Nej, peta bort grädden är ju bara snäppet bättre än att skrika att den är äcklig. Det går ju inte. (Jag blir småprovocerad redan när folk är hysteriska med fiskben och massakrerar de stackars filéerna efter ben, som om det var en helt okänd kunskap hur en fisk är konstruerad anatomiskt, dessutom.)
Men vid dagligt umgänge - grannar, kollegor? - så måste ju umgänget i någon mån formas efter alla parter. På mitt förra jobb tog jag upp frågan om det myckna fikandet som en arbetsmiljöfråga (risk för ohälsa), och sedan minskade det efter några diskussioner.
Går det att ta upp? Och då inte nödvändigtvis just när någon stolt tar ut en plåt med sina nybakade bullar ur ugnen?
Alternativen verkar ju vara att antingen tänka att ditt liv ser ut så här, du äter tårta flera gånger i veckan därför att det är så dina sociala relationer är organiserade. Eller att minska umgänget i sin helhet - möjligen ändra på det genom att ses ute för promenader, tex. (Men om de då ser 1 km i sakta mak som promenad och motion, funkar det väl halvbra, i bästa fall.)
Det är liksom en konstig tanke att du skulle vara offer för detta fikande. Typ kidnappad?