Sv: Varför är blandras legitimt bland arbetande hundar?
Macke skrev:
Jag ser inget syfte i att korsa sällskapshundar utan anser att man får en hund med mindre problem om den är renrasig.
Det jag ser på sällskapshundar och blandningar är ofta just att folk vill ha en snäll hund och bara tittar på detta och inte hälsan. Allt för ofta är det då en hund som man inte avlar renrasigt på för att den inte heller passar in där. / Linda
Men det där stämmer inte för dåliga hundar finns oavsett renras eller blandras. Vissa raser är behäftade med sådanan fel att de inte blir bra, utan man får åka till veterinären för att hålla efter rinnande ögon, öroninflammationer eller annat.
Min fundering grundar sig på att Mulles_matte (rätta mig om jag har fel?) skulle avla på sin bc med labrador i. Alla tycker att det är ok för den "goda sakens skull".
Jag undrar om man inte kan avla på ex. en dokumenterat frisk och sund, orädd och framåt shetland sheepdog (de orädda är inte så vanliga) med en annan sällskapshund som uppfyller sällskapshundsägarens alla önskvärda kriterier (dvs. fysisk sundhet, mentalitet och stresspåverkan eller annat).
Du låter som om du köpt hela idén med SKK och det är lite synd, då renraserna ju också från början var blandraser.
I USA är blandningar mellan pudel och spaniel eller retriver på frammarsch. Folk vill ha en vänlig hund som inte fäller. Vad jag vet är dessa blandraser inte accepterade av AKC - detta till trots så förs noggrann avel eftersom det är det folk vill ha.
Kan inte dessa cockapoos och labradoodle vara ett resultat av att sällskapshundsägarna har önskemål om en hund som bättre motsvarar deras förväntningar?
Ta inte illa upp nu, för detta inlägg är inte bara riktat till dig, utan en mer allmän fundering.
Själv vet jag inte var jag står, men ju mer jag tänker på det - desto rimligare känns det att någon faktiskt skulle satsa på sällskapshundar till sällskap och inte utställning. Utställningsvärlden har förstört många fina sällskapshundar, tycker jag.