Var hittar ni era Nyheter?

MEN ÅÅÅHH!! Jag trodde jag var ensam i universum om att älska sjörapporten!!!!! Som barn lyssnade jag på den, helt förtrollad. Där fanns speciellt en man med en speciell röst som jag älskade mest av uppläsarna. Jag får fortfarande gåshud av vissa namn.... ÅH!! (Eller du kanske inte älskade sjörapporten, bara minns den.?)
Jodå, jag älskade sjörapporten. Det var en trygghet och en "vardag" som jag ofta förnims när jag hör den även idag. Som sagt, jag undrar om de går i samma röstträning? Intonationen är densamma.

Men någon särskild läsare känner jag inget för. Det är nog sjörapporten i sig. :)
 
Ja, ibland kan man halka in på helt sanslöst intressanta program i ämnen som man liksom aldrig aktivt letat efter! Det är underbart, jag kan bli sittande i bilen ibland och bara lyssna på nåt helt långsökt men underbart, tills familjen ringer och undrar vart jag blev av!
Jag älskar sr s radioarkiv! :D Ofta kommer man in i slutet av något intressant eller så måste man av någon anledning sluta lyssna mitt i, då ser jag till att skriva ner vad det hette/datum eller något som gör att man kan söka rätt på det och lyssnar sen vid datorn när jag sitter och jobbar istället! Toppen! Där finns alla sommarpratarna också vilket är otroligt intressant, jag har lyssnar på många som jag nog inte hade kommit på själv med genom tips från andra gett en chans och har hittat helt fantastiska berättelser, andra som jag blir arg på, en tredje som får mig att gråta men gemensamt är att de alltid ger något.
Hittills i år kan jag tipsa om Anna Mannheimer och Peter Apelgren, väldigt spretigt, roligt, sorgligt och helt underbart. Från förra året har jag flera guldkorn, Annie Wegelius, Agnes Wolde, Christian Falk mfl Jag ligger ofta lite efter med sommarpratarna eftersom jag sitter mindre vid datorn sommartid! :D Men till hösten och vintern är de underbart sällskap! :D
 
Förlåt luddig titel, men jag kunde inte komma på någon bättre.

Frågan är, varifrån ert huvudsakliga nyhetsflöde kommer, och då tänker jag på samhällsnyheter, både nationella och internationella? Politik? Världsläget?

De gamla dagstidningarna typ Expressen och Aftonbladet har ju förfallit till snaskiga naken-chock-stuket, DN och SvD är mer ok. TV-nyheterna?

Med en man som är engelsman lyssnar jag väldigt mycket på BBC t.ex. , radion alltså, medan vi jobbar. Jag lyssnar på morgonprogrammen (som pågår hela förmiddagen) och eftermiddagsprogrammen, som nästan helt består av nyhetsinslag och debatter där lyssnare ringer in, från alla sidor och åsiktsgrupper. Där finns Prime Ministers Question Time varje onsdag (!), Any Questions, Any Answers, massor med program som helt består av aktuella samhällsfrågor och diskussioner och där vågorna går höga åt alla håll. Ingen musik spelas, ingen! Men det är otroligt intressant. Slår jag på svensk radio är där i stort sett bara Morgonzoo-liknande program med glättigt pladder och hitlåtar. Det finns intressanta program på radion också, men de är oftast mer ämnesinriktade och inte så för-dagen-allmänna.

Nu känner jag till min stora fasa och skam att jag kan mer om brittisk politik än om svensk. Vad lyssnar ni på? Vad läser ni?

P1 :D (ja kollegorna tycker jag är mossig) 16-18 Studio ett och kvart i fem ekot. (sedan läser jag bloggar då och då) Studio Ett är när jag kör hem. Men ett Prime Ministers Question Time hade ju varit kul :). Jag tycker nog att DN och Svenskan förfallit lite de med.

Om P1 känns ointressant den dagen så brukar P4 faktiskt prata en del lokalpolitik runt den tiden i Stockholm också.
 
När skolans roll i det hela ändå är på tapeten. Jag har aldrig haft lärare som lyckats entusiasmera mig inför det samhällsorienterande ämnena (möjligen med undantag för historia något år där på högstadiet). Det kanske är därför jag än idag, 20 år efter att jag tog studenten, fortfarande bara har ett vagt intresse för sådant. Jag håller mig hyfsat uppdaterad på de stora händelserna omkring mig, men jag har helt enkelt inget intresse av att lägga en massa tid på att sätta mig in i saker så mycket mer. Däremot har jag ett stort naturvetenskapligt intresse, har haft bra lärare i dessa ämnen (som också lärt ut vikten av källkritik, både på gymnasiet och universitet) och känner mig bra mycket mer motiverad att läsa sådant som relaterar till dessa ämnen. Jag tror att det handlar om vad man är intresserad av helt enkelt. Visst inser jag också att jag kanske borde ta in mer nyheter i mitt liv, men eftersom intresset inte finns ser jag ingen mening med det.

Här känner jag igen mig. Inte att jag haft dåliga lärare men att jag haft (har) ett större intresse för det naturvetenskapliga än för samhällsvetenskap. Senaste åren har jag dock börjat intressera mig mer för omvärlden och vad som händer och varför i nutid, mer än bara genom rubriker och korta notiser, som jag mest läst tidigare. Det ger automatiskt en viss insikt i historia, geografi m m för att kunna förstå händelserna i ett sammanhang.

Jag kan inte förklara varför detta intresse uppkommit. Kanske för att jag rest en del, kanske för att jag blivit äldre, kanske för att sådant ofta diskuteras vid lunchbordet på jobbet, kanske för att jag äntligen är färdigutbildad (efter 15 år) och har hjärnkapacitet över som behöver sysselsätta sig med något. Jag vet inte, men min poäng är att jag inte behövt tvinga fram någon intresse, utan det har växt fram. Jag tror inte man kan tvinga fram ett intresse för att fördjupa sig i frågor, utan det kan räcka att ha översiktlig kunskap/insikt, så länge man själv är medveten om vad man inte vet, och var man kan hitta pålitlig information om man skulle vilja.
 
Ärligt talat så får jag inte riktigt ihop ditt resonemang, men det kanske beror på att vi tänker lite olika kring de begrepp som dyker upp.

Relaterat till citat men inte trådämnet:
Hänger man för mycket på buke när man fnissar hysteriskt åt vissa diskussioner, bara för att man vet vad folk är utbildade till och jobbar som :idea:?

:angel:

:D
 
Slår? Hur då?
Jag är bara intresserad av naturvetenskapliga nyheter, tycker politik är riktigt skittråkigt. Har jag förlorat mot någon då?? Vilken tur att det inte har någon vikt, vad andra tycker om mig.
En god allmänbildning gynnar ju först och främst den som har den. Några av fördelarna är att du fattar bättre och mer välunderbyggda beslut, och att du får större utbyte av film, tv och litteratur. Du blir dessutom intressantare och roligare att prata med för dina vänner, och kommer därför att bli bjuden oftare på goda middagar i trevliga sällskap.

Jag tror också att det är till fördel för hela kollektivet, kalla det samhället, landet eller nationen, att allmänbildningsnivån är så hög som möjligt. Det är bättre att vistas i ett sammanhang där de flesta personer fattar bra beslut, och är roliga att hamna bredvid vid sociala sammankomster.

Slutligen håller jag med dig om att politik är trist. Almedalsveckan är nog den enda på året när jag inte lyssnar på P1. Däremot vill jag ha en executive summary som jag tillgodogör mig på fem minuter, efteråt.
 
Här känner jag igen mig. Inte att jag haft dåliga lärare men att jag haft (har) ett större intresse för det naturvetenskapliga än för samhällsvetenskap. Senaste åren har jag dock börjat intressera mig mer för omvärlden och vad som händer och varför i nutid, mer än bara genom rubriker och korta notiser, som jag mest läst tidigare. Det ger automatiskt en viss insikt i historia, geografi m m för att kunna förstå händelserna i ett sammanhang.

Jag kan inte förklara varför detta intresse uppkommit. Kanske för att jag rest en del, kanske för att jag blivit äldre, kanske för att sådant ofta diskuteras vid lunchbordet på jobbet, kanske för att jag äntligen är färdigutbildad (efter 15 år) och har hjärnkapacitet över som behöver sysselsätta sig med något. Jag vet inte, men min poäng är att jag inte behövt tvinga fram någon intresse, utan det har växt fram. Jag tror inte man kan tvinga fram ett intresse för att fördjupa sig i frågor, utan det kan räcka att ha översiktlig kunskap/insikt, så länge man själv är medveten om vad man inte vet, och var man kan hitta pålitlig information om man skulle vilja.

Jag känner inte riktigt igen mig alls, har aldrig varit speciellt lätt att entusiasmera såklart, -om man är lärare. Men jag har alltid varit intresserad av allting ändå, så länge jag inte var i skolan. När jag var i skolan gjorde jag det jag behövde (inte mer) oavsett om jag var entusiasmerad eller inte. Så jag tycker nog egentligen inte att lärare borde ha så stor impact på det viset. Eller önskar inte i alla fall.

Men jag är intresserad av historia och politik (utan att ha en bestämd ideologi men såklart åsikter) och religion (utan att tro) och naturvetenskap (trots att jag är samhällsvetare) Genusforskning, såklart! osv. Forskning och framsteg är min favorittidning :D (tidningsfloran hemma hos mamma varierade från FoF till Tvärsnitt och Barn (som jag inte gillade, jag var ju ett barn och tilltalet blev underligt) och Kvinnovetenskaplig tidskrift och jag läste allt.) Men jag är sorgligt dålig på att läsa dagstidningar numera, att läsa tidningen från sida till sida skulle göra att jag inte hann läsa en bok eller ett magasin den dagen och jag läser hellre boken. Jag skulle så gärna läsa Neo och Historiskan men det skulle vara istället för böcker då.
 
Den här tråden är både viktigt, och väldigt intressant.

Den visar på både möjligheter som finns i det uppkopplade samhället, och fallgroparna.

All möjlig och omöjlig information finns tillgänglig, samtidigt som det går utmärkt att vara uppkopplad utan att ta till sig information.

För vår demokrati, vår miljö/klimat, och vår möjlighet att ta del av samhället och för att förstå, så behöver vi ha rimliga kunskaper om hur världen är utformad , och om hur just det samhällssystem (t.ex. Sverige) vi verkar inom fungerar.

Det här är egentligen skolans viktigaste uppgift.

Då ingår det alltså i skolans uppgift att entusiasmera unga människor till att nyfiket vilja veta mer om sin omvärld, och att hålla sig uppdaterade, med nya händelser, trender och rön.

Det verkar inte riktigt fungera fullt ut....

Aha, här var egentligen posten jag nog borde svarat på. Nej jag tycker nog det är föräldrarnas sak att entusiasmera unga människor till att nyfiket vilja veta mer. Det skulle dessutom gynna skolan.

Däremot håller jag med om att det är bra om lärare är entusiastiska inför sina ämnen och vidareutbildar sig och tycker så mycket om tex historia att de gärna läser det som kul på fritiden. Men jag tycker huvudsaken är att lärare lär ut sina ämnen. Ofta är till exempel historia och samhällsvetenskap så intressant att det borde få vem som helst jätteintresserad av att få veta mer. Kunskap göder girighet för mer kunskap :D Men ibland får man väl helt enkelt bara köra med att det är ok att ha tråkigt ibland.

(Ibland när folk pratar om att få ämnen roliga verkar det handla om att blaska ut tex matten tills all vacker teori är borta och bara den tråkiga vardagen är kvar. Hur ska man då få upp någon entusiasm.)
 
Och apropå ingenting, jag har börjat försiktigt upptäcka* att när det gäller att gå in på en hemsida, få en snabb överblick över vad som har hänt och aktuella företeelser (som stopp av fiske i Antarktis) så är SVTs förstasida och Sveriges radios förstasida nästan helt perfekta. Det bästa är att de visserligen har klipp och filer men också ofta trevliga artiklar.

Jag kan inte peka på varför DN eller Svds hemsidor inte ger samma intryck men där känns det ibland som att man tänker, vad har hänt i världen idag då? surfar in och konstaterar -typ ingenting jahopp, ut igen. Medan SR och SVT blir mer av jisses oj så intressant, jag måste läsa det och det och har de gjort det...

*glömmer bort det och kommer på det igen. Min ryggmärgsreflex är att gå in på SVD och DN och kolla (tidigare var det faktiskt lustigt nog Aftonbladet som alltid var stabilast och kom med nyheter först, men nu kollar jag nog max en gång i månaden på den).
 
En god allmänbildning gynnar ju först och främst den som har den. Några av fördelarna är att du fattar bättre och mer välunderbyggda beslut, och att du får större utbyte av film, tv och litteratur. Du blir dessutom intressantare och roligare att prata med för dina vänner, och kommer därför att bli bjuden oftare på goda middagar i trevliga sällskap.

Jag tror också att det är till fördel för hela kollektivet, kalla det samhället, landet eller nationen, att allmänbildningsnivån är så hög som möjligt. Det är bättre att vistas i ett sammanhang där de flesta personer fattar bra beslut, och är roliga att hamna bredvid vid sociala sammankomster.

Slutligen håller jag med dig om att politik är trist. Almedalsveckan är nog den enda på året när jag inte lyssnar på P1. Däremot vill jag ha en executive summary som jag tillgodogör mig på fem minuter, efteråt.
Stillsam undran.

Hur kan politik vara trist om man uppskattar allmänbildning?

Allt vi gör är påverkat av och påverkar politiken.

Jag är inte insatt i alla politiska diskussioner, men nog har jag ett intresse av politiken. Den styr det samhälle vi lever i och eftersom jag är intresserad av samhället så är politiskt intresse, enligt min mening, avgörande.

Utan politik inget intresse för samhället och den värld vi lever i.
 
Stillsam undran.

Hur kan politik vara trist om man uppskattar allmänbildning?

Allt vi gör är påverkat av och påverkar politiken.

Jag är inte insatt i alla politiska diskussioner, men nog har jag ett intresse av politiken. Den styr det samhälle vi lever i och eftersom jag är intresserad av samhället så är politiskt intresse, enligt min mening, avgörande.

Utan politik inget intresse för samhället och den värld vi lever i.
Är inte partipolitiken, positioneringarna och utspelen förutsägbara och tråkiga i Sverige? Jag följer inte svensk partipolitik mer än man anständigtvis måste göra om man tänker utnyttja sin rösträtt. Och jag är tacksam över att leva i ett land med trist politik, det måste jag också nämna. Det är ovanligt få intressanta galningar och karismatiska psykopater verksamma i den politiska sektorn i Sverige, och det är få ödesfrågor på agendan, på gott och ont, men definitivt mest på gott.

Däremot är jag genuint intresserad av samhällsfrågor, världspolitik och konflikter. Tyvärr blir jag mer och mer osäker på att det verkligen finns politiska lösningar på många problem.

Almedalsveckan är ett gammalt hatobjekt. För mig är det absurt att någon utom de närmast sörjande, vill fördjupa sig i svensk partipolitik under en sommarvecka när det finns så många attraktiva, alternativa sysselsättningar. Men alla bör få roa sig på sitt sätt, för mig är det bara att byta kanal på radion.
 
Är inte partipolitiken, positioneringarna och utspelen förutsägbara och tråkiga i Sverige? Jag följer inte svensk partipolitik mer än man anständigtvis måste göra om man tänker utnyttja sin rösträtt. Och jag är tacksam över att leva i ett land med trist politik, det måste jag också nämna. Det är ovanligt få intressanta galningar och karismatiska psykopater verksamma i den politiska sektorn i Sverige, och det är få ödesfrågor på agendan, på gott och ont, men definitivt mest på gott.

Däremot är jag genuint intresserad av samhällsfrågor, världspolitik och konflikter. Tyvärr blir jag mer och mer osäker på att det verkligen finns politiska lösningar på många problem.

Almedalsveckan är ett gammalt hatobjekt. För mig är det absurt att någon utom de närmast sörjande, vill fördjupa sig i svensk partipolitik under en sommarvecka när det finns så många attraktiva, alternativa sysselsättningar. Men alla bör få roa sig på sitt sätt, för mig är det bara att byta kanal på radion.

Ok. Då är jag med och jag instämmer helt!

Mycket av vår inrikespolitik är så beroende av vad som händer i världen att det egentligen inte spelar så stor roll vad vi röstar på här.

Jag är inte så väldigt intresserad av partipolitik heller, men ser exempelvis fascination på hur decemberöverenskommelsen verkar bli en orsak till mindre av överenskommen politik trots allt.

Samtidigt händer det som händer i Grekland, i Syrien och nu senast på börsen i Asien.

Då blir DÖ ganska liten i sammanhanget.

Bara en liten reflektion.
 
Det är väl en av de stora fördelarna med att konsumera utländsk media. Man får en annan vinkel på problemen. Varje land har sina problem och sina infallsvinklar. Till det kommer de traditionella och historiska värderingar som varje land har.

Jag brukar säga att den amerikanska opinionen är extremt naiv vad det gäller utrikespolitik.
Men samtidigt måste jag ju tillstå att den svenska är i lika hög grad godtrogen.
När man hör Svenska politiker uttala sig om olika händelser i världen lyser ofta denna godtrogenheten igenom.
Kommer Grekland upp så är det endast de senaste 5 åren man har i fokus när man tar ställning i frågan.
Vad det gäller Ukraina så är åren före Glasnost totalt ovidkommande.
Man inser inte att dagens situation i nästan alla fall är skörden av ett otyg som såddes för många, många år sedan.

Om man inte läser lite historia är ju exempelvis situationen i Syrien totalt obegriplig.
Varför detta intensiva hat mellan folkgrupper...

Historien visar att en oförrätt mot en folkgrupp tar många generationer att blekna bort.
Minst ngr hundra år.

Jugoslavien, Turkiet och hela Mellanöstern visar ju detta.
 
Är inte partipolitiken, positioneringarna och utspelen förutsägbara och tråkiga i Sverige? Jag följer inte svensk partipolitik mer än man anständigtvis måste göra om man tänker utnyttja sin rösträtt. Och jag är tacksam över att leva i ett land med trist politik, det måste jag också nämna. Det är ovanligt få intressanta galningar och karismatiska psykopater verksamma i den politiska sektorn i Sverige, och det är få ödesfrågor på agendan, på gott och ont, men definitivt mest på gott.

Däremot är jag genuint intresserad av samhällsfrågor, världspolitik och konflikter. Tyvärr blir jag mer och mer osäker på att det verkligen finns politiska lösningar på många problem.

Almedalsveckan är ett gammalt hatobjekt. För mig är det absurt att någon utom de närmast sörjande, vill fördjupa sig i svensk partipolitik under en sommarvecka när det finns så många attraktiva, alternativa sysselsättningar. Men alla bör få roa sig på sitt sätt, för mig är det bara att byta kanal på radion.
Kunde inte sagt det bättre själv :up:
 
Jag läser DN och lyssnar på P1 på väg till och från jobbet dvs ca en timme om dagen.
 
Nej, jag har inte reflekterat över alla inlägg eller alla nick. Jag menar bara att jag har sett inlägg i den här tråden som korrelerar väl med vad vissa nick har skrivit i andra trådar, med avseende på att vara i sin egen bubbla och tro på tomten. Punkt.

Att endast söka nyheter i sociala medier, som är starkt filtrerade genom den gemenskap man har, tror jag är mycket kasst för egenskaperna allmänbildad, kunskaper om omvärlden och omvärldsintresse och mycket gynnande för egenskaper som tro på tomten, allehanda rykten, pseudovetenskap och att hamna i en bubbla. Att ha det som komplement, dvs kompletterande filter, är en annan sak.
Vilken tur att jag inte enbart läser/tror på nyheterna jag får i facebookflödet då. Mina viktigaste nyhetskällor är dn.se, metro.se, SVT (Rapport och Aktuellt) och TV4 Nyheterna, om TVn är på när det är nyheter så kollar jag dem oftast, det blir då kl 18, kl 19, kl 19:30, kl 21, kl 22. Ibland även senare på natten då de har 5-minutersnyheter från SVT.
:)
Som någon redan skrivit - alla nyheter är ju utvalda redan innan vi får dem...ska man absolut ha nyheter som man valt helt på egen hand så måste man ju bli reporter själv...
 
Jag funderar på de, flera, i tråden och även på andra håll som säger att de själva letar upp de nyheter och den information de är intresserade av eller tycker sig behöva.

Jag förstår ärligt talat inte hur det fungerar?

Om vi till exempel tar Syrien som exempel. Anledningen till att jag känner till något alls om läget där, är ju att en massa saker hände och händer, och massmedia tar upp det och jag lade märke till det. Jag kollar ju inte en massa länder regelbundet för att se om något har hänt, utan jag kollar ett antal nyhetskanaler, och får den vägen reda på att något har hänt. Jag vet inte när jag kollar, vad jag kommer att hitta. Det är ju en del av poängen.
Syrien har jag fått mycket nyheter om via just facebook :angel: nyheter som inte de vanliga nyhetskällorna riktigt hade snappat upp ännu.
 
Till exempel är det lätt att bedöma din förmåga till logiskt tänkande genom dina inlägg.
Intressant att en del bedömer sånt på ett nätforum. Jag brukar inte bedöma andra forummedlemmars förmågor.
Är det man skriver på ett nätforum en pålitlig källa för en sån bedömning? :sneaky:

:p
 
Jag är djupt tidningsberoende. De helgdagar som dagstidningen INTE kommer i brevlådan är längtans dagar till nästa dag!

Men sedan blir jag irriterad när tidningen kommer, eftersom jag redan vet det mesta som kommer i tidningen ändå. Radio, nyheterna på TV, allmänt nyhetstörstande och sökande hos allehanda utländska dagstidningar nätupplagor (tex Chicago Tribune, The Guardian) etcetra - gör sitt.

Ibland undrar jag varför tidningen är ett sådant måste för mg som redan är ett så stort nyhetsfreak. Jag har uppenbarligen koll!

Men, @martha - hur kommer det sig att det som står på facebook är av intresse? Det måste ju vara en salig blandning där med, med länkar till exempelvis de tidningar som du dissar? :confused:

Det är inte så att allt är av intresse utan att jag klickar väl bara på länkar jag känner för och det behöver ju inte vara nyheter direkt utan vadsomhelst
Ibland känner jag att borde vara mera allmänbildat men för det mesta tänker jag bara ...for what liksom, jag tar reda på saker jag är intresserad av och det är sällan bvad andra är intresserade av :D
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp