Nu är jag här igen Tyvärr måste jag säga.
Har en 4 åring som bor varannan helg hos sin pappa och i nuläget fungerar det inte alls. De 3 senaste gångerna har han kommit hem totalt sönderklöst runt ögonen och varit jätteledsen. Det har även varit andra incidenter hos pappan som gjort att han inte ens vill eller orkar vara där som han säger själv.
Har försäkt prata med pappan om klösmärkena då många sitter på ögonkanterna vilket känns rent livsfarligt. Jag trodde det var en katt först då sonen kan bli lite hårdhänt med katter, sonen säger själv till mig att det är MIN katt (vilket är omöjligt eftersom han inte ens träffat den hos pappan eller på förskolan) han skruvar på sig och vill inte alls prata om det.
Däremot säger han till förskolan att det är pappans flickväns son. Försökt prata med pappan men han säger att han inte lägger sig i barnbråk, och om jag kan fixa fram thermobyxorna som försvunnit på dagis så kanske han även kan ha lite koll på sonen...Hur normalt betende är det?
Dock känns det som att pappan sagt åt sonen att ljuga för mig, men att han vågar prata med förskolan, för sonen blir jättebesvärad av att prata om pappa med mig även om jag pratar i goda ord om pappan.
Nu har jag hört och sett såpass mycket att jag inte vill att sonen påker dit föränn detta är upprett och pappan vägrar i vanlig ordning lyssna eller försöka kommuncera.
Till saken hör även att sonen har diagnos (ja han fick det till sist) "Autismliknande tillstånd, han uppfyller en kriterie av 3. Varav en är att han MÅSTE punktmarkeras både på förskolan och i hemmet för han är enormt snabb och impulstryrd och då går det riktigt fort, han har även dålig impulskontroll så att det man säger till honom försvinner på 1 sek, ungefär som med en ettåring.
Jag fick förklarat av hans barnläkare att hans betende även handlar mycket om stress och det är när hans "stressburk" är fylld som det blir problem och han bara stirrar upp sig mer och mer...Håller man det lugnt och tydligt och berättar i förväg vad man skall göra så brukar det gå bra...men när han blir upp i varv så åker ofta förskolebarnen på en smäll/knuff eller så springer han bara runt och inte vet vart han skall göra av sig...detta VÄGRAR dessutom pappan höra något alls om, varagv sonen själv säger "jag vill träffa pappa men inte heeeela dagen, för jag blir så trött" Hos pappa är de 5 st småbarn så jag antar att det är ett rätt högt tempo som han inte orkar med...
jag skulle även vilja att han försökte lyssna och förstå hur sonen upplever saker och ting men även där vägrar han varpå vi har ett rent helvete när sonen kommer hem igen, ofta har han inte ens kunnat äta hos pappa (förmodligen av stress) sonen själv säger att han inte får någon mat där utan bara någon macka och han är alltid vrålhungrig när han kommer därifrån och övertrött som bara den, dock har ofta farmor sonen sista natten på umgänget då brukar han må bättre, vara gladare, vilja prata om farmor om vad de gjort och han brukar vara mätt hel och ren.
Nu funkar inte FR speciellt bra här men jag funderar även på om man skulle kunna socanmäla? Inte för att jag är ute efter att göra pappan illa men för att någon uppenbarligen måste ta ett prat med honom.
Gjorde en anmälan på honom för ett par år sedan, då handlade det om att han vägrade ge sonen hans medicin och att han alltid var jättesmutig när han kom därfirån och inte fick bada/tvätta sig.
kan man göra så igen eller är det för lite? dvs gå via soc?
För jag är uppriktigt orolig för sonen och hans sår runt ögonen heeela tiden och pappan som inte bryr sig, att pappan struntar i hans problematik och varför sonen alltid är sååå hungrig och säger att han inte fått mat mm.
Har en 4 åring som bor varannan helg hos sin pappa och i nuläget fungerar det inte alls. De 3 senaste gångerna har han kommit hem totalt sönderklöst runt ögonen och varit jätteledsen. Det har även varit andra incidenter hos pappan som gjort att han inte ens vill eller orkar vara där som han säger själv.
Har försäkt prata med pappan om klösmärkena då många sitter på ögonkanterna vilket känns rent livsfarligt. Jag trodde det var en katt först då sonen kan bli lite hårdhänt med katter, sonen säger själv till mig att det är MIN katt (vilket är omöjligt eftersom han inte ens träffat den hos pappan eller på förskolan) han skruvar på sig och vill inte alls prata om det.
Däremot säger han till förskolan att det är pappans flickväns son. Försökt prata med pappan men han säger att han inte lägger sig i barnbråk, och om jag kan fixa fram thermobyxorna som försvunnit på dagis så kanske han även kan ha lite koll på sonen...Hur normalt betende är det?
Dock känns det som att pappan sagt åt sonen att ljuga för mig, men att han vågar prata med förskolan, för sonen blir jättebesvärad av att prata om pappa med mig även om jag pratar i goda ord om pappan.
Nu har jag hört och sett såpass mycket att jag inte vill att sonen påker dit föränn detta är upprett och pappan vägrar i vanlig ordning lyssna eller försöka kommuncera.
Till saken hör även att sonen har diagnos (ja han fick det till sist) "Autismliknande tillstånd, han uppfyller en kriterie av 3. Varav en är att han MÅSTE punktmarkeras både på förskolan och i hemmet för han är enormt snabb och impulstryrd och då går det riktigt fort, han har även dålig impulskontroll så att det man säger till honom försvinner på 1 sek, ungefär som med en ettåring.
Jag fick förklarat av hans barnläkare att hans betende även handlar mycket om stress och det är när hans "stressburk" är fylld som det blir problem och han bara stirrar upp sig mer och mer...Håller man det lugnt och tydligt och berättar i förväg vad man skall göra så brukar det gå bra...men när han blir upp i varv så åker ofta förskolebarnen på en smäll/knuff eller så springer han bara runt och inte vet vart han skall göra av sig...detta VÄGRAR dessutom pappan höra något alls om, varagv sonen själv säger "jag vill träffa pappa men inte heeeela dagen, för jag blir så trött" Hos pappa är de 5 st småbarn så jag antar att det är ett rätt högt tempo som han inte orkar med...
jag skulle även vilja att han försökte lyssna och förstå hur sonen upplever saker och ting men även där vägrar han varpå vi har ett rent helvete när sonen kommer hem igen, ofta har han inte ens kunnat äta hos pappa (förmodligen av stress) sonen själv säger att han inte får någon mat där utan bara någon macka och han är alltid vrålhungrig när han kommer därifrån och övertrött som bara den, dock har ofta farmor sonen sista natten på umgänget då brukar han må bättre, vara gladare, vilja prata om farmor om vad de gjort och han brukar vara mätt hel och ren.
Nu funkar inte FR speciellt bra här men jag funderar även på om man skulle kunna socanmäla? Inte för att jag är ute efter att göra pappan illa men för att någon uppenbarligen måste ta ett prat med honom.
Gjorde en anmälan på honom för ett par år sedan, då handlade det om att han vägrade ge sonen hans medicin och att han alltid var jättesmutig när han kom därfirån och inte fick bada/tvätta sig.
kan man göra så igen eller är det för lite? dvs gå via soc?
För jag är uppriktigt orolig för sonen och hans sår runt ögonen heeela tiden och pappan som inte bryr sig, att pappan struntar i hans problematik och varför sonen alltid är sååå hungrig och säger att han inte fått mat mm.