Varför håller ni på?

[mpc]

Det är såhär, jag har 2 D-ponnyer & 1 storhäst. D-ponnyerna har jag tävlat upp till LA dressyr, en av dom ska gå ponnyderbyt nästa helg (nationellt) och mitt mål är att starta båda i LA:P1 i höst. Storhästen kvalade till Grand Prix dressyr förra året med ryttaren som jag tog över honom ifrån, han är alltså en riktig läromästare, och mitt mål med honom r att kvala till Junior-Sm nästa år (ska debutera Mvs om någon månad).

Jag håller på med detta för att jag älskar mina hästar för det dom är & för att jag tycker det är kul med utmaningar. Jag respekterar alla som satsar verkligen Elitelit, och även dom som bara rider i skogen eller lite lokalt.

Jag tränar för tjejen som hade min storhäst innan (utb. tränare & helt underbar), hon lägger verkligen ner mängder med energi & tanke på sina elever.

Grejen är den att jag har en kompis, som baa klagar på allt, hästarna är dåliga, i princip ingen häst duger för henne, dommarna dömer alltid fel, den ryttaren rider inte bra, osv. Hon Klagar verkligen å ALLT & respekterar bara dom som lägger hela livet på dressyr.

Så jag undrar; Varför håller ni på? Vad har ni för mål? Vilken nivå jobbar ni på?

Berätta gärna om era hästar!

 

[Amaranthine]

Sv: Varför håller ni på?

Hoppas jag inte kommer och förstör tråden redan innan den har börjat

Har ett d-ponnysto som jag precis har fått och hon älskar att hoppa! Dessvärre kan jag inte hoppa alls nästan då jag är westernryttare, men jag tänker lära mig! En dag ska vi ut och hoppa någon liten klass för skojs skull. Hon hoppar riktigt bra och schyst, vilket är tur för mig
Men mitt riktiga mål i ridningen är att hon ska bli så lydig att jag kan rida henne utan sadel och träns. Det är verkligen det jag siktar på och vi är på god väg just nu, jag kan nästan alltid stanna och svänga med vikt och rösthjälper, trots att jag haft henne i bara 3 mån ungefär (och från början var hon riden VÄLDIGT mycket med handen vilket inte precis är det jag sysslar med.)

Vi är inte på nån hög nivå än, det vi kan är grundsaker, men vi gör det för att vi tycker att det är kul och för att vi vill!
Men ska jag vara helt ärlig tycker jag fortfarande att det är roligast att galoppera ute i skogen och hoppa stockar i full fart. Det är faktiskt anledningen till att jag orkar hålla på. Det finns inget, absolut inget i hela världen som är bättre än det! Är säker på att min ponny tycker likadant!

 

[Tuvisen]

Sv: Varför håller ni på?

har ett varmblod (anses ju inte som en bra ridhäst av många) men har iaf en "sån" rider väl på hobbynivå är min första häst och han funkar väldigt bra för mej tkr dressyr är väldigt kul, men tävlar inte har inte riktigt den tiden att lägga ner nu när jag går i skolan eller föräldrar som vill skjutsa. hoppning är väl inte riktigt min grej, tkr det är lite små läskigt om hästen ska hoppa eller inte iaf på stora höjder.
Ja varför jag håller på med hästar, de är helt enkelt underbara djur tror att det är "träningen" tilsammans som gör att man kan få ett sånt spec band med hästar. Tkr även det är en sån bra avkoppling, tkr det är så skönt att komma till stallet då kan jag ta min häst och rida ut i skogen och bara skritta om jag känner för det. Ridning är ju en hobby som kan läggas på väldigt olika nivåer och även om du tävlar kan du ju bara ut i skogen och lufsa. Det jag gillar med dressyr är att när man väl hittar på och hästen går i bra form och allt så man har ju alltid nånting man kan jobba på och träna på
När jag flyttat hemifrån och allt det vill jag ha en dressyrhäst, även om jag inte kmr tävla.
(blev nog lite svamligt)
Me navd ska jag säga det är helheten med hästar som gör de så underbara

 

[Liten]

Sv: Varför håller ni på?

Också jag rider ett varmblod (läs: misslyckad som travare pga gångarterna).
Vi hoppar i skogen (50cm-90cm än så länge, svårt att bygga högre utan att sätta spikar eller liknande), vilket vi båda gör med stor glädje. Vi rider dressyr, dock sällan på något som kan liknas vid en ridbana (läs: ingen ridbana på stallet - ännu), utan på ridturerna, längs ridvägarna m.m. Hon går i den form jag vill ha; ändamålsmessig arbetsform, och jag är nöjd med det. Vår "huvudgren" är tänkt att vara distansritt, och då vill jag inte ha en hög dressyrform, men hon behöver ju ändå kunna bära sig något. Ska ev. börja rida för instruktör en-två gånger i månaden, då blir det mer av banhoppning och dressyr, men har inte målet att rida i OS.
Hon blir mycket sällan trött, hon har mycket energi och är livlig, hon har inga exetriöra avarter som kan orsaka skador, hon är oumbärlig i skogen då hon aldrig bara stressar på utan faktiskt ser var hon sätter hovarna. Hon har ett underbart temperament, envis som synden när hon sätter den sidan till (kan vara jobbigt, men det ger henne också en viss gnista - hon ger inte upp). Hon är inte direkt svårriden - om du vet hur du ska rida henne. Hon är känslig, vill väldigt gärna göra rätt som du ber henne om, men ibland vill hon för mycket och man får backa lite och ta om. Ett par bocksprång kan också komma till, ibland .
Vårat mål är alltid att ha roligt ihop. Den dag vi ev. inte har det längre, måste jag hitta någon annan som passar ihop med henne, om den dagen kommer.
I distansridningen är målet att kunna rida en CR eller Tävlingsklass 50km i slutet av nästa sommar (runt augusti-september).
Honey är min bästa vän, det är underbart att kunna vara med henne varje dag, göra saker som vi tycker är kul och träna för att bli bättre på saker, och för att kommunikationen mellan oss ska bli ännu bättre. Att komma till stallet på eftermiddagen efter skolan/jobbet, påpälsad massa kläder som det är kallt ute, känna hennes varma andedräkt mot händerna och ansiktet, hur hon lägger huvudet kort mot min axel, gnäggningen när jag närmar mig hennes box.. Jag känner att jag hittat rätt med henne. Tävla gör vi för att det är roligt; man får en bedömning på ungefär hur långt man kommit, kommer ut och gör något annorlunda hemifrån, träffar andra med liknande intresse som en själv.. ja, det är därför jag håller på
Nästa häst kanske blir något helt annat, vad vet jag (?) . Jag letade efter en kallblodsvalack, och fann Honey (varmblodssto), så vem är jag att säga vem jag kommer att falla för nästa gång. Jag vet att distansritt är något jag vill hålla på med, om jag sen parallellt med detta hamnar i hoppning, terräng eller dressyr, det märker jag när det kommer

 

[Tuvisen]

Sv: Varför håller ni på?

Också jag rider ett varmblod (läs: misslyckad som travare pga gångarterna).
Vi hoppar i skogen (50cm-90cm än så länge, svårt att bygga högre utan att sätta spikar eller liknande), vilket vi båda gör med stor glädje. Vi rider dressyr, dock sällan på något som kan liknas vid en ridbana (läs: ingen ridbana på stallet - ännu), utan på ridturerna, längs ridvägarna m.m. Hon går i den form jag vill ha; ändamålsmessig arbetsform, och jag är nöjd med det. Vår "huvudgren" är tänkt att vara distansritt, och då vill jag inte ha en hög dressyrform, men hon behöver ju ändå kunna bära sig något. Ska ev. börja rida för instruktör en-två gånger i månaden, då blir det mer av banhoppning och dressyr, men har inte målet att rida i OS.
Hon blir mycket sällan trött, hon har mycket energi och är livlig, hon har inga exetriöra avarter som kan orsaka skador, hon är oumbärlig i skogen då hon aldrig bara stressar på utan faktiskt ser var hon sätter hovarna. Hon har ett underbart temperament, envis som synden när hon sätter den sidan till (kan vara jobbigt, men det ger henne också en viss gnista - hon ger inte upp). Hon är inte direkt svårriden - om du vet hur du ska rida henne. Hon är känslig, vill väldigt gärna göra rätt som du ber henne om, men ibland vill hon för mycket och man får backa lite och ta om. Ett par bocksprång kan också komma till, ibland .
Vårat mål är alltid att ha roligt ihop. Den dag vi ev. inte har det längre, måste jag hitta någon annan som passar ihop med henne, om den dagen kommer.
I distansridningen är målet att kunna rida en CR eller Tävlingsklass 50km i slutet av nästa sommar (runt augusti-september).
Honey är min bästa vän, det är underbart att kunna vara med henne varje dag, göra saker som vi tycker är kul och träna för att bli bättre på saker, och för att kommunikationen mellan oss ska bli ännu bättre. Att komma till stallet på eftermiddagen efter skolan/jobbet, påpälsad massa kläder som det är kallt ute, känna hennes varma andedräkt mot händerna och ansiktet, hur hon lägger huvudet kort mot min axel, gnäggningen när jag närmar mig hennes box.. Jag känner att jag hittat rätt med henne. Tävla gör vi för att det är roligt; man får en bedömning på ungefär hur långt man kommit, kommer ut och gör något annorlunda hemifrån, träffar andra med liknande intresse som en själv.. ja, det är därför jag håller på
Nästa häst kanske blir något helt annat, vad vet jag (?) . Jag letade efter en kallblodsvalack, och fann Honey (varmblodssto), så vem är jag att säga vem jag kommer att falla för nästa gång. Jag vet att distansritt är något jag vill hålla på med, om jag sen parallellt med detta hamnar i hoppning, terräng eller dressyr, det märker jag när det kommer

Låter som att du och din häst trivs ihop blev fkatiskt lite rörd va att läsa det

 

[Frajda]

Sv: Varför håller ni på?

Jag har ett halvblod som jag tävlar dressyr på. Rider LA i dagsläget. Satsar på att komma så långt vi kan (vad det är får vi se) och tränar och rider mycket. Vill egentligen ha en eller två hästar till för att kunna satsa/utvecklas ännu mer. Men eftersom jag ska börja läsa till hösten får det vänta, har tur som kan hålla en häst bara. Men när jag är klar med utbildningen så är det första jag ska göra att leta efter en häst till, ev betäcka min häst eller så småningom skaffa ytterligare en. 2-3 st vill jag ha, förhoppningsvis klarar ekonomin det när jag fått jobb. Offrar det mesta för att kunna träna och tävla (resor, fester, kläder osv) och tycker det värt det. Håller på med här för att jag älskar det men behöver ett mål eller känna att det leder nånstans för att orka hålla på som jag gör nu. Hade antagligen ridit även om jag inte tävlat men inte på det sättet som jag gör nu.

 

[Liten]

Sv: Varför håller ni på?

Låter som att du och din häst trivs ihop blev fkatiskt lite rörd va att läsa det

det gör vi

 

[NinaochRambo]

Sv: Varför håller ni på?

Jag har en 9 årig korsningsvalack, arab/norsk döle.
Min faster tog ett föl på sin Dölemärr med planen att ge mej en fälttävlanshäst och ut kom min Rambo 7/7 1998, ca 22:15. Jag lyckades missa fölningen med ca 10 min
De första 3 åren stog han hos min faster, våren 2001 blev han kastrerad och i september flytta han hem till mej. Jag har själv ridit in honom och skolat honom, man kan säga att vi lärt oss ihop då jag mest ridit ung- och problemhästar innan och endast kunde grunderna i dressyr. Men vi har hittat bra tränare och fått mycket hjälp från alla håll och kanter så idag tävlar vi upp till 1.10 hoppning och Deb/Lätt Fälttävlan med många vinster/plac i hoppning och placeringar i fälttävlan. Dressyr har vi inte tävlat ännu för jag har inte tyckt att det gått tillräckligt bra, men eftersom det är ett viktigt moment i fälttävlan så har vi höjt oss även där och är på LB/LA nivå skulle jag tro. Planen är att komma ut och tävla dressyr när fälttävlans säsongen är slut för i år. Mitt mål med Rambo, satt efter hans förutsättningar är nog ca LA dressyr, 120 hoppning och om allt vill sej väl ska vi nog kunna starta 1* fälttävlan om några år.

Jag va 6 mån gammal när min pappa lyfte upp mej på häst ryggen första gången och sen dess har hästar varit mitt liv. Min faster har haft hästar i alla år så jag lärde mej rida hos henne (barbacka i skogen, det va endast turridning som gällde hos min faster )
Sen blev de väl lite ridskolor hit och dit, när jag va 14 hitta jag en lite "speciell" ridskola som mer än gärna ville att jag red in deras unghästar och fick ordning på problem hästarna. Tyvärr missa jag alla år som jag kunde tävlat med ponny, men jag hade inga såna ambitioner då ändå.

Nu är min Rambo mitt allt, förutom träning/tävling så har vi bara så roligt som de går. Rider fortfarande en hel del barbacka för att träna balansen och de blir många låånga turer när vi bara går dit vi känner för och utforskar de enorma skogarna som finns runt omkring hemma. Å nu på sommaren blir de ju ett och annat dopp i sjön, väldigt uppskattat av oss båda!

Jag och min sambo köpte en liten gård i början av året och håller på att bygga stall för fullt så jag kan han min pålle hemma, och drömmen är att kunna jag köpa och sälja ungponnys å kanske tjäna lite pengar så jag kan köpa mej en ny häst med lite bättre förutsättningar än min älskade 158 cm kallblodskorsning

Men Rambo ska stanna hos mej så länge han lever, kommer aldrig sälja honom för några pengar i världen!

Jag håller på med hästar för att det gör livet SÅ mycke bättre!!

 

[angelwings]

Sv: Varför håller ni på?

*kl*

Jag har min häst för att hon får mig att må så fantastiskt bra. Trodde att jag lagt ner ridningen för evigt när min förra häst dog men efter att jag nästan dött och verkligen mådde dåligt så svarade jag på en annons om medryttarhäst och upptäckte hur mycket bättre jag mådde när jag var nära hästar igen.

Sen skulle jag inte ha egen häst riktigt än, men det var en annons jag inte riktigt kunde släppa... Äh, vi åker och tittar sa jag och tjejen som har min f.da medryttarislänning, det var utanför Göteborg vilket ju är en 35 mil härifrån men vi ville ändå till Ullared så vi bokade in ett par hästtittar på vägen. Och tja, hon var den första vi tittade på och även om de två vi tittade på efter hade så gått os hade det kvittat. För Hon var min!
Och hon har sina problem med att hålla isär gångarter och lite andra saker men ingen får mig att må så bra när vi ridit en tur i skogen. Eller när vi lyckas få en lång sträcka i ren galopp. Eller i söndags så kunde vi tölta en lååååång bit. Då mår jag bara så bra.
Hon är en väldigt gosig häst och förstår när jag inte mår bra och blåser med mulen mot min kind osv. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan min Docka.

Så jag har min häst till att må bra och ha roligt tillsammans med. Har inga tävlingsambitioner, har inte nerver till det. Har tidigare ridit dressyr dressyr dressyr för jag var en fegis som inte vågade hoppa och inte rida ut. Men med henne övervinner jag alla rädslor lite i taget. Vi har till och med travat bommar!! Låter löjligt men stort för oss.

 

[mpc]

Sv: Varför håller ni på?

KL

Det är roligt att höra att folk hller på för att hästarna är underbara. För min kompis del känns det mer som om de är maskiner som bara ska fungera till det hon kräver, och gör dom inte det ska man typ skjuta dom.

Man kan ha höga mål & ambitioner, precis som jag har, men det är fortfarande ett djur!

Håller med er om att hästarna får en att må så mkt bättre!

 

[Liten]

Sv: Varför håller ni på?

*kl*

Jag har min häst för att hon får mig att må så fantastiskt bra. Trodde att jag lagt ner ridningen för evigt när min förra häst dog men efter att jag nästan dött och verkligen mådde dåligt så svarade jag på en annons om medryttarhäst och upptäckte hur mycket bättre jag mådde när jag var nära hästar igen.

Sen skulle jag inte ha egen häst riktigt än, men det var en annons jag inte riktigt kunde släppa... Äh, vi åker och tittar sa jag och tjejen som har min f.da medryttarislänning, det var utanför Göteborg vilket ju är en 35 mil härifrån men vi ville ändå till Ullared så vi bokade in ett par hästtittar på vägen. Och tja, hon var den första vi tittade på och även om de två vi tittade på efter hade så gått os hade det kvittat. För Hon var min!
Och hon har sina problem med att hålla isär gångarter och lite andra saker men ingen får mig att må så bra när vi ridit en tur i skogen. Eller när vi lyckas få en lång sträcka i ren galopp. Eller i söndags så kunde vi tölta en lååååång bit. Då mår jag bara så bra.
Hon är en väldigt gosig häst och förstår när jag inte mår bra och blåser med mulen mot min kind osv. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan min Docka.

Så jag har min häst till att må bra och ha roligt tillsammans med. Har inga tävlingsambitioner, har inte nerver till det. Har tidigare ridit dressyr dressyr dressyr för jag var en fegis som inte vågade hoppa och inte rida ut. Men med henne övervinner jag alla rädslor lite i taget. Vi har till och med travat bommar!! Låter löjligt men stort för oss.

underbart

 

[angelwings]

Sv: Varför håller ni på?

Ja och idag var vi ännu modigare (och med vi menar vi jag). Jag och en kompis red våra hästar och min dotter åkte i vagn med en annan kompis och hennes dotter. Bara det är en utmaning men jag vågade till och med galoppera i sällskap! Dockan är bara den perfekta hästen för mig, hon visade att hon kunde skritta bakom de andra hästarna fast de travade och sen när hon märkte att jag ville öka takten gick vi upp i täten och sen så bara kunde vi trava och galoppera och hon var hur pigg som helst, sen när jag ville ta det lugnt igen gick vi bakom de andra och då kunde de skenat iväg och hon hade inte rört ett öra.
Så snart tror jag nästan vi vågar göra ett litet litet kryss och trava över. Kanske...

Jag har bekanta som tävlar elitnivå och för dem är hästarna redskap/verktyg/pengar och jag förstår det inte alls. En sålde ett av sina hoppston och det hon tänkte när hästen åkte iväg var (sa hon till mig iaf) Ja, så bra, där åker mitt nya kök. De fick ju x antal hundra tusen för henne så det blev ett lyxkök. :/ Jag skulle aldrig kunna tänka så, för mig är hästen en väldigt god vän och livskamrat.

 

[IrishDraft]

Sv: Varför håller ni på?

Tyvärr är det ju så att vissa har lite för mycket tävlingsinstinkt för sitt eget bästa... Jag hör inte till det gänget.

Jag har varit hästskötaren som glatt klappat om hästen och tyckt att den var precis lika duktig som vanligt, fastän den rev två hinder och trampade i vattnet och det var en mycket viktig tävling... (ibland till ryttarens förtret) Jag har skitit fullkomligt i att häst och ryttare missat lagklassen eftersom hästen haltar, jag är mer förbanand för att ingen kan inse det jag och alla andra hästskötare redan sett -att det är en hovböld- och låter hästen gå omkring och ha ont när den kan slippa...

Jag har själv knappt tävlat men har varit hästskötare på den allra högsta nivå: "bara för att jag tycker så mycket om hästar". Jag intresserade mig aldrig för de stora namnen, (däremot tycker jag det är kul att namedroppa lite när man pratar med folk som tror dom är bättre än andra, jag är rätt så bra på att göra det på ett subtilt sätt också... ) Jag orkade inte ens gå omkring och titta på de där hästarna man har hört talas om eller sett på TV bara för att man kan... jag tittar hellre på den söta skäcken som går tidshoppningar. Att vara hästskötare på den nivån fick mig bara att ännu mer tappa intresset för att följa tävlingar på TV eller i Ridsport... Jag är numera bara intresserad av att titta när det är något jag känner väl, vilket gör att jag oftare tittar på unghästklasser än Världscuphoppningar...

När det kommer till min hund (som jag tävlar lite med i lydnad) så känner jag mig ganska så malplacerad på brukshundsklubben... Alla andra har ett mål (ofta SM eller Elit-klass) och räknar ex. med att kunna klättra en klass om året. Jag har klarat mitt LPI (Lydnadsprovdiplom klass I) och har börjat jobba för att klara mitt LP II. Nu har jag debuterat Lydnad II och tycker att det verkar som att med lite träning så ska jag säkert kunna få ihop tillräckligt höga poäng tre gånger för att lyckas, så nu -efter debuten- är mitt mål ett LPII, men jag har ännu inte målet LPIII, det tar jag sen när jag har debutereat i rätt klass, känt på programmet och funderat lite. Ett steg i taget är min filosofi, varför sätta upp mål som är så långt bort om jag ändå inte har bråttom dit?

Jag brukar dessutom förvånas över hur snälla poäng jag får av domarna... (i hundtävlingar alltså) jag tä'nker saker som: "jo det var ju snyggt och stadigt, men det var ju lite snett och han stod inte mitt i rutan som han skulle och ändå fick jag en 10:a" (I hundtävlingar kan man uppnå en 10:a med lite tragglande) eller "oj, fick jag en 10:a, men han går ju mycket bättre på träning..." eller " men en 5:a? allvarligt? han försökte ju lämna av apporten hos tävlingledaren och dessutom hade jag massor med dubbelkomando". Tja ungefär så låter jag om mina poäng. Jag tror att det beror på att jag inte har bråtton utan att jag kör ett race för bara mig och min hund, där de poäng som inte var tillräckligt slipas till nästa tävling (medan jag glömmer de poäng som gick bra varför resultatet är det omvända nästa gång utan att totalpoängen förändrats...) och jag sällan är särskilt nervös, jag är bara lite nervös inför platsliggningen eftersom man kan fördärva för andra där... Dessutom har jag och min hund väldigt kul (ibland har jag mer kul än vad han har, när det är varmt tex.) och missar vi något moment brukar han ändå få en klapp med orden "är du lite tossig du din knasboll som inte kommer ihåg att du ska göra si eller så...." Dessutom blir det alltid godis och leksak efteråt för huvudsaken tycker jag är ju att vi har gjort vårat bästa...

Jag tycker väldigt synd om alla som tar tävlandet på så stort allvar att det förtar glädjen, för det är jätteroligt att tävla och även om det blir vissa pinsamheter ibland så glömmer jag dom personligen väldigt fort och kan ofta skratta åt dem.... eller till och med tycka att det var till det bättre. (som den gången min hund lade sig ner och rullade mellan två moment, väldigt pinsamt, jag hamnade på 2:a plats bara 1,5 poäng bakom 1:a placerade. Men hade han inte rullat så hade vi med största sannolikhet fått ytterligare två poäng och jag bar hellre en 2,5 kilos säck foder till bussen än en 10 kilos säck faktiskt...

Jag gillar att tävla för min egen skull och tävla mot mig själv och jag tror att det är därför jag inte tröttnat än. Därtill tror jag på att alla missade poäng är min brist på rätt träning, därför blir jag aldrig arg på domaren elelr på hunden när det går fel.

 

[BIL]

Sv: Varför håller ni på?

För att de är så kul!

Jag har min första häst, en 10 årig halvblodsvalack, min läromästare Vi har knappt tävlat ännu, bara lite klubbhoppning. Han är tävlad Msv hoppning. Varje gång på ryggen upptäcker jag hur mycket mer än mej han kan, de är skönt att på hoppbanan kunna styra o hålla i sig och lita på honom.

Vi börjar känna varandra lite bättre nu, å han gnäggar å kommer fram till staketet då mamma släpper av mej vid stallet.

Min kompis!