Vart går gränsen? (utsugningen av hundraserna)

Vem främjar jag om jag köper en blandras?
Nu har vi ju cavalier som märkt att rasen inte är frisk nog så där ska det ju korsars in andra raser. På ett kontrollerat sätt så vi ändå behåller rasens säregna egenskaper.
 
EXAKT.
Varför ställer du inte dessa frågor till SKK och Specialklubbarna? Varför?
P-E Sundgren sa för över 15 år sedan att det SKK och specialklubbarna sysslande med vad gäller att informera om inavelsgraden är falsk marknadsföring. Man sparkade honom.

Har du någon källa till att P-E Sundgren "sparkades" eller till citatet?

Han skrev nämligen 1999, i handboken till "LatHunden" :

"Hundregistret i SKKs Rasdata är en sådana lista, men den sträcker sig inte längre tillbaka än till början av 1970-talet. Det är därför inte meningsfullt att beräkna inavelsgrad för mer än ca 5 generationer baserade på SKKs datoriserade härstamningsuppgifter. I nuvarande utformning har därför inavelsberäkningarna i LatHunden standardiserats till att omfatta de senaste fem generationerna.

Observera att det innebär att beräkningarna kan bli mycket ofullständiga på äldre hundar och hundar med ofullständiga stamtavlor."

Lathunden har använts av SKK sedan programmet skapades och används fortfarande flitigt av rasklubbarna.

Även om han helt skulle ändrat mening, börjat kalla inavelsgrad i programmet för inavelsökning och tyckt att man borde beräkna på många fler generationer trots att SKKs databas faktiskt inte sträcker sig särskilt långt bak i tiden, så kunde han i vilkett fall inte ha blivit sparkad av SKK. Han var inte anställd.
 
EXAKT.
Varför ställer du inte dessa frågor till SKK och Specialklubbarna? Varför?
P-E Sundgren sa för över 15 år sedan att det SKK och specialklubbarna sysslande med vad gäller att informera om inavelsgraden är falsk marknadsföring. Man sparkade honom.
Fortsätt fråga just detta.

  • Vem är källans författare?
  • I vilket syfte har texten författats?
  • Är informationen aktuell?
  • Har andra personer faktagranskat och godkänt publiceringen?
  • Kan andra kontrollera uppgifterna?
  • Går det att hitta andra trovärdiga källor som säger samma sak?
Börja där!

Vem och i vilket syfte skriver man ut en inavelsgrad som är långt ifrån den faktiska inavelsgraden?
Detta med "relativt frisk", "generellt frisk" som det står om i princip ALLA raser, är den saken fortfarande aktuell och i så fall: I relation till VAD? Att det finns raser som är sjukare, mer inavlade? Är det isf något som gör saken bättre eller sämre?
Kan man kontrollera den inavelsgraden som SKK avelsdata anger, annat än att valpköpare får lov att gentesta föräldrarna och testpara?
Går det att hitta trovärdiga källor som säjer att SKK är ens i närheten av att vara på rätt spår när det gäller att VÄNDA inaveln?

Att inavel har negativ påverkan, både vad gäller gendubletter och försämrat MHC, Är det det du vill ha källor på av mig?
Vilken genetiker har du hittat som säjer någonting annat?
Vad säjer det dig att om en genetisk sakkunnig säger annat än vad SKK säger så sparkas hen? Och att man inte, 15 år senare, ändrar ordet "inavelsgrad" till "inavelsökning"?

Varför skulle jag, jag är inte uppfödare, jag har hittills bara haft friska renrasiga hundar (undantaget en som hade smärtproblematik pga trauma).
Jag ser inte heller skks organisation som problemet i stort för skk består av massor av medlemmar.
Många av dessa medlemmar är emot korsningsavel, alltså du har uppfödare som vägrar avla av två typer inom samma ras ens en gång. Det inte ledningen i skk som delat upp ett antal raser I en show respektive arbetande variant, det har uppfödarna själva gjort. Visst kan det vara så att allt inte fungerat som det ska i många ledningar men det ju ändå på golvet saker måste förändras. Att inte uppfödarna väljar att ta samma hane till massvis av kullar, att inte uppfödarna vägrar nytt blod för att den minsann inte är BIS material. Att medlemmarna väljer in vettiga personer i rasklubbars styrelse och inte bara folk som är bra på att prata BS.

Jag är nöjd med att ha mina friska, trevliga hundar från en uppfödare som tar in nytt blod utifrån och även om hon är aktiv i hundsport själv så selekterar hon sina avelsdjur efter deras arbetsegenskaper och inte efter sportprestation. På det sättet "röstar" jag, jag skulle aldrig köpa valp från nån som har utställning som prio, som inte hälsotestar sina djur eller som är ointressad av att bibehålla rasens egenskaper. Inte heller vill jag ha ogina uppfödare som talar om hur jävla illa andra sköter sin avel, kan man inte hamna i gott ljus utan att dra skit över andra är man inte mycket att ha anser jag.

Vad gör DU? Jag tycker du borde vara mer intresserad av att se om ditt eget hus än svartmåla nån annan och ändå drar du igång denna hets på ett av de forum som finns som är (eller var) bland de öppnaste för korsningsavel, funktionsavel och inte heller sprider hat mot blandraser, är det rätt forum att hetsa I?
Just nu är jag så jävla anti korsnings iuppfödare som jag nånsin varit efter att ha läst fyra nästintill identiska trådar där hela bukefolket inom hund ska ställas till svars för brottet att inte bråka med skk? (Vilket ett antal säkert gör på sitt sätt).
 
Här är en till som bara haft friska renraser.
Jag har också haft sjuka blandraser.
Den första hade OCD och fick opereras. Utöver det hade han grav seperationsångest och ständiga fuktexem.
Nummer två hade också OCD och fick Op. Hon var även extremt skottberörd och fick drogas varje påsk och nyår.
Den tredje skulle vara renrasig och påstods komma från renrasig avel OCH där man mixar raser för att få ner inaveln. Hon hade ED 2, klåda och blev med tiden mycket reaktiv. Attakerade andra hundar mm.

Samtliga hundar fick avsluta sitt liv i förtid.
Jag avstår hellre hund helt än skaffar mig en blandras igen. Där går min gräns.
 
Djuren bryr sig inte om de är inavlade eller inte.

Och gör inte inavel till en moralfråga. Det gynnar inte debatten.

Ja, "naturen" strävar mot genetisk diversitet - men varför inte sträva inom rasföreningarna mot högre diversitet med hjälp av import och export?

Sättet du argumenterar på skapar bara fiender i onödan. Gå med i en rasförening och tala lugnt och sansat om fördelarna med genetisk variation istället. Vill du påverka opinionen måste du få folk med dig, inte emot dig.

Att missionera är inte populärt.

(Jag har lärt mig sociala normer och hur folk fungerar genom intensiva studier hela mitt liv)

Klart de bryr dig om ifall de mår bra eller inte på någon nivå.
Och jag bryr mig.
För mig är det en moralisk och etisk fråga.
För samhället är det också det eftersom vi har en djurskyddslag som säger att vi inte får avla på ett sätt där sannolikheten att djuren blir sjuka är stor.

Du har missat grejen: Det jag har gjort med dessa trådar är att ställa frågor, det är inte jag som drar diskussionen till en fråga om inavel är farligt eller inte.
Jag utgår från fakta som säger att det är farligt.
Jag är inte ute efter att få vänner här. Jag är ute efter svar på frågor.
Men vad jag är intresserad av är svar på de OLIKA frågorna jag ställer i de OLIKA trådarna. För att folk ska bestämma sig för vad deras gräns går. Men istället blir det att jag här möts av diskussioner som handlar om ifall inavel faktiskt är så himla farligt.
Jag kanske ställer fel frågor eftersom jag inte direkt får svar på dem, då formulerar jag nya frågor.
När jag gör det så dras diskussionen ständigt till att diskutera om inavel verkligen är så farligt som vetenskapen hävdar.
Hur går det ihop med det som sägs att "de flesta på Buke är inte emot korsavel? Det kanske betyder att de har en gräns som är betydligt högre än min, i just den här tråden frågar jag efter den gränsen. Men igen leds diskussionen in på en DEBATT huruvida inavel är farligt eller inte och t,o,m argument FÖR inavel. Härskartekniker där man på allehanda desperata sätt försöker få det till att jag behöver ha vänner som vill starta det absolut nödvändiga flödet NU. Jag har redan sådana vänner och även bland dem väljer jag och väljer bort beroende på hur medvetna de är om hur påverkade de är av tystnads- och hederskulturen.
Som du kanske förstår kommer jag inte göra på ditt sätt utan mitt sätt och jag råder dig att göra på ditt sätt och vill förtydliga att jag ser att det du håller på med här är rena härskartekniker. Jag tror folk som läser utifrån (betydligt fler än de som skriver här i tråden) undrar varför det behövs härskartekniker för att undvika dessa frågor. Varför man resonerar som om det inte är något akut när siffrorna vittnar om att de flesta raser snittar runt motsvarande halvsyskonparning och flera raser ligger betydligt värre till än så.
Att det resoneras som om det inte är någon större fara att våra hundar blir sjukare och sjukare trots avelsprogram.
Att folk visst har en gräns när vi har raser där livförsäkringen plockas ut i snitt när hundarna är 4.5 år gamla.
Alltså att man helt tappat det när det kommer till att sätta en gräns för hur mycket genetiskt material som får förloras innan man befriar raserna från fortsatt sluten population.


Jag har redan varit med i "rasföreningar", både som uppfödare och hundägare.

Jag har också haft anledning att studera sociala normer i hela mitt liv och kanske av samma anledning som du.
 
Klart de bryr dig om ifall de mår bra eller inte på någon nivå.
Och jag bryr mig.
För mig är det en moralisk och etisk fråga.
För samhället är det också det eftersom vi har en djurskyddslag som säger att vi inte får avla på ett sätt där sannolikheten att djuren blir sjuka är stor.

Du har missat grejen: Det jag har gjort med dessa trådar är att ställa frågor, det är inte jag som drar diskussionen till en fråga om inavel är farligt eller inte.
Jag utgår från fakta som säger att det är farligt.
Jag är inte ute efter att få vänner här. Jag är ute efter svar på frågor.
Men vad jag är intresserad av är svar på de OLIKA frågorna jag ställer i de OLIKA trådarna. För att folk ska bestämma sig för vad deras gräns går. Men istället blir det att jag här möts av diskussioner som handlar om ifall inavel faktiskt är så himla farligt.
Jag kanske ställer fel frågor eftersom jag inte direkt får svar på dem, då formulerar jag nya frågor.
När jag gör det så dras diskussionen ständigt till att diskutera om inavel verkligen är så farligt som vetenskapen hävdar.
Hur går det ihop med det som sägs att "de flesta på Buke är inte emot korsavel? Det kanske betyder att de har en gräns som är betydligt högre än min, i just den här tråden frågar jag efter den gränsen. Men igen leds diskussionen in på en DEBATT huruvida inavel är farligt eller inte och t,o,m argument FÖR inavel. Härskartekniker där man på allehanda desperata sätt försöker få det till att jag behöver ha vänner som vill starta det absolut nödvändiga flödet NU. Jag har redan sådana vänner och även bland dem väljer jag och väljer bort beroende på hur medvetna de är om hur påverkade de är av tystnads- och hederskulturen.
Som du kanske förstår kommer jag inte göra på ditt sätt utan mitt sätt och jag råder dig att göra på ditt sätt och vill förtydliga att jag ser att det du håller på med här är rena härskartekniker. Jag tror folk som läser utifrån (betydligt fler än de som skriver här i tråden) undrar varför det behövs härskartekniker för att undvika dessa frågor. Varför man resonerar som om det inte är något akut när siffrorna vittnar om att de flesta raser snittar runt motsvarande halvsyskonparning och flera raser ligger betydligt värre till än så.
Att det resoneras som om det inte är någon större fara att våra hundar blir sjukare och sjukare trots avelsprogram.
Att folk visst har en gräns när vi har raser där livförsäkringen plockas ut i snitt när hundarna är 4.5 år gamla.
Alltså att man helt tappat det när det kommer till att sätta en gräns för hur mycket genetiskt material som får förloras innan man befriar raserna från fortsatt sluten population.


Jag har redan varit med i "rasföreningar", både som uppfödare och hundägare.

Jag har också haft anledning att studera sociala normer i hela mitt liv och kanske av samma anledning som du.

Jag tror dina frågeställningar blir väldigt otydliga när du drar in ögon och HD fel i inavelsfrågan, jag har väldigt svårt att förstå dina frågor öht. Jag ska hypotetiskt ta ställning till % på hur mycket HD fel det ska vara i en ras, det inte nåt jag kan svara på. Dels vet jag inte om just inaveln är det stora problemet när det gäller HD fel, dels vet jag inte vilken ras eller blandras jag ska ta ställning till. Det finns raser som har hög andel HD fel men som inte har hundar med kliniska besvär, det finns hundar som har HD D som inte har besvär i hela sitt liv och de finns hundar med HD C som får avlivas i förtid.
Det jag vet är att med en renrasig hund kan jag se HD statistik generationer tillbaka och även index på de raser som har det och på det sättet ta ställning till om det är en valp jag är intresserad av.

När det gäller ögonsjukdom och att du begär % på hur mycket fel det får vara i en ras (som jag tolkar det också ihop med inavels frågan) så finns det en uppsjö av olika ögonsjukdomar att välja på varav vissa mer allvarliga som PRA och andra ganska harmlösa som distichiasis. Att just den senare är så vanlig hos vissa raser är väl just för att den är harmlös och lätt att åtgärda och man inte tagit krafttag mot att avla bort den för att inte snäva in onödigt på avelsbasen. Program mot PRA finns i de flesta raser där den upptäckts, det finns raser som har åtgärdsprogram mot PRA fast det knappt existerar i rasen i Sverige men för att man inte ska få in det. Även där kan jag gå in på hunddata och kolla upp hurvida hunden är ögonlyst och följa hälsostatistik i generationer.

För mig blir inte frågeställningen relevant eftersom jag på ett lätt sätt kan minimera mina risker att få en sjuk valp genom att efterforska i hundata generationer tillbaka på hälsostatik, meriter och olika arbetsprov.

Jag ska ställning till en hypotetisk fråga som är så öppen och har stor komplexitet att det skulle ta en hel novell att svara på och som egentligen är enligt vad jag tolkar ligger utanför din huvudpoängs ram (inavel)?
 
Jag tror dina frågeställningar blir väldigt otydliga när du drar in ögon och HD fel i inavelsfrågan,
Hooooold on.
Vart gör jag det?
Jag ställde 2 olika frågor.
Den ena handlade om gräns för inavel.
Det andra om hur hårt fäste en viss sjukdom får ha i en ras.
Det finns en relation mellan dessa frågor, men det finns såklart andra saker som påverkar.
Du kommer ha mindre att välja på (ytterligare ökning av inavelsgraden) ju fler som blir sjuka men jag ställde två olika frågor.
Så väl inavelsgrad som hög koncentration av sjukdomar i fenotypen är anledning att ta in nytt blod, men jag ställde två olika frågor.
 
Klart de bryr dig om ifall de mår bra eller inte på någon nivå.
Och jag bryr mig.
För mig är det en moralisk och etisk fråga.
För samhället är det också det eftersom vi har en djurskyddslag som säger att vi inte får avla på ett sätt där sannolikheten att djuren blir sjuka är stor.

Fast vänta nu. Det där är inte ett svar på frågan som ställdes. Där stod:

Djuren bryr sig inte om de är inavlade eller inte.

Och gör inte inavel till en moralfråga. Det gynnar inte debatten.

Att vara inavlad och att må dåligt är inte synonymt på individnivå. I så fall skulle t ex mycket av den genbanksavel som pågår vara förbjuden just med hänvisning till Djurskyddslagen.

Att ökad inavel och låg genetisk variation i en population på sikt leder till större risk för sjuka djur är en annan sak.
 
Svaret på frågan "hur mycket inavel är ok" är ju för stor, för flytande.

Har du en pytteliten population som du vill bevara och få upp i nummer, så måste du dras med en högre inavelsprocent ett tag tills nog många generationer passerat så att slumpen bidragit till genetisk variation via mutationer. Små lantraser och vilda arter i fångenskap brukar man försöka avla på så lite inavel och så unika släktkombinationer som möjligt i varje parning - men så små populationer har väl ingen av de godkända raserna i Sverige?

I mycket större populationer måste man göra bedömningen utefter varje population (rasen är populationen). Hur många fertila djur finns det, vilka genetiska problem finns det, vad är inavelsgraden nu och vart är målet att få den till?

Ingen kan svara dig "Jag tycker att 10% är ok" om dom har kunskaper om genetik och avel på en högskolenivå. Den som slänger ur sig en siffra för alla hundar, avslöjar sin okunskap i ämnet.

Varje rasförbund (eller organisation, eller uppfödare i värsta fall om sammanhållningen saknas) måste komma fram till den siffran individuellt för sin ras. Och den lär variera, om man tillexempel räknar med bara djuren inom landet, eller om man räknar med att det är rimligt att importera djur från andra länder.

Om du tycker att jag använder härskartekniker eller debate fallacys får du gärna namnge vilken av dom, det finns listor på ex wikipedia, så får jag reflektera över det.

Men att be om att diskussionen förs på vetenskaplig nivå tycker jag inte är en härskareteknik. Snarare att ränderna aldrig går ur på en gammal moderator (inte buke, utan andra forum).
 
Hooooold on.
Vart gör jag det?
Jag ställde 2 olika frågor.
Den ena handlade om gräns för inavel.
Det andra om hur hårt fäste en viss sjukdom får ha i en ras.
Det finns en relation mellan dessa frågor, men det finns såklart andra saker som påverkar.
Du kommer ha mindre att välja på (ytterligare ökning av inavelsgraden) ju fler som blir sjuka men jag ställde två olika frågor.
Så väl inavelsgrad som hög koncentration av sjukdomar i fenotypen är anledning att ta in nytt blod, men jag ställde två olika frågor.

Jag har svarat om att det inte finns en definerbar gräns, det finns ingen absolut gräns såvitt jag vet där man kan säga att just en specifik ras är för utsatt för inavel . Ett helt rimligt svar i mitt tycke på en fråga jag inte har ett facit på. Det finns många raser som har dålig hälsostatistik och grova exteriöra fel som jag väljer bort därför, precis som de som har kort livslängd.

När du inte får de svar du vill ha är det du som börjar slänga in äpplen bland päronen dvs HD och ögonsjukdom som jag inte fick ihop med ursprungsfrågan.

Du drar upp försäkringsgrupper, kollar jag på Agria så är Basenji absolut billigast att försäkra (en ras med hög inavel, faktiskt på 3:e plats på listan på Embark) jag har jämfört med border collie och blandras och blandras var den dyraste att försäkra. Naturligtvis med samma födelsedatum och uppgifter i övrigt när jag fyllde i men olika raser.
Jag undrar nu hur inavel relaterar till premiegrupp?

Du specificerar inte heller vad grupp 2 innebär du bara svarar att bc låg i grupp 2 för 13 år sen som om jag på nåt sätt skulle förstå vad du hänvisar till? Jag får gissa mig till att det handlar om försäkring och att det handlar kanske om Agria då det du hänvisat till det tidigare.
Har du data på att det just hälsan som gjort att bc bytt grupp? Jag tänker att nuförtiden är det vanligare att folk betalar dyra operationer än avlivar hundar, jag tänker att olycksfrekvensen kan ha ökat i takt med att bc blivit en väldigt populär hund i hundsport förutom att fler kanske också hobbyvallar. Är det ohälsan som ökat eller är det annat som påverkat premien, det skulle ju vara relevant att ta fram siffror för det?
 
Fast vänta nu. Det där är inte ett svar på frågan som ställdes. Där stod:



Att vara inavlad och att må dåligt är inte synonymt på individnivå. I så fall skulle t ex mycket av den genbanksavel som pågår vara förbjuden just med hänvisning till Djurskyddslagen.

Att ökad inavel och låg genetisk variation i en population på sikt leder till större risk för sjuka djur är en annan sak.

Exakt det är en annan sak, men inaveln ökar sjukdomar.
Så det är två saker, men det samverkar.
Det som påstods där (och i minst en annan post) var att jag drar in inavelsfrågan i HD och ögonsjukdomar.
Jag tog det som två olika frågor, dels för att det delvis är två olika frågor.

Förhöjd frekvens av sjukdomar och dåligt MHC orsakar lidande även på individnivå.

Om djurskyddslagen följdes upp tillräckligt skulle det inte vara lagligt att avla på ex en mops, särskilt inte tillsammans med en annan mops.

PS. Jag ser att du (och andra) har skrivit till mig och kommer svara på det mesta jag hinner det innan tråden eventuellt stängs eftersom det dras till diskussioner där man på alla möjliga sätt.
 
Här är en till som bara haft friska renraser.
Jag har också haft sjuka blandraser.
Den första hade OCD och fick opereras. Utöver det hade han grav seperationsångest och ständiga fuktexem.
Nummer två hade också OCD och fick Op. Hon var även extremt skottberörd och fick drogas varje påsk och nyår.
Den tredje skulle vara renrasig och påstods komma från renrasig avel OCH där man mixar raser för att få ner inaveln. Hon hade ED 2, klåda och blev med tiden mycket reaktiv. Attakerade andra hundar mm.

Samtliga hundar fick avsluta sitt liv i förtid.
Jag avstår hellre hund helt än skaffar mig en blandras igen. Där går min gräns.

Jag hade en Cavalier som min första hund vilket var det som fick mig att få upp ögonen.
Och mina schäfrar gick båda på kortison till och från från 2 års ålder och avlivades för sent när de var 6 resp 7 år gamla.
Mina belgare började åldras betydligt tidigare än de hundar jag har nu., Jag har precis börjat träna parkour med min 12-åring, det hade inte vart möjligt med mina schäfrar om de levt längre än till 7 år, inte med mina Belgare efter 8-9 års ålder. Men de är inte många nog att vara i närheten av vad som krävs för att få ett statistiskt underlag.

Nästa gång du träffar en 7-årig labrador, lukta på hen. Titta hen i ögonen och du ser att den är redan gammal.
Såg en annons där någon omplacerade en "pigg pensionär", en pincher som var 9 år! En hund är inte pensionär när hen är 9!
Ute på landsbyggden i södra europa blir hundar vars föda består av saker som melonskal utan melon och majskolvar utan majs betydligt ofta betydligt äldre än vad vi här ser som hög&aktningsvärd ålder.

Men vi kan inte basera statistik varken på dina eller mina hundar.
Vi kan heller inte tolka vetenskapen utifrån dina eller mina hundar.

Dina och mina hundar räcker inte.
Vi vet redan vad som är medicinskt gynnsamt för en hund vad gäller allt från storlek, form och inavelsgrad. Det finns såklart andra faktorer och det finns något som heter slump.
Att en enrasig hund har fuktexem beror nödvändigtvist inte på att den är enrasig.
Att det finns en enrasig hund som har separationsångest beror nödvändigtvis inte på att den är ENrasig.

Men jag förstår, du vill inte ha en blandras. Det är det som är gränsen för dig. Tack för att du var tydlig med det.
Finns det andra gränser för dig utifrån de frågor jag ställde i denna tråd?
 
Jag hade en Cavalier som min första hund vilket var det som fick mig att få upp ögonen.
Och mina schäfrar gick båda på kortison till och från från 2 års ålder och avlivades för sent när de var 6 resp 7 år gamla.
Mina belgare började åldras betydligt tidigare än de hundar jag har nu., Jag har precis börjat träna parkour med min 12-åring, det hade inte vart möjligt med mina schäfrar om de levt längre än till 7 år, inte med mina Belgare efter 8-9 års ålder. Men de är inte många nog att vara i närheten av vad som krävs för att få ett statistiskt underlag.

Nästa gång du träffar en 7-årig labrador, lukta på hen. Titta hen i ögonen och du ser att den är redan gammal.
Såg en annons där någon omplacerade en "pigg pensionär", en pincher som var 9 år! En hund är inte pensionär när hen är 9!
Ute på landsbyggden i södra europa blir hundar vars föda består av saker som melonskal utan melon och majskolvar utan majs betydligt ofta betydligt äldre än vad vi här ser som hög&aktningsvärd ålder.

Men vi kan inte basera statistik varken på dina eller mina hundar.
Vi kan heller inte tolka vetenskapen utifrån dina eller mina hundar.

Dina och mina hundar räcker inte.
Vi vet redan vad som är medicinskt gynnsamt för en hund vad gäller allt från storlek, form och inavelsgrad. Det finns såklart andra faktorer och det finns något som heter slump.
Att en enrasig hund har fuktexem beror nödvändigtvist inte på att den är enrasig.
Att det finns en enrasig hund som har separationsångest beror nödvändigtvis inte på att den är ENrasig.

Men jag förstår, du vill inte ha en blandras. Det är det som är gränsen för dig. Tack för att du var tydlig med det.
Finns det andra gränser för dig utifrån de frågor jag ställde i denna tråd?
Min labbe som jag växte upp med var kanonpigg och blev över 13 år. Min vänns bruna labbe blev 14 och min brors grannes labbe blev 15 och de var friska och sunda. Så jag köper inte att alla labbar är det du beskriver.

Nu är min rast slut och jag ska arbeta.
 
Jag hade en Cavalier som min första hund vilket var det som fick mig att få upp ögonen.
Och mina schäfrar gick båda på kortison till och från från 2 års ålder och avlivades för sent när de var 6 resp 7 år gamla.
Mina belgare började åldras betydligt tidigare än de hundar jag har nu., Jag har precis börjat träna parkour med min 12-åring, det hade inte vart möjligt med mina schäfrar om de levt längre än till 7 år, inte med mina Belgare efter 8-9 års ålder. Men de är inte många nog att vara i närheten av vad som krävs för att få ett statistiskt underlag.

Nästa gång du träffar en 7-årig labrador, lukta på hen. Titta hen i ögonen och du ser att den är redan gammal.
Såg en annons där någon omplacerade en "pigg pensionär", en pincher som var 9 år! En hund är inte pensionär när hen är 9!
Ute på landsbyggden i södra europa blir hundar vars föda består av saker som melonskal utan melon och majskolvar utan majs betydligt ofta betydligt äldre än vad vi här ser som hög&aktningsvärd ålder.

Men vi kan inte basera statistik varken på dina eller mina hundar.
Vi kan heller inte tolka vetenskapen utifrån dina eller mina hundar.

Dina och mina hundar räcker inte.
Vi vet redan vad som är medicinskt gynnsamt för en hund vad gäller allt från storlek, form och inavelsgrad. Det finns såklart andra faktorer och det finns något som heter slump.
Att en enrasig hund har fuktexem beror nödvändigtvist inte på att den är enrasig.
Att det finns en enrasig hund som har separationsångest beror nödvändigtvis inte på att den är ENrasig.

Men jag förstår, du vill inte ha en blandras. Det är det som är gränsen för dig. Tack för att du var tydlig med det.
Finns det andra gränser för dig utifrån de frågor jag ställde i denna tråd?

Alltså jag har träffat flertalet äldre rensras hundar inklusive labbar, de är pigga oavsett ålder MEN jag träffar ju dem oftast i tränings och tävlingssammanhang så det är hundar som är aktiva. Nån äldre bc har varit lite skruttig pga artros och gamla skador när de jobbat hårt hela livet men då pratar vi om hundar som gått hårt och är högt upp i ålder.
Går jag runt kvarterat i ett bostadsområde kan jag absolut se hundar som ser ut att ha tappat gnistan, är i överhull och ser skruttiga ut och jag kan ju undra vad de har för liv egentligen mer än att sitta i soffan eller ta en kissrunda runt huset?
 
@ildiko, jag vet inte om du har skrivit det in någon av alla trådarna men vilken % anser du själv är gränsen? Är gränsen den samma inom alla raser eller är den flytande?
 
Alltså jag har träffat flertalet äldre rensras hundar inklusive labbar, de är pigga oavsett ålder MEN jag träffar ju dem oftast i tränings och tävlingssammanhang så det är hundar som är aktiva. Nån äldre bc har varit lite skruttig pga artros och gamla skador när de jobbat hårt hela livet men då pratar vi om hundar som gått hårt och är högt upp i ålder.
Går jag runt kvarterat i ett bostadsområde kan jag absolut se hundar som ser ut att ha tappat gnistan, är i överhull och ser skruttiga ut och jag kan ju undra vad de har för liv egentligen mer än att sitta i soffan eller ta en kissrunda runt huset?
BC är ju ofta fräscha och jobbar när dom är över 10 år gamla. Träffar liksom 12-13 åringar som inte verkar vara en dag över 5 ofta.

Tycker att hundar som hålls som sällskap eller får för lite motion/träning åldras snabbt. Precis som med människor.
 
Jag hade en Cavalier som min första hund vilket var det som fick mig att få upp ögonen.
Och mina schäfrar gick båda på kortison till och från från 2 års ålder och avlivades för sent när de var 6 resp 7 år gamla.
Mina belgare började åldras betydligt tidigare än de hundar jag har nu., Jag har precis börjat träna parkour med min 12-åring, det hade inte vart möjligt med mina schäfrar om de levt längre än till 7 år, inte med mina Belgare efter 8-9 års ålder. Men de är inte många nog att vara i närheten av vad som krävs för att få ett statistiskt underlag.

Nästa gång du träffar en 7-årig labrador, lukta på hen. Titta hen i ögonen och du ser att den är redan gammal.
Såg en annons där någon omplacerade en "pigg pensionär", en pincher som var 9 år! En hund är inte pensionär när hen är 9!
Ute på landsbyggden i södra europa blir hundar vars föda består av saker som melonskal utan melon och majskolvar utan majs betydligt ofta betydligt äldre än vad vi här ser som hög&aktningsvärd ålder.

Men vi kan inte basera statistik varken på dina eller mina hundar.
Vi kan heller inte tolka vetenskapen utifrån dina eller mina hundar.

Dina och mina hundar räcker inte.
Vi vet redan vad som är medicinskt gynnsamt för en hund vad gäller allt från storlek, form och inavelsgrad. Det finns såklart andra faktorer och det finns något som heter slump.
Att en enrasig hund har fuktexem beror nödvändigtvist inte på att den är enrasig.
Att det finns en enrasig hund som har separationsångest beror nödvändigtvis inte på att den är ENrasig.

Men jag förstår, du vill inte ha en blandras. Det är det som är gränsen för dig. Tack för att du var tydlig med det.
Finns det andra gränser för dig utifrån de frågor jag ställde i denna tråd?
Du verkar haft mycket otur med dina hundar, mina belgare är hur pigga som helst och varulven är 11 år nu. En av de andra blev över 15. Dåligt förarbete när du valt dem? Jag är mycket nöjd med avelsdata då jag fått friska och sunda hundar och 6-åringen jag har nu visar inte heller några symptom på sjukdom eller begynnande ålderdom. Jag tror inte han kommer få några problem heller då jag känner till linjerna sedan länge. Inga allergier, inga problem med varesig armbågar eller höfter, bra mentalitet.

En del uppfödare har jag spårat till 70-talet och sökt brett i de hundar det avlats på så inte enbart i rakt nedstigande led och jag har lusläst deras MH. Hittills har ingen varit en besvikelse utom en som visade sig ha PRA som inte var anmälningspliktigt då, en stor sorg men hon fick heller inga avkommor trots ett toppenbra MH. Om jag köpt en blandras hade det varit en återvändsgränd med ingen som helst känd bakgrund att spåra.
 
Du verkar haft mycket otur med dina hundar, mina belgare är hur pigga som helst och varulven är 11 år nu. En av de andra blev över 15. Dåligt förarbete när du valt dem? Jag är mycket nöjd med avelsdata då jag fått friska och sunda hundar och 6-åringen jag har nu visar inte heller några symptom på sjukdom eller begynnande ålderdom. Jag tror inte han kommer få några problem heller då jag känner till linjerna sedan länge. Inga allergier, inga problem med varesig armbågar eller höfter, bra mentalitet.

En del uppfödare har jag spårat till 70-talet och sökt brett i de hundar det avlats på så inte enbart i rakt nedstigande led och jag har lusläst deras MH. Hittills har ingen varit en besvikelse utom en som visade sig ha PRA som inte var anmälningspliktigt då, en stor sorg men hon fick heller inga avkommor trots ett toppenbra MH. Om jag köpt en blandras hade det varit en återvändsgränd med ingen som helst känd bakgrund att spåra.
Ja, det var otur. Det var precis det jag försökte säja, att det inte går att basera på de individer en enskild person haft.
Härligt att du fick en över 15!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp