till hundar, låt hundarna komma till barnen då vet man vad hundarna vill! Och djurmänniska eller inte så är det inte så svårläst att hundar som flyttar sig när barn kommer vill inte hälsa!

Nu är oftast min hund den mest påiga.
Men jag lär ändå barn att låta hunden komma och hälsa först och inte flyga på hunden!

Visar min hund rädsla eller obehag av att vara nära eller beröras av någon människa läser jag av det direkt och säger åt personen att låta hunden vara i fred då han bevisligen inte gillar det!

 

[Jenka]

Sv: Vems är felet?

Visserligen, men som hundägare kan man inte räkna med det.
Det är inte olagligt att ha ouppfostrade o osnutna ungar.

Argumentet med föräldrars ansvar för att barnen inte skall bli hundbitna påminner lite om inställningen att en lättklädd berusad tjej får skylla sig själv.

Diskussionen rör ju inte vems fel det är juridiskt utan vad man anser i övrigt.

Din jämförelse tycker jag haltar rätt rejält... Men tja, jag skulle ju hellre säga "föräldrarnas ansvar att barnen inte går fram till hundar utan lov" snarare än "bli hundbitna" (kommer en lös hund och attackerar är det ju knappast förälderns/barnets fel).

 

[Gnist]

Sv: Vems är felet?

Enligt vissa här var det alltså delvis mitt eget fel som blev biten i låret när jag gick förbi en man och hans hund på en utställning..

Hunden satt tämligen kloss bakom husse och jag passerade med min hund på drygt 1½ meters avstånd. Tyvärr för mitt lår, så var kopplet längre än så = när hunden gjorde sitt utfall så nådde han fram och resultatet blev ett bett i låret med efterföljande små bithål och rejäl lårkaka.

Jag tar för givet (och nästan hoppas) att hunden egentligen ville hugga tag i min hund som gick på min vänstra sida, alltså liten bit längre från den attackerande hunden än mitt högra lår.

Husse hade noll koll, men jag skulle såklart hållit mig längre bort trots att utrymmet inte medgav det eller?

 

[Kissing Spine]

Sv: Vems är felet?

Jag tycker att det är delat ansvar, men att hundägaren har det största ansvaret. Personligen skulle jag aldrig utsätta min hund för en sådan situation eftersom hon blir extremt stressad av att bli trängd när hon sitter fast. Hon skulle till 99,9 % aldrig bita ens i panik utan där handlar det helt och hållet om att min hund ska få känna sig trygg. Vet dessutom med erfarenhet om att barn ofta är väldigt dåliga på att läsa signaler (vet inte hur många gånger jag fått frågan av barn ifall dom inte kan få hålla henne i kopplet, medan min lösa hund tydligt visar att hon tycker att barnen är för närgångna till och med då...).

Däremot så hade jag blivit ganska duktigt irriterad på mamman, för jag tycker att även om man inte är djurmänniska så bör man kunna se signaler. Om man är någolunda duktig på att läsa mänskliga sociala signaler är det liksom inte så svårt att gissa vad ett djur som kryper ihop och drar sig undan känner . Jag menar, det är ganska uppenbart om ett djur är ilsket eller glatt så SÅ svårt är det inte att se om det känner obehag.

Men huvudansvaret är helt klart ägarens!

 

[Solis]

Sv: Vems är felet?

Argumentet med föräldrars ansvar för att barnen inte skall bli hundbitna påminner lite om inställningen att en lättklädd berusad tjej får skylla sig själv.

Att ha strikt ansvar för sin hund innebär INTE att man har rätt att skyffla över hela ansvaret på föräldrarna och strunta i hur hunden beter sig. Varifrån fick du det?

Däremot har föräldrarna faktiskt ansvar för sina barn.

Juridiskt sett lär hundägaren åka på kalaset om olyckan är framme. Moraliskt borde dock båda parter ha lika ansvar.

 

[vallhund]

Sv: Vems är felet?

Diskussionen rör ju inte vems fel det är juridiskt utan vad man anser i övrigt.

Din jämförelse tycker jag haltar rätt rejält... Men tja, jag skulle ju hellre säga "föräldrarnas ansvar att barnen inte går fram till hundar utan lov" snarare än "bli hundbitna" (kommer en lös hund och attackerar är det ju knappast förälderns/barnets fel).

Och jag uttryckte min åsikt, som överenstämmer med den juridiska.

 

[vallhund]

Sv: Vems är felet?

Att ha strikt ansvar för sin hund innebär INTE att man har rätt att skyffla över hela ansvaret på föräldrarna och strunta i hur hunden beter sig. Varifrån fick du det?

Däremot har föräldrarna faktiskt ansvar för sina barn.

Juridiskt sett lär hundägaren åka på kalaset om olyckan är framme. Moraliskt borde dock båda parter ha lika ansvar.

Är jag trög, eller du?
Förstår inte vart du vill komma?
Jag har aldrig påstått att man kan skyffla över ansvaret på föräldrarna, vare sig hela eller bara lite.

 

[MikaTela]

Sv: Vems är felet?

Jag har alltid fått lära mig att låta djur vara ifred och om jag vill leka eller klappa prata med den som håller i kopplet först!
Det anser jag ska ingå i barnuppfostran!

 

[Sel]

Sv: Vems är felet?

Amen! Jag också!
Jag vet att jag fick en rätt hård omruskning av mor min när jag försökte klappa en grävling på en djurpark en gång.... och tur var väl det för mig, för den grävlingen var inte snäll. *vissel*

Å andra sidan tycker jag visst att det är hundägarens ansvar Framför Allt. För att hundägare och 'vanligt folk' ska kunna fungera tillsammans krävs det dock någon slags ömsesidig respekt - detta ett faktum som med jämna mellanrum glöms bort av parter från båda hållen.

Jag är barnlös och har därmed två hundar som inte är särskilt vana vid, eller bekväma bland, barn de inte känner... jag VET detta och ser till att ha mina hundar inom särskild uppsyn och kontroll så snart jag närmar mig områden där jag vet att jag kan stöta på barn.
Lik förbannat slutar det hälften av gångerna med att jag får framstå som traktens surkärring genom att hugga tag i barn och/eller vuxna för att tala om att "sådär GÖR man inte!" när de försöker närma sig min hund eller locka på henne då vi går med löst följ längsmed vägen.
Trots allt är det min hund som råkar illa ut ifall det skulle hända något - sedan spelar det ingen roll ifall barnet hade ett paraply i hundens öga eller en tändare under hennes svans..
Just därför känner jag att jag som hundägare borde kunna ställa krav på föräldrar och, lite senare, äldre barn för att skydda min hund trots att lagen säger att det yttersta ansvaret är mitt. Om var och en sköter sitt kan vi nog minimera olyckliga händelser, helt enkelt.

Skrev nog en lång omväg för att hamna här, men sånt är livet efter midnatt. XD

 

[Piggelkot]

Sv: Vems är felet?

OM barnen kom flygande mot hundarna och hälsade ovan ifrån och hundarna blivit skrämda.. inte kunnat komma undan och sedan försvarat sig mot "de anfallande" och hundarna (i en trygg miljö) inte är osäkra o.s.v. Och ägaren vet att de fungerar bra med barn (som inte är hotfulla). Och hundarna försökt komma undan innan bitit barnen, inte bitit hårt utan bara varnat och släppt direkt, då hade jag inte klandrat ägaren för att hunden bet, utan mamman till barnen. men jag hade klandrat ägaren för att låta det gå så långt som att hunden behövde säga ifrån.. Ägaren skulle ha stoppat det innan.. Även om man pratar med någon så ska man, som hundägare, alltid se till att ens hundar inte är rädda.

 

[Bewildered]

Sv: Vems är felet?

*KL*

Badas.

"Icke tankande" varelser kraver av oss "tankande" att vi tar vart ansvar - dvs. inte har osnutna ungar och ser till att vara hundar inte blir stressade/pressade och agerar.

Nu talar jag inte som mor utan som faster - den av mina syskonbarn som Blivit hundbiten fick skylla sig sjalv. Han visste MKT val vad han gjorde nar han stampade pa hundens svans. Hunden i fraga gjorde helt ratt och markerade (det blev inga marken pa pojken). Dar brast faktiskt foraldrarna i uppsyn av sitt barn, de ar mkt medvetna om att han kan fa for sig att gora san sk-t.

Han gor det inte langre mot hundar - och hunden i fraga ar varldens basta barnvakt at agarnas smattingar.

Sa i vissa situationer anser inte jag att det ar hundagarens fel. I andra situationer ar det. Men manf ar hjalpas at och tanka at de som inte tanker. Oavsett om det ar hundagare. foraldrar eller barn.