Varför utsätter jag mig för det här?

[paradiset]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Mina 2 första:

Mina 2 förlossningar
av Maria Seg | Lör 24 jun 2006 23:29 Jag hade legat inne en vecka för högt blodtryck, påvverkad lever, klåda och protein i urinen ( högt) hade tid för igångsättning, var öppen då 2 cm dagen innan med till hälften förkortad tapp och mjuk så de bestämde att de skulle ta hål på hinnorna med en skalpellelektrod som bebisen fick på huvúdet, minns än idag känslan av hur han vred sitt huvud för den vill han INTE ha stackaren! Hursomhelst kl 7 skulle jag äta frukost för induktion kl 8 men redan kl 05 trodde jag att jag fått diaree magknip typ, men nepp kunde inte på toan...30 min senare samma sak igen....efter 3 sådana värkar förstår jag ngt är på G...kl 9 först efter 30 min med CTG tas vattnet men bebisen ligger lågt, lågt som alltid då jag verkar ha ett toppenbäcken så inget vatten direkt kom...typ några droppar, fick gå om jag ville och knallade över till rumskompisen och 09.30 får jag en ond värk och massa vatten i bindan!! Mår genast illa och går tilbaka till rummet och spyr... kl 11 registrerar de regelbundna starka värkar med 4 min imellan och härmed börjar jag räkna allt började...hade inte heller några värkpauser, hade varit öppen 3 cm på morgonen nu 4 cm sedan går kurvan spikrakt uppåt till 10 cm! fick EDA och fort som tur var för jag kunde knappt andas när topp efter topp avlöste varandra! Spydde igen när han passerade spinea. Kl 13.05 efter 20 min och 4 krystvärkar föddes han ngt blå i pannan eftersom jag dessutom hållit igen en hel del krystvärkar då ingen fanns i närheten och jag inte visste om det var lur eller riktiga, visste ju man kan trycka redan vid 8 cm osv...

Med 2:an var jag förberedd att jag föder FORT! Ville INTE komma sent och missa den underbara lustgasen... vattnet gick samtidigt som slemproppen, men antagligen bara första hinnan av de 2 man har för väl på BB kunde hon inte konstatera vatten avgång bara maaaaasa äckligt slem, hade seg slempropp som lossande med ettan och trodde ALDRIG den kunde var riklig och vattnig oxå! Hursomhelst, kl 04.24 går detta vatten/slem men ingen värk förrän efter 20 min och de kom var 20 min, inte ont alls, hade haft förvärkar i en vecka som känts mer! Förvarnade min man som delade ut morgontidningen att idag får vi barn lite senare...han vägrade tro på det..17 dagar tidigt dessutom men ettan kom ju 16 dagar innan han så...hursomhelst hade min syster antagligen undermedvetet känt på sig ngt för hon kunde vid 05 inte sova!! Kl 08 skippade hon skolan och kom till mig. vi 10 kom värkarna fortfarande bara som helt ok knip i 30 s och de kom var 11 min kankse...ibland 17 min imellan och jag gick runt och var uttråkad för att det gick så lååångsamt *hehe* kl 11 börjar jag bli irriterad, påverkad av värkarna som kom var 10 min stabilt nu och sonen gick mig på nerverna så vi åkte in! Hade 5 min till Östra i Gbg, hade 2 värkar under resan, 1 eller 2 i bilen och 2 på väg in, såpass att jag helst stod still och andades under dem men helt hanterbara! Kom in och fick ctg osv men såg väl helt opåverkad ut men jag förkunnade att de inte skulle låta sig luras för jag är konstigt nog inte känslig för just förlossningssmärta och jag föder fort, de litade på mig eftersom jag fött innan men var ändå skeptiska men kurvan visade 60 s värkar var 5:e min nu. kl 12 ville jag börja med lustgas för att hinna lära mig den, hon visade mig men ytterst skeptiskt och min man som inte sovit efter GP delandet gäspade mest och drack kaffe då jag ju pratade på som vanligt... men....sedan händer det massa! Var öppen 3 cm när jag kom in utan tapp...värkarna börjar göra ONT och jag ringer på klockan och en undersköterska kommer in, hon föreslår riskudde då jag helt plötsligt har ont i ryggen oxå. OK... men 3 min senare är hon inte där när nästa värk kommer som gör ännu mer ont så jag bara vill fly men hur jag än vänder mig hjälper det inte förstås...nu vill jag ha eda!! Förstår inte att jag är nära nu...undersköterskan (igen) säger att min BM är upptagen hos en annan men att hon ska hälsa jag har ont och vill ha eda! Och hon hinner fråga om det trycker på men jag förkunnar mellan värken när den börjar avta att nej det gör det inte för den känslan kan jag! Men...3 min senare trycker det på... ringer IGEN och känner mig skittjatig...min man rättare sagt ringer fick väl vässt fram att jag inte kan trycka att han får göra det...

Äntligen kommer en BM in men bara kandidaten och jag kämpar emot en till krystvärk och hon ska känna och självklart är jag fullt öppen men får INTE krysta! Minns hur skönt det var när hon kände eftersom hon hindrade bebisens huvud att trycka på men dumma hon ( tyckte jag då) kunde inte hålla kvar handen inne...så jag fick kämpa emot ytterligare en krystvärk medans riktiga BM + ytterligare en kom in och snabbt som attan förberede sängen, sedan gjorde allt bara SKITONT och jag skrek (kände ju allt denna gång när inte edan tog bort en del som med ettan) Men jag ville bara ha ut honom snabbt! Kommer ihåg att jag tänkte vilket hästejobb detta är! Sedan kom han ut kl 14.24 efter 6 min och 5 krystvärkar då =) sprack dock lite mer denna gång och tur för kandidaten jag är tålig alltså...för hon bedövade dåligt så det kändes på flera ställen...

Dominic (barn nr 1) föddes 16 dagar tidigt och var 49 cm lång och 3255 g tung med 36 i huvudomkrets efter 2 tim o 5 min!

Gabrijel föddes 17 dagar tidigt och var 47 cm lång och 2920 g tung med 35 cm i huvudomkrets efter 3 tim o 24 min!

 

[paradiset]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Och min sista :


Isabelles otroliga förlossning!

Isabelles fantastiska födelse! Slemproppen hade släppt lite varej dag i 2-3 veckors tid innan det började. Jag hade under den perioden även druckit hallonbladste som sägs stärka och mjuka upp livmodern och göra förlossningen lättare samt att livmodern drar ihop sig snabbare, blöder mindre och att mjölken kommer fortare. Ja det stämde på mig iallafall!! På natten den 21.e började jag få värkar som jag tolkade som förvärkar. De höll i sig i max 30 s och kom först ca var 20:e min sedan 15 och tillsist var 10.e. De började ngn gång innan 04 och höll i sig till 8-snåret ngn gång på morgonen innan de sakta avtog. De gjorde mig kissnödig och vaken så jag blev irriterad tillslut över att jag ej fick sova och gick upp och satte mig framför datorn vid 07.20 eftersom jag ändå skulle väcka barnen 8 och ta dem till dagis som börjar 9. Jag hade känt att det var blött i trosan men ej kikat eller tänt lampan på toaletten eftersom jag haft mycket flytnigar det sista. Men där på morgonen när jag klev upp så såg jag att trosan var helt våt av en svagt rosafärgad vätska som luktade ungefär som bassäng dvs klor. Misstänkte vattenavgång men var inte säker. Vännerna på ett forum rådde mig att ringa förlossningen genast men eftersom värkarna var som mensvärk endast väntade jag tills min man gått med barnen för att ringa i lugn och ro. Såpass kände jag att jag inte skulle klara att gå med dem då värkarna kom tätt av rörelse. Så jag packade väskan utifall att och när min man kom tillbaka åkte vi in til Antenatal avdelningen på Östra sjukhuset i Göteborg. Där fick jag första sitta med CTG. Satt totalt en timme. Det visade att bebisen hade lite för högt medelpuls så de ville kika på bebisens hjärta på ultraljud. Två läkare på två olika ultraljudsapparater kollade upp hjärtat, vilket var helt normalt. Men läkaren såg att det fanns oerhört lite vatten kvar och just där på sängen rann det till så jag kände det för första gången. Han såg också att bebisen låg oerhört djupt i bäckenet och var stor för tiden. Eftersom jag veckan innan haft klåda i två dagar så tog de blodprover på mig och urinprov och blodtryck som var idealiskt. Tillslut skickade de upp mig till förlossningen. Jag hade lite värkar då och då som var ”mesiga” och mest när jag gick. Men de kändes tydligare på något vis likaså bebisens rörelser. Förmodligen på grund av ”torkan”. Inne på salen på förlossningen fick jag åter igen sitta med CTG totalt en timme medans det diskuterades med läkare om mig. Åter igen höga fosterljud och endast någon enstaka mesig värk. De bekräftade vatten avgången med en gynundersökning och precis innan Barnmorskan skulle gå av sitt skift kommer hon in med en läkare och säger att det mest troligt blir igångsättning nästa morgon. När de frågade om jag hade några frågor sa jag nej, bara att jag önskar att de låter navelsträngen vara en stund så barnet får lite mer av sitt blod innan de klipper. Jag blev lycklig över tanken att snart se mitt barn! Nästa Barnmorska visar sig vara ännu underbarare, mycket tillmötesgående, alert och tog till sig av allt jag sa. Hon läste på om mina förra snabba förlossningar och hon tyckte jag var underbart lugn och avslappnad och att det säkert påverkar mina förlossningar positivt också. Efter en stund, i samma veva som min man åkt hem för att äta, talar hon om att en annan läkare beslutat sig för att de lika gärna kan sätta igång mig direkt eftersom jag fött fort förr lär jag hinna innan nattskiftet. Jag blir glad men lite överraskad och ringer min man. Det var många telefonsamtal och sms under förlossningens gång... Jag blir orolig över att bli igånsatt med dropp då jag hört att värkarn ska bli så intensiva och göra så ont av det, men BM försäkrar mig att det ska börja försiktigt. Hon sätter droppnålen i handen *AJ* och det var tur min man slapp se det för var en blodig historia även om jag inte tittade så såg jag pappret som legat under sedan...Jag får droppet och känner en lustig känsla sprida sig i kroppen. Får värkar ganska snabbt med 5 min mellanrum men de gör knappt ont. Som mensvärk och andas mig lugnt igenom dem bara. Ringer min man som ville ta en kopp kaffe bara men som tur var släppte han den iden efter att jag sa att han skulle komma direkt. Droppet höjdes ( tidsuppfatning har jag ej och ingen journal har jag fått ännu ) Hade CTG fortfarande som registrerade svaga men regelbundna värkar på max 30-45 s sådär. När min man kom började han prata med mig om oviktiga saker ( som vanligt) och jag sa irriterat under en värk ( dvs jag kunde utan problem prata mitt i dem ) att när jag ANDAS SÅ HÄR DJUPT OCH LÅNGSAMT, då har jag en VÄRK och då är du tyst så jag kan koncentrera mig snälla för det kommer bli värre....Men det blev inte värre! Tre värkar efter att han kommit så känner jag hur det trycker på både bak och fram men inte riktigt dags ännu. Ringer på kl ( varför kommer det alltid en undesköterska då hehe) och säger att det trycker på nu så det kanske är dags att kika hur öppen jag är? Jag ska framföra detta säger hon och går för jag ser ju inte påverkad ut och det har inte ens gått 45 min... Jag får en ny värk. Ojoj nu tryckte det på mer! Bm kommer in och frågar om hon hinner avsluta sin middag 5 min till bara? Jodå säger jag glättigt. Men ring om det är något säger hon! Jojo...nästa värk orkar jag knappt hålla emot det bränner i framfogen och min man får ringa. Bm rusar in med undersköterskor i släptåg så hon förstod allvaret. Fort som sjutton drog hon och min man av mig byxor oxh trosor och satte mina ben upp med knäna vinklade utåt så att bäckenet vidgar sig maximalt medans jag kämpade emot en ny värk. Huvudet syntes så det var ingen tvekan. Utan att jag behövde be om det tar hon fram våtvarma handdukar mot min underliv och innan nästa värk hann jag säga till att det är detta jag tycker är jobbigt och jag vill helst undvika att spricka. Jag ska hjälpa dig sa hon och det kändes väldigt tryggt och att hon var helt närvarande till skillnad från min förra förlossning där BM och BM kandidaten verkade helt tagna på sängen av det snabba förloppet och sprack mycket om än ytligt. Under nästa värk kommer halva huvudet ut och stannar så och det spänner enormt speciellt upptill. Jag talar om detta och hon säger tröstande att snart är hon ute =) Då utbrister min man att hon har en massa hår och BM frågar om jag vill känna, vilket jag gör och skrattar. Och sedan gled hela huvudet ut utan att jag hade en värk och jag märkte det inte utöver att det slutade göra ont och jag pratade med min BM och skrattade ( kommer ej ihåg om vad ). I nästa värk kommer hon ! 3 värkar som jag aktivt hjälpte till på och 7 min =) Moderkakan dröjde 30 min men kom sedan till slut och mycket ritkigt klampade de inte navelsträngen förrän långt senare. Inte fick jag eftervärkar direkt heller så kunde verkligen njuta av att ha henne på mitt bröst och hon sög duktigt direkt! BM utbrister att det var ju tur vi inte skickade hem dig även om det skulle varit sovdos mest troligt, för du hade ju säkert fött hemma annars! Jo tack det är det jag oroat mig över trots 10 min till BB... 2925 g tung, 47 cm lång och 34 runt huvudet. Föddes hon i v 35+4 den 21 okt kl 18.07. Fick sedan vårdas på NEO på Mölndal för GBS infektion med antibiotika i 10 dagar. I början hade de koll på hennes andning, hjärta och syressättning men inte en enda gång fick hon apné eller något annat problem och kopplades bort från allt sådant på 3:e dygnet med bara droppnålsinfarten kvar. Fick lite gulsot och solade i 2 dygn också. Hela tiden ammade hon men fick tillmatas på kopp i början efter före och efter amnings vägning så hon inte skulle bli för svag. Jag pumpade ur så det var min mjölk hela tiden. Mjölken kom på andra dygnet och var som värst på dag 4. Men mina eftervärkar var hemska i 2 dygn. Spydde nästan av dem. Sedan blev de hanterbara för att helt försvinna. Som minst vägde hon 2770 g innan det vände och när vi skrevs ut vägde hon 2895 g.

 

[Lamborghini]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

*KL*


Vilka underbara berättelser!!

(För det mesta )

 

[Mitten]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Jag har en kortis

Fick tid för igångsättning i v 38+0 (2 april i år), pga foglossning som inte var av denna världen. Jag skulle ringa KS klockan 7.

Var skitnervös, vaknade på natten vid kvart över två och hade mensvärk. Ungefär som vanlig mens, alltså. Noterade efter en stund att det faktiskt kom och gick lite. Hoppades att det var nån slags värkar så att kroppen startade själv lite, men jag hade inga sammandragningar, bara lite värk.... kunde inte somna om. Klockan var nu kanske halv fyra. Blev mer och mer säker på att det var någon slags värkar ändå. Bad sambon ringa till förlossningen och jag gick och duschade. Förlossningen sa att jag skulle avvakta och ringa igen senare. Plötsligt blev jag körig i magen, sprang ut och in på toa men fick inget produktivt gjort så att säga . Nu började jag klocka intervallen mellan värken. De höll i sig nån minut och var 4-15 minuter från varann.

Sambon ringde förlossningen och vi bad att få komma in och kolla allafall. De sa ja och vi klädde på oss. DÅ började det göra skitont!! I bilen fick jag lite panik och sa att jag inte vågade, såhär ont kan man ju inte ha i flera dygn! Sambon sa lugnande att på sjukhuset har de ju bedövning. Åååå BEDÖVNING!! Det fastnade i min hjärna och jag fantiserade om underbara bedövninger hela vägen in. Det tog en kvart, jag hade 4 värkar på vägen. Väl framme hivade jag fram journalen och sa 'jag vill ha bedövning!'. Barnmorskan satte mig i ett undersökningsrum och gav mig en kopp för att hon ville ha ett urinprov. Jag lyckades inte kissa, så hon kopplade ctg istället. Och kollade min status. 4-5 centimeter öppen, finemang, hon skulle fixa ett förlossningsrum!

BM gick ut, och jag tänkte att jag skulle testa att kissa lite ändå. Jag tog min kopp in på toa, och hade alla sladdarna släpandes efter mig . Så fort jag satte mig ändrades det dock, och jag insåg att jag fått krystvärkar !! Jag öppnade dörren och sa åt sambon att hämta BM, för nu kommer huvudet!

Fyra barnmorskor kom inrusande till mig på toaletten (jag kom inte ur fläcken) och la mig på en säng, och vi sprang i korridoren. Nu gick vattnet, och jag insåg att min bedövning saknades! Jag sa till BM att jag ville ha bedövning, och hon svarade att 'det hinner vi inte!'. Trots att jag försökte försäkra henne om att jag kunde hålla i tills bedövningen kom. Vi hann in i förlossningsrummet, jag fick två krystvärkar och ut kom min bebis!

Jag låg chockad med min bebis på magen, pytteliten var hon, bara 2350 gram, och insåg att jag inte fått av mig skorna. Eller mina kläder. (Jo, byxorna såklart, jag hade bara mysbyxor på mig, inga knappar eller så). Min sambo glodde på bebisen, och det första han sa var 'haha, vad håriga ben hon har, precis som mamma'. Tur för honom att jag var så chockad och hade en bebis i famnen!

Vi parkerade bilen kl 5.21 (har parkeringsbiljetten kvar ) och Elina föddes 5.45, så det var tur att vi skippade frukosten innan vi åkte!

 

[Laizita]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Åh vilken underbar berättelse!

 

[Lady_Morgaine]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Å..! En sån förlossning tror jag att jag ska boka

 

[Mitten]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Ja, tur att jag skulle få igångsättning samma dag, annars hade de nog tyckt att vi skulle vänta längre tid hemma ...

Var ju skönt att slippa ligga så länge men ibland känns det som om jag missade hela förlossningen. Känner inte igen mig när jag ser förlossningar på TV och så.

Det sämsta var när undersköterskorna kom in och sa att 'vad liten hon är, rökte du under graviditeten eller '

 

[ginnies]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

En period i mitt liv arbetade jag på BB,och var x på förlossningen som vak,det är klart att det finns många tråkiga historier.

Men en sådär lite lagom berättelse är förstföderskan som fick en jättemage, blev såklart orolig, flertal ultraljud gjordes av förlossningsläkare-som lugnande talade om för henne att barnet var "normalstort". När så dagen D kom och värkarna började, så hände inget mer, snitt skulle ju inte behövas, utan det östes på med värkdrivande, barnet fastnade, förlossningens största barnmorsak fick häva sig på magen samtidigt so barnet drogs ut med tång.

Modern sprack allt, det krävdes flera plastikop efter för att fixa ordning på alla hål och flikar, barnet vägde exakt 5960 g, men som tur var överlevde han.

Min egen förstaförlossning var ung som att gå på toa och vara rejält förstoppad, man fick ta i lite, lite obehagligt var det, men det var också allt...flickebarnet vägde fullgången 2620 g och jag förlorade hela 0,5 dl blod, trodde de.

 

[ginnies]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Det sämsta var när undersköterskorna kom in och sa att 'vad liten hon är, rökte du under graviditeten eller '

Oj, det är bäst jag lägger till, jag rökte inte , har aldrig gjort.

 

[Mitten]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Inte jag heller
Och jag tror de skrev 4-5 dl blod på mig med. Men jag fick sy 4 stygn iallafall, de had ju inte tid att hålla emot direkt

 

[jerseyko]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Var ju skönt att slippa ligga så länge men ibland känns det som om jag missade hela förlossningen. Känner inte igen mig när jag ser förlossningar på TV och så.

Samma här, jag var ju ändå inne i 50 minuter innan han var ute men jag hade velat förbereda mig mer, ligga där i undersökningsrummet en stund med CTGn och lixom ladda inför att träffa bebis. Lugnt och försiktigt sen bytt till förlossningsrummet och byta om och kanske testa lite olika ställningar.

Jag minns bara att jag snabbt tog av mig byxorna i undersökningsrummet, tröjjan någonstans på vägen och sen låg jag där helt näck. Tur att de i alla fall la en filt över mig påväg till sängbytet.

Krysta vågade jag inte heller i början för jag var bombsäker på att då kommer jag spricka som tusan.
Sen lossnade ju inte min moderkaka heller. De absolut värsta jag vart med om i hela mitt liv. Nästa gång jag jag nog testa nått förberedelsethe som ska hjälpa moderkakan. Och jag ska kräva hög dos lustgas om de ska massera loss moderkakan igen.

 

[Mammadutt]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

*kl* en fördel med snitt, akutsnitt, katastrofsnitt, dom tar moderkakan åt en låter inget vidare med moderkaksmassage

 

[Mitten]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Jag hade samma problem med moderkakan, att få loss den tog längre tid än förlossningen, fy vad gräsligt det var

 

[Farao]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Min förlossningsberättelse:

Klockan 01.30 ca så vaknade jag av att det värkte till i magen. Det gick över så jag tänkte somna om. Men några minuter senare så kom det tillbaka, och en tanke for igenom huvudet.. "Tänk om.." Jag låg och kände efter en stund, och 02.18 väckte jag F "F... Jag har ont." Han förstod vad klockan var slagen så han började klocka värkarna. Men eftersom det var 3 veckor kvar till beräknat datum så trodde vi båda att det var falskt alarm.

Runt halv sex på morgonen ringde F in till UAS, som ställde lite frågor och sedan sa till oss att avvakta tills det gick 3 värkar på 10 minuter.

Jag gick upp vid sextiden, duschade lite och satte på en tvättmaskin (med babykläder, det där med falskt alarm hade iaf jag övergett, F försökte hänga kvar vid det). Värkarna kom nu med 3-4 minuters mellanrum och varade ca 45 sek. Jag tyckte inte att de var så jobbiga, visst gjorde det ont, men inte värre än riktig mensvärk.

Halv tolv bestämde vi oss för att iaf åka in till förlossningen för att kolla hur vi låg till. Kom in klockan 12 och fick gå in i ett undersökningsrum. En barnmorska kom och pratade lite, och satte ett ctg. Hon kom tillbaka efter ca 10 minuter och då hade jag haft 2 värkar, så jag fick känslan av att hon tänkte "jaja lilla gumman, ni kan nog åka hem ett tag och komma tillbaka imorgon". Iaf så gjorde hon en undersökning och utbrast då förvånat: " Oj, du ska visst föda barn, du är 6-7 cm öppen. Du har gjort ett bra förarbete där hemma!"

Så jag fick byta om och blev inskriven och flyttad till ett förlossningsrum. Då var klockan 12.40. Snart gjorde värkarna mer ont och jag fick börja med lustgasen, ett ting som inte hjälpte mot det onda, men som gav ett skönt (om än kortvarigt) rus efter att värken klingat av.
Runt 14-tiden (gissningsvis) blev värkarna så onda att jag bad om EDA och narkosläkaren tillkallades. Jag träffade honom aldrig riktigt för när han satte katetern in i ryggraden så hade jag så ont av värkarna att jag gick in i mig själv ganska mycket.
Men när EDAn började verka; Himmelriket! Allt det onda försvann, allt som kändes var ett tryck när värken kom.

17.30 fanns det inte längre någon återvändo, kroppen ville trycka på, bebisen skulle komma ut nu! Krystningsarbetet gick som det skulle, även om barnmorskan tyckte att krystvärkarna kom för glest. Vid 18.10 började hon och USKan prata om att sätta in värkstimulerande. Det hade jag ingen lust med, så jag tog i. Tillslut stack huvudet fram, satan vad det gjorde ont när det var ute och kroppen kvar. En till krystning och allt ont försvann som i ett trollslag, och istället läggs en underbar liten flicka upp på min mage. Världens underbaraste ljud, mitt barns första skrik. Helt fantastiskt!

 

[Ishtar]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Jag hade samma problem med moderkakan, att få loss den tog längre tid än förlossningen, fy vad gräsligt det var

Det var jag intsälld på, men blev förvånad när det bara sa slurp och den åkte ut! Fick en yttepyttevärk strax innan men behövde inte krysta ut den. Sen bad bm om ursäkt INNAN hon masserade magen och jag andades djupt och lugnt beredd på värsta onda, men det var inte alls farligt.

Min förlossningsberättelse finns i "Vi som ska ha snart"-tråden, hade en mycket bra första förlossning! Här är en länk: http://www.bukefalos.com/f/showpost.php?p=11545298&postcount=745

Mitt bästa tips till dig Lambourghini är att inte oroa dig!
Jag upplevde det som att man gör såå mkt själv, att spänna sig, vara nervös, andas fel m.m. påverkar jättemycket! Andning och avslappning är verkligen A och O - som alla säger! Det är nåt speciellt med just förlossning, den liknar inget annat! Inte fasiken hjälper andning/avslappning speciellt bra om man är nervös inför ett uppträdande inför publik, att lindra smärta när man har sparkat in tån i tröskeln osv. Jag gick gravidyoga, där tränar man inte profylaxandning men lååånga djuupa andetag tog man hela passet igenom. Hela tiden ska man fokusera på andningen, se till att inandning är lika lång som utandning. Jag profylaxandades inte särskilt mkt på förlossningen, det lilla jag gjorde var typ omedvetet, kroppen gjorde det automatiskt. Men i lustgasmasken hade jag stor nytta av att tänka på mina andetag, att jag inte stressandades in och pustade snabbt ut för att så snart som möjligt få in mer lustgas. Nej långa djupa andetag både ut och in, tror jag räknade till tre in och ut några gånger också.

Det kommer gå jättebra för dig!

 

[Spiteful Spirit]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Jaha, ska jag försöka få ihop nåt inte alltför långdraget då kanske.

En onsdag i maj skulle vi till ikea för att handla skötbord och lite annat till bebisen. På fm innan vi skulle bege oss såg det ut som det läckt fostervatten. Rådgjorde med bm och vi åkte till ikea iaf. Med numret till bb i mobilen. Allt gick bra, inget mer läckage. En heldag borta blev det och direkt vi kom hem var det montering och uppackning av grejer innan vi kunde ta det lugnt. Med andra ord var det kanske inte så konstigt att jag trodde att "mensvärken" i ryggen var pga ansträngning.

Nästa morgon vaknade jag kl fem av att det var blött i sängen. Massivt läckage :P Gick på toa, knölade i största bindan jag hade och la mig igen. Bara för att få en ännu blötare säng. Väckte sambon, ringde bb och så åkte vi in. Om det inte börjat läcka redan dagen innan hade de troligen sagt åt oss att vänta hemma, men nu ville de kolla.
Kommande vecka hade vi ett tillväxt-ul inbokat pga att magen inte växte som den skulle. Hade även haft högt blodtryck sista veckorna.
Blev satt på övervakning av nåt slag, blodtrycket var ännu högre nu och det klämdes och kändes på magen. De anade att ungen inte vänt på sig så vi fick traska en trappa ner och göra ett ul. Bingo - en styck bebis med röven ner :P

Så bara några timmar senare blev det snitt, jag hann precis göra en "operationsdusch" och nästan smälta chocken över att få ungen redan samma dag - en månad för tidigt.
Snittet gick bra, även om det var psykiskt jobbigt. Och spinalbedövningen var inte rolig, den gav mig grymma stötar i ena benet flera gånger om. Hua.

11.46 plockade de fram en flicka som var 2285 tung och 46 lång. Fick ha henne hos mig en stund innan hon och sambon for ner till neo där hon/vi bodde de följande 12 dygnen.
Jag fick vackert ligga kvar och bli ihopsydd, det var det jobbigaste av allt. Ovant att ligga på rygg och sen gjorde väl bedövningen sitt, det kändes som jag hade ett par feta elefanter på magen och till slut gick det trögt att andas. Men det var ju snart överstökat och när jag lyfts över till min säng fick jag äntligen lägga mig lite på sidan istället.

Allt gick bra, inga komplikationer med vare sig mig eller dottern. Det värsta hon fick göra var att sola en natt för hon var lite gul.
Nu är hon ett halvår, tänk att tiden verkligen går sådär fort som folk säger...

 

[Lamborghini]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

Å nej jag är inte orolig, jag längtar Jag menar att jag utsätter mig för att läsa andras berättelser! Blir tårögd

 

[Tamzy]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

KL

Jag vill bara tacka er alla för att ni delar med er av era fina förlossningsberättelser Mysigt och roligt att läsa, jag blir alldeles varm och glansig i ögonen.
Och tack TS för att du skapade en sådan härligt tråd!

 

[doglover]

Sv: Varför utsätter jag mig för det här?

*kl* Saxat från Helgon.net.

Min son föddes söndagen den 16 sept kl 19.32.
Detta är inte alla detaljerna. Finns mer, men de hade blivit ännu längre.

På lördag morgon den 15 september upptäckte jag att slemproppen hade gått. Tänkte att nu är det inte så långt kvar, några dagar till kanske.
Sen, runt 5 tiden på eftermiddagen när jag gick på dass så såg jag att slemproppen nu inte var genomskinlig längre utan rosastrimmig. Fan, tänkte jag då. Det är snart dax ju.

Jag fick en känsla som ville att ja skulle packa väskan till BB. Sagt och gjort.

Senare på kvällen skulle jag och ******** gå och lägga oss. Runt 11 tiden, en liten stund efter vi la oss känner jag att de gör ont i magen och sen sa det bara plopp och ut kom vattnet.
Jag sa älskling-: Ja, svarade han. vattnet har gått!! Va, nu?? Ja, nu!!

Vi gick upp och en stund senare ringde vi till förlossningen. ***** (exets syster som sovit över) tittade förskräckt på oss och vi förklarade läget.

Vi åkte in och vi var väl där efter 12 någon gång på kvällen. Jag blev undersökt men inget hade hänt så vi skickades hem. Kl va då ca 2.

Ett tag, en timme eller något, efter vi kommit hem så började värkarna.
Det började göra allt ondare och ondare. Jag ringde till förlossningen och dom sa att de var för tidigt för att komma in..
Jag väntade i någon timme till och ringde igen, då hade jag grymt ont. Så ont att ja inte kunde andas.
Hon i telefonen tjatade länge på mig och sa att det inte lät på mig att jag hade ont.
Hur fan vet hon det egentligen? Jag hade ju svinont. Hon sa att vi antagligen bara skulle skickas hem igen.

I samma veva snacka ja med syrran och sa allt till henne.
Hon blev irriterad och sa till farsans sambo samma sak som jag hade förklarat för henne. Hon ringde till förlossningen och sa att ja måste få komma in å inte bli hemskickad för ja hade ju så ont.

Jaja, vi åkte in och kl 08.23 den 16-e blev ja inskriven.

Efter nån timme frågade barnmorskan om hon skulle kolla hur långt det hade gått och jag svarade ja.
Hon kollade och tittade storögt på mig och sa: Du är redan öppen 5 centimeter! Det är halvvägs! har du möjligtvis hög smärttröskel?
Ja det har jag nog.
Jag varken skrek eller grät under hela förlossningen.
Kan ju tillägga att jag inte heller hade sovit på 2 dygn så jag var risigt trött.

Efter det så gick hon iväg efter smärtstillande, ryggbedövning, för lustgasen gjorde inte så mycket.

Sen efter ett tag, tror det var 11 på förmiddan när jag fick bedövningen så försvann smärtan och det var så skönt för jag kunde koppla av.
Hade haft smärtsamma värkar i ca 9-10 timmar i sträck. Efter några timmar så var jag öppen helt, 10 cm.

Efter 2timmar igen hade fortfarande inget hänt. ******** sa att jag fick något dropp som skulle skynda på det hela.
Kl halv 7 började jag få krystvärkar och 19.32 kom Loke ut.

Jag frågade vad det var för kön och dom visade upp.
Jag var så lycklig. ******** blev så lycklig att han började gråta.
Äntligen kom hans son.

Efter Loke kommit ut så undersökte dom mig.
Dom stod där länge och kallade in fler människor.
En läkare kallades in och konstaterade att jag behövde åka in på operation. Jag hade brustit. Enligt journalen var det på 4 punkter av 6.

Jag skickades på operation och kl halv elva nån gång på kvällen så sövde dom ner mig för bedövningen tog inte på mig.
Min kropp gjorde motstånd så det funkade inte med bedövning.
Jag var överlycklig, tänkte att nu skulle jag få vila efter all smärta.

Jag vaknade runt halv 12 och var hur snurrig och groggy som helst. Allt var snurrigt som fan, som att man sänkt en hel flaska vodka.

Dom körde mig till uppvaket och på vägen dit fick jag se ******** och min älskade son.

Operationen var enkel och gick väl.

jag låg kvar på uppvaket i nån timme för att dom skulle kolla mig.
Hade massa nålar å dropp å skit i mig.

Sedan körde dom mig till bb där båda sov.

Jag sov väldigt gott den natten kan jag lova. Loke sov hos sin pappa hela natten.
Helt tyst var det. Vi fick tack och lov ett eget rum.

Morgonen efter kom en sköterska in å kollade mig och tog loss katetern jag hade.
Jag minns att det var extremt svårt att ta sig upp ur sängen, det gjorde ont.
Väldigt ont.

Det var väldigt svårt för mig att ta mig upp ur sängen och i sängen i flera dagar.
Det tog 2 veckor innan ja kunde fungera lite normalare.
3 månader tog det innan de sluta göra ont för sex.

Vi fick inte åka hem förrän den 19 september, tack vare att jag opererades.