Vad som framförallt är värt att komma ihåg är just rasklubbarnas roll i det hela. Jag kan ta min ras som exempel.
Jag har saluki. En ras som alltid ansetts vara frisk, samtidigt som det inte riktigt undersökts på något sätt. Rasen har dock en väldigt generös rasstandard, tex beskrivs mankhöjden som "vanligen 58-72cm" och samtliga färger är godkända även om brindle inte är önskvärt (eftersom någon dåre fick för sig att det tydde på att de var blandraser med greyhound). Det är också så att saluki, och flera andra vinthundsraser, har öppen stambok. Det är en otroligt bra grej som innebär att du kan ta in hundar från ursprungsländerna, få dem bedömda här i Sverige och om de verkar vara saluki, tja, då registreras de som saluki även om de inte har någon officiell stamtavla. Med andra ord finns goda möjligheter till en extremt bred avelsbas, vilket i sin tur minskar risken för många ärftliga sjukdomar.
Idag ultraljudar man hjärtat på de flesta avelshundar, åtminstone i Norden. Detta efter att det dykt upp något enstaka fall av saluki med hjärtproblem. Rasklubbarna valde då att direkt ta tag i detta. De gjorde ett enormt arbete med att få ett stort antal hundar undersökta, med hjälp av utvalda specialister togs det fram siffror på hur ett friskt salukihjärta ska se ut (det skiljer sig faktiskt från många andra raser) och när det var klart bestämde rasklubbarna att rekommendera ultraljud inför avel. Det går också att se ultraljudsresultat på svenska salukiringens hemsida.
Det är ett exempel på där rasklubben gjort ett utmärkt jobb, där de gör MER än vad SKK och andra länders kennelklubbar kräver. Det är också tack vare rasklubben som vi idag har lure coursing, vilket är vårt enda sätt att på något vis kolla om rasen fungerar till jakt så som den ursprungligen ska göra.
Sedan gör inte rasklubben allting bra. Ett tag vägrade jag vara med i rasklubben pga hur styrelsen betedde sig, och jag tycker fortfarande att det är på tok för stort fokus på utställning både hos rasklubb och hos SKK. Men. Som tur är så är jag ju inte ensam med mina åsikter, och tack vare SKKs register har jag kunnat hitta många intressanta hundar från extremt seriösa och bra uppfödare, som precis som mig vill ha fokus på sunda och funktionella hundar. Ju fler vi blir, desto mer kan vi påverka. Och jag är övertygad om att det här med hjärtundersökningarna aldrig hade blivit verklighet utan att rätt personer fanns på rätt plats vid rätt tillfälle.
Tyvärr kan inte alla personer vara bra i föreningar. Jag själv är en usel föreningsmänniska av olika anledningar. Jag skulle därför inte passa i någon styrelse eller för att direkt försöka påverka klubbar. MEN, jag kan peppa och uppmuntra de som gör det. Jag kan sprida kunskap så mycket jag kan för att snappa upp blivande valpköpare och hjälpa dem att välja sina hundar från seriösa uppfödare. Jag kan hamna i kontakt med de oseriösa blivande valpköparna också, och få dem att förstå varför salukin inte passar dem. Och såklart, så kan jag se till att köpa mina egna hundar efter vad jag vid köpetillfället tror att är det bästa alternativet. Med andra ord: utan att varken vara uppfödare eller person i styrelsen så kan jag göra mycket för rasen.