U
UrsusRex
Nenne1 skrev:Jag spårar med min västgötaspets - och han är mycket duktig på det och trots sin litenhet tar han sig väldigt målmedvetet fram genom terrängen. Tycker det är en jättebra aktivitet, t.o.m. min envise gosse som har huvudet fullt av egna idéer blir helt fokuserad när spårselen kommer fram.
ÅH! Västgöte! Det var min första "egna" hund. Fast det var ju inte min utan farsans men den följde mig överallt. Skvallrade för morsan och farsan om jag var nere vid stranden utan flytväst och liknande.
Har massor med roliga historier om den västgöten!
Uno hette han och hade tre syskon; Ulla, Uffe och en till med namn på U.
Han hatade kråkor och låg ofta på lur vid komposten där många kråkor mötte sin bane varpå han stolt bar hem sitt byte till oss.
Vi bor nära vattnet och han hade väl näst intill bara sett sjöfågel så en dag när vi var ute fick han syn på en trastunge på marken. Omtänksam som han var tog han trasten i munnen hur försiktigt som allra helst och bar ner den till vattnet där han spottade ut den. Vi fick fiska upp den snabbt som attan och torka den stackarn.
Han var tänkt som en ren sällskapshund men visade sig vara en naturbegåvning som vallhund.... vart väl inget vidare vallhund om man jämför med min nuvarande grannes proffesionella vallhund men han fick fåren dit han ville och de löd blint den lilla västgöten.
Unos farfar var TV-stjärna. Han var med på SVT då de intervjuvade han som räddade rasen från utrotning. Men då de andra talade om västgötar lade sig "farfar" och gnagde på ben..... det äldsta Västgötabenet man hittat vid den tiden.
Mvh
Björn