Sv: Vargar och hundar, hur ska det gå?
Min tanta var på rymmen i Riala-reviret - när det var bevargat - men klarade sig utmärkt. Hade hon inte gjort det, hade det varit min sorg men inget skäl för mig att ändra synen på vilda djur.
När vi talar om varg, talar vi om ett par hundra, i önskedrömmar tusen individer på hela Sveriges yta och Sverige är stort. Klarar vi inte av att samsas med dem, måste vi acceptera en avskjutning av alla djur som hotar människors husdjur. Överallt. För vi kan inte göra skillnad på Sverige och svenskar och andra länder och människor. Om en svensk med mätt mage inte kan bo granne med en varg, varför ska en afrikansk bonde acceptera elefanter eller en indisk tigrar?
Det innebär att säga adjö till all vilda hunddjur, alla större kattdjur, alla elefanter, noshörningar, alla björnar, alla krokodiler, alla hajar, alla tandvalar etc. Om vi själva inte kan hantera risken att ha farliga djur i vår närhet, varför ska andra människor det? Även om våra våra ekosystem förlusten utan att kollapsa, blir det inte lite som att bo på en parkeringsplats? Vi är beroende av biodiversitet och även vi svenskar måste vara beredda att ta riskerna och stå kostnaderna för att upprätthålla den. Vargen är betydligt mycket mer värd för planeten än våra jakthundar. Det vargen står för är betydligt mycket mer värt.
PS om någon har ett bra argument för varför vi ska få decimera de djur som bor i vårt land, medans andra ska vårda de djur som bor hos dem. Jag tar tacksamt emot dem.