Var det bättre förr?

Läxorna är svårare nu för tiden, ibland på en nivå inte ens föräldrarna klarar.
Nä, vilket skitsnack! Det där är bara en dålig ursäkt. Jag har suttit många timmar med min väns son och hjälpt honom i flera ämnen och de är verkligen inte svåra. Vanlig matte, svenska, engelska, biologi etc. Inget konstigt alls. Bara att man måste ha disciplinen att sitta still som barn och lära sig. Barn idag har inte det, de vill bli matade med information och inte behöva jobba för det. Ber man något barn idag googla något eller slå upp något blir de nästan irriterade på att du inte gör det åt dem.

Jag tror att det är för att föräldrar är så stressade. De orkar inte med att se på hur barnen lär sig, utan det är enklare att göra grejerna själv istället för att låta barnen ta tid på sig och lära sig. Sen har många barn väldigt dåligt självförtroende, de tror inte att de klarar av att göra saker av någon underlig anledning. När jag var barn trodde vi att vi kunde allting.
 
Nä, vilket skitsnack! Det där är bara en dålig ursäkt. Jag har suttit många timmar med min väns son och hjälpt honom i flera ämnen och de är verkligen inte svåra. Vanlig matte, svenska, engelska, biologi etc. Inget konstigt alls. Bara att man måste ha disciplinen att sitta still som barn och lära sig. Barn idag har inte det, de vill bli matade med information och inte behöva jobba för det. Ber man något barn idag googla något eller slå upp något blir de nästan irriterade på att du inte gör det åt dem.

Jag tror att det är för att föräldrar är så stressade. De orkar inte med att se på hur barnen lär sig, utan det är enklare att göra grejerna själv istället för att låta barnen ta tid på sig och lära sig. Sen har många barn väldigt dåligt självförtroende, de tror inte att de klarar av att göra saker av någon underlig anledning. När jag var barn trodde vi att vi kunde allting.
Men om du anser att barn skall göra läxan själv, vilket jag också tycker, varför satt du då och gjorde läxorna med den här killen?
 
En sak som jag märkt (har ganska mycket kollegor som har barn i förskole- och lågstadieåldern) är att föräldrar verkar liksom vara med när barnen leker med en kompis idag? Att medan ungarna leker (även hemma hos någon) måste föräldern sitta där och konversera det andra barnets förälder. Så var det absolut inte när vi var små. Och jag skulle verkligen inte vilja ha det så om jag fick barn. Nu känner inte jag så många småbarnsföräldrar utanför mina kollegor, så det kanske är ett fenomen som bara är i den gruppen, men det touchar lite det du är inne på ovan.

Så gjorde jag aldrig. Möjligtvis när dottern lekte med sonen till en av mina vänner. Då stannade kvar ibland och umgicks med min vän för att jag kände för det. Men oftast var hon där själv.

Min dotter (mellanstadiet nu) lekte ute själv på området från det att hon var 5 år. Det är vanligt här på området. Ett mycket barnvänligt område utan trafik. Från andra terminen i första klass cyklade hon till och från fritids själv. Jag ringde fritids när jag var hemma och så skickade de hem henne. Men då bor vi så hon bara hade en väg att korsa och den är det bra sikt på och bilarna kör oftast inte så snabbt. Hade det varit större/farligare vägar hade jag skjutsat henne.

Men det är många som skjutsar mer eller mindre hela tiden i vad jag ser som helt i onödan. Folk vars barn cykla till skolan själv men minsta lilla det är kallt/regnigt så skjutsas det trots att barnet har en kort skolväg.
 
Jag är född på 70-talet och hade det ganska fritt. Jag fick typ gå och lägga mig när jag var trött, äta när jag hade lust och ta ansvar för min skolgång, själv ( önskar att mina föräldrar varit mer delaktiga). Jag hade det bra, det var bara att barn ansågs kunna ta ansvar för alla möjliga saker. Det här med småätandet ledde till att jag hade 12 hål, första gången jag gick till tandläkaren. Mina barn som idag är över tjugo har aldrig haft ett enda hål 🤷‍♀️

Jag och mina kompisar fick också ta hand om hästar och hela stall i perioder. Vi fixade det men jag tror skyddsänglarna hade det ganska hektiskt på den tiden. Barn och ungdomar fick ta mycket ansvar vilket var bra men ibland tänker jag att det lika gärna kunde slutat med att någon skadade sig eller dog.
 
Jag är född 1984 och uppvuxen i ett samhälle 15 km utanför Linköping, ett samhälle som växte upp runt en fabrik.
Jag minns att i stortsätt alla mina klasskompisar bodde i hus, bara ngr fa i lägenhet. Minns ingen som direkt fattig men ingen som stack ut som rik heller.

Det var fa som akte utomlands pa semester, hade ngn varit i Danmark sa var det häftigt. Men jag minns en klasskompis (tror det var i tredje klass) som var i Paris och Disneyland. Vi andra var väldigt imopnerade, och säkert ganska avvundssjuka. Just det med att aka utomlands pa semester känns som ngt som har förändrats mkt, aka en vecka till västkusten eller Öland med ett enkelt tält räknas inte som semester längre.
 
70-talist här med egenföretagande föräldrar och förutom att livet var mer fritt på så vis att det inte fanns mobiler/surfplattor/datorer i var unges hand = mer utetid och uteaktiviteter, så var livet rent generellt hyfsat uppstyrt med mattider, läxor och diverse sportaktiviteter.
Ben och cykel var de primära transportmetoderna till och från aktiviteter/kompisar/farmor.

På sätt och vis var livet enklare då, men bättre? Kanske, det vet jag inte.
 
Just kopplat till barn och ungdomar så kan jag dock tycka att mobiltelefonen inte är enbart av ondo. Det är ju mycket lättare både för barnet att nå sina anhöriga och vuxna att nå barnet idag. Minns när min bästa kompis fick sin första mobil när vi gick i sexan, hennes familj hade rätt gott om pengar, hur stort det var och vad bra mamma och pappa tyckte att det var när hon var med när vi var ute och red. Innan dess hade vi varit ute i timmar i skogen helt själva, utan att någon vuxen visste vart vi var. Jag hade ju idag aldrig någonsin ridit iväg utan mobil, ens som vuxen.

Sen är det klart att man inte ska okynnesringa åt något håll, varken att ungen sitter och ringer 18464678 gånger per dag och stör föräldrarna på jobbet utan anledning (fast det gjorde min lillebror från den fasta telefonen ändå när vi var små, så det fanns definitivt då också, haha) eller att föräldrarna ringer i tid och otid och typ "skuggar" barnet, men att den finns om det verkligen behövs kan väl nästan ingen argumentera emot?
 
Vi som är födda i mitten av 80-talet tillhör väl den första generationen som som grupp sett kommer ha en sämre ekonomi än våra föräldrar. Sen lever vi kanske inte så, men brytpunkten måste väl vara där någonstans som någon annan skrev, runt 80-90 tal. Nu blir det sämre igen 🙄😉
 
Just kopplat till barn och ungdomar så kan jag dock tycka att mobiltelefonen inte är enbart av ondo. Det är ju mycket lättare både för barnet att nå sina anhöriga och vuxna att nå barnet idag. Minns när min bästa kompis fick sin första mobil när vi gick i sexan, hennes familj hade rätt gott om pengar, hur stort det var och vad bra mamma och pappa tyckte att det var när hon var med när vi var ute och red. Innan dess hade vi varit ute i timmar i skogen helt själva, utan att någon vuxen visste vart vi var. Jag hade ju idag aldrig någonsin ridit iväg utan mobil, ens som vuxen.

Sen är det klart att man inte ska okynnesringa åt något håll, varken att ungen sitter och ringer 18464678 gånger per dag och stör föräldrarna på jobbet utan anledning (fast det gjorde min lillebror från den fasta telefonen ändå när vi var små, så det fanns definitivt då också, haha) eller att föräldrarna ringer i tid och otid och typ "skuggar" barnet, men att den finns om det verkligen behövs kan väl nästan ingen argumentera emot?
Om man bara har den lilla apparaten för att ringa med och göra sig hörd vid behov så vore det väl bra, men den här tingesten kan så mycket mer som inte alltid är så nyttigt för de som håller på med den. Mobiltelefonen som tingest är ju bra samtidigt som sociala medier osv som finns på den har blivit ett jädrenas skit faktiskt. Alltid uppkopplad, alltid nåbar, alltid beroende.
 
Nä, vilket skitsnack! Det där är bara en dålig ursäkt. Jag har suttit många timmar med min väns son och hjälpt honom i flera ämnen och de är verkligen inte svåra. Vanlig matte, svenska, engelska, biologi etc. Inget konstigt alls. Bara att man måste ha disciplinen att sitta still som barn och lära sig. Barn idag har inte det, de vill bli matade med information och inte behöva jobba för det. Ber man något barn idag googla något eller slå upp något blir de nästan irriterade på att du inte gör det åt dem.

Jag tror att det är för att föräldrar är så stressade. De orkar inte med att se på hur barnen lär sig, utan det är enklare att göra grejerna själv istället för att låta barnen ta tid på sig och lära sig. Sen har många barn väldigt dåligt självförtroende, de tror inte att de klarar av att göra saker av någon underlig anledning. När jag var barn trodde vi att vi kunde allting.
Alltså det enklaste är ju att låta barnen göra läxan själv på sitt rum som våra föräldrar gjorde medan de gjorde vuxensaker.
Inte konstigt föräldrar är stressade till tusen eftersom de antingen ska göra läxan åt barnen eller titta medan barnen gör dom och peppa dom att fatta.
På min tid gjorde man läxan eller tog smällen typ...Och det hände typ inget om man inte gjort den förrän det blev betyg på högstadiet.

Min mamma jobbade heltid och skötte allt hemma. Men hon behövde inte bevaka läxor eller engagera sig i min fritid. Hon hade nog massor mer egen tid än jag har som knappt lyckas se till att det finns mat att laga och serverar alldeles för mycket halvfabrikat och har dammtussar i hörnen.
Känns som det var rätt slappt att vara förälder på 70-80 talet!
 

Liknande trådar

Utrustning Jag har funderat en del på det här med sadlar, deras kvalité och passform framför allt. Min gamla stübben och min ännu äldre Passier...
Svar
12
· Visningar
1 340
Senast: domino
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp