Vårföräldrar 2018 del 3

[Whirlie]

Hur går det för andra med mat?
Tycker det är svårt att komma på saker nu när de faktiskt börjar äta lite mer än bara smakportioner. Vill gärna att han ska få prova på så mycket som möjligt så han inte blir lika kräsen som sin pappa Han äter nästan en hel portion gröt på kvällen och sen brukar vi få in nån mer måltid under dagen. Provat ägg till frukost och ibland får han nån lunch men han verkar inte så jätteförtjust i "riktig" mat. De få gånger han får äta en klämmis kan han lätt äta hela. Gjorde katrinplommonpuré igår för tycker han vart lite gasig i magen och det tyckte han var gott. Han gillar inget med banan och det berättade farmor att pappan inte heller gillade när han var barn.
Så ös gärna på med lite tips vad ni brukar ge era barn!

Här ger vi från vår tallrik. Potatismos/mosad potatis, snabbmakaroner, ärtor, pytt i panna, köttfärssås, leverpastej, smörgåsrån, jordnötssmör mm. Pytt i panna är bra storlek och konsistens för att träna att tugga tänker jag. Men lite fyrkantiga bitar kom med ut i blöjan :-).

 

[Pengy]

Här har första tanden precis trängt igenom! Nu går det att känna den lite lite om man känner med fingret Ni som har barn som fått tänder, tog det lång tid tills hela tanden är uppe när den väl kommit upp ur tandköttet? Förstår självklart att det kan vara väldigt olika men hade vart kul att veta

 

[Whirlie]

Det har upptäckts att min lilla skrutta har känsliga luftrör och förkylningsastma. Så hon ska andas i en liten andningsmask som man sprutar in astmamedicin i, morgon och kväll. Och vid behov, dvs när hon är rosslig eller hostig.

Det känns som om hon sover bättre nu när hon har lättare att andas. Jag är så glad att jag frågade specialistläkaren som för några veckor sedan gjorde uppföljning på storebror efter hans lunginflammation och luftrörskatarr i våras. Hon tog mig på allvar när jag sa att lillan var förkyld heeeela tiden. Så jag fick en återbudstid hos henne nu i veckan.

Jag har ju känt att det varit ngt fel, men inte vetat vad. Men hon har aldrig varit supersjuk eller haft supersvåra med andningen. Men många nätter och dagar har hon rosslat och pipit i andningen från och till. Så skönt att vi kan göra det lättare för henne.

 

[Jenka]

Att det inte finns nån hostmedicin för ammande kan vara sämsta idén nånsin.

 

[Jenka]

Det har upptäckts att min lilla skrutta har känsliga luftrör och förkylningsastma. Så hon ska andas i en liten andningsmask som man sprutar in astmamedicin i, morgon och kväll. Och vid behov, dvs när hon är rosslig eller hostig.

Det känns som om hon sover bättre nu när hon har lättare att andas. Jag är så glad att jag frågade specialistläkaren som för några veckor sedan gjorde uppföljning på storebror efter hans lunginflammation och luftrörskatarr i våras. Hon tog mig på allvar när jag sa att lillan var förkyld heeeela tiden. Så jag fick en återbudstid hos henne nu i veckan.

Jag har ju känt att det varit ngt fel, men inte vetat vad. Men hon har aldrig varit supersjuk eller haft supersvåra med andningen. Men många nätter och dagar har hon rosslat och pipit i andningen från och till. Så skönt att vi kan göra det lättare för henne.

Skönt att få hjälp!

 

[anonymApril]

Här har första tanden precis trängt igenom! Nu går det att känna den lite lite om man känner med fingret Ni som har barn som fått tänder, tog det lång tid tills hela tanden är uppe när den väl kommit upp ur tandköttet? Förstår självklart att det kan vara väldigt olika men hade vart kul att veta

Bebis fick sina första tänder på 5-månadersdagen och de är fortfarande inte helt klara såhär nästan två månader senare. Vet iofs inte hur högt de ska men jag bedömer nog ändå att det är en bit kvar.

 

[Pengy]

Bebis fick sina första tänder på 5-månadersdagen och de är fortfarande inte helt klara såhär nästan två månader senare. Vet iofs inte hur högt de ska men jag bedömer nog ändå att det är en bit kvar.

Tack! Med andra ord inte speciellt fort då! Hade hoppats på att det tog ett par dagar så man fick det ur världen Haha, men å andra sidan är det väl själva genomträningen som är det jobbigaste antar jag!

 

[anonymApril]

Tack! Med andra ord inte speciellt fort då! Hade hoppats på att det tog ett par dagar så man fick det ur världen Haha, men å andra sidan är det väl själva genomträningen som är det jobbigaste antar jag!

För oss försvann dreglet och gnälligheten någon dag eller så efter att de trängt igenom

 

[Pengy]

Här har vi en liten kille som fått in snitsen nu! Kan både stå på knä och gör garanterat plankan bäst i denna familjen

 

[Iglatjarn]

Kära nån jag inser nu att jag inte har skrivit ett ord sedan 19e maj när jag först blev sjuk . Varit inloggad sporadiskt efter dess men kommer inte ens ihåg vad jag läst, vilken sommar det blev för min del .

När jag skrev sist hade jag fått mjölk-stas, och den gick över på några dagar, och efter dess kvarstod det lite hårda kanter i bröstet där det röda hade varit. Jag var bra i några veckor sen började jag få feber som kom och gick, var oftast feberfri på morgonen men hade upp till 39,5 på kvällarna. Bröstet började göra ondare och ondare men det var bara en svag liten diffus röd fläck på stället där staset hade varit. Amningen började också strula men jag upplevde inte att det var någon mjölkstockning, snarare att dottern växte och ville ha mer och att produktionen var i ökande.

På grund av febern sökte jag iallafall i mitten av juni till amningsmottagningen som första anhalt, och där skyllde dom allt på min amningsnapp och sa att den var roten till det onda (ja, i förkortad version). Jobbade med att få bort den några dagar men samtidigt gjorde bröstet ondare och ondare och till slut var det blixtrande smärta i bröstet dygnet runt. Sökte akut en fredagkväll där jag blev ultraljudad och det visade sig en vätskande böld i bröstet på ca 2x3cm. Dom tyckte kanterna var lite diffusa och de kunde inte göra något åt den där och då utan jag blev hemskickad med starkare tabletter samt morfin. Helgen låg jag i dimmor och minns knappt. Måndagen var jag åter på ultraljud och bölden hade vuxit sig till 4x5 cm. Blev inplanerad till operation dagen efter. Dagarna innan operation var lätt dom värsta i mitt liv. Kan inte återge den smärta jag kände i bröstet, hur det formligen skar som knivar genom kroppen. Jag skrek högt rakt ut utan att kunna besinna mig så både stackars bebis samt min sjuåringen hemma grät av rädsla. Dygnet runt varade smärtan i bröstet som blixtrande knivar jag inte kunde fly ifrån.

För att snabbspola bandet så gick operationen bra, de lyckades dränera mitt bröst på över 1 dl var. Jag kan intyga er att det gjorde lika ont som det låter. Jag fick tack och lov narkos och sov hela tiden. Bröstet var på operationsdagen dubbelt så stort som det andra, rött och spänt med fjällig hud som spruckit av att vara så spänt och svullet. Det rådde ingen tvivel om vilket bröst som var det felande när dom dubbelkollade innan sövningen.
Rehaben efteråt var en lång plåga. Omläggningarna av såret var fruktansvärt. Kratern som blev när dom tömde allt var fylldes igen med en gele, och denna sårhåla behövde sköljas rent och fyllas i med ny gele varje dag. Jag gick på starka smärtstillande dagligen samtidigt som jag kämpade med amningen på det kvarvarande funktionella bröstet, fast med antibiotika och så mkt feber så försvann min mjölk ganska fort, (jag slet ca 1 månad men gav sen upp amningen helt). Utöver det smärtstillande fick jag starta varje morgon med två morfintabletter hemma som skulle hinna verka innan jag åkte till sjukhuset för omläggning. Väl där fick jag en morfinspruta som också fick verka innan de spolade rent och fyllde såret. Varje omläggning var en plåga och jag grät hela tiden. En sköterska skrev i min journal att jag VAS:ade 15 av 10... Det kändes som att hälla brinnande lava i ett öppet sår ungefär.
Detta pågick dagligen i 4-5 veckor, och sedan varannan dag ytterligare några veckor. Allteftersom blev smärtan mer hanterbar då såret krympte inifrån, och jag behövde bara morfinspruta hälften av tiden ungefär.
Men sommaren hann ju både komma och gå, det ryktas att den var varm, men jag låg mest inne på soffan och sov ruset av mig varje dag .

Tack gudskelov har vi världens finaste barn som fungerar som ett skolboksexemplar. Samtidigt som jag blev riktigt dålig sista veckan innan op så började hon sova hela nätter, mellan 20-07 och det räddade oss rejält. Vi och framförallt maken hade aldrig orkat hålla hemmet uppe annars. Mitt i allt detta har vi också lyckats köpa nytt hus samt renoverat det gamla, haft fem visningar och lyckats sälja det. Hur det gick till i det dagliga kaoset av tabletter och sjukhusbesök med spädbarn och 7-åring hemma vet jag inte.

Jag kunde bada första gången i slutet av augusti och det var ju helt underbart. Idag är såret helt läkt, men bröstet ser lite gropigt ut och jag känner själv att strukturen är annorlunda. Det kan sticka och ila i det ibland men det kan jag leva med. Det blir inga fler barn och någon mer amning kommer det aldrig att bli så jag kan lägga detta bakom mig. Det har varit en fruktansvärd pärs, något jag lärt mig nu drabbar ungefär 1 promille av alla ammande. Om det beror på mjölkstockning (som jag aldrig märkte av) eller om bakterier kom in i mina såriga bröstvårtor de första dagarna får vi aldrig veta.
Men nu är allting bra och vi mår gott iallafall. Snittet har läkt bra men är inte särskilt vackert, och jag har ingen vidare känsel ovanför det, magen putar fortfarande åt alla håll och jag ser fortfarande gravid ut, men den träningen får komma in ett senare skede, just nu är jag bara glad att jag är smärtfri från alla bröstbekymmer.
(Den som vill veta mer kan googla på bröstböld eller bröstabcess )

 

[Lo_]

Kära nån jag inser nu att jag inte har skrivit ett ord sedan 19e maj när jag först blev sjuk . Varit inloggad sporadiskt efter dess men kommer inte ens ihåg vad jag läst, vilken sommar det blev för min del .

När jag skrev sist hade jag fått mjölk-stas, och den gick över på några dagar, och efter dess kvarstod det lite hårda kanter i bröstet där det röda hade varit. Jag var bra i några veckor sen började jag få feber som kom och gick, var oftast feberfri på morgonen men hade upp till 39,5 på kvällarna. Bröstet började göra ondare och ondare men det var bara en svag liten diffus röd fläck på stället där staset hade varit. Amningen började också strula men jag upplevde inte att det var någon mjölkstockning, snarare att dottern växte och ville ha mer och att produktionen var i ökande.

På grund av febern sökte jag iallafall i mitten av juni till amningsmottagningen som första anhalt, och där skyllde dom allt på min amningsnapp och sa att den var roten till det onda (ja, i förkortad version). Jobbade med att få bort den några dagar men samtidigt gjorde bröstet ondare och ondare och till slut var det blixtrande smärta i bröstet dygnet runt. Sökte akut en fredagkväll där jag blev ultraljudad och det visade sig en vätskande böld i bröstet på ca 2x3cm. Dom tyckte kanterna var lite diffusa och de kunde inte göra något åt den där och då utan jag blev hemskickad med starkare tabletter samt morfin. Helgen låg jag i dimmor och minns knappt. Måndagen var jag åter på ultraljud och bölden hade vuxit sig till 4x5 cm. Blev inplanerad till operation dagen efter. Dagarna innan operation var lätt dom värsta i mitt liv. Kan inte återge den smärta jag kände i bröstet, hur det formligen skar som knivar genom kroppen. Jag skrek högt rakt ut utan att kunna besinna mig så både stackars bebis samt min sjuåringen hemma grät av rädsla. Dygnet runt varade smärtan i bröstet som blixtrande knivar jag inte kunde fly ifrån.

För att snabbspola bandet så gick operationen bra, de lyckades dränera mitt bröst på över 1 dl var. Jag kan intyga er att det gjorde lika ont som det låter. Jag fick tack och lov narkos och sov hela tiden. Bröstet var på operationsdagen dubbelt så stort som det andra, rött och spänt med fjällig hud som spruckit av att vara så spänt och svullet. Det rådde ingen tvivel om vilket bröst som var det felande när dom dubbelkollade innan sövningen.
Rehaben efteråt var en lång plåga. Omläggningarna av såret var fruktansvärt. Kratern som blev när dom tömde allt var fylldes igen med en gele, och denna sårhåla behövde sköljas rent och fyllas i med ny gele varje dag. Jag gick på starka smärtstillande dagligen samtidigt som jag kämpade med amningen på det kvarvarande funktionella bröstet, fast med antibiotika och så mkt feber så försvann min mjölk ganska fort, (jag slet ca 1 månad men gav sen upp amningen helt). Utöver det smärtstillande fick jag starta varje morgon med två morfintabletter hemma som skulle hinna verka innan jag åkte till sjukhuset för omläggning. Väl där fick jag en morfinspruta som också fick verka innan de spolade rent och fyllde såret. Varje omläggning var en plåga och jag grät hela tiden. En sköterska skrev i min journal att jag VAS:ade 15 av 10... Det kändes som att hälla brinnande lava i ett öppet sår ungefär.
Detta pågick dagligen i 4-5 veckor, och sedan varannan dag ytterligare några veckor. Allteftersom blev smärtan mer hanterbar då såret krympte inifrån, och jag behövde bara morfinspruta hälften av tiden ungefär.
Men sommaren hann ju både komma och gå, det ryktas att den var varm, men jag låg mest inne på soffan och sov ruset av mig varje dag .

Tack gudskelov har vi världens finaste barn som fungerar som ett skolboksexemplar. Samtidigt som jag blev riktigt dålig sista veckan innan op så började hon sova hela nätter, mellan 20-07 och det räddade oss rejält. Vi och framförallt maken hade aldrig orkat hålla hemmet uppe annars. Mitt i allt detta har vi också lyckats köpa nytt hus samt renoverat det gamla, haft fem visningar och lyckats sälja det. Hur det gick till i det dagliga kaoset av tabletter och sjukhusbesök med spädbarn och 7-åring hemma vet jag inte.

Jag kunde bada första gången i slutet av augusti och det var ju helt underbart. Idag är såret helt läkt, men bröstet ser lite gropigt ut och jag känner själv att strukturen är annorlunda. Det kan sticka och ila i det ibland men det kan jag leva med. Det blir inga fler barn och någon mer amning kommer det aldrig att bli så jag kan lägga detta bakom mig. Det har varit en fruktansvärd pärs, något jag lärt mig nu drabbar ungefär 1 promille av alla ammande. Om det beror på mjölkstockning (som jag aldrig märkte av) eller om bakterier kom in i mina såriga bröstvårtor de första dagarna får vi aldrig veta.
Men nu är allting bra och vi mår gott iallafall. Snittet har läkt bra men är inte särskilt vackert, och jag har ingen vidare känsel ovanför det, magen putar fortfarande åt alla håll och jag ser fortfarande gravid ut, men den träningen får komma in ett senare skede, just nu är jag bara glad att jag är smärtfri från alla bröstbekymmer.
(Den som vill veta mer kan googla på bröstböld eller bröstabcess )

Men jösses, stackare! Låter verkligen helt horribelt, vad skönt att ni kommit ut på andra sidan nu.

 

[Lo_]

Idag fyller lilla V 6 månader. Två tänder har han hunnit få och han är glad för jämnan. Märkte inte ens att tänderna var på gång, en dag var de bara där. Än så länge ammas han bara, men vi byts av här hemma om knappt två månader så vi får nog börja med lite annan mat nu.

 

[Lo_]

Just ja, V vill vara nära jämt- någon mer som bär mycket? Har helt snöat in på olika selar och har väl 4-5 stycken nu... Men peppar peppar, senaste veckan har jag lyckats trolla ner honom i vagnen och faktiskt kunnat rida två fullängsdpass i dagsljus .

 

[Kilauea]

Kära nån jag inser nu att jag inte har skrivit ett ord sedan 19e maj när jag först blev sjuk . Varit inloggad sporadiskt efter dess men kommer inte ens ihåg vad jag läst, vilken sommar det blev för min del .

När jag skrev sist hade jag fått mjölk-stas, och den gick över på några dagar, och efter dess kvarstod det lite hårda kanter i bröstet där det röda hade varit. Jag var bra i några veckor sen började jag få feber som kom och gick, var oftast feberfri på morgonen men hade upp till 39,5 på kvällarna. Bröstet började göra ondare och ondare men det var bara en svag liten diffus röd fläck på stället där staset hade varit. Amningen började också strula men jag upplevde inte att det var någon mjölkstockning, snarare att dottern växte och ville ha mer och att produktionen var i ökande.

På grund av febern sökte jag iallafall i mitten av juni till amningsmottagningen som första anhalt, och där skyllde dom allt på min amningsnapp och sa att den var roten till det onda (ja, i förkortad version). Jobbade med att få bort den några dagar men samtidigt gjorde bröstet ondare och ondare och till slut var det blixtrande smärta i bröstet dygnet runt. Sökte akut en fredagkväll där jag blev ultraljudad och det visade sig en vätskande böld i bröstet på ca 2x3cm. Dom tyckte kanterna var lite diffusa och de kunde inte göra något åt den där och då utan jag blev hemskickad med starkare tabletter samt morfin. Helgen låg jag i dimmor och minns knappt. Måndagen var jag åter på ultraljud och bölden hade vuxit sig till 4x5 cm. Blev inplanerad till operation dagen efter. Dagarna innan operation var lätt dom värsta i mitt liv. Kan inte återge den smärta jag kände i bröstet, hur det formligen skar som knivar genom kroppen. Jag skrek högt rakt ut utan att kunna besinna mig så både stackars bebis samt min sjuåringen hemma grät av rädsla. Dygnet runt varade smärtan i bröstet som blixtrande knivar jag inte kunde fly ifrån.

För att snabbspola bandet så gick operationen bra, de lyckades dränera mitt bröst på över 1 dl var. Jag kan intyga er att det gjorde lika ont som det låter. Jag fick tack och lov narkos och sov hela tiden. Bröstet var på operationsdagen dubbelt så stort som det andra, rött och spänt med fjällig hud som spruckit av att vara så spänt och svullet. Det rådde ingen tvivel om vilket bröst som var det felande när dom dubbelkollade innan sövningen.
Rehaben efteråt var en lång plåga. Omläggningarna av såret var fruktansvärt. Kratern som blev när dom tömde allt var fylldes igen med en gele, och denna sårhåla behövde sköljas rent och fyllas i med ny gele varje dag. Jag gick på starka smärtstillande dagligen samtidigt som jag kämpade med amningen på det kvarvarande funktionella bröstet, fast med antibiotika och så mkt feber så försvann min mjölk ganska fort, (jag slet ca 1 månad men gav sen upp amningen helt). Utöver det smärtstillande fick jag starta varje morgon med två morfintabletter hemma som skulle hinna verka innan jag åkte till sjukhuset för omläggning. Väl där fick jag en morfinspruta som också fick verka innan de spolade rent och fyllde såret. Varje omläggning var en plåga och jag grät hela tiden. En sköterska skrev i min journal att jag VAS:ade 15 av 10... Det kändes som att hälla brinnande lava i ett öppet sår ungefär.
Detta pågick dagligen i 4-5 veckor, och sedan varannan dag ytterligare några veckor. Allteftersom blev smärtan mer hanterbar då såret krympte inifrån, och jag behövde bara morfinspruta hälften av tiden ungefär.
Men sommaren hann ju både komma och gå, det ryktas att den var varm, men jag låg mest inne på soffan och sov ruset av mig varje dag .

Tack gudskelov har vi världens finaste barn som fungerar som ett skolboksexemplar. Samtidigt som jag blev riktigt dålig sista veckan innan op så började hon sova hela nätter, mellan 20-07 och det räddade oss rejält. Vi och framförallt maken hade aldrig orkat hålla hemmet uppe annars. Mitt i allt detta har vi också lyckats köpa nytt hus samt renoverat det gamla, haft fem visningar och lyckats sälja det. Hur det gick till i det dagliga kaoset av tabletter och sjukhusbesök med spädbarn och 7-åring hemma vet jag inte.

Jag kunde bada första gången i slutet av augusti och det var ju helt underbart. Idag är såret helt läkt, men bröstet ser lite gropigt ut och jag känner själv att strukturen är annorlunda. Det kan sticka och ila i det ibland men det kan jag leva med. Det blir inga fler barn och någon mer amning kommer det aldrig att bli så jag kan lägga detta bakom mig. Det har varit en fruktansvärd pärs, något jag lärt mig nu drabbar ungefär 1 promille av alla ammande. Om det beror på mjölkstockning (som jag aldrig märkte av) eller om bakterier kom in i mina såriga bröstvårtor de första dagarna får vi aldrig veta.
Men nu är allting bra och vi mår gott iallafall. Snittet har läkt bra men är inte särskilt vackert, och jag har ingen vidare känsel ovanför det, magen putar fortfarande åt alla håll och jag ser fortfarande gravid ut, men den träningen får komma in ett senare skede, just nu är jag bara glad att jag är smärtfri från alla bröstbekymmer.
(Den som vill veta mer kan googla på bröstböld eller bröstabcess )

Men fy, det låter verkligen som en mardröm. Vilken tur det är bra nu!

 

[Sedna]

Kära nån jag inser nu att jag inte har skrivit ett ord sedan 19e maj när jag först blev sjuk . Varit inloggad sporadiskt efter dess men kommer inte ens ihåg vad jag läst, vilken sommar det blev för min del .

När jag skrev sist hade jag fått mjölk-stas, och den gick över på några dagar, och efter dess kvarstod det lite hårda kanter i bröstet där det röda hade varit. Jag var bra i några veckor sen började jag få feber som kom och gick, var oftast feberfri på morgonen men hade upp till 39,5 på kvällarna. Bröstet började göra ondare och ondare men det var bara en svag liten diffus röd fläck på stället där staset hade varit. Amningen började också strula men jag upplevde inte att det var någon mjölkstockning, snarare att dottern växte och ville ha mer och att produktionen var i ökande.

På grund av febern sökte jag iallafall i mitten av juni till amningsmottagningen som första anhalt, och där skyllde dom allt på min amningsnapp och sa att den var roten till det onda (ja, i förkortad version). Jobbade med att få bort den några dagar men samtidigt gjorde bröstet ondare och ondare och till slut var det blixtrande smärta i bröstet dygnet runt. Sökte akut en fredagkväll där jag blev ultraljudad och det visade sig en vätskande böld i bröstet på ca 2x3cm. Dom tyckte kanterna var lite diffusa och de kunde inte göra något åt den där och då utan jag blev hemskickad med starkare tabletter samt morfin. Helgen låg jag i dimmor och minns knappt. Måndagen var jag åter på ultraljud och bölden hade vuxit sig till 4x5 cm. Blev inplanerad till operation dagen efter. Dagarna innan operation var lätt dom värsta i mitt liv. Kan inte återge den smärta jag kände i bröstet, hur det formligen skar som knivar genom kroppen. Jag skrek högt rakt ut utan att kunna besinna mig så både stackars bebis samt min sjuåringen hemma grät av rädsla. Dygnet runt varade smärtan i bröstet som blixtrande knivar jag inte kunde fly ifrån.

För att snabbspola bandet så gick operationen bra, de lyckades dränera mitt bröst på över 1 dl var. Jag kan intyga er att det gjorde lika ont som det låter. Jag fick tack och lov narkos och sov hela tiden. Bröstet var på operationsdagen dubbelt så stort som det andra, rött och spänt med fjällig hud som spruckit av att vara så spänt och svullet. Det rådde ingen tvivel om vilket bröst som var det felande när dom dubbelkollade innan sövningen.
Rehaben efteråt var en lång plåga. Omläggningarna av såret var fruktansvärt. Kratern som blev när dom tömde allt var fylldes igen med en gele, och denna sårhåla behövde sköljas rent och fyllas i med ny gele varje dag. Jag gick på starka smärtstillande dagligen samtidigt som jag kämpade med amningen på det kvarvarande funktionella bröstet, fast med antibiotika och så mkt feber så försvann min mjölk ganska fort, (jag slet ca 1 månad men gav sen upp amningen helt). Utöver det smärtstillande fick jag starta varje morgon med två morfintabletter hemma som skulle hinna verka innan jag åkte till sjukhuset för omläggning. Väl där fick jag en morfinspruta som också fick verka innan de spolade rent och fyllde såret. Varje omläggning var en plåga och jag grät hela tiden. En sköterska skrev i min journal att jag VAS:ade 15 av 10... Det kändes som att hälla brinnande lava i ett öppet sår ungefär.
Detta pågick dagligen i 4-5 veckor, och sedan varannan dag ytterligare några veckor. Allteftersom blev smärtan mer hanterbar då såret krympte inifrån, och jag behövde bara morfinspruta hälften av tiden ungefär.
Men sommaren hann ju både komma och gå, det ryktas att den var varm, men jag låg mest inne på soffan och sov ruset av mig varje dag .

Tack gudskelov har vi världens finaste barn som fungerar som ett skolboksexemplar. Samtidigt som jag blev riktigt dålig sista veckan innan op så började hon sova hela nätter, mellan 20-07 och det räddade oss rejält. Vi och framförallt maken hade aldrig orkat hålla hemmet uppe annars. Mitt i allt detta har vi också lyckats köpa nytt hus samt renoverat det gamla, haft fem visningar och lyckats sälja det. Hur det gick till i det dagliga kaoset av tabletter och sjukhusbesök med spädbarn och 7-åring hemma vet jag inte.

Jag kunde bada första gången i slutet av augusti och det var ju helt underbart. Idag är såret helt läkt, men bröstet ser lite gropigt ut och jag känner själv att strukturen är annorlunda. Det kan sticka och ila i det ibland men det kan jag leva med. Det blir inga fler barn och någon mer amning kommer det aldrig att bli så jag kan lägga detta bakom mig. Det har varit en fruktansvärd pärs, något jag lärt mig nu drabbar ungefär 1 promille av alla ammande. Om det beror på mjölkstockning (som jag aldrig märkte av) eller om bakterier kom in i mina såriga bröstvårtor de första dagarna får vi aldrig veta.
Men nu är allting bra och vi mår gott iallafall. Snittet har läkt bra men är inte särskilt vackert, och jag har ingen vidare känsel ovanför det, magen putar fortfarande åt alla håll och jag ser fortfarande gravid ut, men den träningen får komma in ett senare skede, just nu är jag bara glad att jag är smärtfri från alla bröstbekymmer.
(Den som vill veta mer kan googla på bröstböld eller bröstabcess )

Usch vilken fruktansvärd upplevelse. Hoppas ni kan njuta av barn och hus nu!

 

[Sedna]

Det har upptäckts att min lilla skrutta har känsliga luftrör och förkylningsastma. Så hon ska andas i en liten andningsmask som man sprutar in astmamedicin i, morgon och kväll. Och vid behov, dvs när hon är rosslig eller hostig.

Det känns som om hon sover bättre nu när hon har lättare att andas. Jag är så glad att jag frågade specialistläkaren som för några veckor sedan gjorde uppföljning på storebror efter hans lunginflammation och luftrörskatarr i våras. Hon tog mig på allvar när jag sa att lillan var förkyld heeeela tiden. Så jag fick en återbudstid hos henne nu i veckan.

Jag har ju känt att det varit ngt fel, men inte vetat vad. Men hon har aldrig varit supersjuk eller haft supersvåra med andningen. Men många nätter och dagar har hon rosslat och pipit i andningen från och till. Så skönt att vi kan göra det lättare för henne.

Vad bra att ni togs på allvar och fick hjälp. Vad gjorde er uppmärksamma på det?

H har varit förkyld mer eller mindre sedan mitten på september. Börjat fundera på vad som är normalt i fråga om hosta och rosslighet. Storasyster var knappt förkyld alls innan hon började förskolan, men hon hade i och för sig inget syskon dom drog hem smittor från förskolan.

 

[Sedna]

Just ja, V vill vara nära jämt- någon mer som bär mycket? Har helt snöat in på olika selar och har väl 4-5 stycken nu... Men peppar peppar, senaste veckan har jag lyckats trolla ner honom i vagnen och faktiskt kunnat rida två fullängsdpass i dagsljus .

Härligt att få till långa ridpass i dagsljus med nöjd bebis, det är ju verkligen ingen självklarhet.

H är en riktig vagnbebis. Han älskar att bli körd i vagnen. Jag gillar att bära och bar storasyster mycket, men H är inte alls förtjust. Kanske hade funkat att bära honom framåtvänd, men drar mig för att köpa en till sele då jag inte vet om han kommer acceptera den.

 

[Meibla]

Jag smörjer sporadiskt med bepanthen på stora hundområden. På eksemen smörjer jag när de uppstår tills de går bort. Upplever dock inte någon större skillnad på eksemen men torrheten blir bättre. Kanske får köpa hem miniderm o testa, olika krämer har ju en tendens att funka olika bra!

Jag har kanske missat om du skrivit om det tidigare, men har du pratat med bvc om eksemen? Jag tänker att det kanske kan behövas nån mildare kortison för att få bukt på dom lite fortare, samtidigt som man smörjer med miniderm eller annat bvc kan även skriva ut de stora pumpflaskorna med miniderm på recept, det blir lite billigare än om man ska köpa dom själv på apoteket
För bästa effekt så ska man smörja efter bad, men det vet du kanske redan

 

[Meibla]

Jag är lite dålig på att skriva här.
Har lyckats överleva ett höstlov med 5 ungar hemma och O ser verkligen till att hålla mig sysselsatt.
Det kryps för fullt nu och han envisas med att ställa sig mot precis allt. Försöker gå lite längs med soffan, men det går inge vidare och brukar sluta med asförbannad bebis
Matintresset är fortfarande på topp, men det verkar vara mer intressant att kladda med maten och leka med skeden, än att faktiskt stoppa maten i munnen.
Har haft lite problem med döttrarnas ponny senaste 3 veckorna så O har snällt fått följa med till stallet varenda dag när.. Hästarna tycker han är jättespännande, men man får inte ett skit gjort när man har en bebis som bara vill bli buren hela tiden :/

Stackarn har blivit förkyld igen med hosta, snor och kladdiga ögon, men han lyckas ändå hålla sig go och glad mest hela tiden.

 

[Lo_]

Jag är lite dålig på att skriva här.
Har lyckats överleva ett höstlov med 5 ungar hemma och O ser verkligen till att hålla mig sysselsatt.
Det kryps för fullt nu och han envisas med att ställa sig mot precis allt. Försöker gå lite längs med soffan, men det går inge vidare och brukar sluta med asförbannad bebis
Matintresset är fortfarande på topp, men det verkar vara mer intressant att kladda med maten och leka med skeden, än att faktiskt stoppa maten i munnen.
Har haft lite problem med döttrarnas ponny senaste 3 veckorna så O har snällt fått följa med till stallet varenda dag när.. Hästarna tycker han är jättespännande, men man får inte ett skit gjort när man har en bebis som bara vill bli buren hela tiden :/

Stackarn har blivit förkyld igen med hosta, snor och kladdiga ögon, men han lyckas ändå hålla sig go och glad mest hela tiden.

Sele? Gör allt stallfix med mina barn (förutom att hantera andras hästar) och V sitter i selen under tiden.