Sv: Varför?
Jag hade en "kompis" under de tidiga högstadieåren som höll på precis så. Hon var avundsjuk för att jag fick mina hästar, det började mest när jag fick C-ponnyn som hade tävlat en hel del innan och var mycket mer utbildad än vad min B-ponny var. Jag såg det som en chans att vi skulle kunna rida tillsammans ibland när vi helt plötsligt hade två hästar att rida på, men hon skulle hela tiden kommentera inför de andra i klassen att det inte var jag som hade tävlat så högt med ponnyn (då) och att allting var den förra ryttarens förtjänst. Det hör till saken att det utöver oss var en enda tjej i klassen som var intresserad av hästar, så de andra gav förmodligen blanka fan i vad hon sa, men hon malde på ändå.
Vi gled ifrån varandra mer och mer, och började båda två umgås med andra i klassen (man behöver faktiskt inte tvångsmässigt bara umgås med personer som håller på med hästar), men så länge vi gick i samma klass fortsatte hon pika mig inför de andra och klaga och säga elaka saker. Jag var tyst och blyg och sa aldrig ifrån, vilket jag ångrar idag, men det är lätt att vara efterklok. Vi gick helt och hållet skilda vägar när vi slutade nian, och jag har aldrig så mycket som hälsat på människan efter det. Hon är den enda person som jag aldrig någonsin tänker nedlåta mig till att hälsa på heller, hon har behandlat mig så fruktansvärt illa och hon kommer aldrig bli förlåten för det. En person som håller på på det sättet är ingen kompis, och ingen människa som man vill ha i sitt liv.
Vad jag har hört från andra har tjejen fortsatt på samma bana med nya kompisar och därefter pojkvänner. Hon är jättebra kompis ett tag, sen börjar pikarna hagla och sen "dumpas" kompisen/pojkvännen, utan att egentligen förstå vad som hände.