Vem FAN ska man prata med?

När "bästa vännen" (??) i ett samtal om självmord säger att han blev visst lite upphetsad nu.
Sen, självskadebeteende är faktiskt lite sexigt.

Bra, tack, objektifiera mig mer. Jag är bra på att bli objektifierad, protesterar aldrig, skrattar bort det bara.

Även när det är min bästa vän som just fått ta del av mina självmordstankar.

Ridå.

 

[macbeth]

Ush på hen! Stor kram till dig Hoppas du har någon annan du kan parata med/få stöd av ang självmordstankar? Finns det något akutpsyk i närheten du kan ta dig till om det är riktigt illa?

 

[Grazing]

När "bästa vännen" (??) i ett samtal om självmord säger att han blev visst lite upphetsad nu.
Sen, självskadebeteende är faktiskt lite sexigt.

Bra, tack, objektifiera mig mer. Jag är bra på att bli objektifierad, protesterar aldrig, skrattar bort det bara.

Även när det är min bästa vän som just fått ta del av mina självmordstankar.

Ridå.

Vad otroligt otroligt osmakligt sagt, denne person förstår nog inte smärtan bakom ett självskadebeteende. Hade nog inte velat ha med någon sådan "vän" att göra mer.

 

[Mia_R]

När "bästa vännen" (??) i ett samtal om självmord säger att han blev visst lite upphetsad nu.
Sen, självskadebeteende är faktiskt lite sexigt.

Bra, tack, objektifiera mig mer. Jag är bra på att bli objektifierad, protesterar aldrig, skrattar bort det bara.

Även när det är min bästa vän som just fått ta del av mina självmordstankar.

Ridå.

Med sånna vänner behöver du inga fiender, klipp kontakten med honom och om han undrar så säg som det är, att han är en skitstövel.

 

[Problematisk]

Ush på hen! Stor kram till dig Hoppas du har någon annan du kan parata med/få stöd av ang självmordstankar? Finns det något akutpsyk i närheten du kan ta dig till om det är riktigt illa?

Nej på första frågan, ja på andra (fast inte så pepp på att åka dit)
Och tack för kramen!

 

[Problematisk]

Vad otroligt otroligt osmakligt sagt, denne person förstår nog inte smärtan bakom ett självskadebeteende. Hade nog inte velat ha med någon sådan "vän" att göra mer.

Nä, jag tror inte det. Förklaringen var att "det är som vissa som blir upphetsade av en viss doft för att den doften fanns runt dem när de fick ett bj tex".
Så ett självskadebeteende och en doft är rätt jämförbart.
Så skönt att veta att jag är lite upphetsande när jag självskadar, målet liksom!

 

[Problematisk]

Med sånna vänner behöver du inga fiender, klipp kontakten med honom och om han undrar så säg som det är, att han är en skitstövel.

Har inte direkt råd att vara kräsen. Vill jag ha NÅN vän får jag fortsätta finna mig i de här slag-i-magen-uttalandena, objektifieringarna osv som kommer ibland.

 

[Raderad medlem 120709]

Har inte direkt råd att vara kräsen. Vill jag ha NÅN vän får jag fortsätta finna mig i de här slag-i-magen-uttalandena, objektifieringarna osv som kommer ibland.

Nej, nej, nej. Du förtjänar så mycket bättre. Jag har tänkt likadant en gång i tiden, men till slut orkade jag inte med att bli behandlad som en påse skit och klippte banden. Ja, det blev ensamt en tid, men så småningom läkte såren och jag kunde se "vänskapen" för det ensidiga helvete det var. Mår man dessutom redan dåligt så behöver man absolut människor omkring sig som tar det på allvar - inte nån som tycker att det är hett att man anförtror dem med sina mörkaste tankar. Det är ju för fan helt vidrigt beteende.

 

[Mia_R]

Har inte direkt råd att vara kräsen. Vill jag ha NÅN vän får jag fortsätta finna mig i de här slag-i-magen-uttalandena, objektifieringarna osv som kommer ibland.

Jag förstår att det är tungt och jobbigt för dig, men han är ingen vän utan någon som drar ner dig. En vän uppför sig inte som han gör, en vän hugger inte dig i ryggen eller ger dig ett slag i magen, en vän ställer upp, en vän finns där när du behöver prata, en vän lyssnar och torkar dina tårar.

 

[Problematisk]

Jag förstår att det är tungt och jobbigt för dig, men han är ingen vän utan någon som drar ner dig. En vän uppför sig inte som han gör, en vän hugger inte dig i ryggen eller ger dig ett slag i magen, en vän ställer upp, en vän finns där när du behöver prata, en vän lyssnar och torkar dina tårar.

Visst, men om valet står mellan "nån att prata med men ibland kan han ge ett slag i magen, men han är rätt ofta tillgänglig för att prata eller bara dra ut och åka bil, och är den enda som finns kvar efter år av isolering från omvärlden" eller "ingen alls" så känns ändå första alternativet lite bättre, lite mindre ensamt.

 

[Problematisk]

Nej, nej, nej. Du förtjänar så mycket bättre. Jag har tänkt likadant en gång i tiden, men till slut orkade jag inte med att bli behandlad som en påse skit och klippte banden. Ja, det blev ensamt en tid, men så småningom läkte såren och jag kunde se "vänskapen" för det ensidiga helvete det var. Mår man dessutom redan dåligt så behöver man absolut människor omkring sig som tar det på allvar - inte nån som tycker att det är hett att man anförtror dem med sina mörkaste tankar. Det är ju för fan helt vidrigt beteende.

Jag håller med om att det är vidrigt beteende - såklart! - men man får väl inte alltid vad man förtjänar heller?
(Går även att diskutera om jag verkligen "förtjänar bättre" eftersom jag valt bort de andra vänner som funnits, får väl litegrann vara tacksam för att NÅN faktiskt finns kvar än, jag har inte alltid varit en bra vän jag heller)

 

[Raderad medlem 120709]

Jag håller med om att det är vidrigt beteende - såklart! - men man får väl inte alltid vad man förtjänar heller?

Ingen förtjänar att objektifieras, minst av allt när måendet redan är på botten. Och framförallt inte av en av de få människor man trodde att man kunde lita på.
Att du själv inte varit en bra vän (vilket för övrigt är en definitionsfråga) tycker jag är ovidkommande i sammanhanget. Det är inte alltid lätt att vara en god medmänniska när man lever med psykisk ohälsa, men för det så ska man inte lura sig själv till att tro att det därför är rätt åt en om ens vänner beter sig illa.

Du är inte fastlåst i dina gamla val, och du måste inte hänga kvar vid personer som gör dig illa för att du tror att det är bättre än ingenting (för det är det inte, been there done that). Du kan göra nya, och bättre val, som banar vägen till att du ska må bättre. Men det är svårt att komma dit när man sitter i det invanda helvetesträsket med dåliga tankar, så jag tror som övriga i tråden att du behöver söka professionell hjälp.

 

[Problematisk]

Ingen förtjänar att objektifieras, minst av allt när måendet redan är på botten. Och framförallt inte av en av de få människor man trodde att man kunde lita på.
Att du själv inte varit en bra vän (vilket för övrigt är en definitionsfråga) tycker jag är ovidkommande i sammanhanget. Det är inte alltid lätt att vara en god medmänniska när man lever med psykisk ohälsa, men för det så ska man inte lura sig själv till att tro att det därför är rätt åt en om ens vänner beter sig illa.

Du är inte fastlåst i dina gamla val, och du måste inte hänga kvar vid personer som gör dig illa för att du tror att det är bättre än ingenting (för det är det inte, been there done that). Du kan göra nya, och bättre val, som banar vägen till att du ska må bättre. Men det är svårt att komma dit när man sitter i det invanda helvetesträsket med dåliga tankar, så jag tror som övriga i tråden att du behöver söka professionell hjälp.

Jag har provat "pausa" vår vänskap, efter en annan över-gränsen-grej. Slutade svara när han hörde av sig osv, tänkte att "jag klarar mig bättre utan en vän som utnyttjar mig såhär". Det höll i typ en månad, kanske två, sedan stod jag inte ut med ensamheten längre.

Professionell hjälp har jag, sedan rätt många år tillbaka. Men vet inte om det blivit bättre, sämre eller lika av det? Det beror nog på hur man ser på det och vem man frågar.

 

[tuaphua]

När "bästa vännen" (??) i ett samtal om självmord säger att han blev visst lite upphetsad nu.
Sen, självskadebeteende är faktiskt lite sexigt.

Bra, tack, objektifiera mig mer. Jag är bra på att bli objektifierad, protesterar aldrig, skrattar bort det bara.

Även när det är min bästa vän som just fått ta del av mina självmordstankar.

Ridå.

Det där var bland det mest rubbade jag läst.

Håller med övriga om att det måste väl finnas andra att umgås med? Testa någon kurs, app/nät-grej etc kanske?

 

[Problematisk]

Det där var bland det mest rubbade jag läst.

Håller med övriga om att det måste väl finnas andra att umgås med? Testa någon kurs, app/nät-grej etc kanske?

Om det var så enkelt som "nog måste det finnas andra att umgås med" hade jag såklart redan skaffat mig andra vänner.

 

[Raderad medlem 120709]

Om det var så enkelt som "nog måste det finnas andra att umgås med" hade jag såklart redan skaffat mig andra vänner.

Jag kan inte se att någon har sagt att det är enkelt, däremot har du fått bra förslag på avenyer att använda för att i alla fall försöka att träffa nya vänner. Eftersom det inte gått bra att försöka avsluta saker med den här gränslöse så tror jag att det kan vara en idé att du först knyter nya kontakter - "endast" online räcker gott till en början, bara att ha någon att chatta med gör mycket - och sedan drar igång processen att distansera dig, för att försöka förebygga att du går tillbaka till honom i ren desperation. Som det låter verkar ni nästan vara fast i nåt slags medberoende, och det är verkligen inte bra för hälsan.

 

[Problematisk]

Jag kan inte se att någon har sagt att det är enkelt, däremot har du fått bra förslag på avenyer att använda för att i alla fall försöka att träffa nya vänner. Eftersom det inte gått bra att försöka avsluta saker med den här gränslöse så tror jag att det kan vara en idé att du först knyter nya kontakter - "endast" online räcker gott till en början, bara att ha någon att chatta med gör mycket - och sedan drar igång processen att distansera dig, för att försöka förebygga att du går tillbaka till honom i ren desperation. Som det låter verkar ni nästan vara fast i nåt slags medberoende, och det är verkligen inte bra för hälsan.

Jag fick den känslan av "det måste finnas andra". Som att det bara är att gå ut och köpa sig en vän. Hade jag haft nåt att välja på hade jag antagligen inte valt en vän som förvisso är kul och lättsam att hänga med rätt ofta, men som också tar ifrån mig det enda som är MITT och ibland gör att jag känner mig reducerad till enbart en (sexuellt upphetsande) kropp. Hade alternativet "non toxic friendship" funnits så hade jag ju tagit det.

Jag har gått kurser, inte lyckats. Jag har försökt skaffa bekantskaper online, lyckats till viss mån men "lika barn leka bäst" och det är inte alltid så hälsosamt att prata för mycket med andra i liknande situationer, har jag märkt. Och det är mest såna jag fått kontakt med.
Vet inte vad mer jag kan försöka med, bjuda in mig själv till personer som inte vill umgås med mig är ju inget alternativ liksom.

 

[tara]

Jag fick den känslan av "det måste finnas andra". Som att det bara är att gå ut och köpa sig en vän. Hade jag haft nåt att välja på hade jag antagligen inte valt en vän som förvisso är kul och lättsam att hänga med rätt ofta, men som också tar ifrån mig det enda som är MITT och ibland gör att jag känner mig reducerad till enbart en (sexuellt upphetsande) kropp. Hade alternativet "non toxic friendship" funnits så hade jag ju tagit det.

Jag har gått kurser, inte lyckats. Jag har försökt skaffa bekantskaper online, lyckats till viss mån men "lika barn leka bäst" och det är inte alltid så hälsosamt att prata för mycket med andra i liknande situationer, har jag märkt. Och det är mest såna jag fått kontakt med.
Vet inte vad mer jag kan försöka med, bjuda in mig själv till personer som inte vill umgås med mig är ju inget alternativ liksom.

Nu kanske du inte har så mycket pengar men vill du köpa dig en vän så kan du engagera dig i en av tiggarna. De är vanligtvis inte missbrukare utan människor det är lite synd om. Köpa matkassar och prata med dem. Det behöver inte kosta så mycket och engagerar du dig mer i ett soppkök så har du massor med vänner.

 

[nightcrawler]

Har inte direkt råd att vara kräsen. Vill jag ha NÅN vän får jag fortsätta finna mig i de här slag-i-magen-uttalandena, objektifieringarna osv som kommer ibland.

När det gäller vänner så har man alltid råd att vara kräsen. Det kommer bara bita en i röven tillslut annars. Första tiden är jobbig, precis som när man avslutat vilket förhållande som helst. Men man kommer må bättre i längden, även om det tar tid.

 

[Magiana]

Jag fick den känslan av "det måste finnas andra". Som att det bara är att gå ut och köpa sig en vän. Hade jag haft nåt att välja på hade jag antagligen inte valt en vän som förvisso är kul och lättsam att hänga med rätt ofta, men som också tar ifrån mig det enda som är MITT och ibland gör att jag känner mig reducerad till enbart en (sexuellt upphetsande) kropp. Hade alternativet "non toxic friendship" funnits så hade jag ju tagit det.

Jag har gått kurser, inte lyckats. Jag har försökt skaffa bekantskaper online, lyckats till viss mån men "lika barn leka bäst" och det är inte alltid så hälsosamt att prata för mycket med andra i liknande situationer, har jag märkt. Och det är mest såna jag fått kontakt med.
Vet inte vad mer jag kan försöka med, bjuda in mig själv till personer som inte vill umgås med mig är ju inget alternativ liksom.

Kan du skaffa ett volontärjobb, t.ex. på Erikshjälpen? Då kommer du ju i kontakt med folk. En förutsättning för att få vänner är ju att träffa folk. Det är liksom steg ett. Du kommer ju inte synka 100% med alla, men chansen finns ju att någon eller några är mer givande att umgås med.