En hel del av sådant som ska "låtsas" vara sådant icke-veganer/vegetarianer äter är bara totalt misslyckat. Det bästa är som regel att leta efter recept som inte behöver så mycket ersättningsingredienser, "ärlig" vegomat kan vara mycket god.
Så kul att det blev en trevlig kväll av det hela ändå!
Det är en sak jag tänkt på den sista tiden! Hur våra traditionella, svenska allätar-måltider "måste" bestå av en central ingrediens, i stort sett alltid kött av något slag, charkuterier, fisk, etc. Och de övriga ingredienserna mer är tillbehör. När man då ska laga till en veganrätt, är det svårt att återskapa det arrangemanget utan att ta till substitut som vego-biffar t.ex.
Lagar jag en vegomåltid utan den centrala "saken", uppfattar man lätt att något fattas. Jag kan göra en jättevacker tallrik med ris, bönor, linser, grönsaker, osv men vanan att där ska finnas en central (kött)bit gör att det till och med kan kännas förvirrande att veta var man ska börja äta, i vilken del!
Det är jättekonstigt, egentligen, den enda "svenska" rätt där det här kravet inte finns, är väl pasta, som ju är ok enbart med en sås. Eller soppor. Lite kan jag känna, ändå, att den här "ordningen" börjar luckras upp, men det beror mest, tänker jag, på inflytandet från andra kulturer, där vegetarisk/vegansk mat är vanligt och där det inte handlar om en tallrik med en central köttbit och passande tillbehör utplacerade i lagom stora högar runtom på tallriken, ev förenat med en sås. Indisk mat är ju ett strålande exempel!
Så jag tror att motviljan mot veganmat beror till viss del på just vår matkultur och vanan att tallriken ska se ut på ett visst sätt. Min pappa, t.ex. , född 1927, ville alltid ha potatis i maten. Helst kokt. Utan potatisen var måltiden liksom inte komplett. Idag äter vi inte lika mycket kokpotatis, tror jag, så våra vanor förändras.
Men som sagt, dessa försök att återskapa veganska kopior av kött, tror jag till stor del hör ihop med den här vanan, att tallriken med mat ska arrangeras på ett visst sätt, med en central huvudingrediens.