Vem ska hålla min älskning?

[Gaspardin]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Jag har upplevt det själv många gånger med både hästar och andra djur, så jag vet vad som gäller. Jag vet också att man inte behöver bli hysterisk (som någon skrev).
Vad man tydligen missar i tråden är att jag i första hand vände mig mot dom som inte vill vara med för att göra det lätt för människan och utan att tänka på djuret i första hand.

LIA

Sådan tur att just du inte blir hysterisk då!
Har du tänkt på att alla människar reagerar olika?
Jag gjorde det inte lätt för mig genom att inte vara med jag gjorde det av hänsyn till min häst som var en känslig herre.
Inte speciellt roligt att bli anklagad för att svika sitt djur även om jag vet att jag gjorde rätt.
Jag sörjer fortfarande min häst

 

[Acke1970]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Jag har tagit bort min gammelgubbe idag.
Kl 10 åkte han till himlen och alla sina gamla kompisar. Kvar finns jag på jorden, med alla minnen...

Det finns inga rätt, det finns inga fel i denna frågan. Alla människor är olika. Jag var väldigt osäker på hur jag skulle hantera situationen när stunden väl var inne. Hade bestämt mig för att inte hålla honom men... jag tvekade på att se honom eller inte efteråt. Var mest inne på ATT göra det. Min känsla där var att jag resten av livet hellre ville ångra att jag sett för mycket än för lite...

Jag tog av täcket, kysste mulen och lämnade honom på ängen med stallägaren, som ju varit hans mat-mamma i över ett år. Och så den där mannen som skulle göra det hemska... Jag vände ryggen till och efter 50 meter så hör jag. Och jag faller nog samtidigt som honom... Kvider på marken, när stallägaren kommer så gråter vi lite och hon tycker inte jag ska se, för han är redan avblodad. Men det känns rätt i den stunden, så jag går fram. Lägger en ros på honom, känner på hans varma ben som inte kan springa mer, kysser han mjuka svarta mule som inte kommer andas på mig mer (eller nafsa...)

Jag ångrar absolut ingenting. Men har man svårt att se blod så är det kanske ingen bra idé.
Innan avlivning: Gör allt för att det ska bli så lugn och fint för din häst som möjligt, med eller utan dig.
Efter avlivningen: Gör det som känns bäst för dig. Du sviker inte din häst hur du än gör. Hon är redan där uppe och kikar ner på dig och vill att du ska ha det lika bra som ni haft det tillsammans...

Acke min älskling...vila i frid men stanna inom mig...
1970 till 2007 är ändå ett långt och ärofullt liv, jag är trots allt glad att jag nu lät Dig gå. Tack för alla år.
Vi är många som gråter och saknar Dig, men ingen kan sakna Dig som jag...

 

[Gaspardin]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Tröstkramar!

 

[mul]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

*kl*

Nu är det så många som har tjaffsat om vad man ska och inte!!

Man måste inte vara med på avlivningen utan känner man att man inte klara det så ska man inte det heller. Då är det bättre att lämna det till någon annan. Man är inte sämre djurägare för det. Jag ville först inte vara med alls, men sedan när det väl gällde så var jag med nästan ända fram. Jag släppte Dahlman några sekunder innan avlivningen. Iom att jag lastade honom på djurambulansens transport och höll honom tills baklämman var stängd och tills personalen kom in i transporten. Jag hann bara gå ut och gå några meter så var det över.

Jag ångrar inte att jag var med pga:

Det var inte så farligt som jag trodde.

Jag känner att jag trots allt var med till slutet.

Han hann inte att känna något.

Jag är helt säker på att han är avlivad.


De enda kloka orden jag har åt dig är att den värsta tiden var tiden innan avlivningen. Allt pappersarbete och tidsbeställning. Det tyckte jag var värst.

Men gå på din känsla, det gjorde jag att Dahlman led och hade ont. Det ska han inte behöva. Då är det bättre att avliva honom än att ha kvar honom av själviskhet för jag vill inte ha smärtan och sorgen.

 

[Aangel]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

jag håller med några som skrivit... hade nog inte valt att avliva... har själv en med pålagringar i framknän, kota o har sagt att så länge hon glatt knallar runt i hagen så får hon gå där.... skön pension o mysa med kompisarna...

 

[ako]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Silly verkar inte ha problem med mina åsikter eller att förstå vad jag menar. Varför har du?
Om du vill ha en personlig konfrontation med mig tycker jag vi tar den via PM.

LIA

Nej, jag är inte intresserad av någon konfrontation via PM! Jag uttryckte bara det många andra uttryckt i denna tråd, nämligen att jag tycker det är fult att uttrycka sig på det sätt du gör i frågan.

Det tycker jag oxå är svar på din fråga nummer två i citatet ova.

Vet inte om du noterade att TS citerade mitt svar till dig och kommenterade med en glad gubbe? I mina ögn verkar det som om hon håller med mig!?

 

[milly]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Så egoistiskt.
När ens djur behöver en som mest, då sviks det.

Jag upplevde det inte alls som att min häst behövde mig på något sätt, är ganska säker på att hon inte ens fattade att det var nåt särskilt som skulle hända. Hon undrade nog mest varför jag krama henne så hårt och grät som en tok... medans hon mumsade på havre ur en stor hink och var nöjd som aldrig förut! Herregud så mycket havre hade hon aldrig sett!!
Hade jag däremot upplevt det som att hon BEHÖVDE MIG, om hade varit orolig eller nåt, DÅ hade jag stannat kvar o hållt henne vid bultningen också. Men nu var det en vän i stallet som tog över när det skulle ske. Och allt gick bra fick jag höra efteråt.

Kan man inte vara med sitt djur dess sista stund i livet, anser jag att man ska överväga om man alls ska ha djur. Man behöver inte följa själva avlivandet eller ev kramper, det går bra att vända bort huvudet.

Varför är det så viktigt för dig att man ska vara med o hålla hästen vid avlivningsstunden? Du måste ha haft en häst, som du avlivat, som varit nervös/orolig och som du verkligen kände behövde din närvaro, eftersom du har så stark åsikt i detta. Men det är inte alla hästar som fungerar på samma sätt... Som sagt så verkade inte min häst minsta orolig och fattade nog inte vad sjutton som pågick. Och vem bryr sig vad som pågår när man för första gången i hela sitt liv fått fri tillgång på HAVRE?!?

 

[Shudde]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Jag tycker du gör rätt, en häst som är van vid att tävla och träna ska inte behöva gå och eventuellt ha ont som promenadhäst. har till och från suttit i din sist under senaste året, just nu ser det ut som om han klarar sig ändå, men med 15 år på nacken och många tävlingar i benen och dessutom med KS så får man kanske vara beredd inom ett par år ändå.

Jag tror inte jag kommer vara med då, han känner av både mig och mamma så bra, vi har ägt honom i drygt 8 år och man kan spegla honom i sitt eget humör, och vice versa. När det är dags så tror jag att någon som känner honom, men ändå kan ara lugn ska få vara med. Kanske min bror, kanske våran hovslagare eller nån i stallpersonalen som ädnå hanterar honom dagligen. det är inte egoistiskt, bara ett sätt att göra svlutet lättare för både honom och oss.

Lycka till!

 

[Silly]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Jag har tagit bort min gammelgubbe idag.
Kl 10 åkte han till himlen och alla sina gamla kompisar. Kvar finns jag på jorden, med alla minnen...

Det finns inga rätt, det finns inga fel i denna frågan. Alla människor är olika. Jag var väldigt osäker på hur jag skulle hantera situationen när stunden väl var inne. Hade bestämt mig för att inte hålla honom men... jag tvekade på att se honom eller inte efteråt. Var mest inne på ATT göra det. Min känsla där var att jag resten av livet hellre ville ångra att jag sett för mycket än för lite...

Jag tog av täcket, kysste mulen och lämnade honom på ängen med stallägaren, som ju varit hans mat-mamma i över ett år. Och så den där mannen som skulle göra det hemska... Jag vände ryggen till och efter 50 meter så hör jag. Och jag faller nog samtidigt som honom... Kvider på marken, när stallägaren kommer så gråter vi lite och hon tycker inte jag ska se, för han är redan avblodad. Men det känns rätt i den stunden, så jag går fram. Lägger en ros på honom, känner på hans varma ben som inte kan springa mer, kysser han mjuka svarta mule som inte kommer andas på mig mer (eller nafsa...)

Jag ångrar absolut ingenting. Men har man svårt att se blod så är det kanske ingen bra idé.
Innan avlivning: Gör allt för att det ska bli så lugn och fint för din häst som möjligt, med eller utan dig.
Efter avlivningen: Gör det som känns bäst för dig. Du sviker inte din häst hur du än gör. Hon är redan där uppe och kikar ner på dig och vill att du ska ha det lika bra som ni haft det tillsammans...

Acke min älskling...vila i frid men stanna inom mig...
1970 till 2007 är ändå ett långt och ärofullt liv, jag är trots allt glad att jag nu lät Dig gå. Tack för alla år.
Vi är många som gråter och saknar Dig, men ingen kan sakna Dig som jag...

Han verkar ha haft ett långt och bra liv, va fint du berättade om slutet. Jag funderar fortfarande på om jag ska vara kvar i stallet när det händer eller om jag ska åka innan... Älskade Dixie..

 

[Acke1970]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Han verkar ha haft ett långt och bra liv, va fint du berättade om slutet. Jag funderar fortfarande på om jag ska vara kvar i stallet när det händer eller om jag ska åka innan... Älskade Dixie..

Jag måste poängtera igen att jag är glad att jag var där. När det var dags hade jag ännu inte riktigt bestämt mig, fram till honom eller ej... Men är man inte i stallet (eller nånstans i närheten, jag var på väg in i en hangar) så är det ju väldigt svårt att ångra sig om beslutet (att vara t ex hemma) plötsligt känns fel.

Hur man reagerar tror jag också beror mycket på t ex hur gammal man är, och vad man har för erfarenhet av döden sen tidigare. För mig var det här faktiskt min första kontakt med "riktig" död, om man bortser från min katt som dog i sömnen för ett par år sedan. Från att se sin kisse "sova" till att se sin fina häst...tja... det var klart värre. Men idag, bara ett dygn efteråt (ofattbart!!) känner jag mig redan bättre. Jag har pratat med flera stycken, i telefon och i verkligheten, och känner att det är en viktig del i sorgeprocessen. Jag kommer tjata ihjäl folk om min häst, men det gjorde jag ju när han levde också, haha.

Nu har det värsta varit, jag har väntat på Dagen D och överlevt den. Nu kan det bara bli bättre, för borta är han och det är bara att lära sig leva med det. Med alla ljusa minnen jag har kommer jag alltid ha honom hos mig, sakna honom oerhört men i hjärtat veta att han har det bättre nu...
Oj vad långt det blev. Gråter gör jag också och jag som sitter på jobbet...

PS. Till Dahlmans matte: din häst var jättefin och påminner mig massor om min älskling i kroppsform o frisyr ;-) jättefin liten minnesfilm du gjort också, jag ska försöka göra något liknande när jag begriper hur man gör

 

[milly]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Han verkar ha haft ett långt och bra liv, va fint du berättade om slutet. Jag funderar fortfarande på om jag ska vara kvar i stallet när det händer eller om jag ska åka innan... Älskade Dixie..

Det märker du där och då... Du behöver inte bestämma dig nu.
*tröstkramar*

 

[ako]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Förstår att det känns tufft just nu, men vilket privilegium att få ha behålla sin gamla häst så länge !! Jättehärligt!

Har min gamla ponny som jag haft i 19 år kvar oxå - hon är nu 23 år och tuffar fortfarande på med oförminskad energi o ska åka på påskäggsclearround med sin nuvarande lilla ryttarinna i morgon - men jämfört med dig har jag ju knappt ens haft henne länge ... Håller tummarna för många år till, men vet ju samtidigt att det kan gå fort med gamla hästar.

 

[Zonja]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Nu kommer lilla jag med min åsikt.
Annledningen till att jag läste den här tråden är att vi förmodligen kommer att bli tvugna att ta bort våran häst.
Vi avlivat tre hästar tidigare, med bultpistol, min morbror sköter det.
De ligger begravda i en glänta i skogen.

Tidigare så fattade jag inte det här med avblodning, träffade på ordet i flera hästböcker, men det förklarades aldrig. Då frågade jag min granne, som är f.d veterinär, så hon förklarade.
Mamma berättade att vi avblodat våra hästar, och att morbrorn gjort de me.

Sitter här och snyftar när jag läser era historier, så hemska, men ändå vackra... Om hur ni sa adjö till era älskade vänner.

Jag har aldrig varit med, jar varit för liten, Jag var väl runt 7-8år när vi tog bort min shettis p.g.a upprepande fång.

Kan man inte slippa avblodning på nått sätt? Tycker att det verkar, äckligt, typ...
Borde man inte kunna bluta och sen spruta eller nått sånt??
Finns det dom som skjuter hästar fortafande, istället för att bluta eller spruta?

 

[Welsh]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

KL
På tisdag ska jag ringa och beställa tid för vårt ena sto som ska tas bort. Jag hoppas att det är sista gången som jag tar över en häst och måste ta bort den för att föregående ägare/fodervärd inte velat ta det ansvaret själva

Jag tycker inte att man ska T märka en häst och skicka den vidare som promenadhäst. Vem vet vad som kan hända den hästen sen????? Nej ta ert ansvar som hästägare och avliva ett djur som har ont. Pålagringar försvinner inte och blir inte mindre onda med tiden. Till er med gamla hästar. Ge inte bort dem när ni inte själva kan rida dem/ha dem kvar längre. Varför flytta en gammal häst från sin flock.

Har tagit emot ett antal äldre hästar som pensionerats hos oss. Många av dem har haft 1-2 år hos oss innan vi valt att ta bort dem men de flesta har nog mått bättre av att tagits bort på plats.

Den senaste hästen nu som ska tas bort har varit hos någon som inte varit hos veterinär med henne, synd för då hade hennes njursvikt kunnats upptäckas tidigare

 

[Silly]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Jag har varit med och tagit bort en hund och en kanin. Hunden hade kraftiga epileptiska anfall och vi åkte in akut med henne mitt i natten och bestämde hos veterinären att vi skulle ta bort henne. Hon var väldigt nerdrogad och det var inte obehagligt på något sätt, bara sorgligt. Vet inte vad vi gav henne eller om det gjordes något efter avlivningen för att säkerställa döden.

Kaninen var jättesjuk så vi bokade tid och hon fick en överdos av någonting så att hjärtat stannade. Det var lite obehagligt, det tog flera minuter innan hon dog. Efterår gjorde veterinären "hjärtstick" för att vara säker på att hon var död. Vet inte vad det innebär eller om man kan göra det på hästar också...

 

[Tail]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Ang att vara med vid avlivningen...

• Är det någon som var med men ångrar det?
• Ni som inte var med, har ni några funderingar om att hästen inte alls är död eller lider ni på något annat sätt utav det?
• Är det hemskt att vara med vid bultning, alltså en värre situation än att vara med vid spruta? (Ska dock inte använda spruta)
• Kan kroppen få typ nervryck efter bultningen?
• Vart sker avblodningen?

* min sambo var med jag klarade inte det men lede ner både Boom å Nettis till hagen där det skulle ske. har dåligt amvete men vet att jag inte skulle klara av det, min sambo har fortfarande mardrömmar om det.

*jag vet att dom dog på en gång dom använde vanlig pistol med kula

*vet inte tycker att det är hemst vilket men min vet rekomenderade inte spruta han hade varit med om flera fall där hästen rest sig upp igen.

*hästarna som jag vet fick nervryck efter både spruta å pistol

*dom skär av halspulsådern nere vid bogbladet,i hagen där dom låg

jag har gått ner till hästarna å tagit farväl efter att allt är klart det är något som jag behövde. den första fick kolik med spruken tarm hennes ögon som var så plågade blev det som ett lugn i lugnet fanns kvar nästan en timma sen blev allt bara kallt.
den andra hästen min stora kärlek fick lugorna fulla med bölder hade jag jätte panik om jag skulle gå till efter åt men det var som ett tvång när det är dax vet man vad man klarar av .
ögonen gick bara att stänga en liten stund när stelheten börjar dras ögonlåcken upp igen bara så du vet om det innan
mvh Tail

 

[Atomiic]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Jag lider verligen med dig, skulle aldrig klara av beskedet om det gällde min Dixie!

Vet att du är en genomgo människa, då vi har lite gemensama bekanta!

Har även dåliga erfarenheter av människan som en gång red din häst, hon förstörde nämligen min förra oxå! Anledningen til att jag vet allt det här om 'vår gemensamma vän' är av vår även gemensamma equiterapeut.
När jag fick problem förra året med den ovanämnda person hörde jag av mig till ET och fick utan namn veta hur det stog till osv, sen efter hand har jag fått veta att det var du!

Jag vet vilket enormt arbete du fått lägga ner på din häst, och hur svårt det har varit för dig vissa dagar!
Det är bara droppen som får bägaren att rinna över att få ta detta beslut!

Som jag sa, jag lider verligen med dig, och jag hoppas att du klarar dig ur det här! Det gör ont att förlora någon man älskar, och att du älskat Dixie är inget tvivel om saken, för du ar gjort allt du kunnat för lösa era problem!

Massa Kramar Candra.

 

[krus]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Kändes så tomt. Efter en månad kände jag ville skaffa ny häst. Har nu gjort det men saknar fortfarande min gamla häst så himla mycket. Det var ju han och jag. Jag tycker inte så värst mycket om min nya häst ännu. Men det kommer väl. Börjar kännas bättre och bättre ialla fall.

Så kände jag också. Jag köpte en ny häst två månader efter min förra, som jag sörjde så att jag trodde att kroppen skulle gå sönder. Efter ett år med bara promenader till fots så var det ändå en häftig lyx att få rida igen. Det fanns också en fördel med att inte vara så fäst vid den nya hästen också: Jag slapp oroa mig hela tiden! Lycka till och hoppas att du med tiden känner dig lika glad över din nya häst som jag gör över min.

 

[krus]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

Är ny och förvirrad, men till dig som skrev att du inte är vidare värst fäst vid din nya häst:

Så kände jag också. Jag köpte en ny häst två månader efter min förra, som jag sörjde så att jag trodde att kroppen skulle gå sönder. Efter ett år med bara promenader till fots så var det ändå en häftig lyx att få rida igen. Det fanns också en fördel med att inte vara så fäst vid den nya hästen också: Jag slapp oroa mig hela tiden! Lycka till och hoppas att du med tiden känner dig lika glad över din nya häst som jag gör över min.

 

[Linda.B]

Sv: Vem ska hålla min älskning?

När jag tvingades ta bort min tidigare häst vände jag mig till Svensk Lantbrukstjänst. Kommer ihåg att jag ringde en måndag och redan morgonen därpå kunde de komma, men det tyckte jag var alldeles för snart, ville umgås och pyssla med min häst innan. Gjorde upp tid på torsdag morgon.

De sista dagarna fick han slippa sjukhagen och släpptes ut i storhagen bland sina kompisar. Jag pysslade med honom och gick långa promenader - Tillslut kom den hemska torsdagen! Killen var jättetrevlig, lugn & vänlig. Han umgicks med min häst, mata honom med godis, tog en promenad med honom och tröstade den tjutande ägaren.

När jag var redo gick vi mot hagen. Hästen fick äta & mumsa godis ur en hink. Det gick fruktansvärt snabbt & smidigt. Hästen hann aldrig förstå något, han dog lycklig & ovetande i sin favorithage.

Blodigt var det inte heller! Blodfläcken som fanns kvar efter "sticket" var knappt större än ett tefat. Eftersom min häst var behandlad med mediciner togs kroppen med för destruktion.

Hoppas det går bra med din häst! /Linda