Var är dagens hästtjejer?

[IngelaH]

Är hästtjejernas tid, som fanns när en annan var så där 30 år yngre borta. Gäller allt PENGAR idag och inte kärleken till hästen i sig?

Min häst o jag hade för tre år sedan tre menaders boende i det stall vi står i idag. Då fanns en 12-årig tjej där som skötte en shettis som hon fick rida någ gång i halvåret och en arab som hon i stort sett bara fick borsta.

När jag flyttade in, så var tjejen mer i stallet och jag började intressera mig för henne och jag lärde henne en hel del och hon fick rida min häst och växte som person och ryttare på de8 veckor vi hann med, innan jag flyttade.

Under tiden jag bott på andra ställen med min häst har tjejen följt med mig några gånger, jag har hämtat henne och tagit med henne, hon har fått rida och fortsatt lära sig en del.

Nu när jag flyttade tillbaka, så är tjejen på sitt 16 år och jag sa att nu är vi tillbaka och du är välkommen när du vill att komma upp o pyssla och vi kan hjälpas åt att rida igång min häst. - ÅH vad kul,sa hon men kom inte en enda gång, men så var jag och hämtade henne och en kompis i höstas, jag mockade, tog in hästen, fodrade, borstade, sadlade och tränsade och tjejen fick rida...

Sen inget på hela vintern. Jag kontaktade henne och frågade om hon kunde tänka sig att hjälpa mig ett par dagar i veckan mot 200 i månaden plus att jag hämtar och lämnar, sticker till en biobiljett då o då, kanske bjuder på fika/mcDonald ibland och att vi åker på hästarrangemang tillsammans nån gång ibland. Jag gör ju allt själv, mockar, borstar, vixar och donar. Men får hjälp att köra ut skottkärran då jag är klen och även hämta hö emellanåt och spån. Men ofta åker jag och köper spån och foder själv. Jag vill helt enkelt ha sällskap i stallet för 200 kronor kan man säga och att vi kan hjälpas åt sida vid sida, samt att någon kan hjälpa mig att gå ut och gå långpromenader med min häst, så att hon kan komma igång igen. Hon är rastlös och behöver en uppgift.

O ja, tjejen var jätteintresserad. Jag hämtade upp henne och hon hade en kompis med sig... De var jätteduktiga och hjälpsamma. Vi kom överens om två dagar i veckan. Sedan dess, har telefonen varit utan pengar... möten, ont i magen och vad det nu är... Och häromdagen kontaktade tjejens kompis mig och frågade, var det 200 kronro per GÅNG som ni kommit överens?

Är jag verkligen helt ute och cyklar, när jag bara vill vara snäll. Finns inga vanliga hästtjejer längre? Jag har haft annonser ute, men får bara mejlkompisar.

Som det är nu tänker jag faktiskt sätta ner foten och säga att tjejerna får bestämma sig. Antingen hjälper de mig nu och får rida när vi kommer så långt elelr också säger de rakt upp och ner - nej tack vi är inte intresserade. Men de ska inte tro att de kankomma i maj, juni när det börjar bli varmt, skönt och trevligt och hjälpa mig och rida då. För då är arbetet kring hästen lättare för mig själv. Utan den jobbigaste tiden för mig är NU. Jag har även sagt, att det kan vara så att jag åker bort en helg eller ett par dagar då och då, något jag inte kunnat unna mig på länge och att de då får ansvara för hästen själva. Men är dagens hästtjejer så här ointresserade, så törs man inte lämna dem utan uppsikt.

Jag kan inte tänka mig att alla hästtjejer idag, är så här. Men är det någon mer som sett samma som mig?

 

[Habina]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag är rädd att den gamla tidens hästtjej är på utdöende.

Jag var lycklig och fick min första egna häst när jag var 11 år, men då ingick det att sköta ALLT kring hästen, inklusive hämta spån från såghuset längre bort på gården. Min pappa hjälpte mig med höbärgningen (dvs med traktorkörandet), men det var mitt jobb att hästarna skulle få tillräckligt med hö undanstoppat för hela vintern...

Jag minns även att jag cyklade iväg till en grannhäst för att borsta på honom när jag var klar med min häst på helgerna.

Ville jag tävla fick jag rida till tävlingarna, enda stället låg 6 km bort och hade tävling en gång om året.

Nu har jag gjort några försök att ha medryttare till min valack, men det har inte varit särskilt intressant då han varit under igångsättning. Alla unga tjejer verkar bara vara intresserade av att galoppera fort och hoppa massor. Helst varje dag...

Jag har en medryttare nu, som inte hört av sig på ett par veckor, men ryktesvägen har jag fått veta att hon hittat en annan häst att rida. Som tur är så behöver jag inte medryttare egentligen, det är bara en trevlig bonus, men det är ändå frustrerande när man på något vis räknat med att någon annan hjälper en med hästen.

Roligast var den medryttare som dessutom skulle betala för sig, det slutade med att hon var skyldig över 1000 kr... Som jag för övrigt aldrig såg röken av...

 

[Dandylinn]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag tror också att de riktigt engagerade är sällsynta idag..

När jag började var man helt salig ifall man fick borsta en häst, vad som helst..

Idag ska allt serveras och hästen ska gå svårklass samt vara möjlig att tävla med pronto annars är det inte intressant..jo, helst gratis utan stalljobb också.

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag var lycklig och fick min första egna häst när jag var 11 år, men då ingick det att sköta ALLT kring hästen, inklusive hämta spån från såghuset längre bort på gården. Min pappa hjälpte mig med höbärgningen (dvs med traktorkörandet), men det var mitt jobb att hästarna skulle få tillräckligt med hö undanstoppat för hela vintern...

Jag minns även att jag cyklade iväg till en grannhäst för att borsta på honom när jag var klar med min häst på helgerna.

Jag hade ju ingen egen häst, utan jag cyklade till ett travstall en mil bort, för at borsta och prata med gårdens son, som var i min ålder. Vi åkte ut med nån travare då och då och promenadkörde i skogen, men det var grabben som körde. jag borstade bara och möjligen sopade stallet.

Och så fanns det en hästhandlare granne till farmor o farfar, där var jag och borstade och klappade nån gång i veckan.

I övrigt red jag i handikappgrupp en gång i veckan på ridskolan.

Jag tittade på allt med hästar, tidningar, tv, när vi åkte på utflykter. Jag hade anteckningsböcker fyllda med hästfärger, tecken, stam och ålder på de hästar som jag träffat IRL, eller som var kända tävlingshästar då.

Men det är väl så, idag är datorerna nästan viktigare och all information är lätt åtkomlig där och det finns virtuella spel om hästskötsel, tävling, träning och avel. Det kanske är lättare, för då kan man ju stänga av datorn och hinna med att gå ut på stan med kompisar, gå på bio eller ut o festa på helgerna. Vilket en annan inte alltid hann, eller ens var intresserad av på den tiden.

 

[LindgrenV]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Hästtjejer finns kvar tror jag!

Jag själv anser väl mig som en typisk hästtjej, jag är 18 och det bästa som finns är att ta hand om hästen. Rida är inte det viktigaste för mig, kan man väl säga. Kan stå i timmar och bara pyssla. Likaså den medryttare jag haft under det senaste året när vi fick stallproblem och jag inte kunde ta mig ut (inget körkort och efter ett halvår i stallet ställde länstrafiken in alla bussar som gick förbi, så mamma fick ta över ansvaret helt för hästen gick då inte att flytta), medryttaren pysslade massor och skrittade ut lite ibland.

Om fyra veckor flyttar hästen hem till mig igen och då kan jag äntligen ägna all min lediga tid åt att pyssla

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag tror också att de riktigt engagerade är sällsynta idag..

När jag började var man helt salig ifall man fick borsta en häst, vad som helst..

Idag ska allt serveras och hästen ska gå svårklass samt vara möjlig att tävla med pronto annars är det inte intressant..jo, helst gratis utan stalljobb också.

Jo, just så ser jag att det blivit. Min stalkompis som jobbar långa dagar, ville ha en medryttare och hon hittade en. Men det var bara ridningen som var det intressanta. Stallkompisen ville ha avlastning i stallet och att hästen skulle få pyssel, markarbetas varierat osv... men medryttare tröttnade efter 1.5 månad och då behövde hon ändå inte betala och fick oftast skjuts dit o hem...

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Hästtjejer finns kvar tror jag!

Jag själv anser väl mig som en typisk hästtjej, jag är 18 och det bästa som finns är att ta hand om hästen. Rida är inte det viktigaste för mig, kan man väl säga. Kan stå i timmar och bara pyssla. Likaså den medryttare jag haft under det senaste året när vi fick stallproblem och jag inte kunde ta mig ut (inget körkort och efter ett halvår i stallet ställde länstrafiken in alla bussar som gick förbi, så mamma fick ta över ansvaret helt för hästen gick då inte att flytta), medryttaren pysslade massor och skrittade ut lite ibland.

Om fyra veckor flyttar hästen hem till mig igen och då kan jag äntligen ägna all min lediga tid åt att pyssla

Härligt, men som sagt... tydligen är "vi" sällsynta...

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Tråkigt att tjejerna inte verkar så intresserade.

Men jag har svårt att förstå hur du kan dra några slutsatser om "dagens hästtjejer" endast utifrån de här två tjejerna samt hur du själv var i deras ålder.

 

[Miedo]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Finns gör dom, men de är nog inte alltför många kanske.


För mig är det i alla fall så att om det är DEN hästen så är man hästtjej in i själen och kan pyssla med allt möjligt även om man inta kan/får rida. Men jag tycker överlag att ridning är det roligaste med hästar och även om jag gillar pysslandet runt omkring så skulle jag inte "bara" sköta om/pyssla med en häst som jag inte känner speciellt för.

Är också ungefär den uppfattningen jag har av de flesta hästintresserade runt min ålder i min kompiskrets överlag.

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Tråkigt att tjejerna inte verkar så intresserade.

Men jag har svårt att förstå hur du kan dra några slutsatser om "dagens hästtjejer" endast utifrån de här två tjejerna samt hur du själv var i deras ålder.

Jag drar inte slutsatserna enbart utifrån tjejerna o mig själv faktiskt. Även om det just nu, är det som snurrar hos mig. Utan det är vad jag har sett och hört runt om på annonssidor, skypechatter, MSN och olika facebookgrupper. Jag ber om rusäkt att det var oklart.

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Finns gör dom, men de är nog inte alltför många kanske.


För mig är det i alla fall så att om det är DEN hästen så är man hästtjej in i själen och kan pyssla med allt möjligt även om man inta kan/får rida. Men jag tycker överlag att ridning är det roligaste med hästar och även om jag gillar pysslandet runt omkring så skulle jag inte "bara" sköta om/pyssla med en häst som jag inte känner speciellt för.

Nej, det är ju tråkgit i längden om man inte får rida utan bara göra allt runt omkring. Men det har jag gjort, bara skött allt runtomkring i nästan ett år, innan jag fick äran att följa med och skritta ut och senare ta över markarbetet/dressyrträningen på hemmaplan av två tävlingshoppare

 

[GoLightly]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Nja, jag tycker nog att de flesta tjejer jag har träffat har älskat sina hästar väldigt mycket.

Däremot kanske det är svårare att hitta någon som vill komma och pyssla om ens häst/vara medryttare. Vill minnas att det finns betydligt fler hästar i Sverige idag än vad de gjorde för 30 år sedan. Visst innebär det väl säkert fler aktiva men det kanske ändå är så enkelt att fler som är riktigt intresserade har möjlighet att ha egen häst idag = färre tillgängliga medryttare till fler tillgängliga medryttarhästar?

Hoppas hur som helst att det löser sig för dig, men nuvarande tjejen låter ju inte direkt intresserad. Jag hade nog inte orkat lägga tid och energi på att få ut någon som egentligen inte vill...

 

[escodobe]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

ett problem är nog att föräldrar inte längre låter barnen cykla iväg på egen hand, alla aktiviteter ska vara övervakade av utbildade ledare och helst ska de dessutom syssla med minst 2-3 saker...

 

[Neverinmyfoot]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag tror nog att det har blivit ganska enkelt överlag att om man är intresserad av hästar att få rida (ridskola, egen häst eller liknande), som sagt hästantalet i Sverige har ökat mycket under de senaste åren.

Jag är nyligen fyllda 19 år och har haft den ofantliga turen att haft ponnyer och hästar runt mig hela mitt liv så man kan lugnt säga att jag är ganska bortskämd på det sättet, och jag har även föräldrar som hjälpt till och varit intresserade så jag har, som sagt, haft det enkelt. Men trotts det tar jag det inte förgivet, så fort det har behövts hjälp så har jag anmält mig, många gånger har man fått "offra" fritid för att vara hemma och se till hästarna när alla andra varit bortresta. Men det är ju roligt att spendera tid med hästarna och se till att de har det bra!

Jag äger just nu en åring på åtta månader som jag är ute vid och tränar med varje dag jag är hemma (studerar på annan ort och bor även där under skolveckorna) jag hjälper till så mycket jag kan och försöker ta hand om allt jag kan i allt stallarbete och hästarbete. Så fast jag har fått mycket serverat på silverfat så vill jag gärna tänka att jag förstår värdet av det.

Men sedan finns det ju den sorten som endast vill rida; min syster är precis sådan. Hon slöt rida för ca fem år sedan och de gånger hon får för sig att rida så får jag eller min mamma göra i ordning allt åt henne...
Skräckexemplet var när vi lånade ut "hennes" ponny till en vän och det hon märkte det efter en månad när vi TALADE om det för henne!
Jag får själv nästan hjärtinfarkt när inte någon av hästarna kommer när jag ropar.

 

[Tora]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

*kl*

Jag tror att hästarna är mer lättillgängliga nuförtiden. Tex hur många ridskolor fanns det för 20 år sedan jämfört med idag? Ta bara en sådan sak som ridhus. För 20 år sedan fans det knappt några privata ridhus. Idag där jag bor har nästa alla stall ridhus. Tillgång till hästar är idag inget exklusivt.

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Nja, jag tycker nog att de flesta tjejer jag har träffat har älskat sina hästar väldigt mycket.

Däremot kanske det är svårare att hitta någon som vill komma och pyssla om ens häst/vara medryttare. Vill minnas att det finns betydligt fler hästar i Sverige idag än vad de gjorde för 30 år sedan. Visst innebär det väl säkert fler aktiva men det kanske ändå är så enkelt att fler som är riktigt intresserade har möjlighet att ha egen häst idag = färre tillgängliga medryttare till fler tillgängliga medryttarhästar?

Hoppas hur som helst att det löser sig för dig, men nuvarande tjejen låter ju inte direkt intresserad. Jag hade nog inte orkat lägga tid och energi på att få ut någon som egentligen inte vill...

Jo, det är nog så att marknaden på hästtillgång och efterfrågan är mättad kanske...

ett problem är nog att föräldrar inte längre låter barnen cykla iväg på egen hand, alla aktiviteter ska vara övervakade av utbildade ledare och helst ska de dessutom syssla med minst 2-3 saker...

Där kan ju en stor del av svaret visserligen finnas, då det så länge hästtjejen inte är 18 år, att allt ansvar ligger på hästägare/stallägare om något inträffar. Så det kan vara föräldrarna som satt stopp.

Själv har jag gått vägen genom pappan, då han var med på den tiden tjejen hjälpte mig i stallet och red. Och en av anledningarna till att jag envisas ÄR just att pappan önskar få tjejen på rätt köl igen. Så det är helt OK, för bägge föräldrarna. Men det är nog intresset hos tjejen/tjejerna här, som brister - även om de själva säger att de vill och blivit griniga, när jag lagt ut ny annons om skötare/medryttare..

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Jag tror nog att det har blivit ganska enkelt överlag att om man är intresserad av hästar att få rida (ridskola, egen häst eller liknande), som sagt hästantalet i Sverige har ökat mycket under de senaste åren.

Jag är nyligen fyllda 19 år och har haft den ofantliga turen att haft ponnyer och hästar runt mig hela mitt liv så man kan lugnt säga att jag är ganska bortskämd på det sättet, och jag har även föräldrar som hjälpt till och varit intresserade så jag har, som sagt, haft det enkelt. Men trotts det tar jag det inte förgivet, så fort det har behövts hjälp så har jag anmält mig, många gånger har man fått "offra" fritid för att vara hemma och se till hästarna när alla andra varit bortresta. Men det är ju roligt att spendera tid med hästarna och se till att de har det bra!

Jag äger just nu en åring på åtta månader som jag är ute vid och tränar med varje dag jag är hemma (studerar på annan ort och bor även där under skolveckorna) jag hjälper till så mycket jag kan och försöker ta hand om allt jag kan i allt stallarbete och hästarbete. Så fast jag har fått mycket serverat på silverfat så vill jag gärna tänka att jag förstår värdet av det.

Men sedan finns det ju den sorten som endast vill rida; min syster är precis sådan. Hon slöt rida för ca fem år sedan och de gånger hon får för sig att rida så får jag eller min mamma göra i ordning allt åt henne...
Skräckexemplet var när vi lånade ut "hennes" ponny till en vän och det hon märkte det efter en månad när vi TALADE om det för henne!
Jag får själv nästan hjärtinfarkt när inte någon av hästarna kommer när jag ropar.

Så är det ju.

*kl*

Jag tror att hästarna är mer lättillgängliga nuförtiden. Tex hur många ridskolor fanns det för 20 år sedan jämfört med idag? Ta bara en sådan sak som ridhus. För 20 år sedan fans det knappt några privata ridhus. Idag där jag bor har nästa alla stall ridhus. Tillgång till hästar är idag inget exklusivt.

Jo, jag märker det med. De som varit och tittat på stallkompisens häst som medryttare vill att hästägaren flyttar hästen till stall med åretruntridbana och/eller ridhus. Och som du säger, mkt hästar, ridskolor och ridhus finns det...

___________________

I alla fall ett tänkvärt ämne att filosofera omkring, tack för input och hoppas vi kan fortsäta lite och spåna, om inte annat "gamla minnen från fornstora dar".

 

[Tora]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Sen är det ett tungt arbete att hålla på med hästar. Jag själv har förstört min kropp på det och måste idag operera mina händer.

Jag har valt då att ha hästen på lösdrift där jag inte behöver göra något annat än att mysa med hästen och rida. Allt annat tar stallägaren hand om. Dessutom tror jag att lösdrift är det bästa för hästen och jag blir inte så bunden av tider. Tex kan jag rida mitt på dagen utan att det inkräktar på hästens utetid.

Just för att jag valt bort allt tungt arbete så var det en som i en annan tråd påstod att jag inte är en riktig hästägare utan att jag bara har min häst som ridmaskin. För mig är det helt befängt då jag ser det som jag valt att lägga tid på hästen istället för att mocka. Dessutom hur många gånger har det inte hänt att innan man är klar med mockning och allt annat runt omkring så är klockan så mycket så man hinner inte rida så hästen får stå för kanske redan andra gången den veckan. När jag är i stallet så är jag med min häst och inte med något annat.

 

[Haflinger89]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Ärligt talat så tror jag också att det är svårt att få tag på någon hästskötare/medryttare som är intresserad på riktigt. En tjej i stallet har försökt få tag på någon som kan rida hennes häst ett tag framöver men har inte ens fått något svar och hon har frågat runt och satt lappar och annonser på alla möjliga ställen.

Själv har jag alltid sett det som en självklarhet. Har man sagt att man ska komma så gör man det, oavsett om man får betalt eller ej, och ska man rida så ska man också sköta sysslorna runt omkring en häst. Det händer allt som oftast att jag gör mer jobb i stallet där jag har min häst än vad jag egentligen behöver, men jag tycker det är roligt och vet att det uppskattas av stallägaren.

Min syster är likadan som jag, men så har ju hennes väg till hästar och ridning gått via mig så hon fick inte rida på min dåvarande supersnälla sköthäst om hon inte hjälpte till med allt runt omkring också!

Jag tycker gott att du kan ställa krav på de tjejer som "ska" hjälpa dig, speciellt om de får betalt! Våga säga åt dem exakt vad det ska göra och ge inte betalt i förväg. Kanske ska man göra ett skriftligt kontrakt... Jag hade nog inte sagt något om biobiljetter och hästevenemang från början, utan mer sagt: "Eftersom du varit så duktig så ...", när det blivit aktuellt.

 

[IngelaH]

Sv: Var är dagens hästtjejer?

Sen är det ett tungt arbete att hålla på med hästar. Jag själv har förstört min kropp på det och måste idag operera mina händer.

Jag har valt då att ha hästen på lösdrift där jag inte behöver göra något annat än att mysa med hästen och rida. Allt annat tar stallägaren hand om. Dessutom tror jag att lösdrift är det bästa för hästen och jag blir inte så bunden av tider. Tex kan jag rida mitt på dagen utan att det inkräktar på hästens utetid.

Just för att jag valt bort allt tungt arbete så var det en som i en annan tråd påstod att jag inte är en riktig hästägare utan att jag bara har min häst som ridmaskin. För mig är det helt befängt då jag ser det som jag valt att lägga tid på hästen istället för att mocka. Dessutom hur många gånger har det inte hänt att innan man är klar med mockning och allt annat runt omkring så är klockan så mycket så man hinner inte rida så hästen får stå för kanske redan andra gången den veckan. När jag är i stallet så är jag med min häst och inte med något annat.

Jag har försökt lösdrift också, men det passade inte min dam utan jag har stallat in henne igen i stället, för hennes skull. Då hon behöver få "egen" ättid och möjlighet att sova inne. Jag märker att hon är mkt piggare och sugen på livet igen, efter ett och ett halvt år på lösdrift.

Och precis som du känner jag att "min stalltid är min guldtid oavsett vad jag gör i stallet".