Var det bättre förr?

[iNHALE]

Nu är jag iof uppväxt på 90-talet men det är ändå 30 år sedan. Mina föräldrar var rätt högavlönade jämförelsevis, pappa var maskiningenjör och mamma var högskolelärare. Vi har aldrig haft någon materiell lyx direkt. Att ha två bilar i hushållet kom inte på fråga, mina föräldrar samåkte till jobbet. Att mamma skulle ta körkort och ha egen bil var en totalt onödig kostnad. Att äta ute-mat var också något man sällan gjorde. Det var lyx de dagarna man körde och köpte pizza tex. Jag ärvde mycket kläder från kompisars syskon och jag hade kläderna tills de antingen var på tok för små eller på tok för trasiga. Mamma klippte mitt hår själv hemma i badrummet. Våra utlandsresor sträckte sig till mammas släkt i Finland eller till Danmark.

 

[Luff]

Uppfödd på 70 och 80-talet så är det tillräckligt länge sen för att kunna reflektera över hur mycket bättre ekonomiskt vi fått det här i landet. Inte alla förstås, men över lag. Uppväxt i ett vanligt hem i ett vanligt hus, båda föräldrarna jobbade med "vanliga Jobb". Hade det vare sig bättre eller sämre än mina klasskamrater. Kom att tänka på saker som då ansågs "för dyrt" som idag är vardagsmat för många. Små som stora grejer. Vad upplevde du som "för dyrt" som barn?

*En sån enkel sak skivat bröd såg som "för dyrt". Fanns nästan inte att köpa med undantag för Skogaholmslimpa och rostbröd
*Småfranska var "dyrt" och köptes bara undantagsvis
*Teknik var jättedyrt. En ny tv eller VHS kostade typ en månadslön. Gick apparater sönder så lagade man. Micro såg länge som höjden av lyx.
*Levisjeans var typ det mest dekadenta att köpa i märkesväg. Och Date Deo i doftväg .
*På hela skolan var det en elev som regelbundet fick skjuts til skolan och hon hade medicinska skäl. Annars var det bara med få undantag man inte tog sig själv dit genom gå eller cykla. Oavsett väder( Fan nu lät jag som jag kommer från stenåldern)
*Ingen åkte på utlandssemester, knappast skidsemester heller
* GBs halvliters gräddglass var det dyraste man kunde köpa i glassväg.

Känner igen allt ovan.
Och en fick inte ringa "i onödan".
Hos syrran fick en bara ha en skiva ost på Skogaholmslimpan - som inte var skivad och ett helsikke att skära jämt.
Pulvermos var en lyx.

 

[Nebraska]

Känner igen allt ovan.
Och en fick inte ringa "i onödan".
Hos syrran fick en bara ha en skiva ost på Skogaholmslimpan - som inte var skivad och ett helsikke att skära jämt.
Pulvermos var en lyx.

Kom på en sak till ;flytande tvål! Fanns väl bara Bliw i sån där bubbla och det inte många hem av mina klasskamrater man fann det.

 

[Lingon]

Uppfödd på 70 och 80-talet så är det tillräckligt länge sen för att kunna reflektera över hur mycket bättre ekonomiskt vi fått det här i landet. Inte alla förstås, men över lag. Uppväxt i ett vanligt hem i ett vanligt hus, båda föräldrarna jobbade med "vanliga Jobb". Hade det vare sig bättre eller sämre än mina klasskamrater. Kom att tänka på saker som då ansågs "för dyrt" som idag är vardagsmat för många. Små som stora grejer. Vad upplevde du som "för dyrt" som barn?

*En sån enkel sak skivat bröd såg som "för dyrt". Fanns nästan inte att köpa med undantag för Skogaholmslimpa och rostbröd
*Småfranska var "dyrt" och köptes bara undantagsvis
*Teknik var jättedyrt. En ny tv eller VHS kostade typ en månadslön. Gick apparater sönder så lagade man. Micro såg länge som höjden av lyx.
*Levisjeans var typ det mest dekadenta att köpa i märkesväg. Och Date Deo i doftväg .
*På hela skolan var det en elev som regelbundet fick skjuts til skolan och hon hade medicinska skäl. Annars var det bara med få undantag man inte tog sig själv dit genom gå eller cykla. Oavsett väder( Fan nu lät jag som jag kommer från stenåldern)
*Ingen åkte på utlandssemester, knappast skidsemester heller
* GBs halvliters gräddglass var det dyraste man kunde köpa i glassväg.

Jag känner inte alls igen mig i din beskrivning och jag är född i början av 80-talet och bara en av mina föräldrar jobbade och vi bodde i hyresrätt.

-Skivat bröd köptes inte men det var för att det ansågs vara av för dålig kvalitet.
-Småfranska eller andra bullar från bagaren köptes på helgerna (oftast lördagar)
-Med 3 personer i familjen hade vi 3 TV-apparater och en VHS. Tre stereos.
-Jag brydde mig dock inte om märken. Fullständigt ointresserad.
-Det här stämmer rätt bra dock: de allra flesta cyklade eller gick till skolan! Minns ingen som blev körd med bil.
-Folk åkte på utlandssemester typ charter till Kanarieöarna eller Medelhavet. Vi åkte också några gånger men inte varje år.

Vi hade inte gott om pengar men vi hade alltid vad vi behövde och det vi hade var av bra kvalitet.

Jag tycker snarare att mycket har blivit dyrare. Mina föräldrars generation kunde köpa hus/BR mycket billigare än vad vi kan göra idag! Det är ju tokdyrt idag.

 

[Ray]

Känner igen allt ovan.
Och en fick inte ringa "i onödan".
Hos syrran fick en bara ha en skiva ost på Skogaholmslimpan - som inte var skivad och ett helsikke att skära jämt.
Pulvermos var en lyx.

Ringa var ju sjukt dyrt! Särskilt "rikssamtal" till min kompis i grannkommunen. Eller senare mobilsamtal...
Nu kostar det ju oftast inget att ringa. Spelar ingen roll om barnen pratar hela dagen när det är wifi liksom.
Som en parentes...

 

[Ray]

En skillnad när jag var barn var att man kunde fynda en fungerande tv på soptippen. Bara att gå och ta och prova. Gratis secondhand.

 

[Jenka]

"Bättre" är ju en definitionsfråga. Vi har högre levnadsstandard nu, eller som mamma brukar uttrycka det, vi föds på toppen av Mazlows behovstrappa. Det om nåt måste ju ses som bättre eftersom vi generellt sett har alla våra basala behov uppfyllda. Kvinnor och minoriteter har det galet mycket bättre. Samtidigt har vi brinnande klimatkris och den är ju faktiskt en jävla surdeg. Alla tider har sina för- och nackdelar, men min uppfattning är att det generellt sett blivit mycket bättre är medelsvensson.

En klimatkris som dels beror på denna "rikedom" (överkonsumtion i att tex hellre köpa nytt) och dels riskerar att utrota vår "rikedom" eller snarare försörjningsmöjlighet.

 

[Luff]

Jag känner inte alls igen mig i din beskrivning och jag är född i början av 80-talet och bara en av mina föräldrar jobbade och vi bodde i hyresrätt.

-Skivat bröd köptes inte men det var för att det ansågs vara av för dålig kvalitet.
-Småfranska eller andra bullar från bagaren köptes på helgerna (oftast lördagar)
-Med 3 personer i familjen hade vi 3 TV-apparater och en VHS. Tre stereos.
-Jag brydde mig dock inte om märken. Fullständigt ointresserad.
-Det här stämmer rätt bra dock: de allra flesta cyklade eller gick till skolan! Minns ingen som blev körd med bil.
-Folk åkte på utlandssemester typ charter till Kanarieöarna eller Medelhavet. Vi åkte också några gånger men inte varje år.

Vi hade inte gott om pengar men vi hade alltid vad vi behövde och det vi hade var av bra kvalitet.

Jag tycker snarare att mycket har blivit dyrare. Mina föräldrars generation kunde köpa hus/BR mycket billigare än vad vi kan göra idag! Det är ju tokdyrt idag.

Och här består ju skillnaden. Du är född i början på 80talet. Brytpunkten kom någonstans mitten på 80talet. En kunde köpa en videospelare, inte bara hyra. Min dåvarande svärfar hade en mobiltelefon i bilen 1987. Vilken grej.

 

[Huggorm]

Och här består ju skillnaden. Du är född i början på 80talet. Brytpunkten kom någonstans mitten på 80talet. En kunde köpa en videospelare, inte bara hyra. Min dåvarande svärfar hade en mobiltelefon i bilen 1987. Vilken grej.

Ja just det, i början hyrde man ju både video och filmer. Låter helt sjukt idag att behöva hyra sånt

 

[Ramona]

*En sån enkel sak skivat bröd såg som "för dyrt". Fanns nästan inte att köpa med undantag för Skogaholmslimpa och rostbröd
*Småfranska var "dyrt" och köptes bara undantagsvis
*Teknik var jättedyrt. En ny tv eller VHS kostade typ en månadslön. Gick apparater sönder så lagade man. Micro såg länge som höjden av lyx.
*Levisjeans var typ det mest dekadenta att köpa i märkesväg. Och Date Deo i doftväg .
*På hela skolan var det en elev som regelbundet fick skjuts til skolan och hon hade medicinska skäl. Annars var det bara med få undantag man inte tog sig själv dit genom gå eller cykla. Oavsett väder( Fan nu lät jag som jag kommer från stenåldern)
*Ingen åkte på utlandssemester, knappast skidsemester heller
* GBs halvliters gräddglass var det dyraste man kunde köpa i glassväg.

Jag känner inte heller igen mig i detta. Jag är född 1978. Vi åkte nästan alltid till någon av Kanarieöarna på vintersemester, vi åkte dessutom bil nere i Europa en hel del, Tyskland, Frankrike, Belgien etc. Hade besökt större delen av västeuropa innan jag fyllde 12 år. Mina föräldrar åker tyvärr inte skidor, men klasskompisarna åkte varje vinter. Dock semestrade vi i Sverige också en hel del med husvagnen, speciellt uppe i norr.

Sen tycker jag att vi har fått det sämre ekonomiskt. Min mamma var hemma och vi levde gott på pappas lön. Hon har aldrig jobbat heltid, och började jobba deltid först när jag var 14-15 år. Däremot cyklade vi överallt för det fanns inte den servicen på föräldrar att skjutsa. Till stallet fick man skjuts om det var isigt och mycket snö.

Vi hyrde video vid behov, men köpte en, kommer inte ihåg när dock, men jag var inte tonåring i alla fall. Som tonåring fick jag en tv med inbyggd video i.

En sak jag tänker på är att vi inte åt så mycket socker. Det var inte så mycket godis och gott som det är nu. Brorsan och jag fick dela på en 33 cl läsk ur backen ifall det var fredag. Var det finare tillfälle fick vi varsin. Glass åt vi inte i parti och minut och vi hade sällan frysen full med isglassar till oss barn, utan det fanns något literpaket som delades på 4 st. Idag äter jag ju typ ett sånt paket själv!

 

[Luff]

Jag känner inte heller igen mig i detta. Jag är född 1978. Vi åkte nästan alltid till någon av Kanarieöarna på vintersemester, vi åkte dessutom bil nere i Europa en hel del, Tyskland, Frankrike, Belgien etc. Hade besökt större delen av västeuropa innan jag fyllde 12 år. Mina föräldrar åker tyvärr inte skidor, men klasskompisarna åkte varje vinter. Dock semestrade vi i Sverige också en hel del med husvagnen, speciellt uppe i norr.

Sen tycker jag att vi har fått det sämre ekonomiskt. Min mamma var hemma och vi levde gott på pappas lön. Hon har aldrig jobbat heltid, och började jobba deltid först när jag var 14-15 år. Däremot cyklade vi överallt för det fanns inte den servicen på föräldrar att skjutsa. Till stallet fick man skjuts om det var isigt och mycket snö.

Vi hyrde video vid behov, men köpte en, kommer inte ihåg när dock, men jag var inte tonåring i alla fall. Som tonåring fick jag en tv med inbyggd video i.

En sak jag tänker på är att vi inte åt så mycket socker. Det var inte så mycket godis och gott som det är nu. Brorsan och jag fick dela på en 33 cl läsk ur backen ifall det var fredag. Var det finare tillfälle fick vi varsin. Glass åt vi inte i parti och minut och vi hade sällan frysen full med isglassar till oss barn, utan det fanns något literpaket som delades på 4 st. Idag äter jag ju typ ett sånt paket själv!

Men det går att leva på en lön idag också. Med matlådor lagade av långkok o hemmaodlad potatis, hållbara vettiga kläder av hyfsad kvalité, inte köpa nya möbler på Mio var femte år, bara en bil, semesterresa utomlands någon gång, inte varje år. Allt det som min föräldrageneration fixade galant. Men nu precis som då får den hemmalevande personen sketen pension.

 

[Nahar]

Som många andra skrivit så var det såklart både bättre och sämre på många sätt, men en sak som är stor skillnad mellan mig (millenial) och mina föräldrar (boomers) är hur svårt det är att få jobb, samt hur otrygga jobben är. Utbildningsinflationen är enorm, arbetsvillkoren och möjligheter till fast anställning pissiga, och facket har i många fall ingen makt (om de anställda ens "får" vara med i facket). Mina föräldrar kunde strosa in på arbetsmarknaden utan mer än gymnasieutbildning och få fasta och välbetalda jobb-en till och med utan flytande svenska. Lägg till det skenande bostadspriser och stor bostadsbrist. Fattigdomen finns, men den ser ut på andra sätt eftersom att "lyxvaror" som kläder och elektronik blivit billigare, medan det basala (bostad, jobb, kollektivtrafik, NYTTIG mat) blivit dyrare och otryggare.

 

[Ramona]

Mina föräldrar kunde strosa in på arbetsmarknaden utan mer än gymnasieutbildning och få fasta och välbetalda jobb-en

Det gick att klättra bättre förr utan utbildning.

Min pappa är född 1947. Han gick 8 år i grundskola, fick jobb på SJ tills han ryckte in i lumpen eftersom farfar var lokförare. I lumpen visade sig han vara allergisk mot harts så han fick en innetjänst och utbildad inom telefoni. Efter lumpen fick han jobb på Televerket och där klättrade han snabbt inom bolaget och när han tröttnat på att vara chef där började han sälja nyproducerade hus och var försäljningschef på ett stort husbolag. När husbranschen gick dåligt på 90-talet gick han över till återvinning och blev försäljningschef där. Min pappa var chef i 90% av sitt arbetsliv. Han är än idag hopplös att samarbeta med utan kör sitt race och delegerar ner. Old school!

 

[Jenka]

Som många andra skrivit så var det såklart både bättre och sämre på många sätt, men en sak som är stor skillnad mellan mig (millenial) och mina föräldrar (boomers) är hur svårt det är att få jobb, samt hur otrygga jobben är. Utbildningsinflationen är enorm, arbetsvillkoren och möjligheter till fast anställning pissiga, och facket har i många fall ingen makt (om de anställda ens "får" vara med i facket). Mina föräldrar kunde strosa in på arbetsmarknaden utan mer än gymnasieutbildning och få fasta och välbetalda jobb-en till och med utan flytande svenska. Lägg till det skenande bostadspriser och stor bostadsbrist. Fattigdomen finns, men den ser ut på andra sätt eftersom att "lyxvaror" som kläder och elektronik blivit billigare, medan det basala (bostad, jobb, kollektivtrafik, NYTTIG mat) blivit dyrare och otryggare.

Håller med om det mesta, men andelen av inkomsten som läggs på mat är lägre än nånsin.

 

[a1agnlju]

Uppfödd på 70 och 80-talet så är det tillräckligt länge sen för att kunna reflektera över hur mycket bättre ekonomiskt vi fått det här i landet. Inte alla förstås, men över lag. Uppväxt i ett vanligt hem i ett vanligt hus, båda föräldrarna jobbade med "vanliga Jobb". Hade det vare sig bättre eller sämre än mina klasskamrater. Kom att tänka på saker som då ansågs "för dyrt" som idag är vardagsmat för många. Små som stora grejer. Vad upplevde du som "för dyrt" som barn?

*En sån enkel sak skivat bröd såg som "för dyrt". Fanns nästan inte att köpa med undantag för Skogaholmslimpa och rostbröd
*Småfranska var "dyrt" och köptes bara undantagsvis
*Teknik var jättedyrt. En ny tv eller VHS kostade typ en månadslön. Gick apparater sönder så lagade man. Micro såg länge som höjden av lyx.
*Levisjeans var typ det mest dekadenta att köpa i märkesväg. Och Date Deo i doftväg .
*På hela skolan var det en elev som regelbundet fick skjuts til skolan och hon hade medicinska skäl. Annars var det bara med få undantag man inte tog sig själv dit genom gå eller cykla. Oavsett väder( Fan nu lät jag som jag kommer från stenåldern)
*Ingen åkte på utlandssemester, knappast skidsemester heller
* GBs halvliters gräddglass var det dyraste man kunde köpa i glassväg.

Jag är född i slutet på 60-talet och känner igen mycket i din beskrivning. Vi köpte en del rostbröd men skogaholmslimpa var uteslutet (för dyrt). Mamma bakade en hel del bröd istället eftersom det var billigare än köpebröd.

Alla kläder ärvdes och var bra mycket dyrare än dagens massproducerade toppar och byxor. Jag tror nog de höll lite bättre också...

Vi hade en tv och skaffade inte VHS-spelare förrän jag var i 15-års-åldern har jag för mig, alltså runt 1985.
Gå, cykla eller skolbuss var det som gällde för oss hela grundskolan och även i gymnasiet (nja, inte skolbuss då). Inget konstigt alls med det och säkerligen inget som skulle vara något problem att göra nu med egentligen.
Vi åkte bil genom Europa på semestern för det var ruskigt dyrt att flyga.

Tågluff var standard för tonåringarna och det var inte någon enorm kostnad för ett interrailkort. Nu är det ju mycket billigare att flyga än att åka tåg, även om det är trevligare med tåg enligt min smak i alla fall.

Jag saknar faktiskt en hel del av det livet man levde då. Jag saknar att inte vara slav under tekniken vilket jag (och många miljoner människor med mig) är numera. Man var tvungen att träna minnet och hålla mycket i huvudet för man hade ingen mobil man kunde googla på.

 

[Nahar]

Håller med om det mesta, men andelen av inkomsten som läggs på mat är lägre än nånsin.

Det är jag medveten om, men det är få förunnat att kunna äta den mat en kanske hade önskat, till exempel varierad, nyttig, ekologisk, vegansk, rawfood, lokalt, etc.

 

[Nahar]

Det är jag medveten om, men det är få förunnat att kunna äta den mat en kanske hade önskat, till exempel varierad, nyttig, ekologisk, vegansk, rawfood, lokalt, etc.

Och det påverkar ju i sin tyr hälsa och välmående, som påverkar arbetsförmåga och stresshantering, och ja... allt hör samman.

 

[Mabuse]

Jag tror också på att det var snarare annorlunda än bättre/sämre.

Även om där jag växte upp, så skulle det anses vara "fattigt" med dagens mått mätt, men det fanns en hel del "lyx" som jag kan inte kosta på mig än idag, exempelvis : Äta bara dagens nybakade bröd till frukost. Dagsgammalt bröd ansågs vara fattigmansmat. Bagerier fanns varannat kvarter. Färsk frukt och grönt som var dagsmogen, och inte hade åkt halva världen. Smaken av tomater och jordgubbar som är mogna på riktigt, och inte "packningsmogna" är svår att slå. Kunna köpa ett kilo färska gröna ärtor i skidor och bara äta som snacks, dvs inte de sockerärtor som finns ibalnd i pytteförpacking där ärskidan ska också ätas. Jag vill bara ha ärtor. Stora mogna solrosfrö blommor, med färska solroskärnor, inte nåt gammalt torkat.

Jag kan ju iofs vandra bort till andra sidan av stan och köpa mig nybakta bullar eller bröd på morgonen, med det blir både tidskrävande och dyrt. Jag saknar när färsk mat var vardag.

Jag kan inte säga att det var bättre, men saker och ting tilläts fortfarande vara långsamma och ineffektiva, på gott och ont, exempelvis så gick bussarna oftare även om det inte var många som åkte alla gånger. Eller just att ha en sjuksköterska som var i skolan, alltid.

Var det här i Sverige? Jag känner inte igen bilden av närodlade solmogna tomater och jordgubbar året runt, kilovis med ärtskidor, bagerier i varje kvarter…?

 

[Mabuse]

En skillnad när jag var barn var att man kunde fynda en fungerande tv på soptippen. Bara att gå och ta och prova. Gratis secondhand.

Det går nog att tiptappa sig till en gratis TV nu också. Men däremot är det svårare att stjäla från återvinningsstationer, det stämmer!

 

[Youma]

Varför är det dåligt att köpa färdigskivat bröd

Allt bröd går inte att maskinskiva, och då blir bröd som inte går att sälja skivat "olönsamma". Sen försvinner de för gott.

Var det här i Sverige? Jag känner inte igen bilden av närodlade solmogna tomater och jordgubbar året runt, kilovis med ärtskidor, bagerier i varje kvarter…?

Nej, inte i sverige. Däremot så har det också försvunnit i det landet också, till förmån för stormarknader och fabriksbakat bröd. Men visst har det även varit så i sverige, men snarare på 50-60 talet, eller tidigare?
I min lilla avkrok i sverige så har det i stan funnits ett bageri i stort sätt varje kvarter, som senare har blivit konditori. det vill säga inte längre än 5 minuter till att hämta bröd.

Sen sa jag ju inte året runt, jag vet inte vart det finns jordgubbar och tomater året runt? Men just i säsongen för tomater/jordgubbar etc. Det tråkiga är att i sverige så har vi vant oss vid sura jordgubbar, så till och med de närodlade plockas så de kan stå någon dag i ask. Vill man ha helt mogna jordgubbar får man odla hemma själv.
Samma med tomater, det närmaste man kommer riktig tomatsmak är typ Rustica på ask.

Men jag ska icke klaga på kärnfria vattenmeloner och druvor, de var verkligen inte bättre förr! Även om melonerna har fått tappa lite i smak på vägen.