Praefatio
Trådstartare
Kan någon svara på den frågan?
Har haft häst sedan mars förra året, bytte dock häst i början av maj i år och allt kändes så otroligt skönt, hade äntligen lyckats erkänna att jag och min förra häst inte funkade ihop och hade lyckats hitta drömhästen istället. Gudarna ska veta att jag älskar min häst. I början av juni blev jag dock sjukskriven från jobbet pga utbrändhet. Sjukskrevs till september, då jag med högsta sannolikhet skulle fortsätta sjukskrivningen. Har varit utbränd tidigare och har en del diagnoser, vilket bland annat satte mig på slutenvården för några år sedan och det vill man ju såklart undvika till varje pris. Så, så långt, frid och fröjd. Sommaren går och jag och min nya häst skapar ett starkt band. Blir sakta men säkert en aning bättre, inte bra men åtminstone inte akut sjuk och i riskzonen längre. Detta till stor del tack vare hästen, båda mina hästar har bromsat upp sjukdomen och gjort att jag dalar mycket mindre långsamt. Till och med mina läkare har sagt att vad jag än gör, så får jag inte sälja min häst... för då kommer det att sluta illa.
I september skulle jag sjukskrivas igen, men efter en rejält klantig miss av min idiot till nya läkare (förlåt) så kompliceras allt och hon skickar helt felaktiga uppgifter till försäkringskassan. Hon skriver bland annat att jag har jobbat och fortfarande jobbar halvtid som personlig assistent - jag har aldrig jobbar som personlig assistent, däremot uttryckt en önskan att få göra det efter årsskiftet till min arbetsterapeut. Vilket jag har varit tydlig med. Hur som helst, så avskrivs jag på ett mycket otraditionellt sätt ut från FK och när jag försöker förklara situationen så säger de att får jag inte ihop ekonomin så får jag gå till soc, jag är ju uppenbarligen frisk nog att jobba och då är jag inte deras problem. Ringer läkaren och förklarar läget, hon lovar att prata med FK men har trots påtryckningar inte gjort det. Under hela den här harangen hamnar min pojkvän i sitsen att han är på väg att bli hemlös pga att hans roomie som står på kontraktet sticker och blir okontaktbar, inte betalar hyra osv så han är på väg att bli vräkt. Som i ett trollslag får jag en billig etta, förstahandskontrakt, har sökt i många år men det här var HELT otippat - däremot mer än välkommet med tanke på pojkvännens boendesituation. Lyckas skrapa ihop de sista pengarna till halva hyran.
Jag går till soc och söker bidrag. De säger i princip att eftersom jag fortfarande är sjukskriven, så är jag FKs bekymmer. Jag säger att FK inte vill hjälpa mig men att jag inte har pengar att äta för. De säger åt min att göra en ansökan, och jag får avslag för att jag tydligen har haft 30 000 kr i inkomst i oktober (pengar som jag GÄRNA vill veta vart de finns, det hade ju varit fett nice med dem nu). Min mamma ska hjälpa mig att överklaga, men betänk att hela harangen har pågått sedan början på september och att jag fortfarande är sjuk - det här börjar bli riktigt, riktigt jobbigt.
Har lyckats betala stallhyra, hö osv tack vare att jag varit smart och betalt sånt i förväg när jag väl haft lite pengar på kontot, och har lyckats pussla ihop det så att hästen i alla fall har det toppenbra. Men nu går hästen plötsligt och blir konstig i bogen, stel och eländig, de i stallet tycker jag ska ta ut en ET men jag vill hellre ta ut veterinär som kan kolla ordentligt... Har dock inte råd. Inte alls. Det här dyker upp när jag för första gången på flera år har det riktigt, riktigt, riktigt krisigt och knappt vet hur jag ska kunna ha råd att äta mat i morgon. På mitt konto finns 44 öre och jag har fått låna pengar av mina föräldrar för att i alla fall kunna fylla kyl och frys och köpa lite Ajax och sånt. Det har liksom aldrig hänt innan, enda anledningen till att det är så är för att alla myndigheter verkar existera för att göra det så svårt som möjligt för mig nu när jag är sjuk. Tack vare pengar från september så har jag novembers hyra + hö betalt redan, och tack vare medis har det funnits pengar till lucern och försäkring. Men som sagt, min häst behöver vård och han behöver nya skor, spånet är slut sedan en vecka tillbaka och jag vet verkligen inte hur jag ska lösa detta. Han har egentligen inte ont av sin bog, inte när han bara går i hagen i alla fall, utan är "bara" spänd och stel i ridningen. Jag tror att han har ungefär samma problem i sina bogmuskler som jag har i min nacke och mina axlar. Muskelvärk, helt enkelt. Man klarar sig ju med muskelvärk, men jag vill inte att min häst ska ha ont. Önskar att jag kunde ta över hans värk och ha dubbelt så mycket själv, men att han är bra.
Fan, det känns så hopplöst. Ingenting känns kul just nu. För hästens fysiska skull kan han få ha vinterlov en månad om det är så, men för mig känns det bajs för att jag har så dåligt samvete, både för hästen och för medis som är guld men ju inte kan rida nu. Hästen gillar inte att bara stå heller, han är rastlös och vill komma ut och arbeta - det är som att han inte fattar att han ömmar.
Usch, jag har ångest och det känns inte alls roligt att åka till stallet. Än så länge syns det inte i boxen att han inte fick en ny bal spån i söndags, men om en vecka till... Och när han bara går i hagen så gör det inte så mycket att skorna är tunna, för hovarna är inte långa eller slitna utan det är för skornas skull han behöver skos om, men jag har alltid varit så sjukt noga med att mina djur hamnar i första hand och alltid ska må tipp topp.
Just nu hoppas jag bara att läkaren antingen tar sitt ansvar och ordnar upp soppan hon har försatt mig i, eller att mamma lyckas överklaga hos soc. I så fall är allt löst ett tag till. Jag söker jobb frenetiskt, trots att jag vet att jag inte borde för min egen skull och egentligen inte får för de som bryr sig om mig, men det finns ju banne mig inga jobb att få ändå.
Jag tror att jag behöver en klapp på axeln eller lite pepp, eller helt enkelt någon som säger att du, det är okej. Hästen överlever två veckor till i hagen och tills månadsskiftet har allt säkert löst sig så att du kan ordna allt och vara en lika duktig hästmatte som du brukar vara. Eller någon som säger att "jag har varit i samma situation som du, det är svårt men det löser sig!" eller "lugn och fin, allt kommer att bli bra, du behöver inte sälja din häst och hästen MÅSTE inte vara i första hand jämt jämt jämt, utan de tål att bara skrutta ibland".
Har haft häst sedan mars förra året, bytte dock häst i början av maj i år och allt kändes så otroligt skönt, hade äntligen lyckats erkänna att jag och min förra häst inte funkade ihop och hade lyckats hitta drömhästen istället. Gudarna ska veta att jag älskar min häst. I början av juni blev jag dock sjukskriven från jobbet pga utbrändhet. Sjukskrevs till september, då jag med högsta sannolikhet skulle fortsätta sjukskrivningen. Har varit utbränd tidigare och har en del diagnoser, vilket bland annat satte mig på slutenvården för några år sedan och det vill man ju såklart undvika till varje pris. Så, så långt, frid och fröjd. Sommaren går och jag och min nya häst skapar ett starkt band. Blir sakta men säkert en aning bättre, inte bra men åtminstone inte akut sjuk och i riskzonen längre. Detta till stor del tack vare hästen, båda mina hästar har bromsat upp sjukdomen och gjort att jag dalar mycket mindre långsamt. Till och med mina läkare har sagt att vad jag än gör, så får jag inte sälja min häst... för då kommer det att sluta illa.
I september skulle jag sjukskrivas igen, men efter en rejält klantig miss av min idiot till nya läkare (förlåt) så kompliceras allt och hon skickar helt felaktiga uppgifter till försäkringskassan. Hon skriver bland annat att jag har jobbat och fortfarande jobbar halvtid som personlig assistent - jag har aldrig jobbar som personlig assistent, däremot uttryckt en önskan att få göra det efter årsskiftet till min arbetsterapeut. Vilket jag har varit tydlig med. Hur som helst, så avskrivs jag på ett mycket otraditionellt sätt ut från FK och när jag försöker förklara situationen så säger de att får jag inte ihop ekonomin så får jag gå till soc, jag är ju uppenbarligen frisk nog att jobba och då är jag inte deras problem. Ringer läkaren och förklarar läget, hon lovar att prata med FK men har trots påtryckningar inte gjort det. Under hela den här harangen hamnar min pojkvän i sitsen att han är på väg att bli hemlös pga att hans roomie som står på kontraktet sticker och blir okontaktbar, inte betalar hyra osv så han är på väg att bli vräkt. Som i ett trollslag får jag en billig etta, förstahandskontrakt, har sökt i många år men det här var HELT otippat - däremot mer än välkommet med tanke på pojkvännens boendesituation. Lyckas skrapa ihop de sista pengarna till halva hyran.
Jag går till soc och söker bidrag. De säger i princip att eftersom jag fortfarande är sjukskriven, så är jag FKs bekymmer. Jag säger att FK inte vill hjälpa mig men att jag inte har pengar att äta för. De säger åt min att göra en ansökan, och jag får avslag för att jag tydligen har haft 30 000 kr i inkomst i oktober (pengar som jag GÄRNA vill veta vart de finns, det hade ju varit fett nice med dem nu). Min mamma ska hjälpa mig att överklaga, men betänk att hela harangen har pågått sedan början på september och att jag fortfarande är sjuk - det här börjar bli riktigt, riktigt jobbigt.
Har lyckats betala stallhyra, hö osv tack vare att jag varit smart och betalt sånt i förväg när jag väl haft lite pengar på kontot, och har lyckats pussla ihop det så att hästen i alla fall har det toppenbra. Men nu går hästen plötsligt och blir konstig i bogen, stel och eländig, de i stallet tycker jag ska ta ut en ET men jag vill hellre ta ut veterinär som kan kolla ordentligt... Har dock inte råd. Inte alls. Det här dyker upp när jag för första gången på flera år har det riktigt, riktigt, riktigt krisigt och knappt vet hur jag ska kunna ha råd att äta mat i morgon. På mitt konto finns 44 öre och jag har fått låna pengar av mina föräldrar för att i alla fall kunna fylla kyl och frys och köpa lite Ajax och sånt. Det har liksom aldrig hänt innan, enda anledningen till att det är så är för att alla myndigheter verkar existera för att göra det så svårt som möjligt för mig nu när jag är sjuk. Tack vare pengar från september så har jag novembers hyra + hö betalt redan, och tack vare medis har det funnits pengar till lucern och försäkring. Men som sagt, min häst behöver vård och han behöver nya skor, spånet är slut sedan en vecka tillbaka och jag vet verkligen inte hur jag ska lösa detta. Han har egentligen inte ont av sin bog, inte när han bara går i hagen i alla fall, utan är "bara" spänd och stel i ridningen. Jag tror att han har ungefär samma problem i sina bogmuskler som jag har i min nacke och mina axlar. Muskelvärk, helt enkelt. Man klarar sig ju med muskelvärk, men jag vill inte att min häst ska ha ont. Önskar att jag kunde ta över hans värk och ha dubbelt så mycket själv, men att han är bra.
Fan, det känns så hopplöst. Ingenting känns kul just nu. För hästens fysiska skull kan han få ha vinterlov en månad om det är så, men för mig känns det bajs för att jag har så dåligt samvete, både för hästen och för medis som är guld men ju inte kan rida nu. Hästen gillar inte att bara stå heller, han är rastlös och vill komma ut och arbeta - det är som att han inte fattar att han ömmar.
Usch, jag har ångest och det känns inte alls roligt att åka till stallet. Än så länge syns det inte i boxen att han inte fick en ny bal spån i söndags, men om en vecka till... Och när han bara går i hagen så gör det inte så mycket att skorna är tunna, för hovarna är inte långa eller slitna utan det är för skornas skull han behöver skos om, men jag har alltid varit så sjukt noga med att mina djur hamnar i första hand och alltid ska må tipp topp.
Just nu hoppas jag bara att läkaren antingen tar sitt ansvar och ordnar upp soppan hon har försatt mig i, eller att mamma lyckas överklaga hos soc. I så fall är allt löst ett tag till. Jag söker jobb frenetiskt, trots att jag vet att jag inte borde för min egen skull och egentligen inte får för de som bryr sig om mig, men det finns ju banne mig inga jobb att få ändå.
Jag tror att jag behöver en klapp på axeln eller lite pepp, eller helt enkelt någon som säger att du, det är okej. Hästen överlever två veckor till i hagen och tills månadsskiftet har allt säkert löst sig så att du kan ordna allt och vara en lika duktig hästmatte som du brukar vara. Eller någon som säger att "jag har varit i samma situation som du, det är svårt men det löser sig!" eller "lugn och fin, allt kommer att bli bra, du behöver inte sälja din häst och hästen MÅSTE inte vara i första hand jämt jämt jämt, utan de tål att bara skrutta ibland".
Hovis, here I come!
Bara kor pa, du ska se att du ar smart och tuff nog for att fixa och trixa er igenom det har, och behover du kraka ur dig, eller fa lite pepp: sa ar det bara att hojta till!! Ibland ar det skont att bolla med en framling med 
