Sv: Vårmammor 2010 snackar vidare del 11
kl
Har senaste veckorna funderat över de presenter jag ger.
Vi klär inte T i stora volangklänningar. Eller vi klär henne inte i klänning knappt alls. Vi tycker det är opraktiskt (särskilt eftersom hon bärs så mycket i sele). Jag har trista minnen av att kläs upp i klänningar och inte kunna leka ordentligt. Ingen av oss är särskilt förtjusta i pluttiga kläder ex rosa med rosetter spets och prickar. Vi själva klär oss mer mot det rockiga hållet. Ändå så svämmar Ts garderob över av just väldigt pluttiga klänningar. Presentgivarna blir sedan väldigt besvikna över att vi inte klär henne i klänningarna och ger en hel del pikar på ämnet.
När jag själv ger presenter så försöker jag tänka utifrån personen jag ger till. Men även att det skall finnas en touch av mig själv i presenten. O så insåg jag att jag gör ju precis samma sak som personerna som ger oss pluttiga klänningar. Så vad är eg rätt balansgång?
kl
Har senaste veckorna funderat över de presenter jag ger.
Vi klär inte T i stora volangklänningar. Eller vi klär henne inte i klänning knappt alls. Vi tycker det är opraktiskt (särskilt eftersom hon bärs så mycket i sele). Jag har trista minnen av att kläs upp i klänningar och inte kunna leka ordentligt. Ingen av oss är särskilt förtjusta i pluttiga kläder ex rosa med rosetter spets och prickar. Vi själva klär oss mer mot det rockiga hållet. Ändå så svämmar Ts garderob över av just väldigt pluttiga klänningar. Presentgivarna blir sedan väldigt besvikna över att vi inte klär henne i klänningarna och ger en hel del pikar på ämnet.
När jag själv ger presenter så försöker jag tänka utifrån personen jag ger till. Men även att det skall finnas en touch av mig själv i presenten. O så insåg jag att jag gör ju precis samma sak som personerna som ger oss pluttiga klänningar. Så vad är eg rätt balansgång?