Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Du vill ha en frisk hund och därför kollar du på cocker istället för cavalier. I mina ögon är cocker kanske inte den bästa matchen om enda kriteriet är en frisk hund?
Du vill ha en allroundhund som är ”medelmåtta på allt” och dessutom liten. Därför blir cockern för stor och du överväger blandrasavel eller att förändra en befintlig ras.
Varför inte titta på de raser som faktiskt uppfyller kraven du uppger dig ha, dvs vara sund, liten och allroundhund? I mina ögon finns det inte bara en ras som passar till det, men gillar du spaniel så varför inte titta på papillion? Om du ändå kan tänka dig en pudelblandning så varför inte en ren pudel? Där har du en käck liten hund som kan hävda sig i de flesta sporter.
Jag tycker det låter som att du har fastnat vid utseendet mest av allt, faktiskt.. Eftersom du hellre förändrar en ras för att den ska passa dig än att välja en ras vars standard som uppfyller dina krav.
O andra sidan, är du fast besluten att föda upp cocker så finns det ingen som tvingar dig att hålla dig till standardens mått även om du SKK-reggar. Du kan ju dra nytta av alla fördelar hos SKK men välja att använda de allra minsta hundarna i avel för att då fram en dvärg-variant av cockern. Nog för att du kommer ses som oseriös av många eftersom storleken verkar vara prio ett men det finns säkert några som kommer uppskatta ditt arbete med inställningen ”utseendet spelar ingen roll och standarden är fel” typ, men inget hindrar dig. Dock tenderar all utseendeavel, vilket dvärgavel är, att bli extremt och gå åt fanders till slut.
Personligen tycker jag ju att det är vettigare att skaffa en ras som man faktiskt vill ha, cavalier i det här fallet, och försöka görs nånting bra av det, dvs avla fram friska individer som gynnar rasen. Istället för att skaffa en ras som man egentligen inte vill ha och sedan göra om den så att den passar en själv vilket definitivt inte gynnar rasen.
Det är trist att allt tolkas som så extremt. Jag önskar mig lite mindre än cocker, men att därifrån gå till dvärgavel.. Skulle jag avla cocker skulle jag inte avla mindre än vad hundarna vill. Dock är cocker inte för mig en idealisk hund för att den är för stor. Inte riktigt samma sak som att dvärgavla.
Papillon ska jag kolla upp.
Däremot om något gynnar rasen skiter jag faktiskt fullständigt i. Det är väl där skor klämmer, ser egentligen inte vitsten med rasavel. Att avla en frisk trevlig hund runt 10 kg, på individ är vad jag vill.
Det som inte fungerar med individavel är ju alla de där producerade valparna som med största sannolikhet inte blir det du tänkt dig. Visst, säg att du får din hund efter x antal kullar, men alla de där andra som riskerar att bli spretiga och kanske svåra att hitta hem till då?
"Käbbla"?
Det upplever jag inte att någon i tråden gör.
Eftersom du vill ha en seriöst avlad cocker måste du ju alltså vända dig till en seriös cocker-uppfödare. Dessa vill inte heller stödja blandrasavel.
Jag får nog ärligt säga att det är hyckleri i min mening att först fördöma uppfödare för att de ställer ut och är med i SKK, och sedan själv vilja förändra en ras för att man personligen anser den för stor. SKK eller inte, så är det inte särskilt seriös avel i mina ögon.
Det fungerar ju med En sådan hund, men vad händer när du efter tre kullar fortfarande inte fått fram din perfekta hund och kanske flera lågställda, strävhåriga cockerpoos, och kanske en handfull med kassa höfter också, som kan vara nedärvt från de icke hälsotestade farföräldrarna?Därför tittar man mycket på blocket och ser vad som INTE finns där.
Sedan tänker jag att vad är det värsta jag kan få fram (utan mutationer) mår denna bra? Hittar den hem?
Vad gör jag tex med en lågställd strävhårig cockerpoo med lockig underull?
Hem hittar den nog har inte sett sådan på blocket annars behåller jag, jag avråder från avel och hjälper till med pälsen. Nerrakat funkar på de flesta
Jag råkar vara lite insatt i just föreningen Cockerpoo Sverige. Jag upplever att man har goda avsikter men bristande kunskap. Det är bra att det tjatas om hälsoundersökningar på avelsdjur, men ingenstans nämns vikten av att kolla hela släktlinjen. Det är mycket individavel. Det finns ju inget öppet register där man kan kolla hälsa och meriter hos potentiella avelsdjurs släktingar. Jag tycker dessutom att patella och ögonlysning verkligen är en lägsta nivå som inte är mycket att skryta med.
Mentaliteten tummas det med. Det är ganska vanligt med översexuella hanar som anses behöva kastreras för att fungera i vardagen. Jag vet också åtminstone en tik som parats trots bristande mentalitet, hon behövdes dessutom hållas i under parningen. Hon upplevdes som lugnare mentalt efter valpkullen, något som hon kanske ändå hade blivit vid 4-årsåldern. Den mentala utvärderingen av lämpliga avelsdjur verkar mest bestå i "tycker du om din hund? Bra, ögonlys och kolla patella så är det fritt fram sen" och det är många som tycks vilja ta en kull på sin hund utan annan anledning än att det vore mysigt/kul.
Föreningen och många i den uppvisar sin bristande kunskap när de räknar procent. Det funkar ju faktiskt inte så att man kan se om en hund är 15% pudel genom att kolla bak i stamtavlan och räkna från första generationen... I praktiken vet man inte hur många procent som nedärvs, efter första generationen förstås då det är 50/50. Det är vanligt att man försöker "balansera" procenten vilket känns okunnigt.
En stor andel av de som dras till Cockerpoo - målgruppen alltså - är oinsatta förstagångsägare som tycker cp är söta och verkar trevliga, ibland är någon i familjen allergisk också. Inte sällan vill de ha en specifik pälstyp och färg men nämner inte mycket om andra önskade egenskaper.
Jag skulle klassa föreningen som pseudoseriös, framställer sig gärna som en organisation som satsar hårt på hälsan i främsta rummet men i praktiken brister kunskapen vilket gör att det inte alls blir så seriöst som det kanske först låter för en oinsatt och ny valpspekulant.
Jag rekommenderar dig inte att börja med cockerpooavel.
Släkten är ju oftast pudel eller cocker och går att spåra i samma utsträckning som andra hundar?Jag tänker också att även om de "avelshanar" som godkänns av cockerpooföreningen är hälsotestade lär föräldradjuren till den hunden i sin tur inte vara det. Mor och far till den hunden kan ju vara absolut vad som helst eftersom det inte finns några papper, register eller krav. Att basera aveln på individer som inte är det bästa man kan hitta är att börja i fel ände tycker jag.
Man kan tycka vad man vill om SKK, men tillgängligheten till hälsodata, sportdata och prestationer långt tillbaka i generationerna vore otroligt svår att återskapa för den som vill avla utanför registreringen.
Jag undrar vad TS egentligen är ute efter?
Avla fram sin drömhund?
Reformera SKK?
Starta en ny heltäckande hundorganisation?
Alla tre?
Släkten är ju oftast pudel eller cocker och går att spåra i samma utsträckning som andra hundar?
Att jag är hård är för att jag är insatt och påläst. Att man vill väl och har ett brinnande engagemang, vilket jag inte förnekar att många har, betyder tyvärr inte per automatik att avelsarbetet är toppen. Det finns som jag nämnde stora brister i hur man ser på aveln, och stora kunskapsluckor i hur genetik funkar.Tycker du är hård, gillar verkligen engagemanget hos eldsjälarna. Sedan blir ju problemet med bristande standard att det spretar, men det har också positiva effekter som genetisk variation
Sen är inte hälsotester a inom SKK kompletta, oftast testas bara de bästa. Många raser testas inte alls för tex HD.Jag tänker också att även om de "avelshanar" som godkänns av cockerpooföreningen är hälsotestade lär föräldradjuren till den hunden i sin tur inte vara det. Mor och far till den hunden kan ju vara absolut vad som helst eftersom det inte finns några papper, register eller krav. Att basera aveln på individer som inte är det bästa man kan hitta är att börja i fel ände tycker jag.
Man kan tycka vad man vill om SKK, men tillgängligheten till hälsodata, sportdata och prestationer långt tillbaka i generationerna vore otroligt svår att återskapa för den som vill avla utanför registreringen.
Att jag är hård är för att jag är insatt och påläst. Att man vill väl och har ett brinnande engagemang, vilket jag inte förnekar att många har, betyder tyvärr inte per automatik att avelsarbetet är toppen. Det finns som jag nämnde stora brister i hur man ser på aveln, och stora kunskapsluckor i hur genetik funkar.
Det är ju en lätthanterlig hundtyp som ofta är mild och förlåtande, inga skarpa hundar med stor integritet och mycket allvar direkt, och därför finns det ganska god marginal för felbeteenden. Jag tycker inte att det betyder att produkten är eftersträvansvärd bara för att den går att sälja.