Var det bättre förr?

[Nebraska]

Uppfödd på 70 och 80-talet så är det tillräckligt länge sen för att kunna reflektera över hur mycket bättre ekonomiskt vi fått det här i landet. Inte alla förstås, men över lag. Uppväxt i ett vanligt hem i ett vanligt hus, båda föräldrarna jobbade med "vanliga Jobb". Hade det vare sig bättre eller sämre än mina klasskamrater. Kom att tänka på saker som då ansågs "för dyrt" som idag är vardagsmat för många. Små som stora grejer. Vad upplevde du som "för dyrt" som barn?

*En sån enkel sak skivat bröd såg som "för dyrt". Fanns nästan inte att köpa med undantag för Skogaholmslimpa och rostbröd
*Småfranska var "dyrt" och köptes bara undantagsvis
*Teknik var jättedyrt. En ny tv eller VHS kostade typ en månadslön. Gick apparater sönder så lagade man. Micro såg länge som höjden av lyx.
*Levisjeans var typ det mest dekadenta att köpa i märkesväg. Och Date Deo i doftväg .
*På hela skolan var det en elev som regelbundet fick skjuts til skolan och hon hade medicinska skäl. Annars var det bara med få undantag man inte tog sig själv dit genom gå eller cykla. Oavsett väder( Fan nu lät jag som jag kommer från stenåldern)
*Ingen åkte på utlandssemester, knappast skidsemester heller
* GBs halvliters gräddglass var det dyraste man kunde köpa i glassväg.

 

[vilde]

Uppfödd på 70 och 80-talet så är det tillräckligt länge sen för att kunna reflektera över hur mycket bättre ekonomiskt vi fått det här i landet. Inte alla förstås, men över lag. Uppväxt i ett vanligt hem i ett vanligt hus, båda föräldrarna jobbade med "vanliga Jobb". Hade det vare sig bättre eller sämre än mina klasskamrater. Kom att tänka på saker som då ansågs "för dyrt" som idag är vardagsmat för många. Små som stora grejer. Vad upplevde du som "för dyrt" som barn?

*En sån enkel sak skivat bröd såg som "för dyrt". Fanns nästan inte att köpa med undantag för Skogaholmslimpa och rostbröd
*Småfranska var "dyrt" och köptes bara undantagsvis
*Teknik var jättedyrt. En ny tv eller VHS kostade typ en månadslön. Gick apparater sönder så lagade man. Micro såg länge som höjden av lyx.
*Levisjeans var typ det mest dekadenta att köpa i märkesväg. Och Date Deo i doftväg .
*På hela skolan var det en elev som regelbundet fick skjuts til skolan och hon hade medicinska skäl. Annars var det bara med få undantag man inte tog sig själv dit genom gå eller cykla. Oavsett väder( Fan nu lät jag som jag kommer från stenåldern)
*Ingen åkte på utlandssemester, knappast skidsemester heller
* GBs halvliters gräddglass var det dyraste man kunde köpa i glassväg.

Är det en förbättring att vi nu köper färdigskivat bröd, småfranska och åker bil till skolan? I mina ögon är försämringar.

 

[Stekspaden]

Mina släktingar som var butiksbiträden åkte utomlands regelbundet under 70-talet... Hade kanske lite med hur många barn man hade och om man ekonomiskt hjälpte sina föräldrar

 

[Nebraska]

Är det en förbättring att vi nu köper färdigskivat bröd, småfranska och åker bil till skolan? I mina ögon är försämringar.

Min poäng var väl mer på det ekonomiska planet förstås.

 

[Jenka]

Känner inte igen mig i punkterna i ts men har största delen av min uppväxt under 90talet.

Att slå sönder en glasruta var superdyrt. Jag har en känsla av att det var mer skrämselpropaganda än faktisk bild av kostnadsnivån dock.

 

[vilde]

Min poäng var väl mer på det ekonomiska planet förstås.

Hur mycket lånar folk idag för att kunna bo?

 

[tanten]

Nej, det var inte bättre förr. Är inte det rätt självklart?

jag växte upp i ett hus där vi hade utedass, och varmvatten installerades först när vi byggde till på 70-talet. Det var inte ovanligt att ha det så på landsbygden på 60-talet.
Hyreslägenheten mina föräldrar lämnade hade bara vedspis. På gården fanns i alla fall elspis.
Mamma tvättade på lagårdsbacken. I en tvättmaskin som man fyllde med vatten och tömde manuellt.

En god vän som är läkare berättade att när han var barn hade de inte pålägg på brödet alla dagar. Och då var pappan ändå tjänsteman.

Idag fasar kvällstidningarna om att fattiga föräldrar inte har råd att åka på semester med barnen. Under min uppväxt var utlandssemester något ganska ovanligt. Inte något man ansågs fattig om man inte hade räd med.

 

[honung]

Det mesta var bättre förr. Kan inte direkt känna att det är "livskvalitet" att alltid ha pålägg på mackan. Det är inte livskvalitet att ha allt tillgängligt, däremot att jobba lite för att uppnå saker och ting gör att man uppskattar saker och ting när man kommer dit.

Idag lever vi alla i parallella universum, har fan inte vett att vara tacksamma förr något, har inte lärt något av historien utan fördömer den och lever gränslöst.

Ja, det var bättre förr, men vi tog inte hand om framtiden och är inte kapabla att förvalta den vare sig igår eller idag, tveksamt om vi ens kan det i morgon..

 

[athena_arabians]

Jag var barn på 70/80-talet (född -73) och det som jag upplevde var dyrt var elektronik. Mina föräldrar köpte den mat de ville ha men de hade inte någon exklusiv smak (mamma HATADE matlagning och hushållsgrejor generellt). Att tex köpa vitt bröd var inget konstigt (även om Gyllelimpa var standard).

Några av mina klasskompisar åkte på semester utomlands men det var inte många. Första gången jag var utanför Norden var precis innan jag fyllde 18 och åkte med en kompis till London.

 

[BornAgain]

Går ni runt och känner er rika eller fattiga för hur det kommer att bli?

Jag talade en gång med människor som bodde i Östtyskland - de sa att när de berättade hur det var materiellt så tyckte folk att de hade det fattigt, men de menade att det går bra att äta grönkål när alla gör det.

Man hade det (i normal fallet) materiellt sett sämre förr - men man hade också andra referensramar. Det var väldigt få som förväntade sig utlandssemestrar. Å andra sidan hade vi poliser fast stationerade i den kranskommun där jag växte upp. Och vi visste vad de hette. Det fanns en skolsköterska som satt på sitt kontor, dvs som inte besökte skolan någon dag i veckan. Hon ansvarade bara för vår skola. Skolmaten lagades på plats. Vi hade postkontor. Det fanns en allmän-nytta och människor fick hjälp av soc att hitta bostad vid behov. Så vissa saker var faktiskt bättre, även om vi led av att äta limpa och titta på SVT.

Men blindtarmen var en operation som man låg på sjukhus för. Cancerpatienter dog i högre utsträckning (och tack vare asbets och rökning hade vi ganska många)

Brottslighet fanns då också. Det dödliga våldet var mycket värre på 1980-talet. Fast då sköt folk inte varandra utan knivdödade, slog eller sparkade ihjäl varandra.

Jag skulle inte säga att det var bättre förr, mycket var onekligen sämre. Jag skulle säga att det var annorlunda förr.

 

[Badger]

Uppfödd på 70 och 80-talet så är det tillräckligt länge sen för att kunna reflektera över hur mycket bättre ekonomiskt vi fått det här i landet. Inte alla förstås, men över lag. Uppväxt i ett vanligt hem i ett vanligt hus, båda föräldrarna jobbade med "vanliga Jobb". Hade det vare sig bättre eller sämre än mina klasskamrater. Kom att tänka på saker som då ansågs "för dyrt" som idag är vardagsmat för många. Små som stora grejer. Vad upplevde du som "för dyrt" som barn?

*En sån enkel sak skivat bröd såg som "för dyrt". Fanns nästan inte att köpa med undantag för Skogaholmslimpa och rostbröd
*Småfranska var "dyrt" och köptes bara undantagsvis
*Teknik var jättedyrt. En ny tv eller VHS kostade typ en månadslön. Gick apparater sönder så lagade man. Micro såg länge som höjden av lyx.
*Levisjeans var typ det mest dekadenta att köpa i märkesväg. Och Date Deo i doftväg .
*På hela skolan var det en elev som regelbundet fick skjuts til skolan och hon hade medicinska skäl. Annars var det bara med få undantag man inte tog sig själv dit genom gå eller cykla. Oavsett väder( Fan nu lät jag som jag kommer från stenåldern)
*Ingen åkte på utlandssemester, knappast skidsemester heller
* GBs halvliters gräddglass var det dyraste man kunde köpa i glassväg.

Det bästa vore väl kanske om man kunde ta det bästa ur båda. Ha råd med bra pålägg och mat, men ändå cykla och laga.

 

[vilde]

...

Kul att du är tillbaka!

 

[Youma]

Jag tror också på att det var snarare annorlunda än bättre/sämre.

Även om där jag växte upp, så skulle det anses vara "fattigt" med dagens mått mätt, men det fanns en hel del "lyx" som jag kan inte kosta på mig än idag, exempelvis : Äta bara dagens nybakade bröd till frukost. Dagsgammalt bröd ansågs vara fattigmansmat. Bagerier fanns varannat kvarter. Färsk frukt och grönt som var dagsmogen, och inte hade åkt halva världen. Smaken av tomater och jordgubbar som är mogna på riktigt, och inte "packningsmogna" är svår att slå. Kunna köpa ett kilo färska gröna ärtor i skidor och bara äta som snacks, dvs inte de sockerärtor som finns ibalnd i pytteförpacking där ärskidan ska också ätas. Jag vill bara ha ärtor. Stora mogna solrosfrö blommor, med färska solroskärnor, inte nåt gammalt torkat.

Jag kan ju iofs vandra bort till andra sidan av stan och köpa mig nybakta bullar eller bröd på morgonen, med det blir både tidskrävande och dyrt. Jag saknar när färsk mat var vardag.

Jag kan inte säga att det var bättre, men saker och ting tilläts fortfarande vara långsamma och ineffektiva, på gott och ont, exempelvis så gick bussarna oftare även om det inte var många som åkte alla gånger. Eller just att ha en sjuksköterska som var i skolan, alltid.

 

[Bison]

Är det en förbättring att vi nu köper färdigskivat bröd, småfranska och åker bil till skolan? I mina ögon är försämringar.

Varför är det dåligt att köpa färdigskivat bröd

 

[BornAgain]

Varför är det dåligt att köpa färdigskivat bröd

Jag älskar skivat bröd - jag äter sällan bröd och det är så praktiskt att ha i frysen.

 

[Huggorm]

Det är ju så tunna skivor på det färdigskivade brödet, jag vill ha en halv skiva till i tjocklek.

 

[Voeux]

"Bättre" är ju en definitionsfråga. Vi har högre levnadsstandard nu, eller som mamma brukar uttrycka det, vi föds på toppen av Mazlows behovstrappa. Det om nåt måste ju ses som bättre eftersom vi generellt sett har alla våra basala behov uppfyllda. Kvinnor och minoriteter har det galet mycket bättre. Samtidigt har vi brinnande klimatkris och den är ju faktiskt en jävla surdeg. Alla tider har sina för- och nackdelar, men min uppfattning är att det generellt sett blivit mycket bättre är medelsvensson.

 

[Hermelin]

Jag växte upp med ensamstående morsa. Vi hade det lite knapert men var inte "fattiga". Morsan var bra på att vända på slantarna så inget saknades oss. Men det är klart att vissa detaljer var för dyra.

• "Alla" klasskompisar hade Salomonryggsäck. Det var inte att tänka på för vår budget.
• Levisjeans som du nämner - helt uteslutet.
• Finkött som tex oxfilé, alldeles för dyrt.
• Ja, teknik! All teknik var ju svindyr och när vi köpte en stereo så var det en jätteinvestering.

De flesta har nog fått det bättre materiellt. Om vi med "de flesta" menar personer som är födda i Sverige och har jobb. Samtidigt så har t ex långtidssjuka fått betydligt bistrare villkor.

 

[nightcrawler]

Vissa saker var helt klart bättre. Och vissa var definitivt sämre. Nu för tiden är vissa saker bättre och andra sämre. Men jag skulle verkligen inte säga att det generellt är bättre nu. Är nog ganska 50/50 tycker jag.

 

[animalasia]

Jag håller med om att det var annorlunda. Som barn var det friare, tex man hade ingen mobiltelefon så kom man vilse så fick man fråga någon om vägen. Det gjorde att man tränade på att kommunicera, ta beslut och lösa olika problem.