Min alldeles privata avancerade teori är att man ska vara "man för sina sporrar" för att över huvudtaget börja tävla dressyr. Kan tänka mig att det är tanken bakom. Det hör säkert till TR både internationellt och således även nationellt överallt. Ryttaren ska således vara så pass utbildad och ha en så bra sits och inverkan på hästen att sporren fungerar som hjälp när det behövs och inte i något sammanhang stör hästen. Sen kan man börja starta lätt C...
Skulle vara kul om nån dressyrdomare t ex kunde redogöra för bakgrunden.
Personligen tycker jag att det är ok, orsak ovannämnda teori. I praktiken blir det ju lite fel då en stor del av de som tävlar (speciellt då på låg nivå) inte har nån koll på sin sits utan ungefär hänger kvar på hästen genom att korva in sporrarna i sidan ... Nej nu är jag dum... Men ibland känns det så.
Skulle vara kul om nån dressyrdomare t ex kunde redogöra för bakgrunden.
Personligen tycker jag att det är ok, orsak ovannämnda teori. I praktiken blir det ju lite fel då en stor del av de som tävlar (speciellt då på låg nivå) inte har nån koll på sin sits utan ungefär hänger kvar på hästen genom att korva in sporrarna i sidan ... Nej nu är jag dum... Men ibland känns det så.