Vart står jag i rang?

[Timotej1]

Har länge funderat på en sak.
Jag har ett ponnysto som av andra kan uppfattas som "sur i stallet". Det hänger inte ihop med brunsterna utan hon "bara är sådan". Är det spring och gap i stallet blir vi båda stressade och visar det genom irrititation så det ser jag inte som något problem.

Innan när jag hade mina hästar inackorderade och jag gick in i hennes box kunde hon kasta sig mot boxgrannen och göra utfall.
Detsamma hände i hagen, kom jag in i hagen körde hon bort de andra och såg riktigt hotfull ut för att sedan vända sig mot mig och vara världens sötaste.

Nu när vi har hästarna hemma är jag för det mesta ensam i stallet men kommer det andra surar hon.
Min sambo har inte haft problem med henne vid in och utsläpp när jag t ex jobbar över men för ett tag sedan fintade hon honom och smet upp i trädgården för att äta gräs varpå han fångade in henne.

Efter det har hon surat mot honom och nu ikväll när jag fodrade kom han in i stallet och vi stod och pratade, jag står då jämte hennes box(väldigt låg boxvägg) och hon kastar då och då huvudet med bakåtslickade öron mot sambon.

Varför gör hon så när jag är i närheten? Känner hon sig uppbackad av mig och är lite extra tyken eller anser hon mig inkapabel att försvara mig själv? Vi har haft henne i tre år och hon har gjort så här hela tiden, det började väl efter vi "funnit varandra". Kan tillägga att det är barnens pon

 

[Mia_R]

Har länge funderat på en sak.
Jag har ett ponnysto som av andra kan uppfattas som "sur i stallet". Det hänger inte ihop med brunsterna utan hon "bara är sådan". Är det spring och gap i stallet blir vi båda stressade och visar det genom irrititation så det ser jag inte som något problem.

Innan när jag hade mina hästar inackorderade och jag gick in i hennes box kunde hon kasta sig mot boxgrannen och göra utfall.
Detsamma hände i hagen, kom jag in i hagen körde hon bort de andra och såg riktigt hotfull ut för att sedan vända sig mot mig och vara världens sötaste.

Nu när vi har hästarna hemma är jag för det mesta ensam i stallet men kommer det andra surar hon.
Min sambo har inte haft problem med henne vid in och utsläpp när jag t ex jobbar över men för ett tag sedan fintade hon honom och smet upp i trädgården för att äta gräs varpå han fångade in henne.

Efter det har hon surat mot honom och nu ikväll när jag fodrade kom han in i stallet och vi stod och pratade, jag står då jämte hennes box(väldigt låg boxvägg) och hon kastar då och då huvudet med bakåtslickade öron mot sambon.

Varför gör hon så när jag är i närheten? Känner hon sig uppbackad av mig och är lite extra tyken eller anser hon mig inkapabel att försvara mig själv? Vi har haft henne i tre år och hon har gjort så här hela tiden, det började väl efter vi "funnit varandra". Kan tillägga att det är barnens pon

Låter mer som svartsjuka? Fanns en häst i ett inackorderingsstall där jag hade min uppstallad och den uppförde sig något liknande när matte ägnade sig åt någon annan. Utan matte och mot oss andra var han som vilken häst som helst, men när hon fick barn surade han ihop totalt, höll hon ungen och stog utan för hagen t ex så var det slickade öron och ett väldigt grinande med tänderna. Jag tror inte han såg den som ut hot utan som en konkurrent om mattes uppmärksamhet, han var inte barnelak annars.

 

[Ridinglady]

Man ser ofta att hästar som blir flyttade på av sin hästkompisar i sin tur flyttar undan andra hästar från kompisen - just genom att hota, sura och göra utfall.
Dessa utfall tycks även riktas mot de ranghögre hästarna när de står i Box eller på var sin sida om ett staket. Det verkar som om den häst som normalt sett får gå undan begriper att de andra inte kan jaga bort den när det är en vägg eller ett staket emellan. Vet inte om detta är vanligare bland ston, men jag har ett sto som gör just så!

 

[karamelldrottningen]

Har länge funderat på en sak.
Jag har ett ponnysto som av andra kan uppfattas som "sur i stallet". Det hänger inte ihop med brunsterna utan hon "bara är sådan". Är det spring och gap i stallet blir vi båda stressade och visar det genom irrititation så det ser jag inte som något problem.

Innan när jag hade mina hästar inackorderade och jag gick in i hennes box kunde hon kasta sig mot boxgrannen och göra utfall.
Detsamma hände i hagen, kom jag in i hagen körde hon bort de andra och såg riktigt hotfull ut för att sedan vända sig mot mig och vara världens sötaste.

Nu när vi har hästarna hemma är jag för det mesta ensam i stallet men kommer det andra surar hon.
Min sambo har inte haft problem med henne vid in och utsläpp när jag t ex jobbar över men för ett tag sedan fintade hon honom och smet upp i trädgården för att äta gräs varpå han fångade in henne.

Efter det har hon surat mot honom och nu ikväll när jag fodrade kom han in i stallet och vi stod och pratade, jag står då jämte hennes box(väldigt låg boxvägg) och hon kastar då och då huvudet med bakåtslickade öron mot sambon.

Varför gör hon så när jag är i närheten? Känner hon sig uppbackad av mig och är lite extra tyken eller anser hon mig inkapabel att försvara mig själv? Vi har haft henne i tre år och hon har gjort så här hela tiden, det började väl efter vi "funnit varandra". Kan tillägga att det är barnens pon

Du skrev det själv. Ni har funnit varandra och hon vill ha dig för sig själv

 

[Blandrastik]

Har länge funderat på en sak.
Jag har ett ponnysto som av andra kan uppfattas som "sur i stallet". Det hänger inte ihop med brunsterna utan hon "bara är sådan". Är det spring och gap i stallet blir vi båda stressade och visar det genom irrititation så det ser jag inte som något problem.

Innan när jag hade mina hästar inackorderade och jag gick in i hennes box kunde hon kasta sig mot boxgrannen och göra utfall.
Detsamma hände i hagen, kom jag in i hagen körde hon bort de andra och såg riktigt hotfull ut för att sedan vända sig mot mig och vara världens sötaste.

Nu när vi har hästarna hemma är jag för det mesta ensam i stallet men kommer det andra surar hon.
Min sambo har inte haft problem med henne vid in och utsläpp när jag t ex jobbar över men för ett tag sedan fintade hon honom och smet upp i trädgården för att äta gräs varpå han fångade in henne.

Efter det har hon surat mot honom och nu ikväll när jag fodrade kom han in i stallet och vi stod och pratade, jag står då jämte hennes box(väldigt låg boxvägg) och hon kastar då och då huvudet med bakåtslickade öron mot sambon.

Varför gör hon så när jag är i närheten? Känner hon sig uppbackad av mig och är lite extra tyken eller anser hon mig inkapabel att försvara mig själv? Vi har haft henne i tre år och hon har gjort så här hela tiden, det började väl efter vi "funnit varandra". Kan tillägga att det är barnens pon

För att svara på din första fråga om rang: "Ingenstans" Det existerar ingen rangordning mellan arter.
Sen har skrämselteknik med aggressivitet hög inlärningsförmåga. Ponnyn märker snabbt att sura är effektivt. Sen som andra skriver, hon har nog ingen större lust att bli polare med din sambo.

 

[Ridinglady]

Håller med om att det här med rang bland hästar är mer komplext än vad man kan tro, men nog agerar hästar agerar mot människor som de agerar mot andra hästar - de använder sitt kroppsspråk för att påverka och kommunicera helt enkelt

 

[kryddelydd]

För att svara på din första fråga om rang: "Ingenstans" Det existerar ingen rangordning mellan arter.

Kanske det.
Men det är intressant att fundera över ändå.
Jag köpte för några år sedan en treårig klapphingst, knappt hanterad. Islandshäst vilket förklarar den sparsamma hanteringen.
Han försökte två gånger "sätta sig upp" mot mig - i lite laddade situationer. Jag klarade ha huvudet med mig och markerade. Därefter har han inte ifrågasatt mig.
Han är mest ranghög i hagen - inget att fundera på.
De andra ifrågasätter varken honom eller mig.

Jag inbillar mig någonstans om att alla är överens om att islandshästen (numera trevlig men fortsatt ranghög valack) är störst i hagen och att jag är ännu större.
Jag inbillar mig någonstans att rang har med saken att göra.

 

[Aionee]

OM nu rang skulle ha med saken att göra så tror jag rätt så starkt att du är i lägre rang än din häst. Din häst verkar vara en osäker individ och sen är hon trygg med dig eftersom hon bestämmer/vet vart du har henne. Hon verkar bli osäker på din sambo också och försöker försvara sig själv.

Sen vet jag inte hur mycket rang man kan gå på mellan hästar och människor. Just med min häst är det enkelt, han följer mig och försöker gömma sig bakom mig, flyttar sig bara jag ber honom med kroppspråket utan att röra honom osv. Men han är en individ som är låg i rang i hagen, han har försökt trotsa upp sig emot mig någon gång när han kom i den fasen (hör väl med åldern) men just nu är vi trygga med att jag visar och han följer. Världen är en stor och farlig plats och då tycker Hugo att det är mycket bättre att möta den när man gömmer sig bakom någons rygg.

 

[Efwa]

Strikt rangordning finns bara i konstlade grupper där starkt ifrågasättande inte kan finnas för att saker måste fungera, t.ex i det militära.

Det vi kallar rang är egentligen vad individen är benägen att riskera för sitt ego.

Det är lättare (och mer riktigt) att titta på "rangordning" från vinkeln självsäkerhet, integritet och självkänsla, även på djur.

De som domderar i hagen och flyttar på andra hästar jämt samt ser sura ut och behöver säga till ganska rejält brukar inte vara de hästarna med stort självförtroende, eller som många kallar dem, ranghöga. Snarare tvärtom.

Så kan man se på en häst med stort självförtroende och självkänsla. De kan stå i bakgrunden och låta den "jobbiga" gå först in till stallet eller låta dem "hålla på".
Tills de verkligen tycker att det räcker eller de ser något de vill ha.....då behövs det inte mycket signaler för att de andra ska flytta sig.

 

[Snubbelfot]

Jag tror ändå att man kan tala om rang i vid betydelse även mellan häst och människa, i den förenklade meningen "vem som bestämmer". Mellan hästar är det, också litet förenklat, den som flyttar på andra hästar som "bestämmer". En häst flyttar på en annan häst genom våld eller hot om våld. Samma mekanismer ser vi mellan häst och människa, en häst som flyttar en människa är den part som bestämmer - och vice versa. Kruxet är ju att vi inte vill ha en situation där människans roll ifrågasätts genom våld eller hot om våld, eftersom det är potentiellt livsfarligt för oss. Därför behöver vi vara överdrivet tydliga och konsekventa i beteende och kroppsspråk; det får överhuvudtaget inte finnas i hästens tankevärld att utmana människan.
Med det sagt behöver man komma ihåg att varje relation mellan häst och människa är unik. Det innebär t ex att min frus häst är självklart respektfull och undergiven mot henne medan jag som hanterar honom betydligt mindre behöver tala ett litet annat språk med honom - och tvärtom med min häst om än inte lika uttalat.
För att återknyta till trådstarten tror jag att TS sambo kanske helt enkelt behöver hantera ponnyn mer och genom markarbete skapa, befästa och förtydliga de önskade rollerna.

 

[fio]

Strikt rangordning finns bara i konstlade grupper där starkt ifrågasättande inte kan finnas för att saker måste fungera, t.ex i det militära.

Det vi kallar rang är egentligen vad individen är benägen att riskera för sitt ego.

Det är lättare (och mer riktigt) att titta på "rangordning" från vinkeln självsäkerhet, integritet och självkänsla, även på djur.

De som domderar i hagen och flyttar på andra hästar jämt samt ser sura ut och behöver säga till ganska rejält brukar inte vara de hästarna med stort självförtroende, eller som många kallar dem, ranghöga. Snarare tvärtom.

Så kan man se på en häst med stort självförtroende och självkänsla. De kan stå i bakgrunden och låta den "jobbiga" gå först in till stallet eller låta dem "hålla på".
Tills de verkligen tycker att det räcker eller de ser något de vill ha.....då behövs det inte mycket signaler för att de andra ska flytta sig.

Precis , det är väl isåfall de hästar som VILL komma upp i rang som håller på sådär isåfall.

 

[kryddelydd]

De som domderar i hagen och flyttar på andra hästar jämt samt ser sura ut och behöver säga till ganska rejält brukar inte vara de hästarna med stort självförtroende, eller som många kallar dem, ranghöga. Snarare tvärtom.

Så kan man se på en häst med stort självförtroende och självkänsla. De kan stå i bakgrunden och låta den "jobbiga" gå först in till stallet eller låta dem "hålla på".
Tills de verkligen tycker att det räcker eller de ser något de vill ha.....då behövs det inte mycket signaler för att de andra ska flytta sig.

Precis.
Min "tuffing" behöver vrida på ett öra eller ta ett steg mot andra hästar för att de ska flytta på sig.
De lite vekare individerna kan flytta på varandra också - men behöver vara desto tydligare.
I min flock syns det också väldigt väl när en ny individ introduceras: "tuffingen" ser till att hålla isär nykomlingen och de gamla kompisarna tills han hälsat klart. Han markerar både mot nykomlingen och de "gamla" om närmanden sker innan han tycker det är OK.

 

[Efwa]

Precis , det är väl isåfall de hästar som VILL komma upp i rang som håller på sådär isåfall.

Fast de slutar ju inte när de får som de vill, eller hamnar högra i rang (om man nu vill kalla det så). Så det kan ju inte ha med rang att göra då utan det måste ju ha med annat att göra tänker jag.
De måste ständigt göra samma sak igen och igen.

De jag märkt har större/bättre kommunikationsegenskaper (som jag skulle vilja kalla det istället kanske) behöver sällan bevisa igen och igen att de har självsäkerhet och intigritet. De tar fram det när de behöver.

Jag tror inte sociala grupper fungerar i rang alls......vad är nyttan med det liksom? Jag tror de jobbar genom att vara personligheter....precis som vi när det fungerar som bäst.
Det finns ju många personer som tror de bestämmer en massa medan de runt om vet att det inte är så utan ser personen helt annorlunda. Jag tror ni kan se personligheten framför er.
Sedan tror jag att man kanske ser det utifrån som om den bestämmer allt, eller kanske kan analysera det rätt men när det kommer till djur är vi väldigt snabba att sätta stämpeln alpha och ledare på den som är först vid grinden eller flyttar alla från höhögarna.

 

[Snubbelfot]

Precis.
Min "tuffing" behöver vrida på ett öra eller ta ett steg mot andra hästar för att de ska flytta på sig.
De lite vekare individerna kan flytta på varandra också - men behöver vara desto tydligare.

Men tror du att det beror på att "tuffingen" utstrålar något slags inbyggd självsäkerhet eller överlägsenhet, eller på att han helt enkelt i tidigare skeden framgångsrikt skapat och befäst den positionen genom våld eller hot om våld?

 

[mackan]

Fast de slutar ju inte när de får som de vill, eller hamnar högra i rang (om man nu vill kalla det så). Så det kan ju inte ha med rang att göra då utan det måste ju ha med annat att göra tänker jag.
De måste ständigt göra samma sak igen och igen.

De jag märkt har större/bättre kommunikationsegenskaper (som jag skulle vilja kalla det istället kanske) behöver sällan bevisa igen och igen att de har självsäkerhet och intigritet. De tar fram det när de behöver.

Jag tror inte sociala grupper fungerar i rang alls......vad är nyttan med det liksom? Jag tror de jobbar genom att vara personligheter....precis som vi när det fungerar som bäst.
Det finns ju många personer som tror de bestämmer en massa medan de runt om vet att det inte är så utan ser personen helt annorlunda. Jag tror ni kan se personligheten framför er.
Sedan tror jag att man kanske ser det utifrån som om den bestämmer allt, eller kanske kan analysera det rätt men när det kommer till djur är vi väldigt snabba att sätta stämpeln alpha och ledare på den som är först vid grinden eller flyttar alla från höhögarna.

Fanns en jättebra beskrivning av ngn användare i en liknande tråd för ett tag sen, där individerna i en flock snarare har "olika roller" beroende på karaktär, dynamik i flocken i kombo . En karaktärstyp liknades vid "poliser" , dvs lite styriga och domderande. För många av "poliskaraktär" i en och samma flock tex kunde i människors ögon göra att flocken uppfattades som "rörig" eller instabil.

Kl
Som ngn tidigare påtalat existerar rang i ordets bemärkelse inte mellan olika arter.
Det folk kallar för rang i dessa sammanhang är ju snarare dominans - hästen har lärt sig att människan bestämmer punkt. Att tex se sig som "flockledare" över en häst är att förmänskliga hästen och överskatta sin egen roll som människa .

 

[troxel]

delete

 

[Efwa]

Fanns en jättebra beskrivning av ngn användare i en liknande tråd för ett tag sen, där individerna i en flock snarare har "olika roller" beroende på karaktär, dynamik i flocken i kombo . En karaktärstyp liknades vid "poliser" , dvs lite styriga och domderande. För många av "poliskaraktär" i en och samma flock tex kunde i människors ögon göra att flocken uppfattades som "rörig" eller instabil.

Kl
Som ngn tidigare påtalat existerar rang i ordets bemärkelse inte mellan olika arter.
Det folk kallar för rang i dessa sammanhang är ju snarare dominans - hästen har lärt sig att människan bestämmer punkt. Att tex se sig som "flockledare" över en häst är att förmänskliga hästen och överskatta sin egen roll som människa .

Det första stycket är allmän accepterat nuförtiden på råttor. Jag hade en kompis som skrev en egen amatöravhandling om detta bland råttor och hon blev fullständigt utskrattad.
Numer använder anicimex (i alla fall de gubbar som kom hem till oss) det konceptet och det är allmänt praktiserat.

Många börjar använda den principen på både hundar och hästar också, samt alla sociala djur som lever i familj och/eller flock.

Det sista stycket är jag med på tills ordet dominans kommer med egentligen. Dominans kräver också en rangordning, tycker jag. Eller åtminstone en situation.

Man kan t.ex inte säga att en häst är en dominant häst. Jag menar att det måste stå i relation till något och att de flesta tolkar detta som ranghög också. Hur många gånger har jag inte hört "min hund är en dominant hund" där de menar att vid varje möte med en ny hund utövar den någon sorts lägga-på-backen-för-att-visa-att-den-bestämmer. Vilket jag då tolkar på exakt samma sätt som den osäkra hästen. Att man hela tiden måste bekräfta och styra och ställa för att man är osäker.

Jag vill nog kalla det kommunikation med inslag av inlärning samt en intigritet från din sida. Vad tål du att hästen gör runt dig innan du sätter stopp för fasonerna? Får den tigga? Tränga dig med bogen? Inkräkta på ditt personliga fält?
Inlärning kommer in på t.ex. stå still tills jag säger annat, flytta det benet men inte det o.s.v.

 

[mackan]

@Efwa poängen var att man kan kalla det vad man vill egentligen som avser att människan "bestämmer" . Men högst i rang eller flockledare är man som människa inte i hästtermer talat eller bland hästarna anser jag .

 

[Efwa]

@Efwa poängen var att man kan kalla det vad man vill egentligen som avser att människan "bestämmer" . Men högst i rang eller flockledare är man som människa inte i hästtermer talat eller bland hästarna anser jag .

Håller med.

 

[Blandrastik]

Jag tror ändå att man kan tala om rang i vid betydelse även mellan häst och människa, i den förenklade meningen "vem som bestämmer".

Fast då tycker jag att man ska göra just det, tala om "vem som bestämmer". Rang handlar ju mycket om sex och resurser. "Är det dina eller mina avkommor som får leva vidare?" "Är det du eller jag som parar?" (Grabbar emellan) "Är det dina eller mina föl/valpar.." (tikar/ston) Då gäller detta begränsade resurser för överlevnad. "Vems gener dör, dina eller mina?"
En häst är ju knappast kan ju knappast bestämma över en människa egentligen, på vilket sätt skulle den göra det?
-Gå och hämta min havre, annars biter jag dig!

Däremot, kan hästen skrämmas och detta kan vara effektivt och ge omedelbara resultat. (Ryttaren kliver av eller går undan)
Men du slåss knappast med hästen om dens havre, eller diskuterar avel på det sättet.