Veganism - en privilegierad livsstil?

F

Fruentimber

Jag läser en internationell master inom hållbar utveckling på distans, vilket bland annat innebär att vi varannan vecka ska diskutera ett specifikt ämne utefter litteratur som vi har läst, på universitets plattform. Just denna vecka behandlar vi en modul inom ESD (Education for Sustainable Development) som bland annat innehåller critical animal studies som främst rör animal welfare och animal rights. Frågan vi ska diskutera i forumet är hur vi kan använda oss av CAS inom ESD, och var dess position inom ESD bör vara.

Förstås, dyker det upp en hel del inlägg som handlar om veganism och förtrycket av djur, såväl inom industrin som i hemmet i form av husdjur. Ett par studenter uttryckte att veganism var "den enda vägen till fullkomlig hållbarhet", utifrån såväl etiska som miljörelaterade parametrar.

Jag började fundera på min egen uppfattning kring veganism, eftersom jag blev förvånad över hur självklart hen fick det att låta. För mig är veganism ett privilegium. En förutsättning för veganism är att andra alternativ ska finnas att tillgå, både vad gäller tillgänglighet och ekonomi. Ur ett globalt perspektiv, ter det sig för mig smått omöjligt att promota veganism som den enda möjliga livsstilen.

Men, det kanske också bara är en fördom jag har? Hur "enkelt" är det att vara vegan utanför västvärlden, egentligen? Är jag fullständigt ute och cyklar när jag funderar över hur man i så fall säkrar tillgängligheten till annat protein och tillskott av B12?
 
Jag vill egentligen inte blanda mig in i den här diskussionen då den i princip alltid spårar ur till pajkastning från båda sidor. Vill bara säga att det inte är u-landsbefolkning som står för ätandet av sjuka mängder industrikött, utan vi i västvärlden. Således tycker jag inte att några krav på veganism/avhållsamhet bör ställas på folk som inte har möjlighet att välja.

/ vegan av djurskyddsskäl
 
Jag vill egentligen inte blanda mig in i den här diskussionen då den i princip alltid spårar ur till pajkastning från båda sidor. Vill bara säga att det inte är u-landsbefolkning som står för ätandet av sjuka mängder industrikött, utan vi i västvärlden. Således tycker jag inte att några krav på veganism/avhållsamhet bör ställas på folk som inte har möjlighet att välja.

/ vegan av djurskyddsskäl

Jag är vegan och promotar den kosten, men inser att det inte är möjligt överallt. Men har man möjlighet ser jag veganism som det enda rimliga alternativet.
Orkar dock inte diskutera det igen på detta forum.

Jag har full förståelse för att ni inte orkar diskutera det. Tänkte nog inte så långt, men hoppas givetvis att tråden kan vara fri från pajkastning.

@fraggelzebra Det är precis vad jag menar, att det blir svårt att promota utifrån ett globalt perspektiv, framför allt när största problemet hänger i det västerländska industriköttet.
 
Jag vet inte om det är ett privilege att äta veganskt ur ett ekonomiskt perspektiv eftersom mycket veganskt ofta är billigare än animaliska produkter (tänker här snarare på bönor, linser, frukt och grönt snarare än ersättningsprodukter).
Däremot kanske det snarare handlar ett socioekonomiskt privelegie i form av kunskap om nutrition, att man måste ta b12 ersättning, miljöpåverkan osv. Men ekonomiskt så tror/tycker jag inte det.
 
Jag vet inte om det är ett privilege att äta veganskt ur ett ekonomiskt perspektiv eftersom mycket veganskt ofta är billigare än animaliska produkter (tänker här snarare på bönor, linser, frukt och grönt snarare än ersättningsprodukter).
Däremot kanske det snarare handlar ett socioekonomiskt privelegie i form av kunskap om nutrition, att man måste ta b12 ersättning, miljöpåverkan osv. Men ekonomiskt så tror/tycker jag inte det.

Ah, ja, socioekonomiskt kanske är bättre uttryckt! Tack.
 
Grejen med djur som livsmedelsproducerare är ju att de kan omvandla sådant vi inte kan livnära oss på (gräs och kvistar t. ex.) till kött och mjölk. I områden där jordbruksmarken inte klarar av att försörja invånarna helt med vegetabilier spelar djuren en mycket viktig roll. Jag tror därför att djur som livsmedel är något vi inte kommer ifrån om vi ska kunna förse jordens befolkning med mat.

Dock förutsätter ju detta att vi utfodrar djuren just med sådant vi INTE kan äta själva. Fodrar man med soja och spannmål blir ju effekten den omvända.
 
Ett par studenter uttryckte att veganism var "den enda vägen till fullkomlig hållbarhet", utifrån såväl etiska som miljörelaterade parametrar.
Jag tänker att den kritiska frågan man ska ställa till dem är hur de definierar den fullkomliga hållbarheten i det sammanhanget. Misstänker att det inte är givet att alla skulle köpa den, speciellt avseende vad som läggs in i de etiska aspekterna.

Det är ganska lätt att se att en massa av den befintliga köttproduktionen skulle behöva plockas bort. Men steget till att det ska vara nödvändigt att alla människor ska vara helt fria från alla animalier kräver att du kan motivera att precis varje enskild produktion är sämre än andra alternativ.

Jag har svårt att se att det inte skulle vara hållbart att meta i en sjö som inte överfiskas om den ligger inom gångavstånd från min bostad. Det är så klart inte en möjlighet för alla, men för NÅGON är det rimligen det mest hållbara man kan göra.
Att odla mjölmaskar o.dyl. i sitt eget kök borde inte heller bli sämre än de reellt tillgängliga alternativen i ALLA av de möjliga fallen.
Är lokalt sälkött på någon avlägsen del av Grönland verkligen sämre än grönsaker och spannmål som inte kan odlas där?

Det är förmodligen lätt att dra en sådan slutsats på gruppnivå eller med övergripande analyser. Svårare att bevisa att det i SAMTLIGA enskilda människors liv faktiskt är det bättre alternativet.

Har man en etik som på principiella grunder utesluter djurprodukter så finns ju inget annat alternativ som kan kallas hållbart. Men steget för att det ska kunna uttalas som en generellt gällande slutsats för hela samhället/mänskligheten förutsätter då att man har en grund för att den etiken ska göras/antas vara allmängiltig.
Gissningsvis är detta sant för de personerna som sade det, men inte något som det ur ett mer vetenskapligt perspektiv kan påstås vara en verifierad slutsats.
 
Jag läser en internationell master inom hållbar utveckling på distans, vilket bland annat innebär att vi varannan vecka ska diskutera ett specifikt ämne utefter litteratur som vi har läst, på universitets plattform. Just denna vecka behandlar vi en modul inom ESD (Education for Sustainable Development) som bland annat innehåller critical animal studies som främst rör animal welfare och animal rights. Frågan vi ska diskutera i forumet är hur vi kan använda oss av CAS inom ESD, och var dess position inom ESD bör vara.

Förstås, dyker det upp en hel del inlägg som handlar om veganism och förtrycket av djur, såväl inom industrin som i hemmet i form av husdjur. Ett par studenter uttryckte att veganism var "den enda vägen till fullkomlig hållbarhet", utifrån såväl etiska som miljörelaterade parametrar.

Jag började fundera på min egen uppfattning kring veganism, eftersom jag blev förvånad över hur självklart hen fick det att låta. För mig är veganism ett privilegium. En förutsättning för veganism är att andra alternativ ska finnas att tillgå, både vad gäller tillgänglighet och ekonomi. Ur ett globalt perspektiv, ter det sig för mig smått omöjligt att promota veganism som den enda möjliga livsstilen.

Men, det kanske också bara är en fördom jag har? Hur "enkelt" är det att vara vegan utanför västvärlden, egentligen? Är jag fullständigt ute och cyklar när jag funderar över hur man i så fall säkrar tillgängligheten till annat protein och tillskott av B12?
Stora delar av mänskligheten är ju veganer ofrivilligt, för att man inte har råd att äta kött och animalier, eller av religiösa skäl. Så det är väl jätteenkelt, i den meningen att om man är tillräckligt fattig kommer man inte ha råd med kött. Svaret på hur man säkrar tillgången på B12 är väl helt enkelt att man inte gör det.
 
Att ha så pass stor tillgång till olika livsmedel att man aktivt kan välja bort en del av livsmedlen tycker jag är ett privilegium. Det gäller ju dock alla som har den möjligheten och inte bara veganer. Ur ett globalt perspektiv tycker jag inte det går att promota veganism som det enda hållbara alternativet. Generellt har dock den del av befolkningen som inte har möjligheten att välja kost en betydligt mindre miljöpåverkan än de som har möjligheten.
 
Jag läser en internationell master inom hållbar utveckling på distans, vilket bland annat innebär att vi varannan vecka ska diskutera ett specifikt ämne utefter litteratur som vi har läst, på universitets plattform. Just denna vecka behandlar vi en modul inom ESD (Education for Sustainable Development) som bland annat innehåller critical animal studies som främst rör animal welfare och animal rights. Frågan vi ska diskutera i forumet är hur vi kan använda oss av CAS inom ESD, och var dess position inom ESD bör vara.

Förstås, dyker det upp en hel del inlägg som handlar om veganism och förtrycket av djur, såväl inom industrin som i hemmet i form av husdjur. Ett par studenter uttryckte att veganism var "den enda vägen till fullkomlig hållbarhet", utifrån såväl etiska som miljörelaterade parametrar.

Jag började fundera på min egen uppfattning kring veganism, eftersom jag blev förvånad över hur självklart hen fick det att låta. För mig är veganism ett privilegium. En förutsättning för veganism är att andra alternativ ska finnas att tillgå, både vad gäller tillgänglighet och ekonomi. Ur ett globalt perspektiv, ter det sig för mig smått omöjligt att promota veganism som den enda möjliga livsstilen.

Men, det kanske också bara är en fördom jag har? Hur "enkelt" är det att vara vegan utanför västvärlden, egentligen? Är jag fullständigt ute och cyklar när jag funderar över hur man i så fall säkrar tillgängligheten till annat protein och tillskott av B12?
Jag tycker inte veganism är hållbart överhuvudtaget och inte särskilt sunt på något sätt. Jag tror väldigt få som lever på gränsen och som inte kan "unna" sig att vara vegan ens funderar i dom barnorna.

Hur man säkrar att man får i sig allt som vegan är väldigt svårt, inte ens här där vi har alla möjligheter får veganer i sig allt dom ska ha ofta.
 
Bland bla hinduer, jainister och buddister är det ganska vanligt att vara vegan.
Åtminstone enligt vår fd städare på jobbet. Buddist från Kina.

I Afrika äter man runt 17 kilo kött per capita och år (gamla siffror). I Asien 30. I EU 85 och i Nordamerika 121. Så animaliekonsumtionen är inte knuten till fattigdom - tvärtom ju rikare man är desto fler djur och djurprodukter äter man https://jordbruketisiffror.wordpress.com/2013/01/24/10-i-topp-kottkonsumtionen-i-varlden/
 
Jag tycker absolut att veganism är en priviligerad möjlighet. Många u-länder äter absolut veganskt i stor utsträckning för det är det som finns tillgängligt och det som är billigast - men om man av någon anledning behöver slakta gårdens ko (tex pga brutet ben) så har man inte råd att avstå att äta köttet och använda det man kan av kon.

Att äta kött varje dag är priviligerat. Men att överhuvudtaget få välja/välja bort vad man ska äta är priviligerat. Att vara strikt vegan är priviligerat till skillnad mot att i största utsträckning äta en helvegetarisk kost pga tillgången av vegetabilier.
 
Jag läser en internationell master inom hållbar utveckling på distans, vilket bland annat innebär att vi varannan vecka ska diskutera ett specifikt ämne utefter litteratur som vi har läst, på universitets plattform. Just denna vecka behandlar vi en modul inom ESD (Education for Sustainable Development) som bland annat innehåller critical animal studies som främst rör animal welfare och animal rights. Frågan vi ska diskutera i forumet är hur vi kan använda oss av CAS inom ESD, och var dess position inom ESD bör vara.

Förstås, dyker det upp en hel del inlägg som handlar om veganism och förtrycket av djur, såväl inom industrin som i hemmet i form av husdjur. Ett par studenter uttryckte att veganism var "den enda vägen till fullkomlig hållbarhet", utifrån såväl etiska som miljörelaterade parametrar.

Jag började fundera på min egen uppfattning kring veganism, eftersom jag blev förvånad över hur självklart hen fick det att låta. För mig är veganism ett privilegium. En förutsättning för veganism är att andra alternativ ska finnas att tillgå, både vad gäller tillgänglighet och ekonomi. Ur ett globalt perspektiv, ter det sig för mig smått omöjligt att promota veganism som den enda möjliga livsstilen.

Men, det kanske också bara är en fördom jag har? Hur "enkelt" är det att vara vegan utanför västvärlden, egentligen? Är jag fullständigt ute och cyklar när jag funderar över hur man i så fall säkrar tillgängligheten till annat protein och tillskott av B12?
De jag känner som är veganer i Sverige tillhör en grupp med mycket stabil ekonomi.
T.ex. i en kompis familj äter 3/4 veganskt och den fjärde vegetariskt, och deras mat och hygienkonto är skyhögt.
Lite ironiskt i miljödebatten som pågår, är att deras livsmedel oftast är importerat.
Vårt mat/hygienkonto är väldigt mycket lägre och vi lever efter enbart närodlat-principen.
Vi har pratat om det ganska ofta.
Är det så hållbart om större delen av mat man äter i princip är importerat t.ex.?
Jag är enig med dig att det är lite av ett privilegium.
 
De jag känner som är veganer i Sverige tillhör en grupp med mycket stabil ekonomi.
T.ex. i en kompis familj äter 3/4 veganskt och den fjärde vegetariskt, och deras mat och hygienkonto är skyhögt.
Lite ironiskt i miljödebatten som pågår, är att deras livsmedel oftast är importerat.
Vårt mat/hygienkonto är väldigt mycket lägre och vi lever efter enbart närodlat-principen.
Vi har pratat om det ganska ofta.
Är det så hållbart om större delen av mat man äter i princip är importerat t.ex.?
Jag är enig med dig att det är lite av ett privilegium.
Vad är det de äter, som är så dyrt och importerat?

För övrigt står transporten, som jag förstår det, för ganska liten del av miljöpåverkan av matproduktion. Hur knäppt det än kan verka är det alltså bättre att äta ett ekologiskt äpple från Argentina än ett icke-ekologiskt från Sverige. I alla fall enligt vad experterna på naturskyddsföreningen säger, som har som jobb att hålla koll på sånt.
 
Jag tycker det slår lite fel när man tar argument från andra länder med andra klimat. Länder där man kan odla året runt.

Här uppe i Norden kan vi inte producera mat hela året och på alla jordar, vi tvingas importera ganska stora mängder av det vegetariska. Jag kan inte anse att det är hållbart att basera sin kost på sådant som vi inte kan odla här.

Jordens befolkning växer. Är det inte så att vi måste försöka producera mat på det sätt som är möjligt? Som @Ullmerkott skrev - vi kan inte producera växtbaserad mat på alla våra jordar. Och dessutom förutsätter ganska mycket av odlingen att vi har djur som förser oss med gödsel.

Så i min värld är inte veganism hållbar. Inte här där jag bor.
Att man kan leva vegatarsikt i t.ex. Indien är inte ett agument för mig.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp