Väntar på att bli lycklig?

[Villut]

Har hängt här rätt länge men bara läst trådar, kände dock att jag har ett problem att skriva av mig om och få andras tankar kring

Jag är 19 och tog studenten från natur i våras. Hela sista året var fruktansvärt stressigt för mig. Jag var aldrig hos någon läkare eller så, men hade inte förvånat mig om jag isåfall skulle blivit sjukskriven för utmattning eller liknande. Orkeslös, sov dåligt, konstant stressad, nere, grät mig ofta till sömns. Hela tiden hankade jag mig fram genom att tänka "efter det där provet blir det lugnt, då blir jag mindre stressad". "Efter sportlovet är jag färdig med några rapporter, då blir jag lugn". Problemet var att det aldrig blev lugnt, och jag blev aldrig mindre stressad, det blev snarare värre. Hade en härlig frånvaro på 45% sista två månaderna, jag låg mest hemma i sängen och panikgrät när jag skulle iväg till skolan.

Hur som helst tänkte jag ju, såklart, "efter studenten blir det lugnt, då blir jag lycklig!". Träffade en kille i våras också, helt underbar, och tänkte att en hel sommar med honom skulle göra livet perfekt. Det var såklart jättehärligt de dagar vi gick ut och badade eller gjorde picknick, men jag var fortfarande så jävla trött trots att skolstressen lagt sig. Sedan har jag bara fortsatt vara allmänt nere och orkeslös, medan jag fortsätter med "efter det där..." eller "när det där händer...". Problemet är att jag blir inte gladare eller lugnare när det ena eller andra datumet eller milstolpen är nådd! Just nu är jag inne på att när det blir jul, då blir jag lycklig, för jag älskar julen. Nästa vecka efter lönen ska jag köpa en ny dator, då blir jag också lite lyckligare. Eller?

Har någon annan också fastnat i liknande tankar/problem? Vet inte hur jag ska göra för att bara rycka upp mig och må "vanligt", det enda jag gör just nu är att gå runt och vänta på att bli lyckligare. Inser ju att jag måste ändra mitt tankesätt och mina vanor på något sätt, för att kunna vara lycklig i nuet, men hur?

Tankar? Idéer?

 

[TinyWiny]

Rycka upp sig kan man inte göra i ditt läge. Du behöver proffshjälp så att du får hjälp med att komma på rätt spår. Ingen blir lycklig av att lura sig själv med att "om bara" eller " när jag har gjort/fått/köpt det eller detta" så blir jag lycklig. Att bli lycklig är något man måste jobba på för att bli. Du måste lära känna dig själv och ta reda på vad som får dig att må bra och känna att du trivs med dig själv och ditt liv och ta dig dit.

Ring till vårdcentralen och berätta det du skrev här ovan och förklara att du behöver hjälp. Någon form av terapi tror jag hade gjort dig väldigt gott så att du får de verktyg du behöver. Det är tufft att gå i terapi och man får jobba hårt själv för det är inget någon annan kan göra åt en men det är så värt det när man kommer ut på andra sidan och ärligt kan säga att man mår bra.

Jag önskar dig stort lycka till! Kramar!

 

[Lovisaleonora]

Att gå och vänta på en odefinierbar lycka är som att hugga sig i foten och vänta på att förblöda.

Lycka är för mig korta stunder av spontan känsla. När solen tittar fram, när lugnet lägrat sig 10 sekunder i orkanens öga. Små, små korta ögonblick, en ilning.

Den mesta tiden är jag nöjd. Är jag inte nöjd, får jag helt enkelt sätta mig ner och känna efter vad som gör att jag inte är nöjd - och korrigera det.

Du måste aktivt ändra ditt tankesätt. Det är inte situationen som stressar dig. Det är DU som stressar dig.

 

[Tokyo]

Åh herregud, jag känner igen mig! Jag går sista året nu och har också en rätt saftig frånvaroprocent. Jag tänker EXAKT så där, att så fort den här uppgiften är färdig så blir det bättre osv osv. Nu går jag ju fortfarande i skolan, men jag känner ändå igen det där med att stressen inte försvinner även fast det inte finns något kvar att stressa över.

Kan egentligen inte ge så mycket matnyttiga tips annat än att det absolut är värt det att söka hjälp. Jag träffar två olika terapeuter just nu och för mig gör det mycket att inte behöva bära allting själv. Att faktiskt få hjälp av någon som vet betydligt mer om dessa saker än jag själv gör. Precis som det redan nämnts i tråden så kan man ju inte bli lycklig utan att först ta reda på vad som gör en lycklig/vad som får en att känna sig mindre lycklig. Detta är också saker man kan få hjälp med att reda ut hos t ex en terapeut. Ibland visar det sig att problemet var något helt annat än vad man först trott, så jag tycker att det vore en bra grej för dig att ta hjälp av någon professionell!

Hoppas det ordnar sig för dig!!

 

[Lavinia]

Hej!

Jag tänkte precis likadant "efter det här blir det bättre/lugnare" eller "om några månader får jag äntligen vila när jag är på semester. Det slutade med en mental kollaps på semester (på andra sidan jordklotet - inget att rekommendera!) och sjukskrivning. Förhoppningen är att jag ska kunna jobba heltid 1 år efter att jag blev sjukskriven.

Så mitt tips är att du ska söka hjälp - inte när det lugnat ner sig eller du orkar utan NU. Du behöver hjälp för att komma ur detta så du kan få må bra. Börja med vårdcentral så kan de remittera dig vidare (och sjukskriva vid behov).

/Lavinia, inte frisk, men betydligt bättre och kan numera både känna igen symtom på "för mycket" och göra något åt det, mycket tack vare all hjälp jag fått från proffs.