R
Raderad medlem 94602
Vi kommer behöva ta ett snack med hundägande granne.
Våra hus ligger nära. Ca 30-40 m från varandra med en smal grusväg på ca 4 m mellan oss.
Granne låter merparten av rastningen ske i sin trädgård. När detta sker är det under i stort sett konstant skällande (hundarna jagar varandra) Vistas vi ute i trädgården blir vi ihärdigt utskällda. Likaså så fort våra hundar vistas på vår tomt. Går vi förbi staketet på grusvägen när hundarna är ute springer de med på insidan, skäller och gör utfall.
Våra hundar bryr sig inte när de är på tomten men när vi försöker gå förbi för att komma till skogen märker man att våra blir riktigt irriterande över att bli gapade på.
Det har gått så långt att jag kommit på mig själv att undviker eller avstår att vistas i trädgården eller släppa ut hundarna när grannhundarna är ute för att slippa skällandet. Jag blir stressad av detta konstanta skällandet.
Min man jobbar natt och sover dagtid. Han sover hårt men väcks ändå av skallen ibland när hundarna rastas.
Hundarna släpps ut så sent som ett på natten inland. Skällandes.
Sen i söndags har de varit ute sista gången mellan 22:30- 00:00 alla kvällar. Även sonen har blivit väckt liksom jag. I måndag kunde sonen inte somna om efter att ha blivit väckt vid 23-tiden och var vaken till nära två på natten vilket givetvis gjorde kommande skoldag riktigt kämpig.
Jag har vid olika tillfällen berättat för granne innan att hundarna hörs tydligt in till oss, att maken blir väckt och att våra hundar blir provocerande av att bli skällda på även om de inte skäller tillbaka. Men det har inte blivit någon skillnad.
Även hos granne finns personer som nattjobbar så det är ömsesidigt i båda hushållen med sömn på dagen.
Nu har vi kommit fram till att vi behöver ta ett tydligt samtal för grannfridens skull.
Vad tycker ni är rimligt? Var och när kan man dra gränser utan att vara en överkänslig gnällspik?
Våra hus ligger nära. Ca 30-40 m från varandra med en smal grusväg på ca 4 m mellan oss.
Granne låter merparten av rastningen ske i sin trädgård. När detta sker är det under i stort sett konstant skällande (hundarna jagar varandra) Vistas vi ute i trädgården blir vi ihärdigt utskällda. Likaså så fort våra hundar vistas på vår tomt. Går vi förbi staketet på grusvägen när hundarna är ute springer de med på insidan, skäller och gör utfall.
Våra hundar bryr sig inte när de är på tomten men när vi försöker gå förbi för att komma till skogen märker man att våra blir riktigt irriterande över att bli gapade på.
Det har gått så långt att jag kommit på mig själv att undviker eller avstår att vistas i trädgården eller släppa ut hundarna när grannhundarna är ute för att slippa skällandet. Jag blir stressad av detta konstanta skällandet.
Min man jobbar natt och sover dagtid. Han sover hårt men väcks ändå av skallen ibland när hundarna rastas.
Hundarna släpps ut så sent som ett på natten inland. Skällandes.
Sen i söndags har de varit ute sista gången mellan 22:30- 00:00 alla kvällar. Även sonen har blivit väckt liksom jag. I måndag kunde sonen inte somna om efter att ha blivit väckt vid 23-tiden och var vaken till nära två på natten vilket givetvis gjorde kommande skoldag riktigt kämpig.
Jag har vid olika tillfällen berättat för granne innan att hundarna hörs tydligt in till oss, att maken blir väckt och att våra hundar blir provocerande av att bli skällda på även om de inte skäller tillbaka. Men det har inte blivit någon skillnad.
Även hos granne finns personer som nattjobbar så det är ömsesidigt i båda hushållen med sömn på dagen.
Nu har vi kommit fram till att vi behöver ta ett tydligt samtal för grannfridens skull.
Vad tycker ni är rimligt? Var och när kan man dra gränser utan att vara en överkänslig gnällspik?
