Sv: Varför gör hon så?
Ewe89 skrev:
Hej, jag har en häst som jag har lite problem med. Om jag till exempel börjar att rida i skritt och rider enklare dressyrrörelser så är hon hur mjuk å fin som helst, munnen är glasskör. Men sen kommer problemen, i högre gångarter och framförallt när jag rider på oinhägnar område i dressyr, då är det som om hon hade betong gjuten mun. Hon drar och sliter så fort jag tar tygeltag, och detta gör det till en enda dragkamp. Jag har så dåligt samvete för detta, då jag vet att hon egentligen är så ömtålig i munnen.
Det jag undrar är, varför gör hon så?
Blir det bättre om jag skaffar ett skarpare bett? Eller löser det bara mitt problem?
Jag är trött på dragkamper och jag vill ju inte förstöra munnen på henne.
De andra har säkert gett bra svar (orkade inte läsa igenom allt
) så nu tänkte jag pres. min filosofi:
Det finns några nyckelord.
Konsekvens
Tydlighet
Timing
Känsla
Konsekvens: Ta INTE i hästen utan att få resultat- utan VARJE gång du tar i hästen förstärker du omedelbart för att få resultat, om än väldigt lite, sedan släpper du efter så fort hästen reagerar. Ge aldrig hästen stöd i tyglarna om den beter sej så, segdra absolut inte. Tyglarna ska alltid betyda förändring och konsekvensen innebär att man håller på det och aldrig ger en hjälp utan att få resultat. Det innebär ju också att du inte får "råka" ge en signal när du egentligen inte vill ändra något i hästen.
Tydlighet: hör ihop lite med föregående. Man måste ge en signal som hästen uppfattar, och förstår inte hästen måste man förstärka signalen omedelbart på ett sätt där du får respons. Kanske rycka till en gång rejält i tygeln om den inte svarar och låta den vara ifred så snart den svarar.
Timing: Om du lär dej att korrigera frambenen och känna hästens rörelser i din kropp kommer du lättare kunna avgöra när dina hjälper är som mest effektiva eller inte kommer få någon respons alls för att hästen t ex har tappat balansen eller är för framtung.
Du kan t o m sakta ner/stanna ett framben i taget för att antingen sakta av till skritt/halt eller bara korta av steget och tempot i traven.
Om du tar diagonala tygeltag dvs kramar i den tygel vars framben hästen har i luften kommer du korta av steget/tempot, du fortsätter självklart tills du får önskat resultat och förstärker med hårdare kramningar om de ignoreras av hästen, ända upp till snabba "ryck" som högsta fas om allt annat ignoreras. Låt hästen vara när den är i det tempo du önskat, upprepa om hästen ökar igen.
Om du ska sakta av till skritt kan du krama i antingen bägge tyglar samtidigt eller den tygel vars framben är i marken, då får det en "stanna kvar"-effekt.
Timingen har också MYCKET med galoppen att göra, då man mest effektivt gör förhållningar i svävmomentet för att inte störa balansen. Vill man sakta av kan man ta diagonala avsaktningar motsatt till hästens benrörelser dvs du kramar i tyglarna i takt med att frambenen sätts ner: "...3-4....3-4....3-4.." osv.
Känsla: KÄNN i din kropp vad du vill. Spjärna med magen och andas ut när du vill sakta av. Tänk uppåt och travtakt: 1-2-1-2-1-2 osv. när du ska börja trava KÄNN travtakten, hästens ryggsvingning och bensättning i traven och gå på så vis över i trav. Tappar hästen balansen och drar iväg tar du tillbaka den och börjar om. Ingen brådska.
Detsamma gäller i högsta grad galopp. Känn dej in i galoppen med hjälp av sätet och visualisering. Men tänk uppåt, inte framåt. Och balans. Och rak häst. Och när du ska sakta av känner du hur hästen plockar benen i en annan takt + spänner magmusklerna.
Har säkert missat en del, men det här är de viktigaste bitarna. jag kan ha fått det om bakfoten, men är det så att du själv känner dej så stadig och rutinerad att du kan vägleda en grön häst eller kanske du borde jobba lite med dej själv istället/som komplement?