Vårföräldrar 2018 del 3

[Pengy]

W fyller också år nästa vecka (på torsdag). Vi hade utvecklingssamtal på förskolan i veckan och det är så kul att se hur mycket som händer med barnen i denna ålder. Det vi fick med oss hem som personalen anser är en av hans starkaste egenskaper är förmågan att involvera kompisarna i lek. Hon sa också att han också ställer mycket abstrakta och ”vuxna” frågor till sina kompisar vilket hon inte var så van att se hos andra barn i samma ålder. Han hade frågat en kompis under samma dag ”vad tror du att din mormor gör nu då?” Tror han har så mycket tankar i huvudet som just nu bara bubblar ut i en massa frågor.

Till höstterminen är det även dags att byta avdelning. Är det fler som har barn som byter till storbarnsavdelning efter sommaren?

 

[Jenka]

W fyller också år nästa vecka (på torsdag). Vi hade utvecklingssamtal på förskolan i veckan och det är så kul att se hur mycket som händer med barnen i denna ålder. Det vi fick med oss hem som personalen anser är en av hans starkaste egenskaper är förmågan att involvera kompisarna i lek. Hon sa också att han också ställer mycket abstrakta och ”vuxna” frågor till sina kompisar vilket hon inte var så van att se hos andra barn i samma ålder. Han hade frågat en kompis under samma dag ”vad tror du att din mormor gör nu då?” Tror han har så mycket tankar i huvudet som just nu bara bubblar ut i en massa frågor.

Till höstterminen är det även dags att byta avdelning. Är det fler som har barn som byter till storbarnsavdelning efter sommaren?

E har precis flyttat upp till "mellanavdelning"- de tog de äldsta barnen från småbarnsavd och gjorde en ny. Så det blir inte storbarn nu (räknar jag med).

 

[Linn-Nora]

Idag fyller vår kille 3 år . Tre år sen vi åkte in på koll för minskade fosterrörelser. Galet vad tiden går.

Grattis!!
Tiden går galet fort, kliché, men jag hinner knappt med

 

[Kilauea]

Grattis!!
Tiden går galet fort, kliché, men jag hinner knappt med

Verkligen. Jag hade hört uttrycket föräldrar säga det förut, nu förstår jag vad de menar.

 

[Linn-Nora]

En dryg månad tills vi har en treåring nu!
Hjälp vilken vilja hon utvecklat, eller i alla fall prövar nu
Blöjan (inte orkat ta tag i att ta bort ännu) skall INTE bytas utan vi får locka. Hon vägrar även vara utan.
Samma när pyjamas ska av eller på morgon och kväll. Puh!

Hon har precis haft en ganska jobbig förkylning och är pigg igen nu, men aptiten är låg. Superstressande, men vi försöker ha is i magen och hoppas det vänder snart. Hon är som sagt pigg och dricker bra så det borde ju vara lugnt. Vill bara inte att hon ska tappa i vikt då hon är ganska liten.
Det är väldigt frustrerande och stressigt över lag med barn som är petigt i maten och väldigt kräsen. Nu är även många saker hon brukar gilla ointressanta. Blir inte bättre inom nån vecka får jag väl ringa VC.

Annars väldigt roligt med ett barn som pratar och sjunger och busar mest hela tiden Sover rätt bra på nätterna men det är en del mardrömmar.

Hur har ni det?

 

[Pengy]

En dryg månad tills vi har en treåring nu!
Hjälp vilken vilja hon utvecklat, eller i alla fall prövar nu
Blöjan (inte orkat ta tag i att ta bort ännu) skall INTE bytas utan vi får locka. Hon vägrar även vara utan.
Samma när pyjamas ska av eller på morgon och kväll. Puh!

Hon har precis haft en ganska jobbig förkylning och är pigg igen nu, men aptiten är låg. Superstressande, men vi försöker ha is i magen och hoppas det vänder snart. Hon är som sagt pigg och dricker bra så det borde ju vara lugnt. Vill bara inte att hon ska tappa i vikt då hon är ganska liten.
Det är väldigt frustrerande och stressigt över lag med barn som är petigt i maten och väldigt kräsen. Nu är även många saker hon brukar gilla ointressanta. Blir inte bättre inom nån vecka får jag väl ringa VC.

Annars väldigt roligt med ett barn som pratar och sjunger och busar mest hela tiden Sover rätt bra på nätterna men det är en del mardrömmar.

Hur har ni det?

Jobbigt med maten efter förkylningen. Man blir ju lätt stressad när de äter dåligt. Men tror det ska till ganska mycket till att de går ner i vikt, får hon ändå i sig litegrann så hade jag haft is i magen.

Här är det bra med oss. W är go och glad, lite färre utbrott än för ett tag sen. Känns som han landat lite och den värsta frustrationen lagt sig. Både vi och förskolan har upplevt att han gjort en ”nykalibrering” av gränser. Alltså testar lite mer vad som är tillåtet och inte. Så har vart en del knuffande både hemma på lillebror och på kompisarna på förskolan. Så just nu mycket fokus på att prata känslor och hur man upplever det om man får en knuff eller liknande.

 

[Kilauea]

Idag är det tre år sen vi fick komma hem från neo. Läste hans journal häromdagen och fick världens flashbacks, även om vår neoresa var relativt enkel så var det ju inte så vi tänkte börja vårt föräldraskap.

Det är fortfarande rätt mycket känslor i omlopp hos honom, ni vet låten "här kommer alla känslorna på en och samma gång" .
Nu börjar han ju dock kunna uttrycka sig mer också, det underlättar.

 

[Linn-Nora]

Idag är det tre år sen vi fick komma hem från neo. Läste hans journal häromdagen och fick världens flashbacks, även om vår neoresa var relativt enkel så var det ju inte så vi tänkte börja vårt föräldraskap.

Det är fortfarande rätt mycket känslor i omlopp hos honom, ni vet låten "här kommer alla känslorna på en och samma gång" .
Nu börjar han ju dock kunna uttrycka sig mer också, det underlättar.

Jag minns att jag tänkte svara på detta, men tydligen försvann det på vägen

Förstår att det måste varit väldigt omtumlande och tufft, och även om det finns de som har längre vistelser på neo så tänker jag att det inte förtar er upplevelse

Just att läsa förlossningsjournalen känns så avlägset men ändå nära tycker jag. Jag har ju bara ett barn och inget att jämföra med. Men på ett sätt känns det som igår, och på ett annat sätt som att det var för 10 år sen.

Nu har vi en treåring hemma!
Det har blivit ett litet kalas hemma för de närmaste som vi brukar träffa, och imorgon blir det ett utomhus för övriga familjen! Barnet är mycket taggad!

Jag relaterar verkligen till låt-referensen Om jag trodde hon hade mycket känslor och vilja innan så är det inget mot nu! Men det är väl en del av att växa upp

Besök hos bvc och läkare är gjorda och hon kan det hon "ska". Hon fick till och med feeling när sköterskan bad henne måla och drog till med att måla en figur med ansikte och armar och ben. Sen fick hon välja en leksak ur en låda så hon var nöjd

I måndags bestämde hon sig för att sluta med blöja också. Precis som med det mesta andra går det inte så lätt att locka henne, hon gör när hon vill. Bara en liten kissolycka på förskolan på hela veckan.
Min stora tjej!

 

[Pengy]

Jösses, vad kräsen man kan bli när man fyllt 3 år då Antingen är man inte hungrig eller så är maten äcklig. Är lite ovant för oss som alltid haft en kille som ätit det mesta, men förhoppningsvis är detta bara en period som går över

 

[Jenka]

Här börjar det komma ord helt plötsligt!
Hon räknar till tre, håller på att lära sig färger (men allt benämns blå) mm.
Frost och Elsa är stora idolen. Hon fick ett par plagg med sådana motiv härom veckan som hon helst hade bott i. Men tja, då lärde hon sig säga klänning i alla fall

 

[Kilauea]

Nu har vi en blöjfri kille här. Vi har ett paket kvar så vi kör på natten för säkerhets skull, men tror knappt det behövs.
Tog nog en vecka ungefär så började han säga till själv och även kunna hålla sig längre tider.

Ett tag trodde jag aldrig vi skulle komma hit, men nu kändes han redo och det stämde tydligen .

 

[anonymApril]

Idag är det tre år sen vi fick komma hem från neo. Läste hans journal häromdagen och fick världens flashbacks, även om vår neoresa var relativt enkel så var det ju inte så vi tänkte börja vårt föräldraskap.

Det är fortfarande rätt mycket känslor i omlopp hos honom, ni vet låten "här kommer alla känslorna på en och samma gång" .
Nu börjar han ju dock kunna uttrycka sig mer också, det underlättar.

Känner igen mig i det du skriver.. allt gick ju som planerat med storasyster men när minstingen kom (fullgången) så hamnade vi på neo. Det hade vi inte alls räknat med, jag hade inte förstått innan att så stora bebisar kunde hamna där ens. Så minnena av hennes födsel och första tid i livet är ju både lyckliga och sorgsna..

 

[anonymApril]

Jösses, vad kräsen man kan bli när man fyllt 3 år då Antingen är man inte hungrig eller så är maten äcklig. Är lite ovant för oss som alltid haft en kille som ätit det mesta, men förhoppningsvis är detta bara en period som går över

Hehe! Vi har haft krångel med maten sedan typ 2,5-års åldern.. jättetrist. Men nu börjar det bli bättre här dock verkar vara väldigt standard i den här åldern så vi får hålla ut

 

[anonymApril]

Vad roligt att läsa om era småttingars framsteg härligt att det kommer nya ord @Jenka ! Kommer säkert trilla ut massor nu när det börjar släppa

Här har vi slutat med blöja också, efter att ha förberett henne mentalt i ca två månaders tid. Hon behöver lång tid på sig för att smälta stora förändringar, men när det väl var dags gick det som på räls. Det känns sååå skönt att det äntligen blev av och det går jättebra (precis som förväntat). Hon har även slutat sova på dagarna, oftast åtminstone. Börjar bli stor! I höst byter hon till storbarnsavdelningen på föris och jag är redan lite nervös. Men samtidigt ska det bli otroligt skönt att hon äntligen får sitt behov av social samvaro tillgodosett. Hon har ju varit hemma med mig o lillasyster pga corona sedan december.. och det har hon nog gillat men samtidigt längtar hon efter att få leka med andra barn till den grad att det ibland gjort lite ont i mitt mammahjärta. Som väl är har vi umgåtts en hel del med min systers barn men det är tydligt nu den här våren att hon behöver mer!

Hoppas att ni får en fin sommar

 

[Linn-Nora]

Jösses, vad kräsen man kan bli när man fyllt 3 år då Antingen är man inte hungrig eller så är maten äcklig. Är lite ovant för oss som alltid haft en kille som ätit det mesta, men förhoppningsvis är detta bara en period som går över

Vi har ju alltid haft kämpigt med just maten, men jag relaterar till att vissa saker plötsligt är oerhört viktiga att få bestämma själv om
Vi kör väldigt mycket med omvänd psykologi hemma, kanske är helt fel, men i vissa lägen är det väldigt effektivt!
"Näe, jag tror inte du orkar en enda köttbulle till..." "JOHOOO!!" (äter upp köttbullarna) exempelvis. Hehe, roligare än att tjata i alla fall

Här börjar det komma ord helt plötsligt!
Hon räknar till tre, håller på att lära sig färger (men allt benämns blå) mm.
Frost och Elsa är stora idolen. Hon fick ett par plagg med sådana motiv härom veckan som hon helst hade bott i. Men tja, då lärde hon sig säga klänning i alla fall

Åh vad roligt med nya ord! Det är så häftigt!

Nu har vi en blöjfri kille här. Vi har ett paket kvar så vi kör på natten för säkerhets skull, men tror knappt det behövs.
Tog nog en vecka ungefär så började han säga till själv och även kunna hålla sig längre tider.

Ett tag trodde jag aldrig vi skulle komma hit, men nu kändes han redo och det stämde tydligen .

Grattis, vad härligt! Vet att vi skrev om detta i vintras och var lite i samma fas Tror det är så mycket enklare när det kommer från barnet själv!

Vad roligt att läsa om era småttingars framsteg härligt att det kommer nya ord @Jenka ! Kommer säkert trilla ut massor nu när det börjar släppa

Här har vi slutat med blöja också, efter att ha förberett henne mentalt i ca två månaders tid. Hon behöver lång tid på sig för att smälta stora förändringar, men när det väl var dags gick det som på räls. Det känns sååå skönt att det äntligen blev av och det går jättebra (precis som förväntat). Hon har även slutat sova på dagarna, oftast åtminstone. Börjar bli stor! I höst byter hon till storbarnsavdelningen på föris och jag är redan lite nervös. Men samtidigt ska det bli otroligt skönt att hon äntligen får sitt behov av social samvaro tillgodosett. Hon har ju varit hemma med mig o lillasyster pga corona sedan december.. och det har hon nog gillat men samtidigt längtar hon efter att få leka med andra barn till den grad att det ibland gjort lite ont i mitt mammahjärta. Som väl är har vi umgåtts en hel del med min systers barn men det är tydligt nu den här våren att hon behöver mer!

Hoppas att ni får en fin sommar

Grattis till din stora tjej också! Känner igen min dotter i henne när det kommer till förberedandet!
Håller tummarna att det går bra med byte av grupp! Är det några fler barn från hennes gamla grupp som byter samtidigt?
Det kommer säkert gå bra oavsett! Blir säkert kul för henne att leka loss med kompisarna mer

 

[Linn-Nora]

För oss går blöjavslutet mestadels bra, dock några nattliga olyckor så i natt fick hon sova med blöja! Men vi försöker ta det med ro


I övrigt så har jag bestämt att jag vill sluta med ammandet. Hon är ju tre nu och jag vill inte att hon ska bli retad för det, även om det skaver att jag känner så, men verkligheten är som det är och jag vet att vi hållit på väldigt mycket längre än vad som är "normalt" i Sverige.
Hon gör det bara när hon ska somna och lite på morgonen, så det är väl okej så, men jag känner mig väldigt trött på det. Dock har jag ingen aning om hur jag ska till väga. Hon älskar det verkligen, och rent evolutionärt är hon inte "för gammal", men jag känner mig dels trött på det själv, även om det är praktiskt och mysigt ibland. Men så känner jag också av stigmat från samhällets sida, och jag vågar inte prata om det eller vara direkt öppen. Och det stör mig! Att jag påverkas så. Så det är dubbelt.
Har försökt prata med henne om att sluta, men hon förstår inte riktigt ännu.
En del tänker att jag bara säger till henne att "i helgen, om så här många dagar, är det slutammat" och sen bara står på mig, en annan del känner sig rådvill. Och det finns så väldigt lite råd om detta tycker jag. Eller så är jag dålig på att googla.

Nåja, ville mest skriva av mig om det

 

[vinkelina]

För oss går blöjavslutet mestadels bra, dock några nattliga olyckor så i natt fick hon sova med blöja! Men vi försöker ta det med ro


I övrigt så har jag bestämt att jag vill sluta med ammandet. Hon är ju tre nu och jag vill inte att hon ska bli retad för det, även om det skaver att jag känner så, men verkligheten är som det är och jag vet att vi hållit på väldigt mycket längre än vad som är "normalt" i Sverige.
Hon gör det bara när hon ska somna och lite på morgonen, så det är väl okej så, men jag känner mig väldigt trött på det. Dock har jag ingen aning om hur jag ska till väga. Hon älskar det verkligen, och rent evolutionärt är hon inte "för gammal", men jag känner mig dels trött på det själv, även om det är praktiskt och mysigt ibland. Men så känner jag också av stigmat från samhällets sida, och jag vågar inte prata om det eller vara direkt öppen. Och det stör mig! Att jag påverkas så. Så det är dubbelt.
Har försökt prata med henne om att sluta, men hon förstår inte riktigt ännu.
En del tänker att jag bara säger till henne att "i helgen, om så här många dagar, är det slutammat" och sen bara står på mig, en annan del känner sig rådvill. Och det finns så väldigt lite råd om detta tycker jag. Eller så är jag dålig på att googla.

Nåja, ville mest skriva av mig om det

Läste om en som ammade tills att barnet var runt 2,5 år. De tog tillsammans farväl av amningen och så fick barnet lägga plåster på brösten (vårtorna) för att de skulle bli synlig för hen

 

[Linn-Nora]

Läste om en som ammade tills att barnet var runt 2,5 år. De tog tillsammans farväl av amningen och så fick barnet lägga plåster på brösten (vårtorna) för att de skulle bli synlig för hen

Bra tips! Har faktiskt tänkt nåt liknande, men istället sätta plåster på själv och säga att dom har ont eller nåt, men det känns mer involverande så som du skriver. Tål att tänkas på!

 

[anonymApril]

För oss går blöjavslutet mestadels bra, dock några nattliga olyckor så i natt fick hon sova med blöja! Men vi försöker ta det med ro


I övrigt så har jag bestämt att jag vill sluta med ammandet. Hon är ju tre nu och jag vill inte att hon ska bli retad för det, även om det skaver att jag känner så, men verkligheten är som det är och jag vet att vi hållit på väldigt mycket längre än vad som är "normalt" i Sverige.
Hon gör det bara när hon ska somna och lite på morgonen, så det är väl okej så, men jag känner mig väldigt trött på det. Dock har jag ingen aning om hur jag ska till väga. Hon älskar det verkligen, och rent evolutionärt är hon inte "för gammal", men jag känner mig dels trött på det själv, även om det är praktiskt och mysigt ibland. Men så känner jag också av stigmat från samhällets sida, och jag vågar inte prata om det eller vara direkt öppen. Och det stör mig! Att jag påverkas så. Så det är dubbelt.
Har försökt prata med henne om att sluta, men hon förstår inte riktigt ännu.
En del tänker att jag bara säger till henne att "i helgen, om så här många dagar, är det slutammat" och sen bara står på mig, en annan del känner sig rådvill. Och det finns så väldigt lite råd om detta tycker jag. Eller så är jag dålig på att googla.

Nåja, ville mest skriva av mig om det

Förstår att det kan kännas lite jobbigt att prata om med andra, man är ju så mottaglig på nåt sätt för negativa åsikter i sin mammaroll även om man själv vet att man gör vad som är bäst för sitt barn. Jag har inga vettiga råd att komma med, lillan slutade självmant när hon fick börja med mat. Jag sitter nu och funderar på hur jag ska lyckas sluta amma minstingen och hittar liksom du väldigt få råd (förutom skrikmetoder, som inte känns bra alls). Hoppas att jag snubblar över något snart som känns vettigt att testa (alt att hon slutar själv). Lycka till!

 

[Kilauea]

Vi har hamnat i "varför då?" åldern. På allt frågar han varför .
Och så är det väldigt viktigt fråga innan man gör nåt. Var han vill ha de olika sakerna på tallriken tex. Om man bara gör så kan det bli katastrof. Som tur är går det ofta över om man börjar om.