Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Kan det vara så at dessa personer sett svenska filmer från 20 talet och upp till 70 talet och tycker att det är en trevlig tilltalsform?
Har Kalsson någon flickvän? Kan Svensson åka och hämta fika? Har Stina skurat i gästrummet? Vill Göte ha kaffe? Studenten har semester förstår jag. osv...
I alla dessa exempel använder vi du numera.
Ett ganska naturligt sett att tilltala en person innan ordet "du" kom på modet på 70 talet och trängde undan tilltal med namn, position eller yrke.
Jag kan inte förstå hur man kan känna sig förnedrad av att någon använder namn.
För att det låter som om man antingen 1) pratar med ett djur, 2) pratar med ett barn, 3) pratar med någon annan som man på något vis jämställer som otillräknelig på en nivå med djur och barn, eller 4) försöker uttrycka någon sorts ägande över en (även om den känslan nu säkert går under hela "klapp på huvudet"-känslan jag får), revirtänk typ. Och så låter det uppfostrande.
Jag förstår också varför man kan använda namnet när man hälsar, jag förstår däremot verkligen inte varför man skulle behöva lägga till det i slutet på frågor eller andra ord när man är två personer som pratar och det inte kan föreligga någon risk för att missuppfatta vem frågan är riktad till.
Okej, förstår hur du menar men håller inte med.
Jag tycker det beror på sammanhanget samt vilken ton man håller. Pratar jag med barn så pratar jag aldrig till dem som om de är lägre ställda än mig, never ever.
KL. Jag använder ofta namn till vuxna också eftersom jag undervisar vuxna och använder då ofta namn för att lyfta personen i gruppen.
Jag har några vuxna bekanta som skriver "vännen" och "gumman" till mig och för mig är det bevis på att jag är omtyckt och att vännen bryr sig om mig.
Jag tror inte man ska hänga upp sig på ord. Det är väl sin sak om någon direkt gör personangrepp eller om det är mobbing mm.
Om jag skulle ta illa vid mig så skulle jag frågat personen hur den menar? Om den verkligen menar något illa.
Mail och sms kan bli så fel då man inte kan läsa människan samt höra tonfallet.
Fast när det är en grupp så är det ju en annan sak, tycker jag. När man däremot pratar/skriver med en person håller jag med flera andra om att det känns konstigt och som en "klapp på huvudet". Att nämna namnet när man säger "Hej", "Hejdå" eller om det är flera i gruppen och liknande är inte alls samma sak, enligt mig, som överanvändning efter ungefär varje fråga/mening. Det känns bara väldigt lustigt.
2.) Detta att tagga folk med dubbla förnamn: Anna Anna Eriksson
Snacka om att använda namn oftaofta. Men det känns som en insekt i systemet.