Antalet vuxna hästägare över gymnasieåldern som jag träffat i olika stall som verkligen rider på sina hästar är helt ärligt två-tre stycken. (Sen känner jag så klart till väldigt många fler, men de tävlar och tränar aktivt och står på anläggningar som gör att det fungerar.) Resten som jag har råkat ut för är såna som har en häst som går i hage dag ut och dag in.
Det som jag tycker gör skillnad (inte för hästen, för den mår förmodligen lika bra som den i ditt exempel, men för de övriga i stallet) i de fallen jämfört med det du beskriver, är att de inte ställer in sin häst på fullservice, utan envisas med att stå i stall där man ska hjälpas åt och sen ändå inte har tid, så det är alltid någon annan som får ta deras pass. Då påverkar det andra, som istället för att ta hand om sin egen häst och ta sina egna pass, också måste ta någon annans. Aldrig mer att jag ställer min häst i såna konstellationer igen. Inte för hästens skull (eller jo, lite, för hon trivs bättre i lugna, mindre stall med fasta rutiner), utan för min egen mentala hälsas skull. Oftast blev det jag "som ändå inte har familj" som förväntades ställa upp 24/7.
Det som jag tycker gör skillnad (inte för hästen, för den mår förmodligen lika bra som den i ditt exempel, men för de övriga i stallet) i de fallen jämfört med det du beskriver, är att de inte ställer in sin häst på fullservice, utan envisas med att stå i stall där man ska hjälpas åt och sen ändå inte har tid, så det är alltid någon annan som får ta deras pass. Då påverkar det andra, som istället för att ta hand om sin egen häst och ta sina egna pass, också måste ta någon annans. Aldrig mer att jag ställer min häst i såna konstellationer igen. Inte för hästens skull (eller jo, lite, för hon trivs bättre i lugna, mindre stall med fasta rutiner), utan för min egen mentala hälsas skull. Oftast blev det jag "som ändå inte har familj" som förväntades ställa upp 24/7.