MikaTela
Trådstartare
Här ligger jag och tänker och minns tiden från tonåren, genom att lyssna på från musik från då.
Och kom då på att då lyssnade jag ALLTID på musik, var alltid en hörlur i minst ett öra, man tillbringade jättemycket tid åt att bara lyssna.
Sen kom jag på att det gör jag nästan aldrig längre, inte alls på samma vis.
Men jag älskar fortfarande att ligga och lyssna på musik.
Är det så det ska vara??
Att man växer ifrån tiden man tillbringar åt att lyssna på musik?
Eller är jag helt ensam över att det blir så här?
Och kom då på att då lyssnade jag ALLTID på musik, var alltid en hörlur i minst ett öra, man tillbringade jättemycket tid åt att bara lyssna.
Sen kom jag på att det gör jag nästan aldrig längre, inte alls på samma vis.
Men jag älskar fortfarande att ligga och lyssna på musik.
Är det så det ska vara??
Att man växer ifrån tiden man tillbringar åt att lyssna på musik?
Eller är jag helt ensam över att det blir så här?