Hej
Vi vet inte vad vi ska göra...
Vi har bott på landet i 16 år och haft många katter i omgångar. Nu under jul har vi på kort varsel flyttat till ett hus i ett bostadsområde i stan, Örebro. Då hade vi 6 katter! Efter mycket frågande fick vi tag på en jättetrevlig dam i vår by, hon tog hand om först en kattdam och sedan en kattdam till. Och vi tog med oss 4 katter till stan, det var egentligen mer än vi hade tänkt oss, men vi hade inte hittat någon ny ägare (ville inte använda blocket.)
Det vi snart märkte var att vår vackra Whiskey mådde mycket dåligt i stan. Han grät och var mycket olycklig, och fick som ångestattacker. Han fick gå ut, men var väldigt rädd.
Damen i vår by sa då att hon ville försöka ta honom också. (Ängel!)
Men Whiskey mådde skit där också.
Nu är vårt problem, vi har släppt ut honom från damen i byn för han började riva hennes hus i ren frustration. När han blir utsläppt springer han hela tiden tillbaka till vårt gamla hus. (en km bort). Vi är där ofta och flyttar ut saker, men vi har låst kattluckan, för att träna honom att han ska ha sitt hem hos damen. Vi ska snart sälja huset. Varje gång vi ser honom fångar vi in honom och tar honom till sitt nya hem. Men de senaste gångerna har han flytt från oss.
Vad ska vi göra?
Jag kan ligga vaken på nätterna och lida av dåligt samvete för vår kära supertrevlige Whiskeypojke. Han springer nu själv runt i skogen runt vårt hus. Vi har alltid tagit mycket väl hand om våra djur och jag lider verkligen utav detta.
För att krydda lite mer, så har den ena utav kattdamerna (Yasmina) som fick nytt hem också stuckit. Det är Whiskeys syster, det har alltid varit en viktig sak för de två att vara fria och mycket utomhus.
Hon har tid hos veterinären nu i januari för att bli steriliserad. (vilket hon har smitit ifrån två gånger förut genom åren) och damen som tagit över henne har varit mycket tydlig med att hon kan inte ta hand om kattungar. Nu springer Yasmina också runt i skogarna. Vi ser henne ibland på långt håll.
Hela vår glada flytt har fått en grå skugga över sig.
Har någon något klokt att råda oss med?
Stort tack på förhand
Camilla med familj
Vi vet inte vad vi ska göra...
Vi har bott på landet i 16 år och haft många katter i omgångar. Nu under jul har vi på kort varsel flyttat till ett hus i ett bostadsområde i stan, Örebro. Då hade vi 6 katter! Efter mycket frågande fick vi tag på en jättetrevlig dam i vår by, hon tog hand om först en kattdam och sedan en kattdam till. Och vi tog med oss 4 katter till stan, det var egentligen mer än vi hade tänkt oss, men vi hade inte hittat någon ny ägare (ville inte använda blocket.)
Det vi snart märkte var att vår vackra Whiskey mådde mycket dåligt i stan. Han grät och var mycket olycklig, och fick som ångestattacker. Han fick gå ut, men var väldigt rädd.
Damen i vår by sa då att hon ville försöka ta honom också. (Ängel!)
Men Whiskey mådde skit där också.
Nu är vårt problem, vi har släppt ut honom från damen i byn för han började riva hennes hus i ren frustration. När han blir utsläppt springer han hela tiden tillbaka till vårt gamla hus. (en km bort). Vi är där ofta och flyttar ut saker, men vi har låst kattluckan, för att träna honom att han ska ha sitt hem hos damen. Vi ska snart sälja huset. Varje gång vi ser honom fångar vi in honom och tar honom till sitt nya hem. Men de senaste gångerna har han flytt från oss.
Vad ska vi göra?
Jag kan ligga vaken på nätterna och lida av dåligt samvete för vår kära supertrevlige Whiskeypojke. Han springer nu själv runt i skogen runt vårt hus. Vi har alltid tagit mycket väl hand om våra djur och jag lider verkligen utav detta.
För att krydda lite mer, så har den ena utav kattdamerna (Yasmina) som fick nytt hem också stuckit. Det är Whiskeys syster, det har alltid varit en viktig sak för de två att vara fria och mycket utomhus.
Hon har tid hos veterinären nu i januari för att bli steriliserad. (vilket hon har smitit ifrån två gånger förut genom åren) och damen som tagit över henne har varit mycket tydlig med att hon kan inte ta hand om kattungar. Nu springer Yasmina också runt i skogarna. Vi ser henne ibland på långt håll.
Hela vår glada flytt har fått en grå skugga över sig.
Har någon något klokt att råda oss med?
Stort tack på förhand
Camilla med familj