Varför har jag så svårt att be om något?

[Tuvstarr]

Det har börjat störa mig hur svårt jag har för att be andra människor om saker och ting.

Det kan handla om allt från att jag säger okej, bra, till den föreslagna lönen, trots att det kanske hade gått att förhandla om mer, till att jag ibkand dricker mitt te utan mjölk trots att jag hellre haft mjölk i, men det känns olustigt att fråga om det finns mjölk.

Svårast är det med särbon, konstigt nog. Vi har känt varandra i många år men träffas inte jätteofta pga hur våra liv ser ut. Men att det kan vara så svårt för mig att få sagt saker som, kan du ta på mig här? Är du med på att prova det här i sängen? Osv. Han är absolut ingen omöjlig person, och hänger gärna på mina idéer så där i största allmänhet, men kommer sällan med så mycket till initiativ.

Det finns antagligen ingen annan lösning än att bara öppna truten och få sagt det jag vill, men det verkar inte gå. Vad är det värsta som kan hända? Kompakt tystnad? "Nej tyvärr, vi kan inte erbjuda högre lön"? "Men gud så konstigt"?

 

[nightcrawler]

Här är en till. Jag hatar verkligen att be om något. Blir så fruktansvärt obekväm. Dels för att jag vill inte vara till besvär men framförallt så vill jag klara mej själv och lösa allt själv. Sätter mer värde på att klara mej själv.

 

[Mineur]

För mig handlar det mycket om självkänsla och (brist på) självförtroende. Sedan jag började jobba med det (tillsammans med en psykolog, ska tilläggas) har jag lättare att stå upp för mig själv och be om saker som kan kännas obekväma. Det är fortfarande jättesvårt och det kommer absolut inte naturligt för mig, men jag inbillar mig att det blir lite lättare varje gång jag utmanar mig själv. Det brukar också hjälpa för mig att tänka att människan i grund och botten är ganska egoistiskt lagd och att folk omöjligt kan veta vad jag tycker eller vill, så då är det inte så konstigt att man behöver upplysa dem om det ibland tycker jag.

 

[Trott]

Håller med @Mineur, det har hjälp mig att gå till psykolog (via vc, kbt med ACT inriktning). Men jag får fortfarande aktivt jobba med att främst våga säga nej när jag inte vill något, samt är det fortfarande jobbigt att inte ge 150% på jobbet, ibland är good enough alldeles tillräckligt och det är viktigt att komma ihåg för ingen (särskilt inte arbetsgivaren) kommer tacka en för att man slår knut på sig själv och kanske tar godståget in i väggen och blir utbränd (been there ).

 

[Snowball]

Här är en till som gör sitt bästa för att inte be om något
Speciellt inte på jobbet

 

[Mineur]

Just i jobbsammanhang brukar jag försöka peppa mig själv med att det visar på goda kvaliteter hos mig som person ifall jag vågar ta plats, visa mig självsäker och be om saker - kvaliteter som kan vara värdefulla när jag sedan gör mitt jobb så att säga. Vågar jag stå upp för mig själv och be om något utöver det vanliga från min chef kan jag även göra det i samtal med leverantörer, till exempel. Jag har lite svårt att förklara känner jag, men jag hoppas att det framgår vad jag menar?

 

[sjoberga]

Just i jobbsammanhang brukar jag försöka peppa mig själv med att det visar på goda kvaliteter hos mig som person ifall jag vågar ta plats, visa mig självsäker och be om saker - kvaliteter som kan vara värdefulla när jag sedan gör mitt jobb så att säga. Vågar jag stå upp för mig själv och be om något utöver det vanliga från min chef kan jag även göra det i samtal med leverantörer, till exempel. Jag har lite svårt att förklara känner jag, men jag hoppas att det framgår vad jag menar?

Jag tänker nog att det är en ganska viktig egenskap när man jobbar i någon form av team alls, att man vågar be om samarbete för att lösa en uppgift effektivt. Det behövs dagligen.

 

[Mineur]

Jag tänker nog att det är en ganska viktig egenskap när man jobbar i någon form av team alls, att man vågar be om samarbete för att lösa en uppgift effektivt. Det behövs dagligen.

Ja, precis så!

 

[Tuvstarr]

Håller med @Mineur, det har hjälp mig att gå till psykolog (via vc, kbt med ACT inriktning). Men jag får fortfarande aktivt jobba med att främst våga säga nej när jag inte vill något, samt är det fortfarande jobbigt att inte ge 150% på jobbet, ibland är good enough alldeles tillräckligt och det är viktigt att komma ihåg för ingen (särskilt inte arbetsgivaren) kommer tacka en för att man slår knut på sig själv och kanske tar godståget in i väggen och blir utbränd (been there ).

Märkligt nog har jag inte speciellt svårt för att säga nej. Inte ens så att jag tycker att jag är tvungen att hitta på någon fantasifull ursäkt, det går ganska bra att säga nej, det där är nog inte riktigt min grej, eller det där tror jag att jag inte orkar med just nu.

 

[Tuvstarr]

Jag tänker nog att det är en ganska viktig egenskap när man jobbar i någon form av team alls, att man vågar be om samarbete för att lösa en uppgift effektivt. Det behövs dagligen.

På jobbet är det egentligen lättare, trots att jag försöker klara mig själv där det går, men det är också ganska klart i vilka uppgifter vi behöver hjälpas åt. Och då går det på viss rutin att be om hjälp, trots att det ibland tar emot.

Nu har jag haft en ung sommarjobbare med mig, som har behövt massor av styrning för att få något alls gjort, så nu har jag faktiskt fått en del träning i det att be henne om en massa småsaker. Som kan du hämta det, föra det här dit, och sedan göra si och så.

 

[Tuvstarr]

Just i jobbsammanhang brukar jag försöka peppa mig själv med att det visar på goda kvaliteter hos mig som person ifall jag vågar ta plats, visa mig självsäker och be om saker - kvaliteter som kan vara värdefulla när jag sedan gör mitt jobb så att säga. Vågar jag stå upp för mig själv och be om något utöver det vanliga från min chef kan jag även göra det i samtal med leverantörer, till exempel. Jag har lite svårt att förklara känner jag, men jag hoppas att det framgår vad jag menar?

Då jag tänker igenom olika jobbsituationer, så ser jag att jag betydligt oftare ber folk om något som har med jobbet att göra än något som är för min egen skull så att säga.

Det är inte jätteroligt att be en leverantör skicka ett nytt exemplar av en grej för att jag klantade till det och förstörde något. Men det är nödvändigt och då gör jag det. Går in i en jobbroll och klarar av det.

Men det är betydligt svårare att be om något till mig själv, jag kan ju vara utan.

 

[strawberrysylt]

Svårast är det med särbon, konstigt nog. Vi har känt varandra i många år men träffas inte jätteofta pga hur våra liv ser ut. Men att det kan vara så svårt för mig att få sagt saker som, kan du ta på mig här? Är du med på att prova det här i sängen? Osv. Han är absolut ingen omöjlig person, och hänger gärna på mina idéer så där i största allmänhet, men kommer sällan med så mycket till initiativ.

Det här har jag tidigare också haft svårt för. För min del hängde det ihop med självförtroende, jag kände inte att jag var värd att anstränga mig för osv.

Men, en konkret tanke som kanske kan hjälpa kan kanske vara att fråga sig själv det motsatta "Om han (i det här fallet då) hade velat att jag skulle göra något annorlunda/mer/mindre/whatever, hade jag velat att han sagt det då?" och det hade jag ju, i mitt fall. Vi är inte tankeläsare och jag vill ju att det ska bli bra för honom/oss. Då bör ju han också vilja att jag talar om vad jag vill ha, det blir win-win.

 

[Tuvstarr]

Det här har jag tidigare också haft svårt för. För min del hängde det ihop med självförtroende, jag kände inte att jag var värd att anstränga mig för osv.

Men, en konkret tanke som kanske kan hjälpa kan kanske vara att fråga sig själv det motsatta "Om han (i det här fallet då) hade velat att jag skulle göra något annorlunda/mer/mindre/whatever, hade jag velat att han sagt det då?" och det hade jag ju, i mitt fall. Vi är inte tankeläsare och jag vill ju att det ska bli bra för honom/oss. Då bör ju han också vilja att jag talar om vad jag vill ha, det blir win-win.

Så är det absolut, det är ju egentligen inga stora grejer, och jag vill själv helst inte heller vara tankeläsare utan tycker om att få höra saker ganska direkt. Men det har väl delvis att göra med att särbon inte heller är så väldigt kommunikativ och tycker att det mesta bara är bra om jag frågar. Så det blir lite av ett vakum där ingen säger något och livet mest bara rullar på.